Nekromanti Att som spelledare spela flera SLPs samtidigt O_o;

[JenJen]

Jag spelleder just nu för första gången mitt eget äventyr i KULT och tycker att det går mycket bra förutom en liten detalj som jag har problem med. Nämligen att spela flera SLPs samtidigt. Det är ju helt galet ;;; Om jag har två SLPs i samma rum som resten av gruppen blir jag själv förvirrad. Ska dessa två hålla en konversation med varandra blir det ju helt schitzofrent

Någon som har något tips angående att spela flera SLPs? Eller gör man bäst i att undvika att få dom i samma rum?

 

[Johan K]

Någon som har något tips angående att spela flera SLPs? Eller gör man bäst i att undvika att få dom i samma rum?

Först & främst, ja det är lite lätt förvirrande att ha en konversation mellan 2 slp:s, det måste jag hålla med dig om.
& nej, jag tror inte att man ska/kan unvika slp-personer unvika att träffa varandra. Så man får nog helt enkelt låta det vara lite förvirrat & spela de som man spelar ens egen karaktär.

/ Johan K, som är något förvirrad av alla karaktärer som är med i Snösaga.

 

[Evert(in_sane)]

Ett förslag kan möjligen vara att personerna inte pratar med varandra allt för mycket och för länge. Dialogen mellan slp:na kan bestå av endast få ord.

Ett förslag som kan fungera
/Evert

 

[ripperdoc]

Re: Att som spelledare spela flera SLPs samtidigt

Man bör ju begränsa dialogen mellan SLP, men inte för att det är svårt för spelledaren utan för att det är trist för spelarna att sitta och lyssna på en lång "monolog". Ett enkelt knep för att låta SLP diskutera med varandra är att ge dem olika röstlägen och kroppspråk - det särskiljer dem ganska tydligt under diskussionen.

/RD - vars SLP:er gillar att diskutera

 

[GrottrolletNaug]

Du är inte den enda som tycker att det här är jobbigt. Jag tror nog så gott som varenda spelledare har tampats med problemet om att "konversera med sig själv". Jag brukar göra så här ungefär.

Korta konversationer:
Dessa spelas ut, rakt över disk. Kom ihåg att det ser alltid bättre ut i de andra spelarnas ögon än vad det känns för dig. Kolla hur ståuppkomiker använder kroppen när det förtäljer en konversation mellan två personer. Dom har två uppsättningar kroppsspråk, två uppsättningar kroppositioner och två uppsättningar röster. Vrid alltså t.ex. kroppen åt höger och titta lite nedåt när du gestaltar person A. Vrid den sedan lite åt vänster och titta lite uppåt när du gestaltar person B så kommer man kunna ge illusionen av två personer som talar med varandra. Ge dom sen olika röster och kroppspråk på det så kommer det nog se bra ut.

Långa konversationer:
Sammanfatta dom. Alltså, verkligen. Gör det. Att ha långa konversationer "med sig själv" tycker nog varken du eller dina spelare är särskilt skoj.
Ex: "Kezoma och Tamh har en lång hätsk debatt om huruvida pajen ska ätas till frukost eller till lunch, vilket slutar med att Kez blir så förbannad att hon kastar pajen rakt i Tamhs ansikte. 'Här får du din paj!', ryter hon till, surt, så som hon slänger igen dörren efter sig"


/Naug, tipsar och konkretiserar

 

[Jocke_898]

Det enklaste man kan göra istället för att spela med 2 SLp,s så kan man istället spela med en fast göra den lite bättre... det är absolut det enklaste man kan göra... för att spela med 2 är förvirrande, jag vet.. men det är det man kan göra för att undvika pinsamma och förvirrande konversationer....=)

 

[JenJen]

Re: Att som spelledare spela flera SLPs samtidigt

Jag har hittills gjort så att jag enbart har korta konversationer SLPer emellan, sen drar jag in rollpersonerna så att dom slipper sitta och lyssna. Det fungerar ganska bra, men om jag skulle tvingas ha långa konversationer så var ju tipset om att sammanfatta jättebra!
Det tackar jag för

Dessutom använder jag olika röster så gott det går. Ska bättra på kroppsspråket ^__^

Tackar för tipsen! En n00b SL som jag behöver verkligen råd

 

[Daniel Andersson]

Re: Att som spelledare spela flera SLPs samtidigt

Ett sätt som i vissa lägen fungerat bra för mig är att dela ut en av rollerna till en spelare, som man av en eller annan anledning tror inte kommer att ge sig in i diskussionen själv. Spelaren får en kort sammanfattning om vad personen vill få ut av diskussionen och så (har man haft tid att föbereda får han det skriftligt, annars en snabb muntlig genomgång). Sedan kör man.
Detta funkar även om det är flera SLP som diskuterar, då tar man bara hjälp av fler spelare. I vissa lägen har hela min spelgrupp få ta på sig SLP-roller och spela igenom sekvenser som deras rollpersoner är åskådare till.
Vill rollpersonerna göra eller säga något själva är det lättare för spelarna att göra ett snabbt tillbakahopp till rollpersonen, än för SL att byta mellan åtta olika SLP som sitter i rådslag och inte kan komma överens ...

Daniel

 

[JenJen]

Re: Att som spelledare spela flera SLPs samtidigt

Något sådant tror jag inte fungerar i just mitt äventyr just nu, men säkert i andra, så jag ska tänka på det

 

[Jaggernaut]

Ahh...minnen [OT][ANT]

Dom har två uppsättningar kroppsspråk, två uppsättningar kroppositioner och två uppsättningar röster. Vrid alltså t.ex. kroppen åt höger och titta lite nedåt när du gestaltar person A. Vrid den sedan lite åt vänster och titta lite uppåt när du gestaltar person B så kommer man kunna ge illusionen av två personer som talar med varandra. Ge dom sen olika röster och kroppspråk på det så kommer det nog se bra ut.

Får mig att minnas då vi spelade upp en skolpjäs och jag spelade schizofren...Ahh...det var tider det . Exakt så gjorde jag och det funkade bara fint.

 

[Rickard]

Re: Att som spelledare spela flera SLPs samtidigt

För att komplettera det de andra har sagt.. Först så rekommenderar jag inte att byta roller med hjälp av kroppsspråk och/eller röst.. Förvisso kör jag med devisen att kroppspråk måste överdrivas för att det inte ska blandas ihop med ens egna naturliga kroppspråk, vilket gör att man måste gestalta två karaktärer med kraftigt avvikande kroppspråk.. Jag har testat att personerna har tittat i olika vinklar men är det snabba meningsbyten så ser det ut som om jag tittar på en tennismatch, då jag fipplar med kroppen såpass mycket..

Som ytterligare förslag är att du spelar endast en roll, men vinklar vad denne säger så att spelarna förstår vad den andre har sagt.. "Jag tycker vi borde bryta oss in via luftschacket och.... va? Vaddå för eldkastare?" Berättelsen längst bak i Chronopia är skriven på detta sätt, där det är en guide som vägvisar runt rollpersonerna i staden.. Detta sätt är dock rätt svårt om du inte har lätt för att formulera dig, så det kräver en del förberedelse genom att du tänker igenom innan vad du vill ha sagt..

Ett annat sätt är att du använder något ljud när rollerna byts.. Man skulle kunna kalla detta för "kom-radio"-metoden.. Tänk dig två personer som talar via en kom-radio som rollpersonerna lyssnar på.. Det skulle kunna låta något som såhär:
- Viktor, Olof. Victor, Olof.
- Viktor Olof, kom.
- Kommunikationen testas, slut kom.
- Klart slut.
Äsch, tråkigt exempel men jag är lite oinspirerad.. Byt ut det mot en varulvsrapportering för att få det lite roligare.. Det som händer här är att "kom" blir ett ord som säger "Nu byts rollen till den andre.".. Det fungerar lika bra med andra sorts ljud, som exempelvis om någons kom-radio sprakar.. Är det ena varelsen en älgien (främmande livsform) så kan du exempelvis slänga in att den gör något nonsens flubberljud när den börjar tala..

Slutligen kan jag väl ge det bättre förslaget av mina tre.. Det är en utökning utav kom-radio-metoden och jag har hämtat den inspirationen från böcker.. Där förklarar du vad som händer mellan replikerna.
"Olof tittar upp mot Marianne. "Vad menar du?" Hon tittar ner mot backen. "Olof, jag har klamydia. Du måste ringa alla du har haft sex med och liksom berätta det."
Fördelen som jag har upptäckt med dettta är att det är skitlätt att rollspela spelledarpersonerna, för du förklarar ju i "råtext" vad som händer och därför behöver anstränga dig minimalt för att ge bra intryck.. Det görs automatiskt då du bara följer vad du själv säger..

/Han som mestadels brukar försöka sammanfatta vad som sägs

 

[Rising]

Ooh, ja, det är ett riktigt tufft problem. Jag spelledde en förförelse- och kärleksakt mellan två spelledarpersoner en gång varpå spelarna började asgarva och någon sedan kommenterade det hela med orden "jaså, är det så där det låter när en schizofren onanerar"...

Här kommer mina tips:

Tvinga in rollpersonerna i diskussionen
Jag ställer retoriska frågor och kräver små gensvar av rollpersonerna i dialoger där det egentligen inte behövs. När spelarna dras med i samtalet så känner de sig delaktiga samtidigt som jag får tid att växla mellan mina roller. Det här kan vara särskilt viktigt under långa briefings och förhandlingar, där jag kan vilja att ett par SLP's ska vara tongivande och där pratandet kan ta lång tid utan att jag vill snabbspola mig igenom snacket.

SL (som Professorn): "Jamen herr general! Det där målet ser stort ut, har vi ens tillräckligt med bomber? Hur många bomber finns på varje plan, Ricardo?"
Spelaren: "Öhh... är det två bomber? Okej. Två bomber, herr professor!"
SL (som Generalen): "Jag vet, bara två bomber. Men det är vår enda chans, och det kan gå. Titta på den här ritningen, så skall jag förklara..." osv.

Monolog med spökröst
Det här kom jag på när jag hörde folk prata i telefon. Fastän man bara hör den ena parten så kan man ändå ofta förstå vad den andre har sagt för något. Om man bara formulerar sig på vissa sätt så kan man avslöja väldigt mycket om vad den andre säger, även om den personen alltså utelämnas ur dialogen. Det funkar när den ena parten är klart tongivande i diskussionen.

SL (som Generalen): "Det är det här målet vi skall bomba, hela vår världs framtid hänger på det... va? Jag ber er, herr professor, sätt er ner... Ja, målet ser stort ut, alldeles riktigt, men om ni bara sätter er... Mmm. Jag försäkrar, herr professor, jag är väl medveten om att vi enbart har begränsade medel till buds, men det här är vår enda chans, dammit! ... Nej, herr professor, där tar ni faktiskt fel. Det kan gå. Våra beräkningar säger att vi kan slå ut hela målet om vi bara träffar tre ömma punkter med yttersta precision. Ta en titt på den här ritningen..." osv.

Jag tror att man kan växla spökröst lite då och då, så att man kan få gestalta båda parter, men att man ändå inte behöver växla person så himla snabbt fram och tillbaka. Bra i dialoger med högt tempo.

Berättarröst
I vanliga fall är det ytterst sällan jag avslutar en SLP-replik med ord i stil med "...säger han med ett förstulet leende" eller liknande. Det är vanligt i böcker, men i rollspel tar jag oftare helt enkelt bara och visar upp ett förstulet leende, om det nu är med ett sådant som rollpersonen avslutar sin replik.

I en dialog med flera spelledarpersoner kan man däremot tjäna mycket på att sticka in sådant. Dels för att man får en paus som underlättar det snabba växlandet av roller, och dels för att man enklare kan återge vem det är som säger vad. När det är tre eller fler spelledarpersoner kan det vara jätteviktigt.

"Ho ho! Vilka av barnen vill åka släde? Jag! Jag! Inte jag, för jag är förkyld... Men jag då? Och jag!" - det är helt omöjligt att veta vilka barn som åker släde och vilka som får stanna hemma.

"Tomten skrattar och frågar: Vilka av barnen vill åka släde? varpå storasyskona Elin och Thomas är snabbast med svaren: Jag! Jag! Pratkvarnen Elisa är nästan lika snabb, men hejdar sig mitt i ett andetag när hon kommer på: Inte jag, för jag är förkyld... Emil och Petter kommer inrusande med leksaksbilarna i händerna: Men jag då? Och jag!"

---

Du har redan fått tipset om att referera, sammanfatta, att återge diskussioner såsom i efterhand. Det är ett mycket bra tips. Jag tycker faktiskt att man med stor fördel kan blanda flera, om inte rentutav allihopa, av dessa tekniker. Jag är särskilt förtjust i att först etablera pågående diskussioner (eller egentligen, "bakgrundsskval") genom att sammanfatta dem, och sedan kommentera detta skval såsom en spökröst.

Alltså, att etablera en diskussion skulle kunna vara något i stil med "hans fru är på rasande humör. Hon går med raska steg runtom i lägenheten och samlar upp smutstvätt och disk medan hon blänger på er och säger emot nästan allt han säger varje gång hon kommer in i rummet. Bitska sarkasmer, ironiska blinkningar, syrliga anspelningar... Om det hade varit en fars så hade hon rivit ner applådåskor." - när man sedan gestaltar den stackars maken så har man henne som ett osynligt bollplank att spela mot. Säger man "Om jag känner mannen på den här bilden? Jodå, från mina år i Paris, en av mina kunder ... ja, presumtiva kunder, alldeles riktigt, älskling. Nej, som ni hörde så blev det ingen affär den gången ... eller någon annan gång, mycket riktigt, min kära. Nä, Paris var inte riktigt mogen för min konst ... 'övermogen', ja, ha ha, kan du inte stryka inne i sovrummet, älskling? Men i alla fall, vad vill ni veta? Namnet? Nä, det har jag glömt, men jag känner galleristen som presenterade oss för varandra, kan det hjälpa er?"

Med en stark etablering, en spökröst, små berättarröstinflikningar och bollplankande med rollpersonerna så kan man säkert ha hur många spelledarpersoner inblandade i diskussionen som helst. Nja, men åtminstone tillräckligt.

 

[JenJen]

Re: Att som spelledare spela flera SLPs samtidigt

Eftersom att jag är såpass ny inom spelledandets värld så brukar jag försöka tvinga in rollpersonerna i disskussionerna som en sorts hjälp, eller bara lite subtilt hinta till dom att hoppa in och avbryta. Det har funkat bra hittills, men jag tror att jag faktiskt kommer försöka använda mig av en sorts berättarröst nästa gång två av mina SLPs möts. Det känns enklast så o_o Sen när jag börjar bli lite mer hajj på allt detta så kommer jag nog göra som du sa. Jag citerar:
I vanliga fall är det ytterst sällan jag avslutar en SLP-replik med ord i stil med "...säger han med ett förstulet leende" eller liknande. Det är vanligt i böcker, men i rollspel tar jag oftare helt enkelt bara och visar upp ett förstulet leende, om det nu är med ett sådant som rollpersonen avslutar sin replik.

När jag börjar bli bättre på att spela teater inför gruppen så lär jag bli bättre på kroppspråk och förstulna leenden XD

 

[Troberg]

Re: Att som spelledare spela flera SLPs samtidigt

Eftersom att jag är såpass ny inom spelledandets värld så brukar jag försöka tvinga in rollpersonerna i disskussionerna som en sorts hjälp, eller bara lite subtilt hinta till dom att hoppa in och avbryta. Det har funkat bra hittills, men jag tror att jag faktiskt kommer försöka använda mig av en sorts berättarröst nästa gång två av mina SLPs möts.

Eftersom jag är usel på röster så brukar jag på sin höjd byta tonläge och attityd. Ett mycket enkelt trick som funkar är att när man pratar med ena personen luta sig lite åt höger och titta åt vänster, och omvänt med andra. Låter idiotiskt, men funkar rätt bra.

 

[Archer]

För tillfället spelleder jag 3 NPCs hänger med 2 spelares RP, plus de övriga NPCs som förekommer i scenariona.
Det lättaste sättet att hantera NPCs som spelarna interagerar med väldigt mycket, och vilka följer med spelarnas rollpersoner, är att låta dem ha karaktärsdrag (ett, eller två) som verkligen står ut och gör NPCn minnesvärd. När det gäller dialoger så försöker man hålla dessa till att vara så korta som möjligt, eller om de blir långa, se till att blanda in spelarna i diskussionen - så att de inte tycker det hela blir en tråkig monolog.

Följande NPCs följer med mina spelares rollpersoner;
Glim Starwielder - Gnome sorcerer. Denna gnom är synnerligen nyfiken, överoptimistiskt och väldigt naiv för att vara en gnom. Till skillnad från de flesta andra gnomer (är Eberron som setting) bryr han sig mindre om kunskap, och mer vad som är "kul". Han tenderar att ifrågasätta vad rpna gör, i form att komma med mer eller mindre smarta frågor, onödiga kommentarer, och allmännt prata med främlingar (något som spelarna blir vansinniga på ibland).

Endil - Endil är en ung man som helt enkelt inte kan hålla sig ur trubbel (han är en rouge). Sedan han lämnade sitt hemland för att resa över Khorvaire har han kastats fram och tillbaka mellan olika dåliga och misslyckade bedrägerier, stölder, och bli-rik-på-stört-spelande-projekt. Han avskyr allt vad auktoritet heter och anser att han styr bäst över sig själv. För tillfället har han lyckats bli "vän" med rpna (i själva verket är han på flykt undan några skurkar han är skyldig pengar, och hoppas att rpna ska fungera som en bra sköld mot dessa, tills dess att han kan betala tillbaka skulden).
De mest framträdande karaktärsdragen hos honom är hans ovilja till att låta någon styra över honom, hans finslipade instinkt att göra vad som krävs för att överleva (vilket gör honom opålitlig), samt hans ständiga förmåga att locka till sig trubbel....

Alyssa ir'Sylari - En kvinnlig paladin av Dol Arrah (godess of honor and self-sacrifice). En kvinna som förlorade hela sin familj under The Last War och i samma veva fann sin kallelse. Hon är en stark anhängare av att upprätthålla lagen, men att också samtidigt försvara och hjälpa de som inte klara sig själva, och slutligen visa de som gör ondska dåd vad som är den rätta vägen. Hennes främsta karaktärsdrag är hennes totala hängivelse till sin religion, hennes starka vilja och kommenderande uppträdande, men också hennes svaghet i form av det trauma som förlusten av hennes familj och det sista kriget har etsat fast i hennes själ.