Nekromanti Att Organisera

[EventHorizon]

Re: svarta hål

Jag kanske inte riktigt förstod förklaringen. Men om det nu är så att rymden komprimeras framför farosten så att den sugs framåt befinner sig ju rymdskeppet fortfarande i detta samma universum där kausallagarna råder. Om det stämmer GÅR det ju inte att färdas snabbare än ljuset eftersom det bland annat skulle innebära kravet på oändligt med energi och överljushastigheten skulle innebära att verkan kom före åtgärd. Dessutom kan man ju tänka sig att accelerationen skulle bli ruggigt jobbig; ett par hundra G skulle mosa ihop besättningen till rönnbärsgelé. Jag känner dock igen ditt resonemang och det kanske finns teorier om att det skulle fungera. Jag tror jag läst något liknande i en SF bok en gång. Eftersom jag inte är hemma på fyskens lagar kan jag tyvärr inte kommentera sannolikheten i din FTL-drift. Den låter ju cool i alla fall och det kommer man långt med.

Fly me to the moon and let me play among the stars

 

[Krigeus]

Re: svarta hål

Hmmm, men i ren princip så färdas man inte snabbare än ljuset, man bara hoppar från en punkt till en annan och så repeterar man de hoppen om och om igen. ingefär som ett maskingevär, det bara spottar kulor med ett regelbundet intervall.
Men samtidigt så färdas man snabbare än ljuset och det tillåter inte Einstein, men antingen så har man slagit bort hans teorier och ersatt dem eller så får man en sorts oändlig energi, en som inte kan bindas mer än en kort stund och då enbart för att driva skeppet framåt, för när man startar och hoppar så kanske man inte håller ljushastighet från början, men man får rörelseenergi, om man kan ta upp den när man hoppar så har man i pricip en oändlig energikälla så länge som man reser.
Och vad beträffar problemet med köttfärsningen så får man nog ta till G-tankar, tankar som man baxar in sig i före avresa, och när starten har gått igenom, så är hastigheten och accet. relativt konstan och då kan man gå ur och agera normalt.

Thomas Krige - Hederskapten i Dödsgardet, E-corps främsta försvarare

 

[EventHorizon]

Re: svarta hål

”man startar och hoppar så kanske man inte håller ljushastighet från början, men man får rörelseenergi, om man kan ta upp den när man hoppar så har man i pricip en oändlig energikälla så länge som man reser.”

Problemet med resor över ljusets hastighet blir inte bara problemet med krav på oändlig energi. För en farkost som spräcker ljudvallen händer inget speciellt eftersom ljud endast är vågrörelser. Men när man passerar ljudvallen blir det annorlunda. Ljus är ju partiklar med våglängder, så kallade fotoner. Att åka snabbare än ljuset innebär ju då att man kör ifrån sina egna partiklar.

”Och vad beträffar problemet med köttfärsningen så får man nog ta till G-tankar, tankar som man baxar in sig i före avresa, och när starten har gått igenom, så är hastigheten
och accet. relativt konstan och då kan man gå ur och agera normalt.”

Om accelerationen är konstant kan inte hastigheten vara konstant. Att accelerera i exempelvis 10 G förändrar hastigheten enligt V = a x t, där V är hastigheten, a accelerationen och t tiden som man accelererar. Problemet kvarstår egentigen, antingen kan man välja att accelerera utav bara fän och komma upp i överljushastighet relativt fort, eller så kan man vara lite barmärtigare och accelerera långsammare men då tar resan betydligt längre tid.


Fly me to the moon and let me play among the stars

 

[Krille]

Relativistisk och hyperrelativistisk fysik

"Ljus är ju partiklar med våglängder, så kallade fotoner. Att åka snabbare än ljuset innebär ju då att man kör ifrån sina egna partiklar."

Till att börja med, fotoner är partiklar eller vågor, beroende på hur man betraktar dem. Skjut fotoner genom två spalter och du får interferensmönster som om det vore vågor. Skjut fotoner genom en jefligt smal spalt där du kan bestämma dess läge väldigt exakt så får du en bred belyst yta, tack vare Heisenbergs osäkerhetsrelation (man kan bestämma en partikels läge exakt eller dess vektor, men inte båda - vet man den ena så vet man ingenting om den andra).

Vidare, ljusets hastighet relativt betraktaren är alltid c. Om en partikel saknar vilomassa så kan den inte ha någon annan hastighet än c, och det är relativt allt annat. Far du mot ljuskällan med en fart på 150000 km/s så krockar fotonerna fortfarande med dig med en fart på c. Står du still och tittar mot ljuskällan så krockar fotonerna med dig med en fart på c. Spring ifrån ljuskällan så krockar fotonerna ändå med dig med en fart på c.

För att få upp en kropp i ljushastighet krävs endera av två saker: en vilomassa på noll (som fotoner, till exempel), eller oändlig energi. Det senare är en orimlighet.

Bortom ljushastigheten händer lustiga saker: om en kropp har överljusfart blir dess tid, massa och längd imaginär, det vill säga en produkt av kvadratroten ur -1. Vetenskapen vet än idag inte hur man ska tolka det - en del säger att det är totalt nonsens, andra börjar fundera på om det inte skulle innebära att det finns ett helt tachyonskt (överljus-) universum i 90 graders vinkel mot verkligheten som vi inte ens vet om, och åter andra börjar spekulera om inte tiden går baklänges (hur de bortförklarar imaginär massa eller längd har jag aldrig förstått). Hur det är med den absoluta ljushastigheten vet man inte heller.

Det finns en hel del teoretiska funderingar kring samtliga varianter. Praktik är det dock värre med. Man har fått upp ljus i överljusfart (rekordet tror jag är ca 5,4 ggr ljusets hastighet) genom att få fotoner att fortplanta sig i olika medier, men det rör sig tydligen inte om att enskilda fotoner går fortare än ljuset utan att fotonernas vågrörelse fortplantar sig mellan varandra, så att vågtoppen går snabbare än ljuset. Detta ger som resultat att fotonerna kommer ut ur mediet innan de skickas in i det.

Det normala sättet att betrakta resultatet är "åkejdå, ni kan skicka saker snabbare än ljuset, men eftersom det bryter mot kausaliteten (principen att orsak föregår verkan) så kan man inte göra något praktiskt med det". Idén är att så fort man skickar någon information så börjar man illa fort skapa "farfarsparadoxer" - att orsaken kommer efter verkan och att det leder till paradoxer som är totalt knas (jag åker tillbaka i tiden och skjuter min farfar, farfar gör inte min pappa, pappa kan inte göra mig, alltså kan jag inte skjuta min farfar - därav namnet). Detta skiter dock forskarna högaktningsfullt i och skickar över en sonat av Mozart frekvensmodulerat via fotonerna och bevisar att mottagaren tar emot sonaten innan sändaren skickar den. Detta sätter krupp i kausalitetsanhängarnas sinnen vilka förklarar Mozarts sonater som icke-information.

Så kort sagt, vi kan idag skicka ljus snabbare än ljuset. Vi vet inte varför, vi förstår inte riktigt vad som händer och hela fysikvetenskapen tittar sorgset på när Einsteins relativitetsteorier spolas ner i toaletten.

Jag börjar förstå hur folk kände sig ca 1920, när relativitetsteorin gjorde likadant med Newton...

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>

 

[Rosen]

Re: svarta hål

Påminner lite om vad de använder i GURPS Humanx (fast bara delvis).
Det spelet har om inte annat spelhistoriens <I>fulaste</I> rymdskepp... (-:

--
Åke

 

[Kalil]

Kvantmekanik

Hmm. I praktiken hamnade aldrig Newton i toaletten (hur hade det sett ut, han var ju en gentleman för böfvelen). Den allra största delen av vår vetenskap och teknologi idag baserar sig på Newtons, inte Einsteins, modell av verkligheten.

Kvantmekaniken erbjuder en väg ur den logiska rävsaxen. Genom att betrakta alla partiklar som punktformiga tillstånd med en utbredd sannorlighetsfunktion kan våg-partikel egenskaper ges en "vettig" förklaring. Det intellektuella språnget man måste göra är att ge upp möjligheten att föreställa sig hur små partiklar (eller snarare våg-partikel paket) "ser ut", de kan beskrivas matematiskt men inte med vardagliga termer.

Att få samtliga partiklar i ett rymdskepp att synkroniserat förändra sin sannorlikhetsfunktion vore ett kul sett att implementera FTL drift. Någon slags inducerad kvantmekanisk självsvänging med andra ord, helt orimligt men ganska kul.

/Kalil

 

[EventHorizon]

Probability Drive

Jag tror David Brin använder ett liknande resonemang i sina böcker. Han säger att skeppen drivs med s.k. probability drives tror jag.

Fly me to the moon and let me play among the stars

 

[Kalil]

Re: Probability Drive

Är inte det Douglas Adams? /images/icons/tongue.gif

 

[EventHorizon]

Re: Probability Drive

Han kör väl med Improbaility?

Fly me to the moon and let me play among the stars

 

[lave]

tunga grejjer....

din supermassiva pryls massa skulle vara mer än ett helt gäng solmassor. var skulle man få all materia ifrån? Sedan skulle troligen hela skeppes smetas ut som en väldigt tunn hinna runt din tunga sak, vilket eventuellt skulle skapa ett visst obehag för bestättningen...
En annat, mer realistiskt sätt att färdas skulle kunna vara teleportation. Man skulle behöva ENORM datorkraft, två redan uppsatta stationer, men sen är det bara att sända. Det fungerar faktiskt i teorin, jag har läst flera artiklar i ämnet (bla. i Scientific American), frågan är iofs om SAMMA människa kommer fram....

 

[lave]

newton begränsade existens...

newtons lagar fungerar väldigt bra, i vår vardagsvärd. hans teorier brister då saker blir tuuunga och snabba ......

 

[Illern]

Re: Svarta hål som vapen

det börjar låta som den där srien jag läste för ett tag sen...

Om det är Rosenius överlevnadshandbok du menar så tycker jag nästan polisernas kommentar efteråt är bäst:
''Lustigt, fyra kvarter jämnade med marken, nästan som om någon avfyrat en MPZ-5 inne i atmosfären.''
Om det inte var Rosenius serie du menade kan jag rekommendera den - pricksäker på rollspelshobbyn. Den går att beställa på www.rollspel.com (Rävspel).

[color:white]Mustela Putoris Astrabo, pretorian
Illerlyan:<A HREF="http://www.surf.to/ferret" target="_new">http://www.surf.to/ferret</A>

 

[Eleas]

Re: tunga grejjer....

"En annat, mer realistiskt sätt att färdas skulle kunna vara teleportation. Man skulle behöva ENORM datorkraft, två redan uppsatta stationer, men sen är det bara att sända. Det fungerar faktiskt i teorin, jag har läst flera artiklar i ämnet (bla. i Scientific American), frågan är iofs om SAMMA människa kommer fram.... "

Och inte bara det, hur ska du rent faktiskt återuppbygga personen, partikel för partikel, utan allvarliga misstag? Dessutom är överljusteleportering inte att tänka på i detta fall, då informationen måste skickas med ljusets hastighet...

--
Björn

 

[Eleas]

Re: svarta hål

"Men seriöst angående transportmedel, jag tänkte slopa idén om maskhål eftersom det är lite ostabilt, tänkte mer på användandet av en s.k. G-kärna (egen grej)"

Gillar namnet. "Cap'n, our G-core cannae hold together much longer!"

"Det är en supermassiv pryl som finns i skeppets för, denna genererar vid uppstart en enorm gravitation som komprimerar rymden framför, samtdigt som en AntiG-kärna i aktern reducerar gravitationen så pass mycket att rymden töjs ut bakom...voila, vi har warpdrive, istället för att åka med söliga raketer så hoppar man långa steg genom att dra ihop rymden och sedantöja den bakåt så att man hamnar längre fram, detta gör förstå i intervall som gör att man inte märker hoppen, utan det blir bara en kontinuerlig resa med många många många gånger ljusets hastighet, detta skall dock begränsas lite så att det inte gå för snabbt, en resa kan juh ta några dagar om man ska åka några parsec."

Detta är idén bakom Alcubierre-motorn. Ett problem är att gravitation sträcker ut sig i ljusets hastighet; den teoretiska gravitonen är inte ett överljusfenomen. Sålunda kan du bara använda din Alcubierre-motor för att resa i närheten av ljusets hastighet; åtminstone enligt en del forskare.

--
Björn

 

[EventHorizon]

Re: tunga grejjer....

Som jag har förstått det så skulle inte samma människa komma fram. Experiment har väl gjorts på enstaka partiklar (åtminståne teoretiska experiment) och om inte jag missminner mig så tar det hur lång tid som helst att sända endast en liten partikel, en människa skulle ta så lång tid att koda ner och skicka att det förmodligen skulle gå fortare att promenera dit du vill.

Fly me to the moon and let me play among the stars

 

[lave]

tja...

finns exempel som övervinner detta med ljusets hastighet, tex kan en exciterad atom vid vissa tillfällen sända ut två fotoner åt vars sitt håll, och om man påverkar den ena påverkas även den andra. då kommer man upp i dubbla ljushastigheten inom ett begränsat område med ett uppbyggt nätverk av sändare. och ja, det krävs ABSURDT mycket datorkraft, men vi pratar ju om en rätt avlägsen framtid, vem vet vilka datorer som kommer...

 

[Sebastian Strix]

Re: tunga grejjer....

Det finns en bok - Fysiken i Star Trek - där författaren konstaterar att den mängd information som krävs för att beskriva läget av alla partiklar i en människa är så oherrans hög så den blir orimlig att lagra utan att bryta mot vissa nuförtiden accepterade lagar för fysiken. Jag kommer inte ihåg vissa, men det kan vara något i stil med at den minsta bit" information som kan lagras kräver åtminstone en elektron eller någe att lagras _på_, och så många elektroner finns inte i universum. Boken kan rekommenderas, dock; den är roligt skriven och inte alls ute efter att paja en tämligen ovetenskaplig TV-serie.

Erik

 

[Feliath]

G-kärnor och Gravitonstrålar

Jag minns att jag läst något i den här stilen...ljus som böjer av p.g.a. gravitation innebär att en krokig väg är rakare än en rak, vilket gör att om man chuckar ut en JÄTTEtung klump i rymden, veckar den rummet, och du kan köra över vecket. när sedan klumpen löser upp sig rätar universum på sig, och du hamnar längre bort än du borde ha. Då rör du dig tekniskt sett inte snabbare än ljuset, eftersom ljuset kan röra sig minst lika fort över gapet.

Liknelse/Metafor/Whatever:
Tänk er två bord med ett glapp emellan, och en duk som går över bägge borden tvärs över glappet. Om du nu ställer en leksaksbil på ena änden av duken och sedan släpper en sten i glappet är det lätt att räkna ut vad som händer med duken. Flyttar du nu leksaksbilen framåt över glappet och rätar ut duken efteråt, så har bilet flyttat sig en längre bit än den "kört".

 

[Kalil]

Teleportation och filosofi

Teleportation via kodning<->rekonstruktion är ett delikat filosofiskt problem som jag har ägnat många långa sommarnätter åt att diskutera. Är det du som kommer fram? Hur upplever den som kliver in i teleportationsmaskinen det hela? Vad händer om originalet inte förstörs i processen?

Några åsikter? /images/icons/wink.gif

/Kalil

 

[Man Mountainman]

Re: Teleportation och filosofi

<I>Några åsikter? </I>

även jag har naturligtvis spekulerat över liknande problem, och kommit fram till något i den här stilen:
Direkt en människa kopieras i två identiska versioner (om det sker genom teleportation eller någon annan metod är ovesäntligt) så kommer all kommunikation mellan de två kopiorna att upphöra (förutom den som tillåts dem genom de normala sinnena). De har alltså ingen möjlighet att utvärdera omvärlden på gemensam basis, skaffa sig samma erfarenheter eller någonting. de kommer att vara två skilda personer, om än väldigt olika.
Därför, vid en teleportation, är det viktigt att man *först* dödar teleportationsobjektet,, och *sedan* gör en exakt kopia av henne, just innan hon dog. Annars kommer den person som blir kopierad, och sen dödad, aldrig att komma fram till slutstationen. Eftersom kommunikationen mellan henne och hennes kopia upphör vid skapandet av kopian, kommer hon inte att kunna uppleva det som kopian upplever efter ankomsten. Hon kommer inte att ha någon glädje eller sorg av att en exakt kopia av henne förflyttas några ljusår bort, hon kommer att vara lika död som hon alltid har varit. Folk i omgivningen kommer dock inte att märka någon skillnad, eftersom kopian ju är fulklständigt identisk med henne (bortsett från de extra erfarenheter efter kopieringsögonblicket som skiljer dem åt, naturligtvis).

/Dnalor, din finne på hornhinnan