Jag är nog helt med dig fram till hit ungefär. För jag tycker inte spelledares ansvar är att "skapa berättelser" heller. Men då är vi helt klart i preferensträsket och fiskar.
Älskar rollspelsböcker! Samlar och förkovrar mig i dem som rent nöje. Men jag ser mer och mer samlandet och läsandet som en separat sak från spelandet—och att det faktiskt är lite av ett problem även för spelen som produkter.
Låter väl utmärkt, om det är bra hittepå? Samma argument kunde man väl göra för reglerna och allt det som kommer med i grundboken till tex Burning Empires? Eller vad är skillnaden?
Regler skapar strukturer för spelandet och styr upp för att undvika konflikter eller ge redskap för att hantera situationer där spelbordet behöver tänka omkring resolutionen/utfallet av en viss handling.
Det enda jag menar är alltså att allt är skapat lika. Äventyrets hittepå, spelledarens hittepå, eller en spelares hittepå. "Hittepå" var inte menat som något nedvärderande, eftersom det typ är vad hela vår hobby går ut på.
Frågeställningen är, som jag förstår det, vad kan man skala bort och vad behöver man ha kvar. Skalar man bort allt får man förlita sig på att spelet har en inbyggd struktur, men även i det fallet måste man fylla i en del. Nu har jag aldrig spelat BE men väl BW och MG och även om det finns en inbyggd struktur så återstår det en hel del jobb.
Det ena utesluter inte det andra.
Nu blir det ju trådrelevant på riktigt! Vad är det som "visionen" inte kan göra och som måste förses av äventyr/scenario/äventyrsplats/kampanj, enligt dig?
Well, det här beror ju väldigt mycket på ens inställning till regler, eller hur? Det är långtifrån självklart att regler t.ex. används överhuvudtaget utom i hemlighet av SL när hen känner att hen behöver lite input i sin beslutsprocess. Man kan alltså inte alls generellt säga att saker "filtreras genom regler".
Jo, det är jag med på. Det är ju fullt funktionellt. BE är ett bra exempel. Men för att plocka bort all förberedelse bör man gå full @Genesis . Jag har spelat en del sådant med men det var många år sedan och blev bara ett fåtal gånger.
Jag tycker du kom med ett jätte bra perspektiv, vilket jag själv borde tänkt på. Det här är fördelen med den pluralism och mång stämdhet som finns på forumet
Det är jag inte så säker på att jag håller med om. Visst, det är ett fungerande sätt att bygga äventyr utifrån, men inte det enda.
Jag vet att du vet att jag vet att du vet att jag tycker det här, men för formens och protokollets skull: jag håller inte med om att allt är skapat lika. Det som är skapat av ett ögonblicks ingivelse och det som är skapat av flera veckors noggrant planerande är inte skapat lika. Båda delarna kan ha olika kvaliteter såklart, men "lika" tycker jag inte att de är på speciellt många punkter.Det enda jag menar är alltså att allt är skapat lika. Äventyrets hittepå, spelledarens hittepå, eller en spelares hittepå. "Hittepå" var inte menat som något nedvärderande, eftersom det typ är vad hela vår hobby går ut på.
Dessutom är jag nog inte ensam som rollspelare om att inte vilja ha äventyr som utgår från eller är skräddarsydda efter min rollperson. Jag vill inte att det ska handla om min rollperson alls; jag vill ju att det ska handla om äventyret. Det är alltså helt enkelt inte sant att äventyr per automatik blir bättre av att konstrueras utifrån rollpersonerna.
Mängd arbetad tid har sällan någon direkt relation till upplevd kvalitet, och i en hobby där ett tokigt fummelslag kan leda till kvällens mest minnesvärda incident är det ganska otacksamt att förbereda saker allt för noggrant.
Det är absolut inte min erfarenhet alls, men jag accepterar att vi helt enkelt har olika erfarenheter här.
Jag tror vi kan titta på spel som gjort sammanfört regelböckers vision med äventyrsmakarens väldigt framgångsfull och då tänker jag återigen på Fiasco som skapar ett ramverk för spelandet och låter "playbooks" styra vad ramverket handlar om. Vi vet att vi kommer att spela tragiska människor som förlorar, men playbooks bestämmer om vi gör det i ett 80-talsband, om veteraner som återvänt i ett krig, en fransk familj på en vingård, etc. Playbooks som skapar vad vi pratar om, medan spelet säger hur vi ska prata.
Men kanske borde det bestridas ändå?
En vision kan ju vara "Rollpersonerna är äventyrare som letar efter skatter i gamla ruiner, och slåss mot slemma monster som bor i ruinerna." Vilket väl på ett ungefär var visionen för ur-DnD.
Fast ... att läsa ett äventyr och omforma det till gruppen tar minst lika lång tid. Jag skulle till och med säga att det tar mycket längre tid än att skriva själv. Förutsatt att man har hittat en någorlunda vettig metod för att göra det. För mig tar det 45 minuter att förbereda ett äventyr. Förr tog det timmar.
