Nekromanti Att rollspela rollpersonsskapande

[guldfink]

Jag hoppas att jag lägger den här tråden rätt nu, annars får ni gärna vägleda mig.

Jag klurar på en idé kring rollpersonsskapande som fördjupar känslan för karaktären och tar lite pauser från tabeller och matematik. Istället för att slå fram sin bakgrund eller bara i sitt eget sinne fundera ut den, funderar jag över möjligheten att spela centrala händelser. Ett exempel:

Bondsonen som lämnar gården för att upptäcka världen kan, under skapandet, göra nedslag i sin konfirmation, vallning av familjens boskap och något krogslagsmål eller liknande. I dessa korta scenarior läggs givetvis mer eller mindre hinder in och spelledaren har möjlighet att få in en mer levande relation till rollpersonens hembygd, familj och fiender som ska återkomma i kampanjen. När rollpersonen till slut är färdig har visserligen ganska mycket längre tid gått men spelaren känner troligen sin rollperson väl i och med att hon/han har upplevt dess bakgrund.

Eventuellt är jag otydlig då idén inte är fullt utvecklad. Jag förtydligar gärna och tycker att det skulle vara givande att höra vad ni andra tycker och känner kring idén.

Förekommer något liknande i något rollspel (jag är inte så bred utan håller mig endast till Eon och DoD)?
Hur fungerar det?

 

[Sapient]

Mitt spontana svar är att det beror på...

Jag är inte helt säker på hur du menar exakt, men det finns definitivt en risk att om man rollspelar delar av en karaktärs skapande, i syfte att utforma karaktären, dvs. att få tillgång till vissa egenskaper eller värden (beroende på hur regelverket ser ut), så kan det bli något som öppnar för godtycke och ojämna förutsättningar.

Dvs. om utgången av det där krogslagsmålet påverkar hur karaktären senare hanterar slagsmål - någon slags fallenhet för stridsfärdigheter et.c. - så kan det locka spelarna att "spela mot SL" för att få så bra förutsättningar som möjligt och för en SL att - medvetet eller omedvetet - favorisera spelare framför andra.

Men det är som sagt om det är det du är inne på. (Jag gissar att den läsningen kan påverkas av andra trådar i ämnet karaktärsskapande med slump eller andra metoder, som varit på tapeten nyligen.)

Man skulle så klart i andra hand kunna tänka sig att skapa ett strukturerat system för detta, där förutsättningarna var mer kända för alla och reglerade - lite som systemet i Mousegard beskrivs (jag har själv inte spelat det...) fast med inslag av rollspelande också. Det skulle kanske sätta stop för den största risken för den sortens faror.

I tredje hand kan man så klart också förstå ditt förslag mer som ett slags frivilliga inslag av ren förhistoria - dvs. sådant som spelare kanske annars mest (i fall de vill och orkar) plitar ned på egen hand, men nu utfört i form av rollspelande.

I så fall är jag helt för. Jag skulle kunna tänka mig att i en passande spelgrupp ägna ett förmöte innan en kampanj startar åt någon sådan aktivitet - att som SL plocka en eller två korta scener från respektive karaktärs bakgrundshistoria och spela ut dem, i grupp, som en slags "uppvärmning" eller vad man ska kalla det, för kampanjen.

 

[Poseur]

Det här kanske inte riktigt svarar på din fråga men jag brukar i vissa kampanjer, speciellt de som är lite länger och mer genomtänkta prata med mina spelare om händelser i deras bakgrund som de vill utveckla tillsammans med mig som SL. Spelarna berättar om någon händelse som de vill utveckla eller ha bättre koll på och jag lägger in det i spelet med den karaktären någonstans i äventyret. Jag försöker få in det när det blir naturligt att ta sig en eftertanke och minnas något i bakgrunden, typ när något liknande kommer upp.
Brukar börja med att säga något i stil med "Du minns hur det var knappt tio år sedan nu." Sedan beskriver jag en miljö som händelsen har utspelat sig i (om jag vet om den) eller så lägger jag in en passande miljö. Sedan försöker jag lägga upp händelserna som skedde i omvärlden för rollpersonen på ett snyggt sätt och spelar ut scenen och tar reda på vad som faktiskt hände.

Sedan säger att det är upp till Spelaren om det faktiskt var just precis detta som hände eller att det är vad karaktären minns av situationen. Karaktären får givetvis också ha förträngt eller förvrängt minnet så att scenen var vad som egentligen hände men karaktären ser det på ett annat sätt.



Personligen och vi i vår spelgrupp tycker detta är ett ypperligt sätt att brodera ut bakgrunden ytterligare.

/Poseur

 

[guldfink]

Jag är nog snarast inne på din tredje tolkning, med tillägget att sekvenserna inte spelas när rollpersonen är klar utan under skapandet. På det viset drar jag eventuellt lite åt din första tolkning att man utformar karaktären i spelandet. Men detta utan att det blir avgörande för vilka värden rollpersonen har i slutändan. Jag tänker mig något sådant här:

Konfirmation
Rollpersonen är kanske 12 år gammal och har fått något slags grund i sina attribut (sty, psy, fys osv.) och en del färdigheter under sina första levnadsår (anknutet till familjens näring).

Ett kort scenario från rollpersonens konfirmation spelas. Spelaren lär känna religionen och får ta ställning till en del händelser (för en ambitiös spelgrupp kanske något slags förhör på religionens "budord" är på sin plats).

Vallning av familjens boskap
Spelaren har eventuellt fått möjlighet att ytterligare modifiera sina attribut och välja nya färdigheter som hon/han har lärt under de år som gått sedan konfirmationen. Säg att rollpersonen nu är 16 år och tar hand om familjens boskap på bete. En storm kan blåsa upp som gör att boskapen behöver samlas och tas hem, rollpersonen kan råka på boskapstjuvar, eller råka på guld i någon bäck (vilket kan leda till ytterligare guldgrävarscenarion).

Krogslagsmål
Rollpersonen har levt ytterligare några år och eventuellt tagit sig ett yrke som ger henne/honom nya färdigheter. En kväll på krogen blir några gäster våldsamma mot rollpersonen och dennes sällskap, vilket (kanske) leder till batalj.


Tanken med scenarierna är att spelaren både lär känna sin karaktär och får en förståelse för regelsystem och olika situationer. Värden på rollpersonen sköter man i det mesta mellan scenarierna, även om erfarenhetspoäng eller förbättringsslag kan ges efter hur väl rollpersonen löser de situationer hon/han ställs inför.

 

[guldfink]

Se mitt svar till Sapient ovan, för förtydligande.

På samma sätt som du är jag ute efter att fördjupa bakgrunden som en del i karaktären. Men jag vill att spelarna har sin bakgrund levande innan kampanjen börjar. Så är ju det riktiga livet och jag tror att det blir mer naturligt att spela sin karaktär om man har spelat sekvenserna ur dennes liv.

Samtidigt blir skapandet av en rollperson ett långt större projekt, vilket kanske inte alltid är att föredra.

 

[Sjunde inseglet]

Med ett enklare system, säg t ex fem egenskaper, Kyla (lönndom), Tuffhet (våld), Hetta (manipulation), Skärpa (uppmärksamhet, bildning) och Galenskap (insikt, magi, religion), vore det ganska enkelt att skapa rollperson genom rollspelande.

Skalan på de fem egenskaperna är -3, -2, -1, +-0, +1, +2 och +3. Varje egenskap ligger på +-0 innan skapandet av rollpersonen.

Vid skapandet har man fem scener där rollpersonen kommer att lyckas med en konflikt. Spelaren väljer vilken egenskap rollpersonen använder och får efter scenen lägga +1 på den egenskap som använts för att lösa konflikten.

Man har även två scener där rollpersonen kommer att misslyckas med en konflikt. Spelaren väljer vilken egenskap han misslyckas med och drar -1 från den egenskapen.

Ett liknande system borde kunna appliceras på ett system med attribut och färdigheter också.

 

[w176]

White wolf spelen har oftast nyckelpunkter man förväntas spela ut under karaktärskapander. Tex flr vampire, En scen som vanlig människa, en scen när du blir indragen i det övernaturliga första gången, och en scen när du blir vampyr, just för att ge en startgrund för rollen. Livet före och livet efter definerat.

Dogs in the Vinyard gör en likande sak när man ska spela ut en definerade konflikt till karaktären från idigare i ens liv. Beronde på vilket cal man gör i konflikten så får man en ena eller andra egenskapen. Tex spelar man en halv idiansk sheriff kanske man spelar ut en konflikt om att vara stolt över sin indianska bakgrund i någon situation eller ej, och beronde på vilket val du gör i scenen får fu antingen egenskapen "Stolt över sitt indianblod" eller "Ursprung har ingen betydelse, det man gör definerar vem man är."

 

[Poseur]

Se mitt svar till Sapient ovan, för förtydligande.

På samma sätt som du är jag ute efter att fördjupa bakgrunden som en del i karaktären. Men jag vill att spelarna har sin bakgrund levande innan kampanjen börjar. Så är ju det riktiga livet och jag tror att det blir mer naturligt att spela sin karaktär om man har spelat sekvenserna ur dennes liv.

Samtidigt blir skapandet av en rollperson ett långt större projekt, vilket kanske inte alltid är att föredra.

Jo precis men som du säger så skulle det ta en hel kväll att skapa en grupp personer, minst. Givetvis så brukar mina spelare tänka igenom sin karaktärsbakgrund ganska grundligt innan vi börjar så att man har en ganska klar bild av saker och ting.
Lite tanken som jag haft är att man normalt sett minns saker ganska dåligt om man inte tar upp en liknande situation eller tvingas minnas tillbaka vad som egentligen skedde. Och på samma sätt så kan karaktären ha talat om sin stränge farfar under en tid i kampanjen, men när karaktären får syn på hur en äldre man klår upp sitt barnbarn så triggas minnet och vi spelar igenom en viktig situation kopplat till minnet för att få reda på, vad som egentligen hände under ett utav möterna med dennes stränge farfar.



/Poseur

 

[Smrtihara]

Jag skulle precis tipsa om Dogs in the Vineyard när jag såg ditt inlägg.

Jag vill bara säga att jag verkligen gillar Dogs sätt att hantera det hela.

Men jag tycker om när man drar det till sin spets och helt plockar bort möjligheten av ett "misslyckande" som faktiskt finns i Dogs. Tex. genom att vinkla konflikten på det sätt du beskrev.

Bakgrundskonflikten i dogs förutsätter att spelaren säger ett önskemål om sin rollperson och beroende på hur konflikten utspelar sig uppnår de sin önskan eller inte. Detta önskemål kan ju vara helt utan värdeladdning, men det kan även vara "jag hoppas att jag gjorde ett gott intryck på mina lärare". Spelaren kan rent regelmekaniskt få vad man kan uppfatta som en nackdel genom bakgrundskonflikten om målet inte uppnås.

Helt enkelt talar Dogs fortfarande om spelledare vs. spelare, vilket är något jag gärna slipper i en sådan mekanik.

 

[Zire]

Ja det är ju lite så i Apocalypse World. Som ett första steg så "skapar" man rollpersonerna, men det är väldigt lite man gör. Kryssar i lite saker på formuläret och så.

Nästa steg är att man börjar köra utan spelvärld (och ingen rollperson har någon konkret bakgrund). I denna "first session" så bestämmer man tillsammans genom spelandet hur världen ser ut, hur rollpersonernas situation i denna ser ut, deras bakgrund och hur de hänger ihop.

Poängen där är att man använder första spelmötet till detta och sedan kör andra spelmötet etc. på mer vanligt vis.

 

[guldfink]

Jag gillar dina tillbakablickar. Hur ofta förekommer de i din spelgrupp? Kopplar du dem till huvudspåret i kampanjen eller blir de sidospår? Är det du eller spelaren som tar initiativ till tillbakablicken? Kan du ge ett exempel på hur ni har spelat en tillbakablick i spelgruppen?

 

[guldfink]

Det är nog det första du skriver som är precis vad jag är inne på, fast inte lika fasta scener kopplat till vampyreriet.

Det andra exemplet känns lite väl regelbok i förhållande till vad jag tänkte mig. De scener jag är ute efter bör vara hyfsat fria i sin uppbyggnad och inte ha några givna alternativ som slut.

 

[guldfink]

Tänker du att man bestämmer om man lyckas eller misslyckas innan scenen spelas då?

Som jag skrev i mitt svar till Sapient ovan, är jag mer inne på att låta rollpersonens värden vara frikopplade från själva scenarierna. Jag inbillar mig att scenarierna spelas lite friare då, med mindre risk för den optimering Sapient nämner.

 

[guldfink]

Det låter som det utdragna rollpersonsskapandet jag och Poseur skriver om. Jag lockas lite av det.