Quan'talis
Swashbuckler
Utdrag ur Metropolitiska Sällskapets tidskrift, augusti 189–
Oroväckande brist på respekt för vetenskapen!
Det har kommit till vår kännedom att en samling "konstnärer", samhällsomstörtare och rabulister i något som väl närmast kan kallas ett direkt hån mot den numerologiska vetenskapen låtit trycka – utan tvivel hos något av de ljusskygga tryckerier i Sydvästra distriktet som i vanliga fall publicerar pornografi, politiska manifest och nedsättande pamfletter om så väl politiska ledare som vår egen organisation – en samling "regler" som enligt de anonyma upphovsmännen kan användas för att spela ett "spel" där man utger sig för att vara någon annan, tänkt som "en stunds underhållning för sysslolösa, eller en möjlighet till dramatik och omväxling för uttråkade". Vår redaktion har fått tag på ett exemplar av detta "spel" och ser i det inget annat än ett uttryck för det moraliska förfall som breder ut sig i vårt samhälle, och vars första symptom är bristande respekt för auktoriteter.
Detta så kallade "spel" utger sig för att vara baserat på den numerologiska vetenskapen, fast det står klart för vilken bildad läsare som helst att författaren inte har någon som helst kunskap om denna vetenskap. Han – och jag använder geomgående detta pronomen då jag inte kan tänka mig att en kvinna skulle kunna sjunka så lågt – uppmanar "spelarna" att på ett papper skriva ner de fyra egenskaperna Vigör, Elegans, Intellekt och Världsvana, var och en på en egen rad. Därpå förväntas "spelaren" på egen hand, utan att konsultera en auktoriserad numerolog, för var och en av dessa egenskaper välja ett värde mellan ett och fem, där ett är något under genomsnittet, medan fem är lika mycket över genomsnittet. Alternativt – och här kommer den anonyme författarens okunskap ännu tydligare fram – kan varje "spelare" tilldelas tolv "poäng" som han får fördela på egenskaperna som han vill, dock utan att höja någon egenskap över fem eller sänka den under ett. När han sedan som ännu ett alternativ föreslår att man placerar ut värdena två, tre, fyra och fem som man finner lämpligt borde det stå fullt klart att någon sådan "spelare" inte existerar, utan att det hela är ett synnerligen lågt och tarvligt försök att göra narr av numerologin.
Därefter förmodas "spelaren" välja ett antal talanger, det vill säga saker som han – eller hans imaginära "rollperson", som den anonyme författaren är mycket noga att påpeka; antagligen för att kunna använda det som undanflykt om han identifieras och åtalas för olaga utövande av numerologi – är bra på, eller som på något sätt är utmärkande för honom. Reglerna ger inga riktlinjer om vilka talanger som är mest vanliga i olika samhällsskikt eller hur man går till väga för att avgöra talangernas värde, utan ger också här "spelaren" full frihet att välja sina egna talanger och deras värde på en skala från ett till fem. Det rekommenderas dock att man håller antalet talanger på en rimlig nivå, och att man endast i undantagsfall ger någon av talangerna ett värde över tre. Vi besparas alltså en "alternativ metod" liknande den som rekommenderas för egenskaperna – tydligen tyckte inte ens den anonyme rabulisten att det går för sig att till exempel välja sex talanger från en lista och dela ut 18 "poäng" som spelaren får placera ut hur han vill.
Detta – en samling på egen hand graderade egenskaper och en lista med godtyckliga talanger – påstår personen bakom "reglerna" att är en fullt acceptabel numerologisk diagnos! Om hans uppenbara förlöjligande av den numerologiska vetenskapen slutade där skulle det redan finnas grund för en polisutredning och ett eventuellt åtal, men detta upprörande beteende fortsätter. För att "utföra en handling" anmodas nu "spelaren" använda en tärning – en av de vanliga tolvsidiga tärningar som används av tjänstefolk och droskkuskar vid spel om pengar. "Spelaren" väljer den egenskap som han tycker passar bäst i sammanhanget, adderar en lämplig talang om han har någon och slår sedan tärning och ser om resultatet blir mindre än eller lika med detta tal. Om han till exempel har värdet tre i Världsvana och använder talangen Undkomma upplopp, som har värdet fyra, får han när han slår ihop dessa talet sju. För att lyckas undkomma en uppretad folkmassa ska han då med en tolvsidig tärning slå lägre än eller lika med sju. Genom att på dett sätt införa ett hasardspelsmoment i "spelet" försöker författaren tydligen antyda att den högt respekterade numerologiska vetenskapen har något gemensamt med berusade droskkuskars och hamnschåares spel om den senaste avlöningen.
Den anonyme upphovsmannen inför sedan en speciell regel för "dramatiska händelser" – en term som inte har något slags motsvarighet i den numerologiska vetenskapen, men det torde inte förvåna läsaren vid det här laget. Om "rollpersonen" befinner sig i en särskilt dramatisk situation – en duell mot en ärkefiende, eller ett försök att låna pengar från en särdeles snål moster – får både "rollpersonen" och "motståndaren" slå ett slag på det sätt som tidigare nämnts. Om en av dem lyckas och den andre misslyckas har den part som lyckades vunnit jämförelsen. Om båda misslyckas har jämförelsen på något sätt avbrutits, och ingen kan sägas ha vunnit eller förlorat. Om båda lyckas med sina slag gör man en snabb jämföresle av resultaten – den som slog det lägre slaget har i nästa steg av jämförelsen ett övertag lika stort som skillnaden mellan slagen. Detta övertag får han under den delen av jämförelsen addera till det tal han ska slå under. För varje gång man upprepar proceduren bestäms övertaget på nytt; det är alltså möjligt att en person vinner och förlorar övertaget flera gånger under samma jämförelse.
Det bör noteras att en "dramatisk händelse" inte kräver att båda de inblandade faktiskt har möjlighet att agera – i ett av exemplen i reglerna förekommer till exempel en zeppelinarkapten som försöker styra sin farkost på låg höjd längs Torngatan en mörk vinterkväll. Eftersom Torngatan anses vara mycket svårnavigerad ges den svårigheten nio, och den spelare som agerar zeppelinarkapten får nu slå ett slag mot Intellekt och Navigera zeppelinare medan någon annan vid spelbordet får slå ett liknande slag för Torngatans räkning. Här försöker författaren tydligen dra paralleller mellan numerologin och den högst tvivelaktiga metrotopologin, som hävdar att gator, byggnader och andra livlösa objekt i vår omgivning påverkar oss på något mystiskt och oklart sätt.
Efter att en dylik jämförelse är avklarad avgör man till slut resultatet. I de flesta fall behövs inget vidare sifferarbete – om man till exempel haft som mål att låna en större summa pengar av sin moster behöver man knappast notera mer än att man lyckats respektive misslyckats. Om det någon gång skulle bli nödvändigt att veta graden av framgång eller misslyckande jämför man helt enkelt resultaten i den sista omgången, på samma sätt som när man fastställer graden av övertag. Författaren tar den tidigare nämnda duellen som exempel och tänker sig att vinnaren i den sista rundan slog tre, medan förloraren slog sju. Förloraren har nu tillståndet "skadad" till ett värde av fyra, och detta kommer nu att dras från eller läggas till alla relevanta slag tills det går över. Här är de så kallade reglerna inte så långt från den verkliga numerologiska vetenskapen som på andra ställen, men man kan ändå se tydliga tecken på att upphovsmannen inte bemödat sig om att sätta sig in i den senaste forskningen.
Som en sammanfattnig kan vi säga att detta så kallade "spel" med största sannoliokhet är ämnat som en drift med den numerologiska vetenskapen snarare än något annat, och vi avråden å det bestämdaste våra läsare att under några omständigheter befatta sig med denna tvivelaktiga publikation.
J. P. Sangvinicus, ansvarig utgivare för Metropolitiska Sällskapets tidskrift.
---
Och nu några frågor:
Kan man göra så här?
Om man tänker sig att det här är de enda regler som finns i spelet, och det här är det enda sätt de presenteras på, finns det någon chans att en eventuell spelare faktiskt förstår dem då?
Vad kan man göra för att presentera reglerna som en del av spelvärlden och ändå göra dem begripliga?
JPS
Oroväckande brist på respekt för vetenskapen!
Det har kommit till vår kännedom att en samling "konstnärer", samhällsomstörtare och rabulister i något som väl närmast kan kallas ett direkt hån mot den numerologiska vetenskapen låtit trycka – utan tvivel hos något av de ljusskygga tryckerier i Sydvästra distriktet som i vanliga fall publicerar pornografi, politiska manifest och nedsättande pamfletter om så väl politiska ledare som vår egen organisation – en samling "regler" som enligt de anonyma upphovsmännen kan användas för att spela ett "spel" där man utger sig för att vara någon annan, tänkt som "en stunds underhållning för sysslolösa, eller en möjlighet till dramatik och omväxling för uttråkade". Vår redaktion har fått tag på ett exemplar av detta "spel" och ser i det inget annat än ett uttryck för det moraliska förfall som breder ut sig i vårt samhälle, och vars första symptom är bristande respekt för auktoriteter.
Detta så kallade "spel" utger sig för att vara baserat på den numerologiska vetenskapen, fast det står klart för vilken bildad läsare som helst att författaren inte har någon som helst kunskap om denna vetenskap. Han – och jag använder geomgående detta pronomen då jag inte kan tänka mig att en kvinna skulle kunna sjunka så lågt – uppmanar "spelarna" att på ett papper skriva ner de fyra egenskaperna Vigör, Elegans, Intellekt och Världsvana, var och en på en egen rad. Därpå förväntas "spelaren" på egen hand, utan att konsultera en auktoriserad numerolog, för var och en av dessa egenskaper välja ett värde mellan ett och fem, där ett är något under genomsnittet, medan fem är lika mycket över genomsnittet. Alternativt – och här kommer den anonyme författarens okunskap ännu tydligare fram – kan varje "spelare" tilldelas tolv "poäng" som han får fördela på egenskaperna som han vill, dock utan att höja någon egenskap över fem eller sänka den under ett. När han sedan som ännu ett alternativ föreslår att man placerar ut värdena två, tre, fyra och fem som man finner lämpligt borde det stå fullt klart att någon sådan "spelare" inte existerar, utan att det hela är ett synnerligen lågt och tarvligt försök att göra narr av numerologin.
Därefter förmodas "spelaren" välja ett antal talanger, det vill säga saker som han – eller hans imaginära "rollperson", som den anonyme författaren är mycket noga att påpeka; antagligen för att kunna använda det som undanflykt om han identifieras och åtalas för olaga utövande av numerologi – är bra på, eller som på något sätt är utmärkande för honom. Reglerna ger inga riktlinjer om vilka talanger som är mest vanliga i olika samhällsskikt eller hur man går till väga för att avgöra talangernas värde, utan ger också här "spelaren" full frihet att välja sina egna talanger och deras värde på en skala från ett till fem. Det rekommenderas dock att man håller antalet talanger på en rimlig nivå, och att man endast i undantagsfall ger någon av talangerna ett värde över tre. Vi besparas alltså en "alternativ metod" liknande den som rekommenderas för egenskaperna – tydligen tyckte inte ens den anonyme rabulisten att det går för sig att till exempel välja sex talanger från en lista och dela ut 18 "poäng" som spelaren får placera ut hur han vill.
Detta – en samling på egen hand graderade egenskaper och en lista med godtyckliga talanger – påstår personen bakom "reglerna" att är en fullt acceptabel numerologisk diagnos! Om hans uppenbara förlöjligande av den numerologiska vetenskapen slutade där skulle det redan finnas grund för en polisutredning och ett eventuellt åtal, men detta upprörande beteende fortsätter. För att "utföra en handling" anmodas nu "spelaren" använda en tärning – en av de vanliga tolvsidiga tärningar som används av tjänstefolk och droskkuskar vid spel om pengar. "Spelaren" väljer den egenskap som han tycker passar bäst i sammanhanget, adderar en lämplig talang om han har någon och slår sedan tärning och ser om resultatet blir mindre än eller lika med detta tal. Om han till exempel har värdet tre i Världsvana och använder talangen Undkomma upplopp, som har värdet fyra, får han när han slår ihop dessa talet sju. För att lyckas undkomma en uppretad folkmassa ska han då med en tolvsidig tärning slå lägre än eller lika med sju. Genom att på dett sätt införa ett hasardspelsmoment i "spelet" försöker författaren tydligen antyda att den högt respekterade numerologiska vetenskapen har något gemensamt med berusade droskkuskars och hamnschåares spel om den senaste avlöningen.
Den anonyme upphovsmannen inför sedan en speciell regel för "dramatiska händelser" – en term som inte har något slags motsvarighet i den numerologiska vetenskapen, men det torde inte förvåna läsaren vid det här laget. Om "rollpersonen" befinner sig i en särskilt dramatisk situation – en duell mot en ärkefiende, eller ett försök att låna pengar från en särdeles snål moster – får både "rollpersonen" och "motståndaren" slå ett slag på det sätt som tidigare nämnts. Om en av dem lyckas och den andre misslyckas har den part som lyckades vunnit jämförelsen. Om båda misslyckas har jämförelsen på något sätt avbrutits, och ingen kan sägas ha vunnit eller förlorat. Om båda lyckas med sina slag gör man en snabb jämföresle av resultaten – den som slog det lägre slaget har i nästa steg av jämförelsen ett övertag lika stort som skillnaden mellan slagen. Detta övertag får han under den delen av jämförelsen addera till det tal han ska slå under. För varje gång man upprepar proceduren bestäms övertaget på nytt; det är alltså möjligt att en person vinner och förlorar övertaget flera gånger under samma jämförelse.
Det bör noteras att en "dramatisk händelse" inte kräver att båda de inblandade faktiskt har möjlighet att agera – i ett av exemplen i reglerna förekommer till exempel en zeppelinarkapten som försöker styra sin farkost på låg höjd längs Torngatan en mörk vinterkväll. Eftersom Torngatan anses vara mycket svårnavigerad ges den svårigheten nio, och den spelare som agerar zeppelinarkapten får nu slå ett slag mot Intellekt och Navigera zeppelinare medan någon annan vid spelbordet får slå ett liknande slag för Torngatans räkning. Här försöker författaren tydligen dra paralleller mellan numerologin och den högst tvivelaktiga metrotopologin, som hävdar att gator, byggnader och andra livlösa objekt i vår omgivning påverkar oss på något mystiskt och oklart sätt.
Efter att en dylik jämförelse är avklarad avgör man till slut resultatet. I de flesta fall behövs inget vidare sifferarbete – om man till exempel haft som mål att låna en större summa pengar av sin moster behöver man knappast notera mer än att man lyckats respektive misslyckats. Om det någon gång skulle bli nödvändigt att veta graden av framgång eller misslyckande jämför man helt enkelt resultaten i den sista omgången, på samma sätt som när man fastställer graden av övertag. Författaren tar den tidigare nämnda duellen som exempel och tänker sig att vinnaren i den sista rundan slog tre, medan förloraren slog sju. Förloraren har nu tillståndet "skadad" till ett värde av fyra, och detta kommer nu att dras från eller läggas till alla relevanta slag tills det går över. Här är de så kallade reglerna inte så långt från den verkliga numerologiska vetenskapen som på andra ställen, men man kan ändå se tydliga tecken på att upphovsmannen inte bemödat sig om att sätta sig in i den senaste forskningen.
Som en sammanfattnig kan vi säga att detta så kallade "spel" med största sannoliokhet är ämnat som en drift med den numerologiska vetenskapen snarare än något annat, och vi avråden å det bestämdaste våra läsare att under några omständigheter befatta sig med denna tvivelaktiga publikation.
J. P. Sangvinicus, ansvarig utgivare för Metropolitiska Sällskapets tidskrift.
---
Och nu några frågor:
Kan man göra så här?
Om man tänker sig att det här är de enda regler som finns i spelet, och det här är det enda sätt de presenteras på, finns det någon chans att en eventuell spelare faktiskt förstår dem då?
Vad kan man göra för att presentera reglerna som en del av spelvärlden och ändå göra dem begripliga?
JPS
