Nekromanti Att rollspela det motsatta könet?
- Thread starter Coffe_Kanon
- Start date
Coffe_Kanon
Swordsman
"Självklart är det lättare att spela en roll som ligger närmare spelaren själv, men jag tycker det är märkligt när rollspelare tycker det är svårt att spela en mänsklig kvinna, samtidigt som de har tydligen inga problem med att gestalta en tretusenårig manlig skogsalv som aldrig satt sin fot i en stad och som går på snö utan att lämna fotavtryck och vars fisar luktar tulipan."
Som jag nämnde tidigare så är det lättare just för att skogsalver inte finns på riktigt. Alltså är det helt ok att stereotypisera lite (för du lär knappast finna att en arg skogsalv kommer och bankar på dörren och skriker: "Sådär är vi inte alls juh!"). Kvinnor å andra sidan är finns i verkligheten, där har både jag och mina medspelare cirkus 3 miljarder verkliga referenspunkter att välja ifrån, och p.g.a detta så känns agerandet lite konstigt just för att man är orolig om man gestaltar personen på ett verkligt sätt...
Som jag nämnde tidigare så är det lättare just för att skogsalver inte finns på riktigt. Alltså är det helt ok att stereotypisera lite (för du lär knappast finna att en arg skogsalv kommer och bankar på dörren och skriker: "Sådär är vi inte alls juh!"). Kvinnor å andra sidan är finns i verkligheten, där har både jag och mina medspelare cirkus 3 miljarder verkliga referenspunkter att välja ifrån, och p.g.a detta så känns agerandet lite konstigt just för att man är orolig om man gestaltar personen på ett verkligt sätt...
det kan vara en bit av sanningen eller kanske hela
just att man känner krav på sig när man spelar en kvinna (om man är man) många här känner det uppenbarligen inte så men jag utgår från mig här.
om man tänker sig att det kommer upp en jury av tjejer som sitter och bedömmer hur du gestaltar tjejer, då blir du (eller snarare jag lite spänd) men eftersom de egentligen inte finns mer än i ditt (egentligen mitt) huvud så kan man nog tänka bort dem.
Det är inte hela världen om man skulle göra "fel" man blir inte halshuggen, kan nog vara en bra början för att spela en tjej... sänk ribban och gör som känns rätt...
det skulle nog funka en bit för mig iallafall.
Jag tycker att w176 (och säkert nån mer bara att jag missat det) säger det viktigaste. Nämligen att den största skillnaden mellan manliga och kvinnliga karaktärer är hur de bemöts av omgivningen. Alla accepterar den manliga soldaten, men hackar på den kvinnliga soldaten som tvingas bevisa sin duglighet på ett helt annat sätt (hmm, borde kanske kolla in G.I. Jane nån gång). Etc.
Det näst viktigaste sägs av bl.a. RipperDoc. Att ingen vet hur skogsalver är så man kan inte agera fel, medan man kan agera "fel" som kvinna. Fast nästan alla i tråden hävdar ju att man inte kan spela fel som kvinna eftersom de är precis som män (nästan hela tråden råkar också vara skriven av män eftersom... vi är det nördigaste könet). Vilket givetvis är bullshit, kvinnor är kramgoa shoppingmonster hela bunten.
Nån faktisk skillnad mellan könen? Tja, kvinnor har en biologisk klocka på ett annat sätt än män och börjar bli nervösa om de inte har blivit morsor vid 30... Det gäller givetvis inte alla kvinnor, men det var det bästa jag kunde komma på.
Jag tror inte man ska tänka för mycket på det hela. Om man börjar intala sig att det finns en massa vitala skillnader på könen vad gäller gestaltning så kommer man bara hänga upp sig. En gång i ungdomens tid hade vi som regel att ens rollperson alltid skulle ha samma kön som spelaren. Nu för tiden få folk spela vad dom vill.
Det näst viktigaste sägs av bl.a. RipperDoc. Att ingen vet hur skogsalver är så man kan inte agera fel, medan man kan agera "fel" som kvinna. Fast nästan alla i tråden hävdar ju att man inte kan spela fel som kvinna eftersom de är precis som män (nästan hela tråden råkar också vara skriven av män eftersom... vi är det nördigaste könet). Vilket givetvis är bullshit, kvinnor är kramgoa shoppingmonster hela bunten.
Nån faktisk skillnad mellan könen? Tja, kvinnor har en biologisk klocka på ett annat sätt än män och börjar bli nervösa om de inte har blivit morsor vid 30... Det gäller givetvis inte alla kvinnor, men det var det bästa jag kunde komma på.
Jag tror inte man ska tänka för mycket på det hela. Om man börjar intala sig att det finns en massa vitala skillnader på könen vad gäller gestaltning så kommer man bara hänga upp sig. En gång i ungdomens tid hade vi som regel att ens rollperson alltid skulle ha samma kön som spelaren. Nu för tiden få folk spela vad dom vill.
Rätt och rätt, ingen kan väl anklaga dig för att spela fel för ingen sitter ju med facit om hur en kvinna "är".
Själv är jag kvinna och mamma men känner mig ofta obekväm på kvinnliga tillställningar som tjejmiddag med jobbet. Det händer då att jag får spela kvinna själv, fastän jag är det på riktigt. Spela arketypen Umeå-kvinna i 30-årsåldern, intresserad av heminredning, mode, barn och inte mycket annat. Det är inte speciellt roligt.
Det var dock värre innan jag fick barn för då hade jag absolut inget att tillföra i en normalgrupp med tjejer, inget kvinnligt värde alls.
I rollspel har jag spelat både män och kvinnor och jag har mer spelat dem utifrån deras yrken och egenskaper än utifrån kön.
Skulle nån rollspela mig skulle det bli en energisk person med märklig humor, mycket hjärta och en vinnarskalle.
Skulle nån rollspela min man skulle det bli en lugn problemlösare, begåvad till tusen, totalt omusikalisk och med gott självförtroende.
Tänk på de personer du känner - din syster, din mamma, din kompis. Hur skulle du spela dem?
/Magoo
Själv är jag kvinna och mamma men känner mig ofta obekväm på kvinnliga tillställningar som tjejmiddag med jobbet. Det händer då att jag får spela kvinna själv, fastän jag är det på riktigt. Spela arketypen Umeå-kvinna i 30-årsåldern, intresserad av heminredning, mode, barn och inte mycket annat. Det är inte speciellt roligt.
Det var dock värre innan jag fick barn för då hade jag absolut inget att tillföra i en normalgrupp med tjejer, inget kvinnligt värde alls.
I rollspel har jag spelat både män och kvinnor och jag har mer spelat dem utifrån deras yrken och egenskaper än utifrån kön.
Skulle nån rollspela mig skulle det bli en energisk person med märklig humor, mycket hjärta och en vinnarskalle.
Skulle nån rollspela min man skulle det bli en lugn problemlösare, begåvad till tusen, totalt omusikalisk och med gott självförtroende.
Tänk på de personer du känner - din syster, din mamma, din kompis. Hur skulle du spela dem?
/Magoo
...en grej som kan vara knepig är ju att de enda kvinnor jag kan studera för att jämföra med är mänskliga, på jorden, i modern tid. Och även då är det svårt, det är sannolikt stor skillnad på att rollspela en japansk hemmafru, en fransk bergsklätterska eller en kvinnlig advokat från Soweto.
Är till och med tveksam om det finns unikt kvinnliga personlighetsdrag som är gemensamma för de flesta kvinnor. Inte för de kvinnor jag känner i alla fall.
Och sen vet man ju inte hur en kvinna är i en fantasysetting, en space opera eller annan "exotisk" spelvärld... exempelvis är kvinnorna i Sagas "Albion" bra myckt mer självständiga och tuffa än de var i det medeltida England.
Är till och med tveksam om det finns unikt kvinnliga personlighetsdrag som är gemensamma för de flesta kvinnor. Inte för de kvinnor jag känner i alla fall.
Och sen vet man ju inte hur en kvinna är i en fantasysetting, en space opera eller annan "exotisk" spelvärld... exempelvis är kvinnorna i Sagas "Albion" bra myckt mer självständiga och tuffa än de var i det medeltida England.
Re: Äh, förlåt:
klart det kan finnas skillnader som du pekar på, men det är inget som påverkar en UNIK kvinnlig rollperson... exempel:
Om man till exempel tror att kvinnor generellt sätt är mer känslosamma än män, så kan man även hitta en hel del kvinnor som är betydligt iskallare än majoriteten än killarna.
(Precis som att även om majoriteten av kvinnorna på den här planeten troligen inte är lika muskelstarka som jag är, så finns det säkert tiotusentals kvinnor som kan spöa skiten av mig, och sannolikt alla andra manliga forumiter också.)
Så det handlar om den individ man vill spela, skit i könet. Vill du spela en barbarsnubbe som gillar heminredning, matlagning och horoskop (utöver att hacka folk i småbitar med en tvåhandsyxa), gör det. Vill du spela en logikstyrd kvinna som hatar bebisar och har som hobby att samla på bilar, gör det. Det är rollspel. Och alla typer finns, oavsett kön.
klart det kan finnas skillnader som du pekar på, men det är inget som påverkar en UNIK kvinnlig rollperson... exempel:
Om man till exempel tror att kvinnor generellt sätt är mer känslosamma än män, så kan man även hitta en hel del kvinnor som är betydligt iskallare än majoriteten än killarna.
(Precis som att även om majoriteten av kvinnorna på den här planeten troligen inte är lika muskelstarka som jag är, så finns det säkert tiotusentals kvinnor som kan spöa skiten av mig, och sannolikt alla andra manliga forumiter också.)
Så det handlar om den individ man vill spela, skit i könet. Vill du spela en barbarsnubbe som gillar heminredning, matlagning och horoskop (utöver att hacka folk i småbitar med en tvåhandsyxa), gör det. Vill du spela en logikstyrd kvinna som hatar bebisar och har som hobby att samla på bilar, gör det. Det är rollspel. Och alla typer finns, oavsett kön.
Ponera att det finns fler än en skogsalv i gruppen, eller att det finns i spelet referenspunkter till andra alver. Då finns det ändå ett "fel" sätt att spela, även om det är en fiktiv referens.
Det svåra med att spela en roll annan än spelarens egna roll, är inte att avgöra huruvida man spelar fel eller rätt enligt något rättesnöre, utan snarare att kunna sätta sig in och identifiera sig med sin roll. Jag har stött på tillräckligt många kvinnor att jag inte har svårare att känna hur en västerländsk kvinnlig rollperson ska (läs "kan") spelas, medan jag är rätt lost om jag istället ska spela en röd khmer eller en incapräst. Jag fattar inte vad som motiverar dem och förstår inte hur de tänker. Om vi ska snacka skogsalver igen så kan jag lättare förstå och identifiera mig med en ko (som garanterat inte luktar tulipan).
Re: Det är en överdriven problematik
dessutom... OM det finns biologiska skillnader (som jag tror det gör, varför skulle vi som art vara annorlunda än säg gorillor) så handlar det om statistik baserat på många individer, inte EN individ.
Som jag sa är killar statisktiskt sett starkare än tjejer, men jag tror ändå min fru skulle kunna bryta armarna av typ Dimfrost..
Samma sak med "känslor" (som anses vara kvinnligt)... finns nog en hel del killar som är mer känslomäsiga än de flesta tjejer, om man letar lite.
dessutom... OM det finns biologiska skillnader (som jag tror det gör, varför skulle vi som art vara annorlunda än säg gorillor) så handlar det om statistik baserat på många individer, inte EN individ.
Som jag sa är killar statisktiskt sett starkare än tjejer, men jag tror ändå min fru skulle kunna bryta armarna av typ Dimfrost..
Samma sak med "känslor" (som anses vara kvinnligt)... finns nog en hel del killar som är mer känslomäsiga än de flesta tjejer, om man letar lite.
Rickard
Urverk speldesign
Ja, ponera att det är en alv som är med i spelgruppen (ungefär lika vanligt som tjejer
) och du spelar en skogsalv. Vad får den alven att tro att den är representativ för alla alver i hela världen? Vad får den alven att tro att denne kan ifrågasätta ditt spelande? 
Precis. Det är en nyttig lektion att få ha gått Konvux eller andra liknande utbildningar (typ undersköterska) där man diskuterar mycket och där åldersskillnaden är vida spridd. Då märker man hur olika människor kan vara. När man sitter och diskuterar saker på gymnasiet så ser alla på livet på ungefär samma sätt, men så fort man är 10 år äldre eller har fått barn - ja, jösses! Det förändrar verkligen synen på livet. Det är helt olika livserfarenheter som folk då besitter.
Att stirra sig blind på att könet är olikt är väldigt inskränkt, då ålder, miljö och kultur (också) spelar väldigt stor roll i hur man uppfattar saker och ting. En gammal man idag har växt upp under andra förhållanden än en ung man idag. Exempelvis är synen på homosexuella och folk med tatuering väldigt fyllda med väldiga fördomar hos riktigt gamla.
En gymnasiekille har mer gemensamt med en tjej i samma årskurs vad gäller värderingar och tankesätt än vad han har med en man från Somalia, en man som jobbar på oljeplattform i Norge eller en gammal man på ålderdomshem i Sverige. Om man inte har insett det, så måste jag ifrågasätta den personens livserfarenhet.
/Han som även tror på biologiska skillnader men skulle knappast peka ut den som enda faktorn i ett beslutsval eller personlighetsyttring
Rising
Vila i frid
Re: Äh, förlåt:
Så här upplevde jag det:
När man är tjej så är ens värderingar och åsikter oerhört mycket mer värda. Ett enkelt "håller med", det upplevde jag vägde oerhört mycket mer när jag framträdde som tjej än vad det någonsin gjort som kille. Dels att det helt enkelt väger tyngre och får mer kraft, när man som tjej dissar någons idéer så är det mycket värre än när en kille gör det, men också att andra ställer upp på ens sida väldigt lätt. Där kanske det finns ett visst mått av fjäskande.
Men när man som tjej presenterar egna idéer eller lägger fram egna teorier och resonemang, så kommer alltid någon kille och säger "ja, men du missade att..." eller "mmm, men en sak du verkar ha missförstått är att..." eller kommer med riktigt småsint nitpickande för att slå en på fingrarna och ta över diskussionen.
Visst, sånt finns det alltid mycket av bland idioter på internetforum, men jag märkte det mycket mer som tjej och blev riktigt frustrerad av det på ett sätt som jag inte alls var van vid. Det var som om man hela tiden sattes på plats och förpassades till rollen som värderare; det var okej så länge man hade åsikter om vad män resonerat fram - men när man lade fram egna idéer så skulle alltid någon kille komma och visa sig duktigare.
Jag kan tänka mig att det fungerar annorlunda på krogen - då det kanske är en miljö då killar är mer inställsamma eftersom det är intimare, men på ett forum så fjäskas det inte så mycket med tjejer såsom de mästras.
...i min erfarenhet.
---
Så det är något jag anser att man som spelledare kan göra för att öka illusionen runt bordet; alltså försätta en manlig spelare med kvinnlig rollperson i samma frustrerande sits som jag upplevde som tjej.
Nej. Eller nja.
Så här upplevde jag det:
När man är tjej så är ens värderingar och åsikter oerhört mycket mer värda. Ett enkelt "håller med", det upplevde jag vägde oerhört mycket mer när jag framträdde som tjej än vad det någonsin gjort som kille. Dels att det helt enkelt väger tyngre och får mer kraft, när man som tjej dissar någons idéer så är det mycket värre än när en kille gör det, men också att andra ställer upp på ens sida väldigt lätt. Där kanske det finns ett visst mått av fjäskande.
Men när man som tjej presenterar egna idéer eller lägger fram egna teorier och resonemang, så kommer alltid någon kille och säger "ja, men du missade att..." eller "mmm, men en sak du verkar ha missförstått är att..." eller kommer med riktigt småsint nitpickande för att slå en på fingrarna och ta över diskussionen.
Visst, sånt finns det alltid mycket av bland idioter på internetforum, men jag märkte det mycket mer som tjej och blev riktigt frustrerad av det på ett sätt som jag inte alls var van vid. Det var som om man hela tiden sattes på plats och förpassades till rollen som värderare; det var okej så länge man hade åsikter om vad män resonerat fram - men när man lade fram egna idéer så skulle alltid någon kille komma och visa sig duktigare.
Jag kan tänka mig att det fungerar annorlunda på krogen - då det kanske är en miljö då killar är mer inställsamma eftersom det är intimare, men på ett forum så fjäskas det inte så mycket med tjejer såsom de mästras.
...i min erfarenhet.
---
Jag tror absolut att de kan överföras till verklige livet, och jag har till och med kommit på mig själv med att ofta försöka visa mig duktigare än tjejer när jag pratat med dem - när jag istället, om de hade varit killar, förmodligen bara sagt "ah, yes, det har du rätt i, man" eller "ja, fan, så är det".
Så det är något jag anser att man som spelledare kan göra för att öka illusionen runt bordet; alltså försätta en manlig spelare med kvinnlig rollperson i samma frustrerande sits som jag upplevde som tjej.
Jag är tjej och spelar alltid killar.
Det känns bara så grått och tråkigt om jag ska göra en tjej till. Förmodligen lite på grund av det som tex w176 nämner här nedan, att folk har olika förväntningar på sig och bemöts olika efter vilket kön de är - en tjej har jag ju redan varit hela mitt liv, det blir liksom aldrig intressant att bemötas i spel då, eftersom det blir likadant som i verkligheten.
Men det är nog bara en liten del av varför tjejer verkar så mycket tristare att spela.
Däremot har jag ju inget problem med att spela tjejer. Jag kan om jag vill. Jag vill bara inte.
Det är ju så liten skillnad, det enda man behöver tänka på är de sociala mallarna man ska passa in i (för sitt eget bästa), och på vad som är passande för rollen och världen. Om sedan tjejen blir lite underlig får man väl hitta på något lagom trovärdigt att bortförklara med...
Det känns bara så grått och tråkigt om jag ska göra en tjej till. Förmodligen lite på grund av det som tex w176 nämner här nedan, att folk har olika förväntningar på sig och bemöts olika efter vilket kön de är - en tjej har jag ju redan varit hela mitt liv, det blir liksom aldrig intressant att bemötas i spel då, eftersom det blir likadant som i verkligheten.
Men det är nog bara en liten del av varför tjejer verkar så mycket tristare att spela.
Däremot har jag ju inget problem med att spela tjejer. Jag kan om jag vill. Jag vill bara inte.
Det är ju så liten skillnad, det enda man behöver tänka på är de sociala mallarna man ska passa in i (för sitt eget bästa), och på vad som är passande för rollen och världen. Om sedan tjejen blir lite underlig får man väl hitta på något lagom trovärdigt att bortförklara med...
Alltså, varför göra det svårare än vad det är. Egentligen ?
Har spelat kvinnor vid några tillfällen & det har inte varit svårare än nått annat. Inte vad jag kommer ihåg iaf.
Så skala av det hela & måla inte fan på väggen, så löser det sig allt ska du se.
Har spelat kvinnor vid några tillfällen & det har inte varit svårare än nått annat. Inte vad jag kommer ihåg iaf.
Så skala av det hela & måla inte fan på väggen, så löser det sig allt ska du se.
Ymir
Liten kantbaron
Well, en medspelare till mig sade att hon fick mer inlevelse i mitt gestaltande av en kvinnlig rollperson när jag -inte- hade en veckas slackerskäggstubb. Så, ska man rollspela tjejer kan det ju vara en idé att raka sig först.
Kanske.
I övrigt är jag helt på w176s linje; den viktiga och påtagliga skillnaden mellan att vara kvinna och att vara man, är bemötandet man får av samhället. Eventuella övriga skillnader är helt obetydliga i sammanhanget.
- Ymir, inflikar
Kanske.
I övrigt är jag helt på w176s linje; den viktiga och påtagliga skillnaden mellan att vara kvinna och att vara man, är bemötandet man får av samhället. Eventuella övriga skillnader är helt obetydliga i sammanhanget.
- Ymir, inflikar
Coffe_Kanon
Swordsman
Inga problem
Jag är så gott som renrakad hela tiden, jag har ytterst långsam skäggväxt och när den väl visar sig så brukar jag raka bort den.
Jag har dock funderat på det här med mustasch. Det är fan makt med mustasch, i synnerhet den som Hercule Poirot besitter. Feel the POWAH!
Jag är så gott som renrakad hela tiden, jag har ytterst långsam skäggväxt och när den väl visar sig så brukar jag raka bort den.
Jag har dock funderat på det här med mustasch. Det är fan makt med mustasch, i synnerhet den som Hercule Poirot besitter. Feel the POWAH!
Jag har inte läst alla inlägg än, det var ju några stycken, men jag kan lägga fram min åsikt i frågan ändå. En enda gång har jag rollspelat en kvinna (frånsett som spelledare men det blir sällan lika djupt) och det var när spjuvern Krille räckte över fyra kvinnliga rollpersoner till de fyra manliga spelarna. Annars har jag låtit bli det av en anledning nämligen att jag inte ser någon anledning att spela en kvinna annorlunda och då ser jag ingen poäng med att spela kvinna. Det största effekten jag ser är en negativ för spelarna kommer titta mig den manliga spelaren och behöva översätta den synen till en kvinnlig rollperson och det är inte alltid så lätt när man till exempel snabbt ska hugga ett av två pronomen.
Vid ''culture gaming'' i en ojämn kultur skulle dock kunna vara intressant för att se de olika sidorna av samhället men då är det på grund av samhället inte könet.
Vid ''culture gaming'' i en ojämn kultur skulle dock kunna vara intressant för att se de olika sidorna av samhället men då är det på grund av samhället inte könet.