Nekromanti Att skriva spel man inte vill spela

[Dimfrost]

Det känns som att den sunda anledningen att skriva rollspel är att man saknar ett spel, att man inte kan spela det man vill med existerande spel (oavsett om det sedan är regler eller spelvärld man saknar). För mig gäller det emellertid bara i idealfallet. Ofta får jag lust att skriva ett spel för att jag vill se det klart, hålla boken i handen: jag får en cool idé jag vill se realiserad, jag har några aningar om hur jag vill ha typografin och omslaget. Men spela det? Inte alltid.

Jag inser att jag bör recensera spelen på nanoapan i stället, men ibland får jag faktiskt lust att skriva dem. Är jag tokig då? (Eller rättare sagt, det gör mig väl inte tokigare än vanligt. Frågan är hur tokig jag är om jag tog mig an att skriva ett spel bara för att jag gillar idén så mycket, inte för att jag vill spela det.)


/Dimfrost

 

[Johan K]

Om du frågar mig så liter det väll lite tokigt ja.. Känns ju lite tokigt at lägga ner tid på et spel, som man sedan inte kommer att spela.
Är det inte då bättre att föröska rikta enns idéer till nått som man kommer att spela ?

 

[Big Marco]

Menar du spel som just du inte vill spela, eller som du misstänker att ingen vill spela?

 

[Dimfrost]

Som jag inte vill spela (eller som jag kanske vill spela någon gång, men i alla fall som jag inte har behov av att spela). Så visst, om jag hade ett tusental hängivna fans som var intresserade av vadhelst jag hittade på skulle jag ju kunna skriva saker och hoppas på att de skulle spela det och ge mig pengar. Men nu ligger mitt skapande inte riktigt på den nivån.

I allmänhet känns det sunt att inte bry sig det minsta om vad folk vill spela, och skriva det man själv vill spela. Det är därför jag är så tveksam när jag får den här typen av idéer.


/Dimfrost

 

[Krille]

Du har inte funderat på att frilansa?

 

[Dimfrost]

Nu är jag faktiskt osäker på vad du menar. Frilansa för att man då skriver till spel man kanske inte själv vill spela? Visst skulle jag kunna tänka mig det; i ett svagt ögonblick ansökte jag rentav att få frilansa till Götterdämmerung för något år sedan. Men trådens ämne är att jag ibland får lusten att skriva något spel för att det är en cool idé, inte för att jag vill skriva det. (Eller, tja, ämnet kvittar ju. Jag vet ju att jag kan skriva något oavsett anledning, egentligen. Det var bara en grej jag hade gått och funderat på.) Och det har väl inte så mycket med frilansande att göra? Äh, det spelar ingen roll, det är inte så att jag har något viktigt att diskutera ändå.


/Dimfrost

 

[walium]

Jag känner exakt samma sak kring alla idéer om spel som jag har haft och kring flera scenarion som jag har skrivit. Naturligtvis så vill jag gärna att någon spelar dem, men jag känner mig inte särskilt sugen på att göra det själv. Jag identifierar mig mer med rollen som skapare än rollen som spelare. Om det är bra, dåligt eller betydelselöst är svårt att säga, men det känns ofta lite tråkigt att känna att man arbetar på något som man inte helt bryr sig om.

 

[krank]

Ofta funderar jag på spel jag skulle vilja att någon annan spelledde mig i, snarare än att jag skulle vilja spelleda själv. Det kanske är relaterat?


Ofta finner jag dessutom mig sjölkv pyssla med rena hobbyhandlingart, dvs jag skapar bakgrunder, spelvärldar, eller annan information som likförbannat aldrig kommer att komma någon till nytta. Det blir själva skapandet som blir huvudsaken, snarare än det skapade. Konstigt? Kanske, men inte konstigare än att vissa konstnärer målar för målandets egen skulle snarare än för berömmelse eller publik, eller att vissa förtfattare skriver mer för skrivandets skulle än för att någon skulle komma att läsa det som skrivits.

 

[Dimfrost]

Jag tycker inte att konstliknelsen riktigt håller: ett rollspel består till minst lika stor del av själva spelandet som av den fysiska produkten. Annars skulle jag hålla med dig. Jag anser definitivt att konst för konstens egen skull har ett värde. Problemet är att spel man inte själv vill spela inte är kompletta i en bemärkelse, så att säga.


/Dimfrost

 

[Robert Jonsson]

Justin Achili skrev själv att han hatade klanen Giovanni till Vampire: the Masquerade - ändå slängde han sig djupt in i klanen och skrev både klanböcker, noveller och så vidare. Varför? För att han ogillade dem. Det blev en utmaning då med andra ord.

Det är visserligen inte samma sak som att skriva ett helt eget spel, men litegrann är det. Att gilla rollspelet man skriver gör det ju lättare att ägna massas energi åt det, än ett spel man känner inte vilja spela. Det är väl där den största vinsten ligger - att man får mer ork och energi till det. Har man disciplin eller incitament nog att skriva annars så kan det nog vara så spännande. Som sagt var, det sägs att det är resan, inte målet, som är det viktiga.

 

[Ackerfors]

Jag förstår vad du menar och jag resonerar lite på samma sätt. Det enda spel som jag velat spela av de jag skapat (vilket visserligen är få och små) eller ens funderat på är Nostalgi. Övriga idéer har jag inte haft något behov eller någon lust att faktiskt spela, och skulle jag skriva dem skulle det enbart vara för att få andra att spela det och för att ha skrivit ett eget spel. Kanske är det en av anledningarna till att jag inte gjort klart något större heller. Även om publicering och färdigställande är bra motivationer så verkar det i mitt fall inte vara nog.

Däremot ser jag inget fel i det. Jag tycker skapandet för skapandets skull är okej, och i det du skriver om att rollspel även är spelandet av rollspelet så har du visserligen en poäng. Det är dock inte en del av produkten, och produkten är ju i mitt fall (och även ditt?) det som är det viktiga.

Men visst, du är tokig, och jag också.

 

[krank]

Jag tycker inte att konstliknelsen riktigt håller: ett rollspel består till minst lika stor del av själva spelandet som av den fysiska produkten. Annars skulle jag hålla med dig.

'

En tavla är inte ett konstverk innan den interagerat med sin publik; det är först då dess budskap existerar. Samma sak med en bok - meningen med boken och själva berättelsen i den skapas och återskapas varje gång någon läser boken. En teater som inte sätts upp för en publik är ganska meningslös (tycker jag, och nu lär jag få sex miljoner impromänniskor på mig).

Så för mig är det nog fortfarande samma sak...

 

[Dimfrost]

Okej, då fattar jag. Jag delar inte din konstsyn (åtminstone är jag inte övertygad), men jag fattar vad du menar.


/Dimfrost

 

[Illern]

Jag tycker definitivt inte det låter galet. Om jag hade mer tid skulle jag definitivt skriva på spel jag antagligen inte skulle spela bara för att göra det spelet.

 

[Dimfrost]

Sammanfattning

Jag är förvånad över att så många inte såg något problem i det här. Min uppfattning var att den allmänna uppfattningen var att man skrev de spel man ville spela (om man inte faktiskt tjänade pengar på att skriva; själv skulle jag skriva vad som helst för hyfsat med pengar, inklusive Eonmoduler). Tydligen kan jag fortsätta att planera vansinniga projekt jag inte är så sugen på att spela med relativt gott samvete i alla fall.


/Dimfrost

 

[Johan Granberg]

Re: Sammanfattning

Alltså... Det gör dig ju inte tokig, men jag tror att det gör dina spel sämre.