Nekromanti Att oleva olivet är inte lätt! [D&D]

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
Jag har spånat vidare på det jag skrev om i det här inlägget och nu börjar tankarna ta form av... något.

Till och börja med skrotade jag tanken på odöda rollpersoner som går omkring i stan som vem som helst (eller nära därpå). Min tanke är nu att rollpersonerna skall betraktas som precis det de är, monster! Alltså placerar jag nog äventyret/minikampanjen i Forgotten Realms, som jag trivs med redan från början. Heartlands eller The Sword Coast eller annan generisk fantasymiljö får bli skådeplatsen.

Var läggs då fokus? Jo, till och börja med tänkte jag lite såhär:


Olivet är inte lätt för den som inte kan finna sin plats i världen. Våra hjältar (nåja) hade det från början ganska bra. De var inte på toppen av näringskedjan, det medges, men deras mästare försåg dem med färska kroppar att kalasa på och de unkna kryptorna de patrullerade var lugna och vältempererade. På det stora hela var det allt en ghoul kunde önska sig. Och så kom äventyrarna. Med ens var det slut på vardagsolivet i kryptan, och mästaren låg förkolnad på Orcus-altaret, hans skatter stulna och de flesta av zombierna spridda för vinden efter att människoprästen gått lös med sin hemska gudasymbol.

Våra hjältar var fria, villrådiga och inte alls nöjda med situationen. Dessutom var de hungriga. Efter hetsiga diskussioner dem emellan fastslog de till slut att endast en lösning på problemet fanns - de var tvungna att hitta en ny mörk mästare. De var tvungna att ge sig upp på den förhatliga ytan och börja sitt långa sökande efter en lich, eller en nekromantiker (eller dylik arbetsgivare) som hade plats för fyra tjänare som var billiga i drift, kunde arbeta dygnet runt och ställde mycket få krav på saker som semesterersättning, ob-tillägg och pappaledighet.

Och här börjar vår historia.


Rollpersonerna får alltså ge sig ut på jakt efter en ny härskare, och det blir kampanjens initiala drivkraft. Men det finns alla möjligheter till att fokus förändras efter hand. Level 1 odöda är såklart beroende av ett mäktigare väsen, men vad händer när de växer sig starkare? Är de lika pigga på att underkasta sig någon annan när de själva plöjt genom horder av paladiner? När de själva kan skapa spawns?

Det finns alla möjligheter för en kampanj som böljar fram och tillbaka. Oavsett alignment kommer rollpersonerna snabbt lära sig att kyrkans män är as, både onda och goda. Helmpräster som använder turn undead borde väcka avsky hos rollpersonerna, men likaså Orcuspräster med sin rebuke undead trollformel.

När vågar rollpersonerna börja leta efter svårare byte än bortsprugna byrackor eller redan avlidna på kyrkogården?

Hur förbannad är vår ghoul-rogue när han för femte gången på en månad tvingas bryta sig in hos en skräddare för att få tag på nya lindor till mumien?

Hur ställer de sig till den vilsna zombien som av någon anledning har fattat tycke för rollpersonerna och följer dem hack i häl, med ett uttryck av beundran i dess förmultnade ansikte?

Hur fungerar gruppdynamiken mellan vampyren som ser sig som något förmer än andra odöda, och mumien som trots allt en gång var kung över långtbortistan och faktiskt var huvudattraktionen på Neverwinters historiska museum?!

En actionfylld kampanj, fullproppad med cynisk humor och med ett perspektiv från andra sidan!

Välkommen till;
<center>
<font size="4">Vitulvs</font size>
<font size="6">Unlife less ordinary!</font size></center>
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,769
Location
Stockholm
Med drag av Pratchett?

Det du beskriver har drag av Terry Pratchetts karaktärer i Discworld-böckerna. Är det något medvetet eller är det ofrivillig korsbefruktning?

/M
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
Ofrivilligt

Faktiskt helt ofrivilligt, men att liknas med Pratchett ser jag inte som något dåligt :gremsmile: Fast jag är nog ute efter en lite mörkare, råare och mer cynisk humor.
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Det där lät faktiskt kul, du får helt enkelt ta och meddela oss hur det gick sen. Annars gråter vi.


Storuggla, trodde först att det var något om bruten svenska och oliver
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,857
Rent spontant så låter det helt enkelt svinkul. Lyckas man ta det lite på allvar blir det nog riktigt bra. :gremsmile: När jag läste din förra tråd så gick mina tankar mer i samma banor som Herr Nils (forna kungar eller beskyddare typ) men det är ju ett koncept som blir pannkaka om man inte är lite häftig (läs: har hyggligt med levels).

Gillar särskilt det där med att äventyrargängen blir de klassiska "vandrande monstren". :gremgrin:
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
"du får helt enkelt ta och meddela oss hur det gick sen. "

Äh, varför det? Var med och spela istället.
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,769
Location
Stockholm
My own private Dungeon

Om jag vore odöd, skulle jag sikta på att "starta" min egen dungeon. Jag skulle jobba stenhårt på att hitta ett ställe, se till att jag fick ihop massor med guld, sätta in en massa fällor, köpa en massa tingel-tangel och sen börja sprida rykten om att det finns massor med skatter i min dungeon. Sen skulle jag sälja alla magiska föremål jag får in från alla äventyrare som dyker upp och vill loota min dungeon.

Allt jag skulle göra skulle vara med målet att bli min egen herre.

/M
 

Jambu

Swordsman
Joined
17 Feb 2005
Messages
433
Location
Rättvik
Den kursiverade texten låter som baksidetexten på en bok som jag verkligen skulle vilja läsa! :gremlaugh:

Den uppenbara fortsättningen på storyn i mitt huvud skulle nog te sig som så att de hittar någon bondunge som har kapaciteten (kanske enligt någon profetia eller eftersom han är ättling till den gamla mästaren) att bli en überlichkung och underkasta sig honom och försöka få honom att utvecklas åt rätt håll.

Men då har jag ju läst otympliga mängder Pratchett och är inte så van vid D&D världen. :gremtongue:
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,085
Location
Ereb Altor
[ QUOTE ]
Unlife less ordinary!

[/ QUOTE ]

Geni. Du är ett geni. Jag hade gärna sett ett helt spel på det här temat. My life with master fast med zombies. Vad kan gå fel?
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Ballt!

Men hur mycket utrymme finns det för nyanser i Forgotten Realms? Kan de hitta allierade eller kommer alla att vara ute antingen efter att döda dem eller kontrollera dem? För övrigt vore det fräckt om de hade släktingar i livet också. Eller för den delen släktingar i olivet. Någon självbelåten zombiebror som alltid har skrutit om att hans egen evil overlord är så mycket bättre än rollpersonens. :gremsmile:
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
Re: Ballt!

Jag har inte funderat så mycket på att utveckla djupare släktband. Eftersom merparten av rollpersonerna är onda vill jag att de ska få känslan att de bara har varandra som ett skäl att hålla sams.

Allierade kommer det också vara mycket ont om, av förklarliga skäl. De eventuella allierade som kommer dyka upp är antingen lägre odöda som helt enkelt ställer in sig i rangordningen. Kanske också någon misslyckad cleric som får hänga med för att lappa ihop rollpersonerna om det behövs.

- Vulf
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Kjam!

Oj vad impad jag är. Liksom jag har varit sugen på baldursgate nostalgi länge, och det här är "Kickass!" för att citera wilper eller debracy. Grymt kul. Och du kan slänga in coola småproblem, som tex vilket jätteproblem råttor kan vara, och hur effektiva äventyrare de är när de inte behöver varken sova eller äta.
 

Organ

Out of time, out of mind
Joined
6 Jun 2001
Messages
5,637
Location
En mälarö
Re: Ballt!

ör övrigt vore det fräckt om de hade släktingar i livet också.
Kanske släktingar som är på jakt efter sina (o)döda nära och kära för att ge dem gravens frid, ovetandes om att dessa faktiskt föredrar sin vandöda tillvaro framför en ickeexistens.

"Åh nej, nu kommer din jobbiga jävla brorsa med van Helsing-komplexet igen!", liksom. :gremgrin:

/Anders
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
Re: Kjam!

Tack för berömet :gremlaugh:

Råttor kan definitivt vara ett problem, bra förslag. Har du några fler vardagsproblem som man kan skicka på odöda äventyrare?

- Vulf
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
Re: My own private Dungeon

Mjo, det skulle jag också göra.. tror jag. Antingen det, eller försöka hitta någon subtilare väg, bara för att få vara i fred och slippa slåss med äventyrare hela tiden.

Att vara ett wandering monster är helt enkelt skit.

- Vulf
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Re: Kjam!

Hungriga hundar som hittar ens viloplats under dagen?
Bitar som faller av?
Man hittar inga kläder som passar och skräddare är minst sagt ovilliga att sy åt en?
Byta bandage om man är mumie?
Just vampyrer har ju ofta en hel räcka svagheter av tradition; andra odöda kan ju ha andra - de gamla Van Helsing's Guide To... hade en del intressanta exempel.

Om man är okroppslig kan man ju inte plocka upp saker hur som helst. Ghost Touch ftw.

Kan benrangelsodöda verkligen dricka potions, förresten?

Erik
 
Top