Ram;n211503 said:
Haha! Ja, det har du ju helt rätt i. Nu är det iofs inte riktigt det som jag är ute efter heller, jag vill veta vad folk tycker och varför de känner som de gör. Jag tycker bara att det är spännande att ganska många även här börjar i premissen att det skall vara under för lång tid, för ofta eller att gruppen är disfunktionell/inkompatibel.
Jag är primärt trad-spelare som gillar längre spel (för mycket dynga i skallen, så alla idéfrön har en förmåga att växa sig stora), så mina svar blir primärt från den synpunkten.
Om en spelare vill ha fokus på att alla skall tappa kontrollen, och en annan inte vill tappa kontrollen, så är det en inkompatibilitet och om det är en stark preferens hos båda så är de inkompatibla. Att spela tillsammans under de förutsättningarna blir dysfunktionellt. Men ofta är det mer nyanserat, och det kan mycket väl finnas utrymme där den ena får det den vill, utan att det stör den andre (som får ut vad de söker genom något annat).
Men för att släppa trad-biten. Ett rollspel som jag gillar skarpt är Utpost, medan SaKVaL undviker jag. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig spela SakVal i en grupp som jag känner skulle hantera bestkommandon på ett sätt jag kan acceptera. Men, jag kan för närvarande inte komma på en enda person jag vill spela SaKVaL med. Bestkommandot ger mig dock ett val, eftersom jag kan gå emot det, men det är att lämna ut för mycket kontroll till andra spelare om jag inte vet att vi är synkade.
I Utpost å andra sidan, där jag mycket väl kan kasta in en rejäl käpp i mina egna hjul, har jag veto över min egna rollperson. Om någon annan vill kasta in en käpp i min RPs hjul är det ett förslag jag kan säga nej till. Tror aldrig jag sett någon säga nej (nåja, det är inte så många spelomgångar jag sett eller varit med i...).
Jag har också svårt för t.ex. Fiasco med hur mekaniken och övriga spelare styr scenerna. För mycket "spela ut vad mekaniken säger" och för lite "utifrån rollpersonens ögon".
Dessa fall är naturligtvis reella problem, missförstå mig rätt, men är det verkligen det som är anledningen till att det inte gillas; Att det kan bli fel om man gör det på det sättet?
När jag försökt föreslå rollspel över nätet med folk på andra sidan Atlanten har det ofta fallit på att när jag säger något som det minsta relaterar till sandlådor, så får jag svar om att de inte är intresserade kombinerat med en förklaring som nästan alltid bygger på en dålig erfarenhet där spelledaren inte har en utbroderad värld som presenteras för spelarna, inget att interagera med, och inget i rollpersonsskapandet innehåller något som ger en agenda eller momentum in i spelvärlden. Att försöka förklara hur en fisktank ger SLP att interagera med, möjlighet att ha en uppdragsgivare som ger en extern drivkraft, samt rollpersonens egna agenda, ger det de påstår sig sakna faller för döva öron.
Samma sak är det när jag sett folk diskutera där rollpersonen tappar kontrollen. Dåliga erfarenheter (som inte ens behöver vara upplevda av spelaren själv) gör att många avskyr det som pesten. När något har blivit så negativt laddat, om man inte hinner hitta kompatibla spelare som inte hunnit uppleva, eller höra om, de situationerna, så är jag rätt övertygad om att man behöver kunna möta hur det kan bli fel och hur man tänker hantera det.
Jag uppfattar det som om det finns en hel del "bränt barn skyr elden" över det hela.