Jag kom inte på något sätt att formulera den här trådtiteln kortare. Förlåt!
I alla fall, i en annan tråd dök det upp en grej som jag tycker mig sett några gånger: uppfattningen att det är svårare att skriva äventyr när det finns mer teknologi.
Jag reagerar alltid lite inombords (och ibland också utvärtes) när jag läser eller hör den uppfattningen, för för mig är det ju tvärtom – jag har oerhört svårt att komma på äventyr i fantasymiljö. medan teknologin i sig inspirerar mig och öppnar upp helt nya möjligheter till plots, ledtrådar, SLP:er, motivationer och miljöer.
Men, jag tänkte inte nöja mig med att konstatera att "vi är olika"; jag tänkte istället se om man tillsammans kanske skulle kunna hjälpas åt att inspirera och lösa upp tänkbara knutar, och kanske lära oss något om och av varandra i processen. Jag är ju, som jag alltid brukar säga, rätt kass på att bygga äventyr överhuvudtaget; det är det allra svåraste som finns i rollspel tycker jag. Så jag är alltid positivt inställd till allt som kan göra att man kan röra sig framåt och bli bättre på det.
Det här kan såklart göras på många olika sätt, och jag vill jättegärna höra om specifika svårigheter och hinder ni stött på när ni försökt bygga äventyr i miljöer med mer teknologi (jag tänker något i stil med kanske sent 1800-tal och framåt?). Men jag tänkte börja med ett par lite grundläggande tankar jag har.
Den första tanken är ganska allmän, och det är att man som SL med lite ansträngning alltid kan cockblocka spelare som försöker ta högteknologiska genvägar. Om hela ens äventyr bygger på att rollpersonerna är isolerade – så har de naturligtvis ingen täckning på mobilen heller. Om äventyret bygger på ett stycke information – så kan det inte hittas via Google. Det kanske är för att jag är så hemtam med teknik överlag, men jag tycker generellt att det alltid går att föreställa sig ett sätt för tekniken att svika om det nu behövs.
Samtidigt tänker jag att det mer är en nödlösning, något att falla tillbaka på. Jag brukar snarare försöka konstruera mina äventyr så att de inte faller ihop ifall rollpersonerna hittar en teknologisk genväg. Tvärtom kan ju det vara en källa till stolthet och nöjdhet hos kluriga spelare, att ha hittat ett sätt att "kortsluta" ett snårigt problem. Jag tycker egentligen inte att det finns anledning att ta ifrån dem det, men att istället se till att ha antingen problem som är kluriga även med genvägen eller som är såpass omfattande att genvägen inte kan förstöra hela spelmötet. Det enda negativa jag ser med "kortslutningar" är ju om de förkortar äventyret så mycket att man blir "färdigspelad" kort efter att man börjat. Så länge man fortfarande kan fylla ut spelmötet så ser jag det egentligen inte som ett problem.
Men ett sätt att lösa det på, utan cockblocking, är ju att låta den kortslutande grejen ha konsekvenser. I en uppkopplad, högteknologisk värld finns ju alltid risker med i stort set allt man gör. De tre vanligaste grejerna jag hört om som folk tycker förstör deras äventyrs-design är kommunikation (prata med varandra), informationstillgång ("varför googlar man inte bara på det") och att kalla på ordningsmakten ("varför ringer RP inte bara polisen?")
Sedan finns det absolut vissa typer av äventyr som säkert blir svårare att göra på ett adekvat sätt när teknologin finns. Att utforska ruiner blir garanterat annorlunda om du har tillgång till imaging-tech och ground penetrating radar etc. Inte nödvändigtvis sämre, men annorlunda. Man kan nog inte skriva exakt samma äventyr som till fantasymiljöer.
Men vad vet jag? Jag har ingen aning om hur man skriver äventyr, framför allt inte i fantasymiljö…
I alla fall, i en annan tråd dök det upp en grej som jag tycker mig sett några gånger: uppfattningen att det är svårare att skriva äventyr när det finns mer teknologi.
Jag reagerar alltid lite inombords (och ibland också utvärtes) när jag läser eller hör den uppfattningen, för för mig är det ju tvärtom – jag har oerhört svårt att komma på äventyr i fantasymiljö. medan teknologin i sig inspirerar mig och öppnar upp helt nya möjligheter till plots, ledtrådar, SLP:er, motivationer och miljöer.
Men, jag tänkte inte nöja mig med att konstatera att "vi är olika"; jag tänkte istället se om man tillsammans kanske skulle kunna hjälpas åt att inspirera och lösa upp tänkbara knutar, och kanske lära oss något om och av varandra i processen. Jag är ju, som jag alltid brukar säga, rätt kass på att bygga äventyr överhuvudtaget; det är det allra svåraste som finns i rollspel tycker jag. Så jag är alltid positivt inställd till allt som kan göra att man kan röra sig framåt och bli bättre på det.
Det här kan såklart göras på många olika sätt, och jag vill jättegärna höra om specifika svårigheter och hinder ni stött på när ni försökt bygga äventyr i miljöer med mer teknologi (jag tänker något i stil med kanske sent 1800-tal och framåt?). Men jag tänkte börja med ett par lite grundläggande tankar jag har.
Den första tanken är ganska allmän, och det är att man som SL med lite ansträngning alltid kan cockblocka spelare som försöker ta högteknologiska genvägar. Om hela ens äventyr bygger på att rollpersonerna är isolerade – så har de naturligtvis ingen täckning på mobilen heller. Om äventyret bygger på ett stycke information – så kan det inte hittas via Google. Det kanske är för att jag är så hemtam med teknik överlag, men jag tycker generellt att det alltid går att föreställa sig ett sätt för tekniken att svika om det nu behövs.
Samtidigt tänker jag att det mer är en nödlösning, något att falla tillbaka på. Jag brukar snarare försöka konstruera mina äventyr så att de inte faller ihop ifall rollpersonerna hittar en teknologisk genväg. Tvärtom kan ju det vara en källa till stolthet och nöjdhet hos kluriga spelare, att ha hittat ett sätt att "kortsluta" ett snårigt problem. Jag tycker egentligen inte att det finns anledning att ta ifrån dem det, men att istället se till att ha antingen problem som är kluriga även med genvägen eller som är såpass omfattande att genvägen inte kan förstöra hela spelmötet. Det enda negativa jag ser med "kortslutningar" är ju om de förkortar äventyret så mycket att man blir "färdigspelad" kort efter att man börjat. Så länge man fortfarande kan fylla ut spelmötet så ser jag det egentligen inte som ett problem.
Men ett sätt att lösa det på, utan cockblocking, är ju att låta den kortslutande grejen ha konsekvenser. I en uppkopplad, högteknologisk värld finns ju alltid risker med i stort set allt man gör. De tre vanligaste grejerna jag hört om som folk tycker förstör deras äventyrs-design är kommunikation (prata med varandra), informationstillgång ("varför googlar man inte bara på det") och att kalla på ordningsmakten ("varför ringer RP inte bara polisen?")
- Kommunikationen – kan hijackas av andra. Avlyssnas. Störas ut. Avslöja rollpersonernas position. Mobiltelefoner kan plocka upp andra signaler, övernaturligheter etc. Fienden kan lägga spårnings-mjukvara, hacka sig in, plantera felaktig information. Förställa rösten och låtsas vara de andra rollpersonerna.
- Informationen – Har du testat googla något som inte är allmänt känt eller som det inte finns konsensus om? Information man hittar är ofta osäker och overifierad. När man söker efter information om ett specifikt problem hittar man kanske andra som haft samma problem tidigare, i något gammalt övergivet forum – men de fick inga svar. Kanske skrev de själva, lite senare, "nevermind, fixed it" utan vidare elaborering. Kanske behöver man spåra upp personen och fråga den? Mycket info är oklar, dåligt förklarad. Krypterad med konstiga krypteringar där nyckeln är förlorad eller bara innehas av en skum typ på darknet. Kanske finns det folk som håller utkik efter folk som söker efter specifika grejer. De sitter som spindlar i nätet och väntar på att någon fluga ska skriva in en specifik kombination av sökord…
- Ordningsmakten – Det finns alltid negativa konsekvenser av att blanda in ordningsmakten. Ibland är de konsekvenserna värt det, men ofta inte. De skjuter ofta hellre än frågar, så att ringa dem är alltid viss risk för det egna skinnet. Generellt kan man glömma att få sin payday, om jobbet man häll på med var det minsta shady. man kanske själv hamnar mitt i en utredning. Kanske blir det några snutar som lägger märke till en och lägger en på minnet. Kanske tycker de om en, och börjar kasta jobb mot en – jobb som polisen i vanliga fall inte vill ta i pga för farliga. Kanske tycker de illa om en, och börjar jävlas med en. En snut kan jävlas ganska mycket. Snutar i cyberpunkvärldar är ju ÄNNU värre på alla sätt än de snutar vi har idag år 2019, liksom.
Sedan finns det absolut vissa typer av äventyr som säkert blir svårare att göra på ett adekvat sätt när teknologin finns. Att utforska ruiner blir garanterat annorlunda om du har tillgång till imaging-tech och ground penetrating radar etc. Inte nödvändigtvis sämre, men annorlunda. Man kan nog inte skriva exakt samma äventyr som till fantasymiljöer.
Men vad vet jag? Jag har ingen aning om hur man skriver äventyr, framför allt inte i fantasymiljö…