Nekromanti Att misslyckas med magi i klassiska rollspel

[DeBracy]

Inläggets uppbyggnad: fluffinledning -> problembeskrivning -> frågor

Magikern Hillebrand vandrar längs en lerig väg. Han stöter foten i något som ligger och skräpar på vägen: det visar sig vara en bok som ligger och skräpar i leran. Han blir nyfiken på vad som hänt på platsen, det ser nämligen ut att ha varit bråk. Han förbereder sig för att använda den formel som låter honom höra själva jordens vittnesbörd och på så vis få reda på vad som hänt.

Just som lösryckta bilder av händelsen börjar visa sig för hans inre öga så avbryts han av att en ung budbärare rider förbi i sporrsträck.

---

Så såg det ut sist jag var spelledare i ett klassiskt/traditionellt/vanligt jävla rollspel där man rullar för att lyckas med magi och någon misslyckades med sitt slag.

Jag har grymt svårt för det här med att man ska kunna stå rakt upp och ner och företa sig något man kan och sen misslyckas helt hux flux, så jag drog till med något som kom in och störde istället. Nu är det ju förstås så att det inte alltid kommer vara läge för att en budbärare rider förbi (det skulle bli ytterst fånigt), så jag är förstås nyfiken på utforska alternativ.

Spelet vi spelade var Saga som inte innehåller så mycket fluff som kan erbjuda förklaring till varför det går snett. I t.ex. Warhammer där magin beskrivs som nyckfulla vindar och man dessutom har kaos att oroa sig för finns det ganska mycket att greppa efter.

Hur ser det ut i ditt favoritspel? Finns det nån fiffig förklaring?

Vad använder du själv för typer av förklaringar när de här slagen misslyckas?

 

[anth]

Nja, just nu spelar jag DnD eller DnD-kloner och där "misslyckas" magin om motståndaren lyckas med sitt save - så det är inget problem att förklara.

I andra spel där spells fungerar som skills har jag en gång testat en annan lösning.
Spelarna har ingen aning vad de har för chans att använda spells - spelledaren styr allt sånt.
Magin blev betydligt mer mystisk eftersom ingen spelare visste när/var/hur magin skulle fungera.
Nackdelarna är dels att spelledaren fick mer att göra,
dels att vissa spelare tyckte att de förlorade kontrollen över sina rollpersoner.

 

[RasmusL]

Det kan inte vara så att magi förklaras vara något som är så pass svårt att man misslyckas då och då? Jag tänker mig jämförelser med skateboardåkande, att vispa ihop en hollandaise, göra en soufflé, slå en golfboll dit man vill ha den, göra en handrörelse i luften precis rätt, etc. Allt detta kan under rätt klaras av med gott resultat gång på gång i en situation där resultatet är viktigt av en skicklig utövare (i vissa av dessa aktiviteter skulle jag vilja påstå att världselit-skicklighet är nödvändigt).
Personligen känner jag inte att magi är problematiskt mer än någon annan aktivitet, särskilt inte om man har färdighetsvärden som premierar den som lagt sina 10.000 timmar på att öva en specifik trollformel.

 

[krank]

Jag gillar Gemini, där misslyckade slag leder till negativa konsekvenser i form av t.ex. tillfällig blindhet eller skador. Man tar i mer än man förmår, helt enkelt. Jag minns dock inte om det sker vid alla misslyckanden eller bara de där man tagit i för hårt.

Skulle jag bygga ett magisystem så skulle jag nog ha något i denj stilen. magi som potent energi, måste ju ta vägen nånstans. Misslyckas man med sin eldboll betyder det nog inte att eldbollen fizzlar, utan att den träffar fel person, eller kanske sätter eld på ett hus. Eller så kanske man får personskador (ben som plötsligt bryts, brännblåsor över hela kroppen).

 

[Ram]

Vad använder du själv för typer av förklaringar när de här slagen misslyckas?

Magi är i all sin mystik färdigheter och kunskaper som vilka som helst.

Jag och de som jag spelar mest med gillar att magi och magiker är speciella och tycker om att beskriva saker visuellt. När vi lägger magi (utanför strid) så beskriver vi gester, om det är t.ex. element involverade så beskriver vi färger, om det är förändring involverat så beskriver vi hur saker börjar växa fram.

Det gör misslyckandebeskrivningar enklare. Den sak som börjat växa fram faller tillbaka, en gest blir klumpig, energi diffunderar i ett fenomen osv.

Men då är vi alla teaterapor och bludderpellar av högsta rang också.

 

[Arfert]

I Saga är tanken bakom att det går åt skogen att man gapat efter för mycket; besvärjelsen var för komplicerad, ord uttalades fel, gester var för otydliga, magikern var inte tillräckligt koncentrerad/fokuserad. Då är det inte konstigt att shit happens.

 

[DeBracy]

I andra spel där spells fungerar som skills har jag en gång testat en annan lösning.
Spelarna har ingen aning vad de har för chans att använda spells - spelledaren styr allt sånt.
Magin blev betydligt mer mystisk eftersom ingen spelare visste när/var/hur magin skulle fungera.
Nackdelarna är dels att spelledaren fick mer att göra,
dels att vissa spelare tyckte att de förlorade kontrollen över sina rollpersoner.

Jag brukar inte vara så mycket för att spelledaren sköter ditt och datt i hemlighet, men den här varianten skulle nog vara cool att köra med om man spelade magikerlärlingar.

 

[Genesis]

Man skulle kunna driva det ännu längre. Friforma hela magisystemet, men tala inte om för spelarna hur det funkar. Gör det komplicerat och inte alltid helt logiskt. Spelarna kommer att utforska magisystemet samtidigt som deras rollpersoner, och de kommer att långsamt bli mäktigare och mäktigare och samtidigt mer säkra på sina saker. Vissa grejer vet de direkt hur man kan får till, medan andra fortfarande är något mer mystiska. Typ "Du öppnar dig för de magiska strömmarna. Du ser färgade linjer svepa förbi dina ögon, bildandes bilder och symboler. En känsla av frid ligger över ditt sinne." Spelaren vet att de färgade linjerna är olika magiska strömmar och har listat ut ungefär vad de gör. Vissa symbler har hon lärt sig; några har hon bränt sig vid och vågar inte använda igen förrän hon lärt sig mer, kanske genom att läsa gamla böcker där de beskrivs och förklaras. Hon vet också att hennes känslostämning när hon öppnar sitt sinne påverkar effekterna på olika sätt, men är inte säker på riktigt hur, och så vidare. Problemlösning, regellätt, inlevelsefullt. Ha, om jag vore mer traddig skulle jag lätt göra nå't av det där.

 

[DeBracy]

Jag och de som jag spelar mest med gillar att magi och magiker är speciella och tycker om att beskriva saker visuellt. När vi lägger magi (utanför strid) så beskriver vi gester, om det är t.ex. element involverade så beskriver vi färger, om det är förändring involverat så beskriver vi hur saker börjar växa fram.

Det gör misslyckandebeskrivningar enklare. Den sak som börjat växa fram faller tillbaka, en gest blir klumpig, energi diffunderar i ett fenomen osv.

Grymt schysst! Om det ser ut såg ut så vid bordet tror jag inte jag skulle ha nåt problem. Jag får direkt vibbarna att magi är något komplicerat och intrikat, och automatiskt så sjunker farhågan att det ska bli Långben av alltihop undan.

 

[DeBracy]

Jag gillar Gemini, där misslyckade slag leder till negativa konsekvenser i form av t.ex. tillfällig blindhet eller skador. Man tar i mer än man förmår, helt enkelt. Jag minns dock inte om det sker vid alla misslyckanden eller bara de där man tagit i för hårt.

Skulle jag bygga ett magisystem så skulle jag nog ha något i denj stilen. magi som potent energi, måste ju ta vägen nånstans. Misslyckas man med sin eldboll betyder det nog inte att eldbollen fizzlar, utan att den träffar fel person, eller kanske sätter eld på ett hus. Eller så kanske man får personskador (ben som plötsligt bryts, brännblåsor över hela kroppen).

Jag diggar också sånt. Magi som potent energi som måste ta vägen nånstans känns som ett jäkligt bra tänk, och är nog en bra illustration för varför jag har så svårt med just fizzlandet. En bra insikt!

I kontexten klassiska rollspel kan det verka lite väl radikalt med konsekvenser som brännsår och att råka eldbolla resten av gruppen bara för misslyckande – de flesta är väl gissningsvis uppfödda med att det ska till nån slags fummel för att det ska få gå så pass dåligt för rollpersonen, medan det mest bara inte händer nåt när man misslyckas.

Designar man spel från grunden för att ha med såna allvarliga konsekvenser av magi så kommer funka finfint i alla fall, åtminstone så länge det finns nån rimlig proportion mellan risken man tar och vad man kan uppnå.

 

[DeBracy]

Personligen känner jag inte att magi är problematiskt mer än någon annan aktivitet, särskilt inte om man har färdighetsvärden som premierar den som lagt sina 10.000 timmar på att öva en specifik trollformel.

Jag tror det är det krank nämnde (magi som en energi som måste ta vägen någonstans) som jag sett som problemet.

Känslan jag får av att en magiker misslyckas med sitt slag för att utföra magi och ingeting alls händer är ungefär samma som om kocken slår för att göra hollandaise och det inte finns någon sås alls efter slaget, inte ens en misslyckad. Poff. Såsen/magin bara försvann.

I båda de här fallen skulle jag i och för sig kunna tänka mig att skylla på att någon ingrediens saknas. Det passar nog bäst någon enstaka gång här och där, sen börjar man tycka att kocken är lite väl klantig. I fallet magi skulle det nog funka bättre, för jag kan tänka mig att magins strömningar är mer nyckfulla än äggen i kylskåpet.

 

[krank]

Jag tror det är det krank nämnde (magi som en energi som måste ta vägen någonstans) som jag sett som problemet.

Jag tycker i och för sig att "nä, du misslyckas" är rätt trist även med andra färdighetsslag. Att misslyckas med övertala borde inte betyda att personen inte blev övertalad - det borde betyda att personen blev rent aggro mot ens förslag, och vägrar samarbeta, eller går därifrån och vägrar ha med en att göra. En missad pistolkula borde alltid träffa något, om så bara ett tak så att spånet flyger.

Jag vet inte, men när jag IRL misslyckas med saker så blir de liksom... misslyckade. Det är ganska sällan det bara fizzlar. Man kanske skulle bygga ett fummelsystem där fummelsannolikheten används till att kolla om det fizzlar? Och annars misslyckas man "vanligt" och får bränd sås, pilar som sätter sig i träd långt bort och är svåra att få tag på, och servitörer som vägrar komma till ens bord oavsett hur mycket man visslar... =)

 

[krank]

Designar man spel från grunden för att ha med såna allvarliga konsekvenser av magi så kommer funka finfint i alla fall, åtminstone så länge det finns nån rimlig proportion mellan risken man tar och vad man kan uppnå.

En fundering jag har om magi, btw, är att om jag skulle bygga ett magisystem så skulle jag nog försöka göra så att det egentligen bara gör sådant man inte kan reproducera med vanliga medel. Inga eldbollar (vafan, skjut en eldpil istället) och sånt, utan bara övernaturligheter; fjärrsyn genom väggar, andebesvärjande, förbannelser och sådant.

Kanske.

Och så konsekvenser som, precis som i Gemini, står i proportion till hur mycket skit man försöker göra. Det var en grej jag gillade; ju mäktigare/mer komplexa grejer man försökte sig på desto värre blev konsekvenserna...

 

[Ram]

Känslan jag får av att en magiker misslyckas med sitt slag för att utföra magi och ingeting alls händer är ungefär samma som om kocken slår för att göra hollandaise och det inte finns någon sås alls efter slaget, inte ens en misslyckad. Poff. Såsen/magin bara försvann.

Se på det som drinkjonglering. Man plockar ihop ingredienserna, mixar och börjar sedan bolla med grejorna. Ibland blir det spektakulärt, ibland rinner det ut i avloppet.

 

[Ram]

Grymt schysst! Om det ser ut såg ut så vid bordet tror jag inte jag skulle ha nåt problem. Jag får direkt vibbarna att magi är något komplicerat och intrikat, och automatiskt så sjunker farhågan att det ska bli Långben av alltihop undan.

Precis. Därtill så tycker jag att det ger en ball stämning. Det är lite coolare om man i stället för att säga "Jag lägger en eldboll" säger "Jag samlar eldens kraft till en sfär av brinnade död" eller liknande.

 

[RasmusL]

Personligen känner jag inte att magi är problematiskt mer än någon annan aktivitet, särskilt inte om man har färdighetsvärden som premierar den som lagt sina 10.000 timmar på att öva en specifik trollformel.

Jag tror det är det krank nämnde (magi som en energi som måste ta vägen någonstans) som jag sett som problemet.

Känslan jag får av att en magiker misslyckas med sitt slag för att utföra magi och ingeting alls händer är ungefär samma som om kocken slår för att göra hollandaise och det inte finns någon sås alls efter slaget, inte ens en misslyckad. Poff. Såsen/magin bara försvann.

I båda de här fallen skulle jag i och för sig kunna tänka mig att skylla på att någon ingrediens saknas. Det passar nog bäst någon enstaka gång här och där, sen börjar man tycka att kocken är lite väl klantig. I fallet magi skulle det nog funka bättre, för jag kan tänka mig att magins strömningar är mer nyckfulla än äggen i kylskåpet.

Hur många hollandaisesåser har du vispat ihop i dina dagar? Jag har 20 försök på bearnaise/hollandaise, 65% lyckade... Om än på tre olika spisar (plus att jag suger).

Att misslyckas med såsen är inte bara att den aldrig fanns. Äggen, smöret och arbetet har gått åt fanders, gästerna väntar... Det kostar pengar, tid och framför allt förödjmukelse inför att ha misslyckats med något man bör klara av om man ens gör ansatsen att försöka, och inför gästerna. Ramlar du på brädan gör du illa dig, soufflen missad =0ingen efterrätt. Lyckas du inte höjdhoppa över 2,30 får du åka hem utan medalj.

Det är min liknelse.

 

[DeBracy]

Det är min liknelse.

Jag är helt med på din liknelse utan att ha vispat ihop någon hollandaise.

I alla dina exempel så finns den där den naturlig påföljden av vad som händer när man misslyckas som jag saknat när det gäller magi. Jag har tyckt det ofta känts för långsökt att det skulle vara sånt problem att få till enkla besvärjelser, men jag verkar börja ha vant mig vid tänket. När jag började svara på det här inlägget så hade det fortfarande inte klickat till, men nu börjar jag se lite möjligheter.

Det jag fiskar efter i tråden är förklaringar som andra använt för att se om jag kan hitta några enkla grundtyper som går att variera (typ distraheras/avbryts, tappar kontrollen över den magiska energin, saknar ett viktigt element, etc.). ”Du är för dålig, inget händer” är inte en förklaring jag gillar – men du och Ram har hjälpt till att börja vända den till ”Det är alltför intrikat och komplicerat, du missar en detalj”.

Jag är dock fortfarande sugen på att se att den magiska energin tar vägen nånstans trots att den där detaljen inte blir perfekt, utan att för den delen skapa dimensionsrevor eller omvänd gravitation.

 

[krank]

Jag är dock fortfarande sugen på att se att den magiska energin tar vägen nånstans trots att den där detaljen inte blir perfekt, utan att för den delen skapa dimensionsrevor eller omvänd gravitation.

Det kan vara andra, stämningsfulla grejer också tycker jag. Till exempel...

- Rutorna i rummet går sönder
- Ett miniskalv - saker och ting skakar, men går inte nödvändigtvis sönder.
- Saker i omgivningen hettas upp; inte börjar brinna, bara blir väldigt varma. Eller täcks av frost. Eller börjar sväva.
- All mat i närheten åldras ett par dagar.
- Magikern drabbas av en lätt huvudvärk.

Accepterar man Långbenfaktor kan man såklart låta magikern tappa färgen "grön" (som ord och som färg), låta hen börja sväva ett par centimeter över marken utan att kunna ta sig ner, och så vidare.

 

[RasmusL]

Det jag fiskar efter i tråden är förklaringar som andra använt för att se om jag kan hitta några enkla grundtyper som går att variera (typ distraheras/avbryts, tappar kontrollen över den magiska energin, saknar ett viktigt element, etc.). ”Du är för dålig, inget händer” är inte en förklaring jag gillar – men du och Ram har hjälpt till att börja vända den till ”Det är alltför intrikat och komplicerat, du missar en detalj”.

Jo, jag håller nog också med om att även om det i mina ögon är en rimlig förklaring att en trollformel i regel kan vara svår nog att mindre distraktioner, nervositet eller liknande lätt kan misslyckas med den så är det inte häftigt och kanske inte särskilt magiskt.

Jag är dock fortfarande sugen på att se att den magiska energin tar vägen nånstans trots att den där detaljen inte blir perfekt, utan att för den delen skapa dimensionsrevor eller omvänd gravitation.

Coolt! Jag gillar magi som för med sig makt men också stora risker, hittar du ett/en bra system/idé för det här så är jag mycket intresserad av hur det fungerar!

 

[slanfan]

Du kan ju låta besvärjelsen vara "betalad" men säga att spelaren inte hinner bli klar på en runda utan får rulla igen nästa runda, gratis.
Fizzel kanske inte är så illa, då en ej korrekt besvärjelse ju bara är konstiga ord och modern dans...