Nekromanti Att spelleda obehagliga saker (allvarlig tråd)

[Mannen i skogen]

En liten tanke som jag tyckte jag ville dryfta med övriga spelledare.

Jag upptäckte för en tid sedan att det finns saker som jag i det längsta drar mig för att spelleda. Till detta hör t ex sexuella trakasserier, närståendes alkoholproblem och långt driven mobbing. "Obehagligheter" skulle man kunna satt som rubrik, men samtidigt hade jag inte så svårt att spelleda omfattande svärdsstrider med mycket blod, armborstpilar i låren eller eldsbesvärjelse över hela kroppen ("Um, du kan ju anteckna en allvarlig skada på varje kroppsdel...").
När jag tänkte efter lite till kom jag på att vad jag har problem med är, att utsätta rollpersonerna för obehagligheter som deras spelare mycket väl kan ha råkat ut för. Jag fixar t ex inte att se en tjej i ögonen och beskriva hur hon (henens rp) blir upptryckt mot en vägg och tafsad på, eller konsekvent och långtgående tråka en rollperson hela kvällen bara för att den har egenskapen "Mobbad". Jag vågar inte ge mig in på det, eftersom jag inte vet att det inte triggar erfarenheter hos spelarna. Svärdsstrider är å andra sidan väldigt ovanliga i Sverige idag, så det ser jag inte som samma risk. Men å andra sidan kan en spelare sitta på ett trauma efter ett knytnävsslagsmål, så där blir jag lite ängslig igen.

Nu till frågorna:
- Är det bara jag som tänker så här?
- Har någon varit med om att rollspel faktiskt har triggat dåliga erfarenheter på det sätt som jag befarar att de skulle kunna, t ex att obearbetade dåliga minnen kommer tillbaka?
- Att spelledaren inte fixar att spelleda vissa saker - riskerar det att "utarma" rollspelet, göra det alltför innehållslöst?
- Är det spelledarens ansvar att inte göra spelet obehagligt för spelarna, eller är det spelarnas ansvar att inte spela spel som de inte klarar av?

P, ängslig spelledare

 

[krank]

Jag tyckewr att det viktigaste här är att kunna snacka om saken. Innan man drar igång obehagligheter så kan man ta ett generellt snack om vad spelarna skulle kunna tänka sig, vart deras gränser går. Är det OK med dem om det sker mobbing mot en RP? Sexuella trakasserier? Våldtäkt? Etc?

Jag brukar varna spelare jag kör med om att jag ganska ofta har med hyfsat obehagliga saker - obehag är liksom vad mitt spelledande handlar om, förutom intriger och svåra val.


Det är spelledarens ansvar att ha fingertoppskänsla och öppen kommunikation, och det är upp till spelarna att säga emot eller kommunicera det de har problem med. Det är med andra ord bådas ansvar.


Jag har flera gånger fått saker "triggade", även om det varit lite svårt att veta om det varit mina minnen eller rollpersonens (jag lever mig gärna väldigt djupt in i mina rollpersoner). Grejen är väl att jag spelar för just såna grejer - jag brukar säga att om jag spenderat delar av spelmötet med att ligga i ett hörn av soffan i fosterställning och gnällt för att jag haft sån otyrolig ångest, då har det varit ett fantastiskt spelmöte.


//Krank, obehaglig

 

[Poseur]

Absolut är det inte bara du som tänker såhär och frågan har vart uppe många gånger tidigare.
Jag tycker helt enkelt att det viktigaste är komunikation mellan SL och spelarna. Gärna ensamma en och en att tala om "obehagliga" situationer som dom inte skulle vilja uppleva eller ens vara med att spela om. Om man tex har någon i spelgruppen med unga barn så kan ju det vara dumt att ha med offrade spädbarn på kultplatsen. Fingertoppskänsla ifrån spelledaren utöver komunikationen alltså.
Spelarna lär ju också kunna säga till om det går för långt eller att dom inte vill vara med att spela en viss situation...

Jag som spelledare älskar dock att beskiriva den brutala verkligheten i rollspel, såsom våldtäckter, missbruk och brutalt gängvåld för att nämna några. Men givetvis så har jag och spelarna en bra komunikation(iaf i detta avseende) så vi har egentligen inga hämningar med morbida och vidriga morala scener.

Så helt enkelt är det båda sidors ansvar att man inet går in för djupt och kanske triggar något som någon av speldeltagarna upplevt eller varit i närheten av.

/Poseur

 

[Johan K]

- Är det bara jag som tänker så här?

Att du tänker till ett extra varv med sådana här saker tycker jag du gör helt rätt i. Det är ju inga enkla saker som skall spelleds & upplevas här.

- Har någon varit med om att rollspel faktiskt har triggat dåliga erfarenheter på det sätt som jag befarar att de skulle kunna, t ex att obearbetade dåliga minnen kommer tillbaka?

Nej, tack & lov !!
Dock har det blivit lite spännande inimellanåt. Men inte så att man klarat ut det.

- Att spelledaren inte fixar att spelleda vissa saker - riskerar det att "utarma" rollspelet, göra det alltför innehållslöst?

Well, jag t. ex skulle nog inte kunna som SL göra en sådan här grej på ett bra sätt, eller hur nu man ska säga. Skulle nog falla sig ganska platt om jag försökte mig på nått sådant här.

- Är det spelledarens ansvar att inte göra spelet obehagligt för spelarna, eller är det spelarnas ansvar att inte spela spel som de inte klarar av?

Att som SL få till det hela så att så att spelarna blir roade, rädda & sådant hör till min roll som SL. MEN som spealre tycker jag att det är absolut nödvändigt att säga till när man når en gräns där det blir obehagligt för en själv. Att hålla på med rollspel är kul, men jag ser inte det som nödvändigt alls att må dåligt efter ett spelpass.


/ Johan K, som för övrigt är lätt grinig på taxi i Lund som kom en timme försent & hämtade några fritidsungar...

 

[Krille]

- Är det bara jag som tänker så här?

Nej, det är inte bara du.

- Har någon varit med om att rollspel faktiskt har triggat dåliga erfarenheter på det sätt som jag befarar att de skulle kunna, t ex att obearbetade dåliga minnen kommer tillbaka?

Vid ett tillfälle så var en av deltagarna en flykting från Chile. Han klarade inte av en tortyrscen gentemot en annan spelare.

Vid ett annat tillfälle så var en deltagare en tjej som hade råkat ut för sexuella övergrepp som barn. När spelledaren spelade en framfusig SLP som kladdade och tafsade så stängde hon av sig.

Det har varit ett par andra saker också, men de där två är de starkaste.

- Att spelledaren inte fixar att spelleda vissa saker - riskerar det att "utarma" rollspelet, göra det alltför innehållslöst?

Ja.

- Är det spelledarens ansvar att inte göra spelet obehagligt för spelarna, eller är det spelarnas ansvar att inte spela spel som de inte klarar av?

Vi tar Robin's Law igen, och i fetstil så att den sticker ut från mängden:

Roleplaying games are entertainment; your goal as GM is to make your games as entertaining as possible for all participants.

 

[ikaros]

Jag spelleder inte heller sånthär. Apropå att det skulle utarma rollspel att inte ha med det håller jag inte med om. Man kan ju fråga sig vad spelarna vill uppleva, snarare än vad dom inte klarar av. Ibland kan riktig ångest och annat hemskt vara spelarnas melodi, Ymir har skrivit om sånt nån gång, vilket fick mig att tänka i dom banorna. Men själv vill jag nog helst bli glad Spänning ängslan och nervositet är bra, riktiga, inlevelsefulla och nära otrevligheter är inte bra. Hur ofta upplever man och fokuserar på karaktärernas riktiga glädje? Jag gör det inte, men det behövs nog mer, om man inte vill ha en blek saga

 

[Pom]

- Är det bara jag som tänker så här?

Nej. Men en av mina drivkrafter som rollspelare och spelledare är just att få vara med om situationer och miljöer som jag aldrig skulle kunna vara med om i verkligheten. Underhållningseskapism är en viktig del av mina kampanjer.

- Har någon varit med om att rollspel faktiskt har triggat dåliga erfarenheter på det sätt som jag befarar att de skulle kunna, t ex att obearbetade dåliga minnen kommer tillbaka?

Inte direkt. Däremot har jag vid ett tillfälle varit så medveten om risken att det fick mig som spelledare lite ur balans. Jag spelledde en grupp mellanstadiebarn, spelarna ledde ivrigt in spelmötet på att handla om död och spådomar om död. Det som gjorde mig nervös var att ett av barnen precis hade förlorat sin far.
I retrospekt kunde jag knappast ha förvärrat för spelaren vad jag än hade gjort. Hon hade förlorat en förälder, ingenting under ett rollspelsmöte kan ens avlägset konkurrera med det.

- Att spelledaren inte fixar att spelleda vissa saker - riskerar det att "utarma" rollspelet, göra det alltför innehållslöst?

Inte generellt. Det kan bli riktigt dåliga spelmöten om SL är oinspirerad. Att SL bör undvika att spelleda saker hon aktivt avskyr tycker jag är mycket rimligt. Nog kan det finnas terapeutiska poänger, men det är inte sådant rollspel jag sysslar med.

Det sagt kan det säkert bli problem i vissa genrer om SL hatar vissa typer av problem som är vanliga och/eller viktiga i dessa genrer.

- Är det spelledarens ansvar att inte göra spelet obehagligt för spelarna, eller är det spelarnas ansvar att inte spela spel som de inte klarar av?

Spelledaren skall hinta om vilken slags stämning hon tänker sträva efter, så spelarna vet vad de ger sig in på. När det gäller enskilda spelares trauman förväntar jag mig som spelare att en SL inte i onödan exploaterar dem, men man måste samtidigt veta att tankeläsning är svårt. Det är naturligt att inte vilja prata om personliga jobbigheter i samband med rollspel, men SL kan inte undvika saker hon inte känner till.

 

[Mogger]

Ah, my hometown! Jag älskar när spel handlar om våldtäkter, missbruk, hat, svek, barnmisshandel...allt det där vidriga som människor kan göra mot varandra. Våld, i alla dess former, är alltid intensivt, förutom det där slentrianmässiga rutinvåldet som sker i många rollspel.

(När det sker i verkligheten klarar jag inte av att läsa om det)

Däremot är jag inte mycket för de här ämnena som ren effektsökeri, vilket är lätt att hänfalla till. Jag talar om drama. Det är viktigt med meninsfulla val och konsekvenser. Och hopp. Annars blir det bara smaklöst.

- Är det bara jag som tänker så här?

Nej, jag tror att det är väldigt vanligt. Herregud, man får ju knappt rollspela en sexscen utan att folk vill bryta scenen.

- Har någon varit med om att rollspel faktiskt har triggat dåliga erfarenheter på det sätt som jag befarar att de skulle kunna, t ex att obearbetade dåliga minnen kommer tillbaka?

Nej, men jag är alldeles övertygad om att det kan ske. Därför är det naturligtvis viktigt att prata om det här före spel, eller säga till väl i spel. Kommunikation är alltid A och O.

- Att spelledaren inte fixar att spelleda vissa saker - riskerar det att "utarma" rollspelet, göra det alltför innehållslöst?

Ja, risken är uppenbar. Jag menar, vem vill se Young Hecules oavbrutet under restan av sitt liv? Klart det finns en massa intressant att uppleva genom att addressera tunga ämnen.

- Är det spelledarens ansvar att inte göra spelet obehagligt för spelarna, eller är det spelarnas ansvar att inte spela spel som de inte klarar av?

Nej, det är alla deltagares ansvar. Släpp tanken på att SL sitter i någon slags maktposition som får göra vad han vill. Alla som spelar är med och spelar. Punkt.

 

[w176]

Jag citerar alla andra. Prata. Klarar ni inte om att diskutera svåra teman klarar ni inte av att spela dom.

Efter ni pratat och alla sagt det är okej kan man däremot inte räkna med att folk har nog självinsikt eller erfarenhet för att faktiskt veta vad som är okej. Så testa dig fram i lagom steg och var lyhörd i början.

Sen gäller det alltid i såna här sammanhang. Safewords. (Och ja, jag har inte hittat fel sort rollspels forum, detta gäller även på rollspel och lajv). Om man känner sig de minsta otrygg för att saker kan gå över gränsen.

Ha 2 safewords som när de yttras inte ifrågasätts och innebär att de aldrig behöver motivera eller prata om varför man valde att använda det.

Sätt ett safeword för när saker är okej, men så nära gränsen att folk inte vill att scenen ska bli obehagligare (att spela på gränsen däremot kan vara kittlande). Till exempel "Gult".

Sen sätter du ett Safeword när saker definitivt gått för långt och folk vill avbrytas scenen/spelet. Typ "Rött".

Folk blir mycket tryggare av att helt enkelt veta att orden och möjligheten finns där, och tar det på större allvar om det gör det (både så de behandlar temana med mer respekt, de andra spelarna med mer respekt och vågar engagera sig mer).

 

[Arfert]

Håller med, jag håller mig ifrån sådana här saker i rollspel för det mesta.. spänning och skräck ja, riktig ångest och obehag nej. har iofs haft med obehagliga saker ibland, om det krävts av storyn, men har alltid hållt örnkoll på spelarnas reaktioner för att inte gå för långt. Håller med Krille ovan att man som SL ska underhålla.. sen kan det ju vara på olika sätt.

Och inte fan tror jag att det utarmar rollspel om man inte har med det, det är nys. Lika lite som i andra kulturyttringar.

Hursomhelst, vill man må dåligt så är jag helt fel spelledare.

 

[Arfert]

Smart med stoppord, även om jag inte använt dem i rollspelssammanhang.

..fast å andra sidan kanske man ska vara tydlig innan man spelar med vad man vill uppnå, så ingen blir överraskad. Men om man nu av nån anledning vill gå så långt så är tvåordssystemet funktionellt och bra.

 

[Svarte Faraonen]

Vi tar Robin's Law igen, och i fetstil så att den sticker ut från mängden:

Roleplaying games are entertainment; your goal as GM is to make your games as entertaining as possible for all participants.

Däremot är det också min fulla rätt som spelledare att säga att jag inte vill spela med människor vars idé om vad som är underhållande avviker för kraftfullt från min egen och resten av gruppens. Det gäller bara att vara tillräckligt socialt kompetent att göra det i förväg, och inte försöka tvinga folk att gå självmant genom att förstöra spelupplevelsen för dem.

 

[Ymir]

Och inte fan tror jag att det utarmar rollspel om man inte har med det, det är nys. Lika lite som i andra kulturyttringar.

Klart som -faen- att rollspel som medium utarmas om man har för mycket reservationer kring vilka teman det är okej att ta upp. Det finns ett skäl till att Iran för tillfället inte producerar överdrivet mycket bra kultur, liksom.


Sedan kan man förstås diskutera vad "för mycket" reservationer är, men jag skulle hävda att "för mycket" i det här fallet är entydigt med "några överhuvudtaget".


- Ymir, hävdar

 

[wilper]

Jag tänkte i liknande banor så sent som för en månad sen, då jag skulle arra ett spel under den lokala spelföreningens spelhelg. Jag tänkte köra ett speltest med mitt nya projekt Kadettspelet, ett spel som i praktiken handlar om att mobba de andra spelarnas rollpersoner. Så slog mig tanken, men om det kommer någon nybörjare som tror att rollspel är samma sak som att banka monster i grottor, och får sitta igenom 5 timmar systematisk mobbing. Hur kul har den personen?

I slutändan skrev jag en varningstext på arret, som var så avskräckande att bara w176 sökte arret som förstahandsval. I slutändan blev det inställt.

 

[Pom]

Klart som -faen- att rollspel som medium utarmas om man har för mycket reservationer kring vilka teman det är okej att ta upp. Det finns ett skäl till att Iran för tillfället inte producerar överdrivet mycket bra kultur, liksom.

Sedan kan man förstås diskutera vad "för mycket" reservationer är, men jag skulle hävda att "för mycket" i det här fallet är entydigt med "några överhuvudtaget".

Rollspel som medium utarmas väl inte av att en enskild spelledare undviker en viss genre eller problemtyp?
Iranliknelsen begriper jag inte riktigt. Jämställer du en enskild spelledare med ett helt lands kultur? Eller har någon i tråden hävdat att man bör likrikta alla spelledare i Sverige?

 

[Ymir]

Rollspel som medium utarmas väl inte av att en enskild spelledare undviker en viss genre eller problemtyp?

Nej, men ponera att en majoritet gjorde det. Jag är rädd att så faktiskt är fallet.

- Ymir, förtydligar förhoppningsvis

 

[krank]

Nej, men ponera att en majoritet gjorde det. Jag är rädd att så faktiskt är fallet.

- Ymir, förtydligar förhoppningsvis

Jag kan vittna om att det finns en hel del spelledare som verkar köra enligt nåtslags comicbook code... Typ, man har gärna med en massa actionvåld, men det blir sällan personligt, fult eller vidrigt. Inget splatter, ingen porr, ingenting som faktiskt är sådär grisigt som en stor del av den mänskliga tillvarorn är.

Jag brukar tröttna på såna spelledare efter ett tag. Utan äckel, blod, våld och porr tycker jag mest att det känns tråkigt och platt. Fast det är nog bara jag som är avtrubbad...

 

[Arfert]

Nu gör du dig bara dum. Det är ett fritt land, folk får väl spela hur de vill.

 

[Mogger]

Nu gör du dig bara dum. Det är ett fritt land, folk får väl spela hur de vill.

Klart de får, men det var ju inte det som var frågan.

Själv tycker jag att det är uppenbart att enformighet riskerar att leda till innehållslöst spel. Själv har jag exempelvis tröttnat på rutinaction och orkar inte se en fantasivärld till, där alver inte gillar dvärgar o.s.v.

Å andra sidan skulle det inte vara så kul om alla bara spelade My Life With Master heller.

Jag tror att det är ställt utom allt rimligt tvivel att all kreativitet och skapande mår bra av mångfald.

 

[Arfert]

frågan från början var: "- Att spelledaren inte fixar att spelleda vissa saker - riskerar det att "utarma" rollspelet, göra det alltför innehållslöst?"

Svaret på den frågan är NEJ, om spelledaren fyller det med annat innehåll som är intressant. Det jag vänder mig mot är vad som anses vara innehållslöst eller inte. Finns massor med saker här i värden som kan vara intressant att rollspela som INTE är våldtäkter, tortyr, ångest och liknade. Att påstå att annan kultur/konst som inte innehåller de ingredienserna är är utarmad är bara löjligt och monumentalt okunnigt.

Och de kicksökare som är ute efter det ovanstående behöver säkert inte vara oroliga, finns nog många som även i fortsättningen kommer sysselsätta sig med sådana pubertala rollspelsövningar.

Hoppas jag gjort mig tydligare nu, det handlar inte om dvärgar osv. Fast å andra sidan tycker jag även begränsningar i genrer är intressant, som inom westerns eller maffiafilmer, finns otroligt mycket man kan berätta inom en given ram.