Okej, jag har egentligen inte riktigt tänkt klart, men jag hoppas ni har överseende.
Jag läser China Mievilles Kraken just nu. Första Mievilleboken jag läser. Den fick mig att fundera på hur man skulle kunna reproducera den där "det-här-är-bara-för-mycket"-känslan i rollspel. Den där känslan av att aldrig riktigt kunna hitta fast mark, med nya intryck, nya regler och nya grupper och aktörer som dyker upp hela tiden.
Jag tycker mig ha sett lite samma sak i annan urban fantasy, åtminstone i början av böckerna. Det där klivet in i nästan-men-inte-riktigt-samma-värld, när det visar sig att det precis bakom hörnet finns Hela Andra Saker; typ magiker och konstiga varelser. Det tråkigaste är ju när de där andra tingen är saker man känner igen typ från böcker eller filmer eller myter, och kan räkna ut hur de funkar. Drakar som vaktar guld, troll som blir till sten i solljus och så vidare. Förutsägbart. Astråkigt.
Det jag är ute efter är de där första stegen. De som i t.ex Kraken egentligen fortsätter åtminstone så långt jag läst (typ 75% av boken). Som läsare får man aldrig riktigt fotfästet. Många av bokens konversationer sker mellan personer som har en självklar koll på alltsammans, eller åtminstone en översikt, och själv sitter man och desperat försöker minnas alla små pusselbitar man fått och få dem att passa ihop i någon form av sammanhängande metafysik.
Jag skulle vilja bygga ett spel som var precis så. Kaotiskt. Främmande. Känslan av att utforska utan att riktigt få något sammanhang. Kastas ut på djupt vatten.
(Inte som SL då, utan som spelare. Så få inga idéer, genesis)
Det dåliga, tråkiga sättet att göra ett sånt här spel vore ju att göra det statiskt. OK, vi ska göra Kraken: The RPG eller Neverwhere; vi spaltar upp alla fraktioner som nämns i boken, drar relationsdiagram och sätter stats på alla konstiga varelser och NEJ NEJ NEJ det är inte så man gör. Det dödar hela poängen. Det blir statiskt, förutsägbart, dötrist.
Men hur gör man då?
Bygger orakel som konstruerar konstiga sekter, sällskap och varelser via slumpen?
Låter varje varelse ha en egen spelmekanisk regel som går utanför det ordinarie regelverket; "ringer han i klockan så skapas en stormvind som blåser bort alla"? Metaförmågor, som ger folk makt att ändra reglerna för andra?
Kaosmagi/postmodern magi?
Symbolism, metaforisk magi?
Vad har ni för idéer? Hur skulle ni göra? Om jag skulle bygga ett sånt här lir skulle det såklart bli neotrad, så idéer som får plats där är ju mest intressanta, men mer indieinfluerade grejer är såklart också av intresse.
Jag läser China Mievilles Kraken just nu. Första Mievilleboken jag läser. Den fick mig att fundera på hur man skulle kunna reproducera den där "det-här-är-bara-för-mycket"-känslan i rollspel. Den där känslan av att aldrig riktigt kunna hitta fast mark, med nya intryck, nya regler och nya grupper och aktörer som dyker upp hela tiden.
Jag tycker mig ha sett lite samma sak i annan urban fantasy, åtminstone i början av böckerna. Det där klivet in i nästan-men-inte-riktigt-samma-värld, när det visar sig att det precis bakom hörnet finns Hela Andra Saker; typ magiker och konstiga varelser. Det tråkigaste är ju när de där andra tingen är saker man känner igen typ från böcker eller filmer eller myter, och kan räkna ut hur de funkar. Drakar som vaktar guld, troll som blir till sten i solljus och så vidare. Förutsägbart. Astråkigt.
Det jag är ute efter är de där första stegen. De som i t.ex Kraken egentligen fortsätter åtminstone så långt jag läst (typ 75% av boken). Som läsare får man aldrig riktigt fotfästet. Många av bokens konversationer sker mellan personer som har en självklar koll på alltsammans, eller åtminstone en översikt, och själv sitter man och desperat försöker minnas alla små pusselbitar man fått och få dem att passa ihop i någon form av sammanhängande metafysik.
Jag skulle vilja bygga ett spel som var precis så. Kaotiskt. Främmande. Känslan av att utforska utan att riktigt få något sammanhang. Kastas ut på djupt vatten.
(Inte som SL då, utan som spelare. Så få inga idéer, genesis)
Det dåliga, tråkiga sättet att göra ett sånt här spel vore ju att göra det statiskt. OK, vi ska göra Kraken: The RPG eller Neverwhere; vi spaltar upp alla fraktioner som nämns i boken, drar relationsdiagram och sätter stats på alla konstiga varelser och NEJ NEJ NEJ det är inte så man gör. Det dödar hela poängen. Det blir statiskt, förutsägbart, dötrist.
Men hur gör man då?
Bygger orakel som konstruerar konstiga sekter, sällskap och varelser via slumpen?
Låter varje varelse ha en egen spelmekanisk regel som går utanför det ordinarie regelverket; "ringer han i klockan så skapas en stormvind som blåser bort alla"? Metaförmågor, som ger folk makt att ändra reglerna för andra?
Kaosmagi/postmodern magi?
Symbolism, metaforisk magi?
Vad har ni för idéer? Hur skulle ni göra? Om jag skulle bygga ett sånt här lir skulle det såklart bli neotrad, så idéer som får plats där är ju mest intressanta, men mer indieinfluerade grejer är såklart också av intresse.