Behöver lite tips eller reflektioner på hur man på bästa och mest effektiva sätt lägger upp sin spelledarstrategi för Call of Cthulhu. Såsom ursprunligen helt och hållet inkörd i fantasygenren så vill jag inte gärna reducera skräckäventyren till äventyr typ "Spindelkonungens pyramid" utan i stället verkligen bjuda på en genuin skräckupplevelse, om ni förstår vad jag menar. Så med andra ord, hur brukar ni göra för att skrämma era spelare från vettet. Jag förutsätter att ni använder stämningsskapande prylar som läskig musik (typ soundtracket från The Shining eller nått) och stearinljus.
Nekromanti Att spelleda CoC
- Thread starter Targon
- Start date
Rising
Vila i frid
Generella tips
Då du inte provat på skräckspelledande innan drar jag bara några generella tips för spelledande i allmänhet och endast ett fåtal för Cthullu i synnerhet.
#1: Spela inte FÖR sent.
Man tror ju att det ska bli läskigare ju senare man spelar, men om du har, som jag, en massa morgonmänniskor i gänget så blir det bara du som är uppe i högvarv, medans spelarna är ofokuserade och halvtrötta.
#2: Fokusera inte FÖR mycket på skräck.
Man vill ju skapa skräckeposet Willbur, och planerar en superduperkampanj med läskiga monster precis överallt, visst? Problemet är bara att man då tänker helt fel. Spelarna ser allt som ett "spel" med ett enda mål; att överleva. Det betyder att de inte VILL bli rädda, och att de inte VILL gestalta sina rollpersoner. Med de förutsättningarna kommer man ingenvart. Se till att spelarna har STOR valfrihet, så att de inte bara "rälsas" fram & tillbaka enligt ditt manus. Och ta det lite lugnt med monstrena & liken. Ju längre tid det tar innan du gör hela äventyret till en mardröm, desto läbbigare blir det.
#3: Skriv kartor och gör handouts.
Spelare tycker om att veta att de inte bara vandrar runt i din fantasi, utan att de faktiskt kör ett riktigt äventyr. Särskilt i skräckäventyr då dödstalen kan vara så höga. Om de får "bevisat" för sig att du planerat och förberett sig får de också en känsla av att äventyret är häftigt, genomtänkt och välarbetat, och då lägger spelarna alltid på ett par extra kol för att verkligen njuta av spelsessionen. De får ju aldrig en chans till.
#4: Beskriv inte Cthullu-monstrena detaljerat, och visa inga bilder från böckerna.
Nu kommer Krille protestera, men Cthullu-monstrena är enligt mig typiska "författarmonster" - de blir häftiga om man beskriver dem i väl valda ord och stämningsfyllda meningar. Vilket ju är bra för oss rollspelare, vi gör ju allt med ord! Att då visa en bild ur regelboken eller komma med en faktabeskrivning är idiotiskt.
Till råga på allt så ser inte Elder Things eller Shoggothar särskilt läskiga ut. De är heltöntiga, och ganska flumiga. Om man nu är ganska smart så kan man dock vända det här till sin fördel. Just mitt första möte med en elder thing var något av det läbbigaste jag varit med om, för jag var van vid att få höra "ni ser två svartalfer, som ser ut så här:" och nu visste jag inte ens namnet på vad som jagade oss! Spelledaren var skicklig och berättade bara om de detaljer man kunde märka vid en första anblick; tentakelögon, vingar, klor osv, men beskrev dessa så känslomässigt han bara kunde. Det var "ögon med nervösa blinkningar, isande blickar", "skira lädervingar, skiftande transparens med grova, pulserande ådringar från vingrötterna" osv.
Jag blev faktiskt djäkligt besviken när jag såg hur de såg ut "egentligen". -ett bra betyg på en skräckspelledare. Sträva efter det, du också.
/Rising
Då du inte provat på skräckspelledande innan drar jag bara några generella tips för spelledande i allmänhet och endast ett fåtal för Cthullu i synnerhet.
#1: Spela inte FÖR sent.
Man tror ju att det ska bli läskigare ju senare man spelar, men om du har, som jag, en massa morgonmänniskor i gänget så blir det bara du som är uppe i högvarv, medans spelarna är ofokuserade och halvtrötta.
#2: Fokusera inte FÖR mycket på skräck.
Man vill ju skapa skräckeposet Willbur, och planerar en superduperkampanj med läskiga monster precis överallt, visst? Problemet är bara att man då tänker helt fel. Spelarna ser allt som ett "spel" med ett enda mål; att överleva. Det betyder att de inte VILL bli rädda, och att de inte VILL gestalta sina rollpersoner. Med de förutsättningarna kommer man ingenvart. Se till att spelarna har STOR valfrihet, så att de inte bara "rälsas" fram & tillbaka enligt ditt manus. Och ta det lite lugnt med monstrena & liken. Ju längre tid det tar innan du gör hela äventyret till en mardröm, desto läbbigare blir det.
#3: Skriv kartor och gör handouts.
Spelare tycker om att veta att de inte bara vandrar runt i din fantasi, utan att de faktiskt kör ett riktigt äventyr. Särskilt i skräckäventyr då dödstalen kan vara så höga. Om de får "bevisat" för sig att du planerat och förberett sig får de också en känsla av att äventyret är häftigt, genomtänkt och välarbetat, och då lägger spelarna alltid på ett par extra kol för att verkligen njuta av spelsessionen. De får ju aldrig en chans till.
#4: Beskriv inte Cthullu-monstrena detaljerat, och visa inga bilder från böckerna.
Nu kommer Krille protestera, men Cthullu-monstrena är enligt mig typiska "författarmonster" - de blir häftiga om man beskriver dem i väl valda ord och stämningsfyllda meningar. Vilket ju är bra för oss rollspelare, vi gör ju allt med ord! Att då visa en bild ur regelboken eller komma med en faktabeskrivning är idiotiskt.
Till råga på allt så ser inte Elder Things eller Shoggothar särskilt läskiga ut. De är heltöntiga, och ganska flumiga. Om man nu är ganska smart så kan man dock vända det här till sin fördel. Just mitt första möte med en elder thing var något av det läbbigaste jag varit med om, för jag var van vid att få höra "ni ser två svartalfer, som ser ut så här:" och nu visste jag inte ens namnet på vad som jagade oss! Spelledaren var skicklig och berättade bara om de detaljer man kunde märka vid en första anblick; tentakelögon, vingar, klor osv, men beskrev dessa så känslomässigt han bara kunde. Det var "ögon med nervösa blinkningar, isande blickar", "skira lädervingar, skiftande transparens med grova, pulserande ådringar från vingrötterna" osv.
Jag blev faktiskt djäkligt besviken när jag såg hur de såg ut "egentligen". -ett bra betyg på en skräckspelledare. Sträva efter det, du också.
/Rising
Från fantasy-sl till skräck-sl
Då du inte provat på skräckspelledande innan drar jag bara några generella tips för spelledande...
Ok, du missförstod mig. Vad jag tydligen misslyckades få fram i mitt ursprunliga inlägg var att jag sl:at fantasy (Eon) en hel del men inser att detta förmodligen inte är detsamma som att spelleda CoC. I övrigt tackar jag för tipsen. Dock var det specifikt CoC jag frågade efter och inte några nybörjarregler.
Då du inte provat på skräckspelledande innan drar jag bara några generella tips för spelledande...
Ok, du missförstod mig. Vad jag tydligen misslyckades få fram i mitt ursprunliga inlägg var att jag sl:at fantasy (Eon) en hel del men inser att detta förmodligen inte är detsamma som att spelleda CoC. I övrigt tackar jag för tipsen. Dock var det specifikt CoC jag frågade efter och inte några nybörjarregler.
Rising
Vila i frid
Oups, sorry
Känner mig altid lika korkad när jag ger nybörjartips till någon som inte behöver dem... Well, hoppas du inte tog illa vid dig.
Specifika CoC-tips, hmm, beror väl på vilken spelstil du har. Det kan ju spelas effektivt med både konspirationstema och isolationstema, och jag skulle inte blanda ihop dem om jag var du. Antingen är man rädd för andra människor, eller så vill man rädda alla andra människor. Du fattar va? Att bygga upp en tät konspiration och sedan kasta ut äventyrarna på en öde ö utan möjlighet till radiokommunikation ger inte dirket något. Satsa på en av skräckkänslorna.
Annars handlar det, till skillnad från Kult, om att göra det vanliga livet så "vardagligt" som möjligt - för att kontrasten mellan vår värld och det okända ska bli markant. Fokusera på vanliga, lågmälda intriger inledningsvis, och skruva upp det till en vild mardröm alltefter som äventyret fortsätter. I de historiska varianterna av CoC blir den delen extra rolig, eftersom vad som betraktas som "vanligt liv" då inte är detsamma som det är nu. Tidstypisk musik ger mycket känsla.
Annars gäller väl detsamma som för alla andra skräckrollspel. Hoppa alla klyschor, tona ned actionbiten, gör komplexa karaktärer, och spelled inte i mjukisbrallor.
/Ritsch-ing
Känner mig altid lika korkad när jag ger nybörjartips till någon som inte behöver dem... Well, hoppas du inte tog illa vid dig.
Specifika CoC-tips, hmm, beror väl på vilken spelstil du har. Det kan ju spelas effektivt med både konspirationstema och isolationstema, och jag skulle inte blanda ihop dem om jag var du. Antingen är man rädd för andra människor, eller så vill man rädda alla andra människor. Du fattar va? Att bygga upp en tät konspiration och sedan kasta ut äventyrarna på en öde ö utan möjlighet till radiokommunikation ger inte dirket något. Satsa på en av skräckkänslorna.
Annars handlar det, till skillnad från Kult, om att göra det vanliga livet så "vardagligt" som möjligt - för att kontrasten mellan vår värld och det okända ska bli markant. Fokusera på vanliga, lågmälda intriger inledningsvis, och skruva upp det till en vild mardröm alltefter som äventyret fortsätter. I de historiska varianterna av CoC blir den delen extra rolig, eftersom vad som betraktas som "vanligt liv" då inte är detsamma som det är nu. Tidstypisk musik ger mycket känsla.
Annars gäller väl detsamma som för alla andra skräckrollspel. Hoppa alla klyschor, tona ned actionbiten, gör komplexa karaktärer, och spelled inte i mjukisbrallor.
/Ritsch-ing
Man tackar!
Vad du skriver är nog ganska viktigt, framför allt det där med att tona ned saker och ting och genom en betoning av just vardagligheten få skräcken att långsamt krypa fram. Jag är helt övertygad om att det är en effektiv metod. Den skiljer sig markant från åtminstone det sätt jag kör fantasy, där jag gärna betonar det ovanliga och extravaganta i nästan bombastiska ordalag. I skräckrollspel kan en sådan metod dock vara rena katastrofen, i det att den stämning man försöker bygga upp i stället för att bli påträngande obehaglig i stället blir påträngande löjlig.
Vad du skriver är nog ganska viktigt, framför allt det där med att tona ned saker och ting och genom en betoning av just vardagligheten få skräcken att långsamt krypa fram. Jag är helt övertygad om att det är en effektiv metod. Den skiljer sig markant från åtminstone det sätt jag kör fantasy, där jag gärna betonar det ovanliga och extravaganta i nästan bombastiska ordalag. I skräckrollspel kan en sådan metod dock vara rena katastrofen, i det att den stämning man försöker bygga upp i stället för att bli påträngande obehaglig i stället blir påträngande löjlig.
Ronnie
Veteran
Mjukisbrallor [OT]
Går det bra att SL:a i morgonrock då?
Jag har den nästan alltid på mig då jag är hemma och gärna om vi spelar hemma hos mig... /images/icons/smile.gif
Går det bra att SL:a i morgonrock då?
Jag har den nästan alltid på mig då jag är hemma och gärna om vi spelar hemma hos mig... /images/icons/smile.gif
Rickard
Urverk speldesign
Alla råd är bra råd
Även de som är nybörjartips.. Det som är nybörjartips för vissa kan lära erfarna.. "Dum är den som inte tar ett råd".. Eller var det "Dum är den som tar ett råd"? *Äsch*
Måste iaf kommentera några saker som spelare i CoC.
"Fokusera inte FÖR mycket på skräck. /.../ ...ta det lite lugnt med monstrena & liken."
Sant.. Om man jmf m ett komiskt 30-min. program på TV. Vem orkar skratta 30 min. i sträck? Ta't lungt m monstrerna är ett ypperligt råd. Första "äventyret" vi körde så stötte vi inte ens på ett monster.. Bara lite mystik. Skickar upp beskrivningen på äventyret.
"Beskriv inte Cthullu-monstrena detaljerat, och visa inga bilder från böckerna."
Vilka monster? Vi har bara dött.. Aldrig sett monstrerna. k, visst en shambler och ett ruttet lik, men det är allt.. Själv har jag spelat Quake där det finns shamblers så det var rätt lätt att beskriva en shambler för mig.
"Annars handlar det, till skillnad från Kult, om att göra det vanliga livet så 'vardagligt' som möjligt
Vet inte om det är SLs förtjänst men vi ägnar oss faktiskt m lite grisodling i CoC.. Nog det enda spelet det har hänt i. En är boxare, en skriver en bok, en är konstnär..
*Sitter och funderar* Vet faktiskt inte hur min SL bidrar till stämningen.. Han går inte in på detaljer när han beskriver utan låter oss fantisera.. Han säger ung. var en tentakel sitter, inte hur den ser ut.. Kanske en brist i berättandet, kanske inte..
Han får oss jämnt att undra vad som ska hända härnest.. Han använder sig av mystiska händelser. Vissa som väcker vår uppmärksamhet.. Handouts som föreställer gamla skrifter (finns en bunt på nätet).
<HR SIZE=1 NOSHADE>
<H3 ALIGN=center>Mystisk död förbryllar läkare</H3>
DET ÄR POKERKVÄLL i prästen Dilbert Bentleys (Jonte) lägenhet när ett ett brev dimper ner i brevinkastet.
Det visar sig att prästens bror, som brukar resa runt i världen, har dött och ligger på Arkhams bårhus.
Dilbert tar med sig sina två pokerpolare, boxaren Frank Clerk (Nygren) och prof. Henry Jenkins (Elimää) dagen därpå för att identifiera liket.
När de kommer dit så är det ingen som har hört talas om prästens bror men när sällskapet är på väg därifrån så kommer ett lik inrullandes och det visar sig vara brodern. Undersökningar av kroppen visar att brodern åldrats otroligt mycket och att han har en tatuering.
Det läses lite på biblioteket och de kom fram till att tatueringen tillhör en ond farao vid namn Ramses II och att hans pyramid aldrig hade funnits. Andra ledtrådar som vem som kom med kroppen och söka upp den framlidnes partner gav inte så mycket. Bara ett namn respektive att partnern varit sjuk i tre(!) år.
Det tog stopp tills Henry såg i en tidning det namn som de fått reda på. Det var ett fartyg som skulle gick Kairo mellan Egypten så alla tre bokade biljetter till resan.
Denna artikel slutar här nu när skeppet avgår med de tre ombord.
Om två nummer kan ni läsa om hur det gick på båten.
<HR SIZE=1 NOSHADE>
/[color:448800]Han</font color=448800> som brukar lägga upp sin karaktär Jenkins äventyr i form av tidningsartiklar
Även de som är nybörjartips.. Det som är nybörjartips för vissa kan lära erfarna.. "Dum är den som inte tar ett råd".. Eller var det "Dum är den som tar ett råd"? *Äsch*
Måste iaf kommentera några saker som spelare i CoC.
"Fokusera inte FÖR mycket på skräck. /.../ ...ta det lite lugnt med monstrena & liken."
Sant.. Om man jmf m ett komiskt 30-min. program på TV. Vem orkar skratta 30 min. i sträck? Ta't lungt m monstrerna är ett ypperligt råd. Första "äventyret" vi körde så stötte vi inte ens på ett monster.. Bara lite mystik. Skickar upp beskrivningen på äventyret.
"Beskriv inte Cthullu-monstrena detaljerat, och visa inga bilder från böckerna."
Vilka monster? Vi har bara dött.. Aldrig sett monstrerna. k, visst en shambler och ett ruttet lik, men det är allt.. Själv har jag spelat Quake där det finns shamblers så det var rätt lätt att beskriva en shambler för mig.
"Annars handlar det, till skillnad från Kult, om att göra det vanliga livet så 'vardagligt' som möjligt
Vet inte om det är SLs förtjänst men vi ägnar oss faktiskt m lite grisodling i CoC.. Nog det enda spelet det har hänt i. En är boxare, en skriver en bok, en är konstnär..
*Sitter och funderar* Vet faktiskt inte hur min SL bidrar till stämningen.. Han går inte in på detaljer när han beskriver utan låter oss fantisera.. Han säger ung. var en tentakel sitter, inte hur den ser ut.. Kanske en brist i berättandet, kanske inte..
Han får oss jämnt att undra vad som ska hända härnest.. Han använder sig av mystiska händelser. Vissa som väcker vår uppmärksamhet.. Handouts som föreställer gamla skrifter (finns en bunt på nätet).
<HR SIZE=1 NOSHADE>
<H3 ALIGN=center>Mystisk död förbryllar läkare</H3>
DET ÄR POKERKVÄLL i prästen Dilbert Bentleys (Jonte) lägenhet när ett ett brev dimper ner i brevinkastet.
Det visar sig att prästens bror, som brukar resa runt i världen, har dött och ligger på Arkhams bårhus.
Dilbert tar med sig sina två pokerpolare, boxaren Frank Clerk (Nygren) och prof. Henry Jenkins (Elimää) dagen därpå för att identifiera liket.
När de kommer dit så är det ingen som har hört talas om prästens bror men när sällskapet är på väg därifrån så kommer ett lik inrullandes och det visar sig vara brodern. Undersökningar av kroppen visar att brodern åldrats otroligt mycket och att han har en tatuering.
Det läses lite på biblioteket och de kom fram till att tatueringen tillhör en ond farao vid namn Ramses II och att hans pyramid aldrig hade funnits. Andra ledtrådar som vem som kom med kroppen och söka upp den framlidnes partner gav inte så mycket. Bara ett namn respektive att partnern varit sjuk i tre(!) år.
Det tog stopp tills Henry såg i en tidning det namn som de fått reda på. Det var ett fartyg som skulle gick Kairo mellan Egypten så alla tre bokade biljetter till resan.
Denna artikel slutar här nu när skeppet avgår med de tre ombord.
Om två nummer kan ni läsa om hur det gick på båten.
<HR SIZE=1 NOSHADE>
/[color:448800]Han</font color=448800> som brukar lägga upp sin karaktär Jenkins äventyr i form av tidningsartiklar
Re: Alla råd är bra råd [väldans OT]
Det visar sig att prästens bror, som brukar resa runt i världen, har dött och ligger på Arkhams bårhus.
Har svårt att tro att det finns någon demografisk grupp med högre dödlighet än "släktingar och vänner till investigators"...
Ridijeck
fundersam
Det visar sig att prästens bror, som brukar resa runt i världen, har dött och ligger på Arkhams bårhus.
Har svårt att tro att det finns någon demografisk grupp med högre dödlighet än "släktingar och vänner till investigators"...
Ridijeck
fundersam
sluper
Swordsman
kanske en ny tråd...
och spelled inte i mjukisbrallor
En i min spelgrupp (redaktör Bosse här på forumen) lovade en gång att alltid ha på sig kostym när han spelledde KULT. Med några få undantag har han faktiskt hållit det löftet.
Att bygga upp en tät konspiration och sedan kasta ut äventyrarna på en öde ö utan möjlighet till radiokommunikation ger inte dirket något.
/images/icons/grin.gif *Stort asflabb* Kul att du säger så... EXAKT så har jag gjort en gång (du kan få en kopia på äventyret om du vill) och det fungerade skitbra!
Nu till något helt annat. Kanske är det här så pass OT att det bör vara en ny tråd...
Annars handlar det, till skillnad från Kult, om att göra det vanliga livet så "vardagligt" som möjligt
Det här är lite intressant. Jag tycker nämligen helt tvärtom. Jag tycker att det är i KULT man ska göra saker så vardagligt som möjligt. Ofta är RPna relativt vanliga personer, iof ofta med diverse hemligheter, men de lever ändå ett helt normalt liv med vanliga jobb och vanliga vänner. Så börjar saker och ting kännas fel... först bara småsaker, sedan blir det värre och värre. Allt för att, som du säger, öka kontrasten.
Spelar man däremot CoC så kan ju RPna vara ganska udda typer, exentriska miljonärer, tankspridda proffesorer, insnöade antikvariatiker, nyfilna arkeologer osv. Klassiska investigators helt vars livsstil inte är särskilt vardaglig (åtminstone inte enligt vår defenition).
kommentar?
och spelled inte i mjukisbrallor
En i min spelgrupp (redaktör Bosse här på forumen) lovade en gång att alltid ha på sig kostym när han spelledde KULT. Med några få undantag har han faktiskt hållit det löftet.
Att bygga upp en tät konspiration och sedan kasta ut äventyrarna på en öde ö utan möjlighet till radiokommunikation ger inte dirket något.
/images/icons/grin.gif *Stort asflabb* Kul att du säger så... EXAKT så har jag gjort en gång (du kan få en kopia på äventyret om du vill) och det fungerade skitbra!
Nu till något helt annat. Kanske är det här så pass OT att det bör vara en ny tråd...
Annars handlar det, till skillnad från Kult, om att göra det vanliga livet så "vardagligt" som möjligt
Det här är lite intressant. Jag tycker nämligen helt tvärtom. Jag tycker att det är i KULT man ska göra saker så vardagligt som möjligt. Ofta är RPna relativt vanliga personer, iof ofta med diverse hemligheter, men de lever ändå ett helt normalt liv med vanliga jobb och vanliga vänner. Så börjar saker och ting kännas fel... först bara småsaker, sedan blir det värre och värre. Allt för att, som du säger, öka kontrasten.
Spelar man däremot CoC så kan ju RPna vara ganska udda typer, exentriska miljonärer, tankspridda proffesorer, insnöade antikvariatiker, nyfilna arkeologer osv. Klassiska investigators helt vars livsstil inte är särskilt vardaglig (åtminstone inte enligt vår defenition).
kommentar?
sluper
Swordsman
demografisk analys [fortsatt OT]
Har svårt att tro att det finns någon demografisk grupp med högre dödlighet än "släktingar och vänner till investigators"...
Kanske har att göra med deras egenhet att ärva stora gods?
Jag menar, fastighetsskötsel tar ju på liksom, särskilt om döda släktingar lägger sig i val av tapeter osv. Så'nt kan ju tänkas korta livslängden.
Har svårt att tro att det finns någon demografisk grupp med högre dödlighet än "släktingar och vänner till investigators"...
Kanske har att göra med deras egenhet att ärva stora gods?
Jag menar, fastighetsskötsel tar ju på liksom, särskilt om döda släktingar lägger sig i val av tapeter osv. Så'nt kan ju tänkas korta livslängden.
Palpatine
Veteran
Ytterligare funderingar [VOT]
Kanske har att göra med deras egenhet att ärva stora gods?
Ja, ponera att du ärver en herrgård på ca 80 rum och en dag där du sitter med morgonkaffet så dimper el-räkningen ner. Kostnaden för att värma det stället måste få en så härdad att knappt Great Kalle själv kan få dig ur balans.
Hmm, kan finnas stoff till ett konventsäventyr här. Revenge of the Elmäters eller The Elräkning from Hell. Moahaha!! Ja, kanske....
-Jonny
Kanske har att göra med deras egenhet att ärva stora gods?
Ja, ponera att du ärver en herrgård på ca 80 rum och en dag där du sitter med morgonkaffet så dimper el-räkningen ner. Kostnaden för att värma det stället måste få en så härdad att knappt Great Kalle själv kan få dig ur balans.
Hmm, kan finnas stoff till ett konventsäventyr här. Revenge of the Elmäters eller The Elräkning from Hell. Moahaha!! Ja, kanske....
-Jonny
Rising
Vila i frid
Äh, hrm... jo det stämmer ju...
Nu till något helt annat. Kanske är det här så pass OT att det bör vara en ny tråd...
Annars handlar det, till skillnad från Kult, om att göra det vanliga livet så "vardagligt" som möjligt
Det här är lite intressant. Jag tycker nämligen helt tvärtom. Jag tycker att det är i KULT man ska göra saker så vardagligt som möjligt. Ofta är RPna relativt vanliga personer, iof ofta med diverse hemligheter, men de lever ändå ett helt normalt liv med vanliga jobb och vanliga vänner. Så börjar saker och ting kännas fel... först bara småsaker, sedan blir det värre och värre. Allt för att, som du säger, öka kontrasten.
Spelar man däremot CoC så kan ju RPna vara ganska udda typer, exentriska miljonärer, tankspridda proffesorer, insnöade antikvariatiker, nyfilna arkeologer osv. Klassiska investigators helt vars livsstil inte är särskilt vardaglig (åtminstone inte enligt vår defenition).
kommentar?
---
Jupp, det var nog korkat sagt. Tror faktiskt inte att det har med Kult eller CoC alls att göra överhuvudtaget. Egentligen ska ju Kultrollpersoner vara rätt rubbade. (alla har ju en mörk hemlighet, till skillnad från investigatorerna i CoC och människor i allmänhet) och jamenar, har man varit Offer för Brott eller är Ansvarig För Experiment så kan man ju inte antas leva särskilt normala liv. Men -som du påpekar- det kan ju kanske inte CoC-RPerna heller...
Tror att det har med att göra att vi är så vana att spela "utanför ramarna" i konventsäventyr och liknande, att vi glömmer hur spelen egentligen "ska" spelas.
Om jag skriver ett skräckäventyr med färdiga rollpersoner åt spelarna, så gör jag alltid äventyr där rollpersonerna är "vanliga" människor med vardagliga liv och bekymmer, oavsett om det är till Kult, CoC eller Chock. Så det har nog inte så mycket med spelsystemet att göra.
/Rising
Nu till något helt annat. Kanske är det här så pass OT att det bör vara en ny tråd...
Annars handlar det, till skillnad från Kult, om att göra det vanliga livet så "vardagligt" som möjligt
Det här är lite intressant. Jag tycker nämligen helt tvärtom. Jag tycker att det är i KULT man ska göra saker så vardagligt som möjligt. Ofta är RPna relativt vanliga personer, iof ofta med diverse hemligheter, men de lever ändå ett helt normalt liv med vanliga jobb och vanliga vänner. Så börjar saker och ting kännas fel... först bara småsaker, sedan blir det värre och värre. Allt för att, som du säger, öka kontrasten.
Spelar man däremot CoC så kan ju RPna vara ganska udda typer, exentriska miljonärer, tankspridda proffesorer, insnöade antikvariatiker, nyfilna arkeologer osv. Klassiska investigators helt vars livsstil inte är särskilt vardaglig (åtminstone inte enligt vår defenition).
kommentar?
---
Jupp, det var nog korkat sagt. Tror faktiskt inte att det har med Kult eller CoC alls att göra överhuvudtaget. Egentligen ska ju Kultrollpersoner vara rätt rubbade. (alla har ju en mörk hemlighet, till skillnad från investigatorerna i CoC och människor i allmänhet) och jamenar, har man varit Offer för Brott eller är Ansvarig För Experiment så kan man ju inte antas leva särskilt normala liv. Men -som du påpekar- det kan ju kanske inte CoC-RPerna heller...
Tror att det har med att göra att vi är så vana att spela "utanför ramarna" i konventsäventyr och liknande, att vi glömmer hur spelen egentligen "ska" spelas.
Om jag skriver ett skräckäventyr med färdiga rollpersoner åt spelarna, så gör jag alltid äventyr där rollpersonerna är "vanliga" människor med vardagliga liv och bekymmer, oavsett om det är till Kult, CoC eller Chock. Så det har nog inte så mycket med spelsystemet att göra.
/Rising
Re: Ytterligare funderingar [VOT]
Ja, ponera att du ärver en herrgård på ca 80 rum ...
Hmm, kan finnas stoff till ett konventsäventyr här. Revenge of the Elmäters eller The Elräkning from Hell. Moahaha!! Ja, kanske....
Eller Julstädningen Som Gud Glömde, eller Quest for the Lost Mobiltelefon.
-W
Ja, ponera att du ärver en herrgård på ca 80 rum ...
Hmm, kan finnas stoff till ett konventsäventyr här. Revenge of the Elmäters eller The Elräkning from Hell. Moahaha!! Ja, kanske....
Eller Julstädningen Som Gud Glömde, eller Quest for the Lost Mobiltelefon.
-W
sluper
Swordsman
frimurarna - fast värre [VOT]
En sekt med högsäte i en degenererad inavlad by i Lousianas träskmarker har under årtionden skickat ut sina mest lojala medlemmar för att infiltrera civilisationer världen över. De finns överallt och utger sig för att vara elmätare för att ta sig in i folks hem och förbanna deras elektriska ledningar.
Äventyret börjar då en av rollpersonernas farbröder, som nyss ärvt ett stort gods, avlider under mystiska omständigheter.
Det jobbiga är att om man byter ut sekten mot en världsomsfattande konspiration så har man ett genomsnittligt, 6e säsongens X-files avsnitt...
En sekt med högsäte i en degenererad inavlad by i Lousianas träskmarker har under årtionden skickat ut sina mest lojala medlemmar för att infiltrera civilisationer världen över. De finns överallt och utger sig för att vara elmätare för att ta sig in i folks hem och förbanna deras elektriska ledningar.
Äventyret börjar då en av rollpersonernas farbröder, som nyss ärvt ett stort gods, avlider under mystiska omständigheter.
Det jobbiga är att om man byter ut sekten mot en världsomsfattande konspiration så har man ett genomsnittligt, 6e säsongens X-files avsnitt...
Nemesis_UBBT
Warrior
Freeform!!!
Tror att det har med att göra att vi är så vana att spela "utanför ramarna" i konventsäventyr och liknande, att vi glömmer hur spelen egentligen
"ska" spelas.
Jag tycker att stilen beror mest på äventyret i sig. Regelmotorer använder jag bara för reglernas skull. Annars skriver jag mest äventyren själv utan en tanke på vilket system dom är till. Och jag tycker dessutom att Rising gjorde rätt när han skrev nybörjarreglerna i skräck eftersom Eon och CoC är lika olika som Quake och Myst. (I och för sig kan man spela skräck i Eon också, men å andra sidan kan man göra en pussel-mod till Quake). Nu börjar det spåra ur...
Tror att det har med att göra att vi är så vana att spela "utanför ramarna" i konventsäventyr och liknande, att vi glömmer hur spelen egentligen
"ska" spelas.
Jag tycker att stilen beror mest på äventyret i sig. Regelmotorer använder jag bara för reglernas skull. Annars skriver jag mest äventyren själv utan en tanke på vilket system dom är till. Och jag tycker dessutom att Rising gjorde rätt när han skrev nybörjarreglerna i skräck eftersom Eon och CoC är lika olika som Quake och Myst. (I och för sig kan man spela skräck i Eon också, men å andra sidan kan man göra en pussel-mod till Quake). Nu börjar det spåra ur...
Nemesis_UBBT
Warrior
Freeform!!!
Tror att det har med att göra att vi är så vana att spela "utanför ramarna" i konventsäventyr och liknande, att vi glömmer hur spelen egentligen
"ska" spelas.
Jag tycker att stilen beror mest på äventyret i sig. Regelmotorer använder jag bara för reglernas skull. Annars skriver jag mest äventyren själv utan en tanke på vilket system dom är till. Och jag tycker dessutom att Rising gjorde rätt när han skrev nybörjarreglerna i skräck eftersom Eon och CoC är lika olika som Quake och Myst. (I och för sig kan man spela skräck i Eon också, men å andra sidan kan man göra en pussel-mod till Quake). Nu börjar det spåra ur...
Tror att det har med att göra att vi är så vana att spela "utanför ramarna" i konventsäventyr och liknande, att vi glömmer hur spelen egentligen
"ska" spelas.
Jag tycker att stilen beror mest på äventyret i sig. Regelmotorer använder jag bara för reglernas skull. Annars skriver jag mest äventyren själv utan en tanke på vilket system dom är till. Och jag tycker dessutom att Rising gjorde rätt när han skrev nybörjarreglerna i skräck eftersom Eon och CoC är lika olika som Quake och Myst. (I och för sig kan man spela skräck i Eon också, men å andra sidan kan man göra en pussel-mod till Quake). Nu börjar det spåra ur...
Rosen
Myrmidon
Re: Varför är alla så elaka mot frimurarna?
De är ju hemliga utav sig, så nåt skumt måste det ju vara i görningen... (-:
Folk har alltid varit elaka mot frimurarna; i samlingen Folksagor tar Jan-Öjvind Swahn upp gamla månghundraåriga folkskrönor om kidnappade damer som räddas undan kannibaliska offerriter i frimurarnas dungeons o dyl.
Han förklarar det med att frimurare som regel var synligt förmögna och framgångsrika, och vanligt fölk som levde på sill och potäter sökte en förklaring på hur de kunde vara det. Då uppstod det diverse konspirationsteorier om pakter med mörka makter och sånt.
--
Åke
De är ju hemliga utav sig, så nåt skumt måste det ju vara i görningen... (-:
Folk har alltid varit elaka mot frimurarna; i samlingen Folksagor tar Jan-Öjvind Swahn upp gamla månghundraåriga folkskrönor om kidnappade damer som räddas undan kannibaliska offerriter i frimurarnas dungeons o dyl.
Han förklarar det med att frimurare som regel var synligt förmögna och framgångsrika, och vanligt fölk som levde på sill och potäter sökte en förklaring på hur de kunde vara det. Då uppstod det diverse konspirationsteorier om pakter med mörka makter och sånt.
--
Åke