Nekromanti Att spela övernaturligheter

[Troberg]

Re: Inledande Versal i Ord [NTIT]

Och? Jag har massor med koncept som är specifika för Västmark. Likförbannat skriver jag inte Feodalism, Wargild, Eadsgild eller Tjänst med inledande versal överallt. Utom i början på mening, förstås, där det ska finnas en.

äVEN oM jAG hÅLLER mED oM aTT iNLEDANDE vERSAL kAN vARA jOBBIGT aTT lÄSA sÅ tYCKER jAG iNTE aTT dET äR fEL aTT sKILJA uT vISSA gRUNDBEGREPP mED iNLEDANDE vERSAL eLLER aNNAN iNDIKATION.

sJÄLV fÖREDRAR jAG fETSTIL eLLER aTT sÄTTA dEM iNOM eNKELFNUTTAR ('). eNKELFNUTTARNA äR iOFS mIN eGEN sTANDARD, oCH fÅ aNDRA gILLAR dEN. jAG aNVÄNDER dOCK dEM i mÅNGA fALL dÄR cITATIONSTECKEN iNTE kÄNNS rÄTT, eXEMPELVIS 'Avbryt'-kNAPPEN, vILKET iNTE äR eTT cITAT eFTERSOM dET äR sAMMA kNAPP äVEN oM dET rÅKAR sTÅ 'Cancel' pÅ dEN. eNKELFNUTTARNA bLIR i mIN sTANDARD eN sYMBOL fÖR eN mARKÖR eLLER eTT kONCEPT, vILKET äR oRUBBAT äVEN oM nAMNET äNDRAS.

aV hÄNSYN tILL kRILLE hAR jAG sÅ lÅNGT sOM mÖJLIGT uNDVIKIT aTT aNVÄNDA iNLEDANDE vERSAL. nU kAN iNGEN kOMMA oCH sÄGA aTT jAG iNTE lYSSNAR pÅ aNDRAS åSIKTER!

 

[Krille]

Re: Inledande Versal i Ord [NTIT]

"Även om jag håller med om att inledande versal kan vara jobbigt att läsa så tycker jag inte att det är fel att skilja ut vissa grundbegrepp med inledande versal eller annan indikation."

Vissa grundbegrepp kan väl vara ursäktliga, men en del av de här Nya Spelen verkar faktiskt enbart bestå av Grundbegrepp. Det är förbaskat jobbigt att läsa, speciellt som begreppen i många fall kan uttydas som grundbegrepp utom möjligen om läsaren är totalt stenpuckad.

Själv föredrar jag att endast använda inledande versal om det är en regelterm eller ett egennamn (eller, som sagt var, och som troberg missade, i början av mening).

Men allt detta är ju egentligen bara en Smaksak.

 

[Ghoulz]

Re: At last!

Hm. Det där med stingsligheten och stoltheten på skräckforumet borde vara välbekant för den som vistas här ofta. Jag tror, tyvärr, att jag inte gör så mycket för att avhjälpa den skiten. Är man pessimist så är man.

Men om folk väljer att vara bokstavstroende så får jag faktiskt skylla mig själv, eftersom det var jag som skrev inlägget.

Tja, det var du som sade det. Men jag kan ju bara utgå från min tolkning och den ledde mig till att faktiskt till att jag var tvungen att resonera om sagan och så vidare. Min poäng, i det stora hela, var nog att upplevelsen av att spela en 800-årig vampyr inte skiljer sig så mycket från den att spela en 20-tals-akademiker som ställs inför degenererade mutanter i New England. Jag kan nog tycka att båda två sakerna lockar med sin coolhetsfaktor. Däremot tyckte jag inte det var lika kul när vi tvingades rollspela ett föreningsstyrelsemöte i skolan (för att lära oss mötesteknik).

Ah, fast det är också ett resonemang som kan expanderas till hobbyn som sådan och förvandlas till någon form av meningsfullhetsältande, och det är knappast någon här intresserad av.

Fast det var ju det jag ville komma fram till... alltså: att spela övernaturligheter kontra att möta övernaturligheter är inte en fruktbar distinktion enligt mig. Istället handlar det nog om fantastiska motiv kontra diskbänksrealism.

Det jag undrade, och förmodligen kommer få fortsätta undra, var vad folk finner i att spela övernaturligt kontra jordnära. Om svaret är "att det är coolt", vilket jag faktiskt tror det är till viss del, så är det helt ok.

Så om man svarar i enlighet med det du tror så är det ok?

Den där var jag tvungen att använda för att bevisa att jag itne angriper dig utan försöker skämta lite, annars avskyr jag smileys.

Visst är coolhetsfaktorn en ingrediens - att leka Lestat lockar nog många. Stridsscener a'la Matrix tycks engagera folk. Och av någon idiotisk anledning (som JAG absolut inte begriper mig på) älskar folk att prata långsamt och ålderdomligt iklädda pappas kostym natten igenom på vampirelajv (VARFÖR pratar alla SÅ långsamt?). Personligen tycker jag att det är coolt att spela 20-talsintellektuella och försöka sätta mig in i den tankevärlden (som jag ju inte kan förstå) t.ex. Det är i sig inte mindre fantastiskt. Särskilt inte när man stöter på von Juntzts "Unaussprächlichen Kulten". sagan finner sina föredragna former i de sammanhang där de verkar helt enkelt.

 

[Troberg]

Re: Inledande Versal i Ord [NTIT]

"Även om jag håller med om att inledande versal kan vara jobbigt att läsa så tycker jag inte att det är fel att skilja ut vissa grundbegrepp med inledande versal eller annan indikation."

Du felciterade mig. Det jag skrev var:

äVEN oM jAG hÅLLER mED oM aTT iNLEDANDE vERSAL kAN vARA jOBBIGT aTT lÄSA sÅ tYCKER jAG iNTE aTT dET äR fEL aTT sKILJA uT vISSA gRUNDBEGREPP mED iNLEDANDE vERSAL eLLER aNNAN iNDIKATION.

Rätt ska vara rätt! (Dessutom, hur fan orkade du skriva om det?)

Vissa grundbegrepp kan väl vara ursäktliga, men en del av de här Nya Spelen verkar faktiskt enbart bestå av Grundbegrepp. Det är förbaskat jobbigt att läsa, speciellt som begreppen i många fall kan uttydas som grundbegrepp utom möjligen om läsaren är totalt stenpuckad.

Håller med, men jag tror det är en modegrej. Titta på filmtitlar och låttitlar så ser du att de ofta har allt utom triviala småord som 'and', 'of', 'or' och liknande med inledande versal.

Själv föredrar jag att endast använda inledande versal om det är en regelterm eller ett egennamn (eller, som sagt var, och som troberg missade, i början av mening).

Jag håller med. Saker som jag tycker motiverar inledande versal:

Egennamn
Grundegenskaper
Färdigheter
Fördelar/nackdelar/förmågor
Yrken (fast bara i starkt klassbaserade spel)
Speciella begrepp (tex Motståndsslag)
Magispells (som jag tycker är i gränslandet för egennamn)

Saker jag inte tycker motiverar inledande versal:

Vapenmodeller (förutom då de är egennamn)
Raser
Det mesta annat

Vad baserar jag den här indelningen på? Huvudsakligen egen preferens, men även att man ibland kan vilja tydliggöra att en reglmekanism används. Om man till exempel skriver att något "do not affect people with Strong will" så har man visat att man avser fördelen Strong will, till skillnad från envisa typer i allmänhet. På samma sätt är det skillnad på "spelarna måste Hoppa över gropen" och "spelarna måste hoppa över gropen".

Denna distinktion behövs inte för exempelvis raser. Man behöver inte poängtera att man menar att reglerna för en orch ska användas, det är uppenbart när man beskriver att pajen vaktas av en orch. Det tillför inte heller något att skriva att riddaren kommer mot spelarna med ett Bredsvärd.

Men allt detta är ju egentligen bara en Smaksak.

Eller en sMAKSAK.

 

[Krille]

It's a kind of magic...

"Rätt ska vara rätt! (Dessutom, hur fan orkade du skriva om det?)"

Word - Verktyg - Ändra skiftläge - inledande versal i mening - klipp och klistra.

I övrigt är vi nog inne på samma spår, ungefär.

 

[Troberg]

Re: It's a kind of magic...

Word - Verktyg - Ändra skiftläge - inledande versal i mening - klipp och klistra.

Skit också, det visste jag inte. Jag tog min gamla VB-funktion för att sätta inledande versal i varje ord och resten gemener (gjord för att grovrensa gatunamn skrivna enbart i versaler) och modifierade den för att göra det omvända...

 

[Quan'talis]

Inledande versal i titlar

Håller med, men jag tror det är en modegrej. Titta på filmtitlar och låttitlar så ser du att de ofta har allt utom triviala småord som 'and', 'of', 'or' och liknande med inledande versal.

Det beror nog på vad man menar med modegrej (/'modegrej'/Modegrej/mODEGREJ. Välj själv). Så vitt jag vet har det varit standarden för titlar på engelska sedan Caxton, ungefär (William Caxton satte upp den första tryckpressen i England på 1400-talet. Bara ett litet fötydligande för er som inte hängt med i den senaste tekniska utvecklingen). Alla "substansord" skrivs med stor bokstav, medan grammatiska ord skrivs med liten bokstav.

Det här sättet att skriva titlar har också börjat dyka upp i svenskan, till stort förtret för litteraturvetare, pedanter och andra känsliga själar. Det ska alltså vara Lord of the Rings, men inte Sagan om Ringen. Eller för att ta ett mera forumspecifikt exempel; Call of Cthulhu men inte Cthulhus Telefonsamtal.


JPS

 

[walium]

Att spela roll

---OBS! Varning för osammanhängande svammel! OBS!---

"Jag har funderat lite på det här ämnet på sistone. Många spel fokuserar på Marvel mutanter, religiösa varelser, ockulta monster och helt uppdiktade vidunder. Men vad finner folk egentligen i att spela övernaturligheter?"

I det här fallet sätter jag ett likhetstecken mellan sagor och rollspelande. Hur många sakor handlar om den enkle bondens vardag? Genom en saga eller rollspelande ges man möjligheten att bryta ner svåra frågor och problem genom ett system av stereotyper och förenklingar. Hur många raser och varelser är inte representanter för en handfull begränsade egenskaper både i saga och rollspel? Genom "harmlös" lek kan vi alltså i viss mån få utlopp för våra funderingar och kanske skapa en egen värld där allting fungerar på ett enklare sätt.

"Vad gör det intressant att spela något som man egentligen inte kan förstå sig på?"

På grund av underhållningsvärdet? Eller kanske för att i viss mån försöka förstå. Är det inte ett viktigt inslag i rollspel att avlägsna sig ifrån sig själv och försöka få en glimt av något annat? En vampyr eller ett monster helt utan någon mänsklig moralgrund är svårspelad men även att spela en radikal muslim ifrån Iran är något som är svårt. De vanligaste problemen är övertolkning och ingen tolkning alls. Vissa spelare ser kanske den uråldriga vampyren som någon slags ansiktslös superhjälte och använder hans krafter därefter medan andra tolkar honom som en snyftande konspiratör som begråter sin förlorade mänsklighet. Sanningen, om det nu finns någon sådan, ligger antagligen någonstans i mitten. Oftast glöms den enskilda individen också bort. Varför skulle alla träsmonster, dvärgar och vampyrer likna varandra mer än en motsvarande uppsättning människor?

 

[entomophobiac]

Re: Inledande Versal i Ord [NTIT]

... en del av de här Nya Spelen ...

The Whispering Vault är inte vad jag skulle kalla Nytt... Det gavs ut 1994 av Pariah Press och de kvarvarande utgåvorna fick en ful klisterlapp på baksidan 96 för att ges ut av Ronin Publishing för en väldigt kort tid.

 

[entomophobiac]

Re: Inledande Versal i Ord [NTIT]

Titta på filmtitlar och låttitlar så ser du att de ofta har allt utom triviala småord som 'and', 'of', 'or' och liknande med inledande versal.

Vilket, som Quan'talis också säger, är helt korrekt Engelska. Ditt exempel Strong will är perfekt för Svenska, men Strong Will är vad det heter på Engelska. Detta är måhända en bagatell, men rubricering och versalanvändning följer fakiskt de reglerna.

Den sista timmen
...eller...
The Final Hour

alt.

Superhuman Strength
...eller...
Övermänsklig styrka

Något som däremot används för mycket är ordet 'the' i Engelska och Amerikanska rubriker. För titlar är det helt ok, men att se 'the' i var och varannan textrubrik är irriterande... hehe.

 

[Baron]

Re: Ingen mänsklighet är som omänskligheten:

Jag håller med dig i att det blir ointressant att spela vtm på det sättet att det bara blir "människor" med superkrafter. Däremot är ju just avsaknaden av vissa egenskaper ett sätt att få dem betonade; ensamheten, utanförskapet, att vara utlämnad till sina begär, att inte ha kontroll, att inte kunna lita på någon etc.
Glömmer man världen runt omkring blir det däremot den speciella klubben för inbördes beundran av alltihop...

 

[Ymir]

Re: Rollspelsresonemang

CoC måste inte vara investigatorskräck, men Rising, och jag, utgår från vad det är tänkt att vara när vi bedömer det, som man gör med alla spel. Som du gör med Vampire. (Att du sedan tycks ha en lite felaktig uppfattning om saken i mina ögon har egentligen inte med saken att göra).

Alla rollspel blir vad man gör dem till. Men om man i alla diskussioner utgick från det så skulle det ju inte finnas mycket att diskutera.

- Ymir, påpekar

 

[entomophobiac]

Re: Rollspelsresonemang

Som du gör med Vampire.

Jag har två bilder av Vampire; den ena positiv, den andra negativ.

Bild 1 är det spel som kom ut från början och det som fortfarande finns kvar långt ned under den enorma traven moduler. Det är en relativt originell idé med teman och koncept som utforskar rollspel från en vinkel som inte handlar om erfarenhetspoäng, monsterslakt eller dylika ting. Det är ett mörkt spel eftersom det handlar om mänsklighetens sämre sidor och vetskapen om sanningar som människor inte klarar att handha. Det är också ett varierat spel, med sociala intriger vid sidan om direkta våldsamma dispyter. Det är faktiskt ett av de bästa spel jag vet.


Bild 2 är femton olika utgåvor med så mycket moduler till varje att den som ens försöker skrapa lite på ytan kommer drabbas av värre represalier än den som bläddrar i Necronomicon. Det är ett koncept som förvrängts, stampats på och utvecklats till en best helt utan förgreningar till sitt ursprung annat än i radikalt perverterad form. Denna bild är dock inte baserad på mer än hörsägen, diskussion, levande rollspel och samröre med inbitna Vampire fans. För själv vågar jag inte ens kasta mina blickar mot de dunkla vrår av spelaffärers hyllor där böcker står som ståtar med två stora W följt av kryptiska sifferkoder. Det som döljs djupt in bland de termitätna sidorna är en veritabel djungel av regler, gargoyler, extra klaner, Nexus Crawlers och politiska vändningar som knep för att sälja fler utgåvor av praktiskt taget identiska böcker. Det är en bild som avskräckt mig sedan ett par år tillbaka.


Men jag tvingas fortfarande erkänna att Vampire är ett bra spel, även om det sällan låter så i mina inlägg... Och även om jag inte har en enda WW produkt i mina hyllor nu för tiden.

(Mest för att jag inte hittade det gamla Vampire: The Dark Ages.)

 

[Ymir]

Re: Vampyrutveckling

Jag kan inte förneka att Vampire blivit lite otillgängligt som det är nu, eftersom det är väldigt överproducerat. Men...det är en överproduktion som är en underbar källa för oss som verkligen orkat sätta sig in i den. En rikare och mer mångfacetterad spelvärld finns förmodligen inte, och att utveckla intriger och kampanjer ur det oändligt rika stoff som erbjuds är lika tacksamt som stimulerande - inspirationen har ingen ände. Detaljrikedomen finns där för de som uppskattar den, tex undertecknad, och annars...tja, då kan man väl strunta i den helt enkelt.

Vampires koncept har varken förvrängts eller perverterats, enbart breddats. WoD som det är nu möjliggör oräkneliga stämningar och kampanjstilar att utforska, och det är jag tacksam för - den klassiska ränna-runt-i-stad-och-vara-längst-ned-i-näringskedjan-och-offer-för-allas-intriger har faktiskt aldrig tilltalat mig särskilt. Jag har inget emot nya blodlinjer och varelser så länge de får plats i världen och tillför världen något, och det gör då de flesta fraktioner i Vampire 3rd edition.

Jag erkänner - jag är inte vidare förtjust i konceptspel, utan föredrar rika och mångfacetterade spelvärldar som håller i all evighet utan att bli tråkiga. WoD har gått från ett utpräglat konceptspel till att bli en rik och enormt detaljerad, och alltjämt unik, värld som möjliggör allt från grisodling till epik, skräck till svart humor och jordnära thrillers till high fantasy....och det är jag väldigt tacksam för.

- Ymir, som ändock bara tycker om 2-3 av de specifika WoD-spelen, egentligen.

 

[entomophobiac]

Re: Vampyrutveckling

Vampires koncept har varken förvrängts eller perverterats, enbart breddats.

Det håller jag kort och gott inte med om. Men smaken är ju som baken, som vi alla vet.

... den klassiska ränna-runt-i-stad-och-vara-längst-ned-i-näringskedjan-och-offer-för-allas-intriger har faktiskt aldrig tilltalat mig särskilt ...

Inte mig heller. Jag såg många olika användningsområden för V:tM 1st Edition när det kom, och ingen av dem hade med klanernas intriger att göra. Oftast blev det mer identitetskriser och dylika ting. Jag tycker faktiskt klanerna känns rätt fåniga i sin struktur, även om de många gånger visat sig otroligt användbara.


Men att extra mycket material skulle bredda spelet håller jag verkligen inte med om - snarare tvärt om. För varje världsdel, stad, personlighet och så vidare som beskrivs i ett supplement så berövas den potentiella spelaren från en detalj. Och jag tycker personligen inte om bagetell-detaljer, som beskrivningar av vissa SLP eller dylikt. Det tilltalar mig inte överhuvudtaget. Jag skiter i om prinsen i Stad X har fem poäng Dominate, för jag kommer antagligen aldrig använda mig av honom som han ser ut i en WW bok. Det är detta som gör att WW böckerna är värdelösa för mig. Jag vill helt enkelt inte ha den typ av material som de ofta erbjuder. Detalj tjaffs.

De enda gånger jag vill ha detaljtjaffs är när det gäller saker jag inte kan komma på själv eller ting som är extra viktiga. Till exempel CoC Keeper's Companion som tar upp rättsmedicin, eller Dangerous Prey till Whispering Vault som ger exempel på Shadows och ett par trevliga kapitel inspirationsgivande och väldigt generellt beskrivna företeelser. Man kan behöva en eller två SLP för att veta hur man ska göra, men inte 800 i varje modul.

Det jag dock har allra mest emot är WoDs sätt att leka med historia. Jag tycker det ska låta bli vår världs historia! Om så Hitlers tredje farbror var Phooka eller Moussolonis stövelförsäljare en Auhroun Get of Fenris så kan WW låta bli att tala om det för mig, för jag är inte intresserad.

Och båda dessa saker har åtminstone de väldigt få WW prylar jag bläddrat i gjort till förbannelse; detaljfixerat och lekt med vår historia. Näe, tacka vet jag Little Fears. Hittar du en detalj i det högst minimalistiska spelet så har du nog också hittat den enda; men det finns få spel som kan inspirera så mycket.

Så vad jag vill ha sagt är att mer supplement snarare tar kål på inspiration än ger mer av densama. Självklart beroende på vilken typ av supplement vi pratar om, men det här inlägget är långt nog för att jag ska bry mig om att utvecka det mer

 

[entomophobiac]

Re: At last!

Den där var jag tvungen att använda för att bevisa att jag itne angriper dig utan försöker skämta lite, annars avskyr jag smileys.

Gee... jag undrar vad jag ställt till med. Om ni träffar mig någon gång så spring inte åt andra hållet för att "där kommer den där stingslige fan". Jag är varken omöjlig eller hjärntvättad. I alla fall inte omöjlig. Lite obstinat kanske, men inte omöjlig

 

[Pale Imp]

Vad gör det intressant att spela något som man egentligen inte kan förstå sig på?

Nej, ingen kan ens börja närma sig en förståelse mot någonting som är 800 år gammalt eller liknande. Tilläggas bör också att mycket få kan associera korrekt till t.ex. en medeltidsmänniska eller en magiker i ett fantasyrollspel.
Jag tror personligen att det största intresset ligger att spelare känner att just hans rollperson är speciell; han är bättre på olika sätt jämfört med de flesta slps. de har lite makt, de kan lite saker etc. det är en viss känsla att faktiskt kunna ha lite och säga till om vad som händer i spelvärlden (vem har inte någon gång somnat under ett spelpass där allting är större och starkare än du själv, och din rollperson suger stenhårt?).
Sedan är det ju faktiskt så att fantasin sätter gränserna. Självklart kan du inte associera till en vampyr; men det är likväl roligt att försöka. Att genom rollpersonen försöka gestalta något så olikt dej själv som t.ex. vampyren är eggande helt enkelt.

Och ja; spelare tycker om att göra heftich stunds, och macho-superman attityden behöver i kontrollerade former inte vara fel alls. Den kan faktiskt förhöja spelkänslan bland spelarna, om den används rätt.

 

[Lottomannen_UBBT]

Re: Inledande versal i titlar

Call of Cthulhu men inte Cthulhus Telefonsamtal.

Och återigen lyckades någon med att få mig att ställa mig och asgarva på jobbet, till mina vänners nöje, mina kunders förundran och mina chefers förvåning.

Älskar direktöversättningar


/Lars, som väl vet hur fånig viss fantasy/sf blir om man översätter som det är skrivet.

 

[entomophobiac]

Och ja; spelare tycker om att göra heftich stunds, och macho-superman attityden behöver i kontrollerade former inte vara fel alls. Den kan faktiskt förhöja spelkänslan bland spelarna, om den används rätt.

Fast detta beror helt på vad man är ute efter. Jag söker normalt inte mach-superman stämning i något av mina spel. Inte ens D&D när RP börjar klättra i nivåer. RP ska alltid gå att ta ned på jorden; somna för att man inte är tillräckligt mäktig? Nänä; somna för att man är för mäktig. Den är vanligare.

Om du inte vet att du klarar ett hot så måste du tänka för att göra det. När polisen springer upp till en Ventrue så tittar denne på polisen och plötsligt får polisen för sig att göra något helt annat. Men om du inte har alternativet? Springer du? Angriper du? Förklarar du dig?

Plötsligen öppnar sig en värld som inte går att vifta bort med mutationer, discipliner eller häftiga spells och metamagic feats. För du har nämligen ingen tillgång till sådant! Det är då vi börjar prata problemlösning.


Fast det finns också en annan sida av myntet. Vad händer om polisen inte bara kommer fram till dig, utan slänger upp ett armborst med en påle i istället för den sedvanliga hagelbrakaren? När din behändiga Dominate inte längre fungerar?

DÅ pratar vi krafters användbarhet. När spelarna fastnat så för dem att de blir deras enda metod, så är SL där som en hök med tjuvknep i rockärmen. Och Ento ler bakom sin SL-skärm...

(Jupp, har SL:at V:tM - tro det eller ej. Utan något annat än First Edition boken, iofs, men vadå! Man tager vad man haver.)

 

[makke]

"RP ska alltid gå att ta ned på jorden; somna för att man inte är tillräckligt mäktig? Nänä; somna för att man är för mäktig. Den är vanligare."
Jag har spelat DoD äventyr där en svartnisse skulle spöat på oss, men jag har även spelat DoD äventyr där vi var så mäktiga att drakar inte kunde döda oss. Båda dessa var extrema och ganska så ointressanta(även om det var en intressant upplevelse att förlora mot någon med en gaffel som vapen). Jag skulle dock säga att man måste nå någon sorts balans.

RP går ALLTID att ta ner på jorden, iaf i alla rollspel jag spelat. Är ett gäng rollpersoner för brutala, i vampire, dödar de alla de feedar från och en hel drös till, har du i VtM maskeraden vilket i princip är att man skall gömma vampyrernas existens från verkligheten, och hittar man någon som upprepat bryter mot detta så tenderar dom att försvinna förr eller senare. Är de politiska masterminds, låt en av deras motståndare läka ut vart de sover under dagen eller låt deras rykte bli förstört. Ta ifrån dem allt och driv ut dem från staden, tvinga dem att byta sida. Väck upp dom fanskapen

Dessutom har man karaktärernas Road som hindrar dem från att göra någonting sjukt, har de för låg roadscore så hota dem bara med att ta ifrån dem rollpersonerna. Låt dem känna ångest över varje orätt handling de gör.

Givetvis är man bättre(om man nu kan säga så) än de flesta människor och detta är även en stor del av vampires teori, att vampyrer över tiden tenderar att bli distanserade och alienerade från människovärlden. Ju äldre en vampyr är, desto mindre värda blir människor och deras värld för dem(vilket man även ser genom att väldigt gamla vampyrer bara kan feeda från andra vampyrer, människors blod är för svagt.)