Nekromanti Att vara spelare i äventyr man SL:at

[Botulf]

Just nu är det mest jag som är spelledare i den grupp vi spelar mycket för att rollen fått falla på mig då det annars har varit lite si och så med att verkligen komma igång att spela regelbundet. På planeringsstadiet ligger just nu två till tre lååånga kampanjer på "ska-spelas-snart-högen" varav den första delarna i två kampanjer redan är påbörjad/avklarad. Samtidigt så känner jag mig väldigt kluven. Detta är äventyr jag suktat efter att spela i flera år och absolut egentligen vill få uppleva som spelare, dock så har jag redan kommit så långt att jag redan känner till bakgrundsomständigheterna till äventyren nu som SL och därmed redan har spoilat det mesta av bakgrundsinfo och handling för mig själv (som nöden kräver, någon måste vara SL). Det känns ju också alldeles för tråkigt att låta massa äventyr ligga på hyllan i hopp om att kunna spela dom som spelare och kanske ett par år.

Dock är frågan: vad tycker folk i allmänhet om det här med att återspela äventyr man själv tidigare har spellett? Funkar det egentligen? Jag har nämligen egentligen aldrig gjort det utan endast återspelat äventyr som SL där jag tidigare varit spelare vilket snarare har givit många intressanta aha-upplevelser.

 

[Ram]

Jag har gjort det några gånger och mitt val i de flesta fall har varit att spela en extremt korkad barbarliknande snubbe som inte har något vettigt att komma med vad gäller mysterier och plot. Han är med och bankar och spelas ut i de scener där det inte har någon större betydelse scenariomässigt hur han agerar.

Sedan kan alltid SL modda äventyren såklart.

 

[w176]

Jag har inte haft samma upplevelse, men jag har varit arrangör i lajvkampanjer som jag omväxlande bara varit spelare i.

Jag tror att du kan få ut skitmycket av att spela det igen. Däremot får du ut andra saker. Liksom du vet vad som kommer och kan bygga skitsnygg dramatugi som spelare med hjälp av det. Du kan med din förhandsinfo skapa skitbra scener för de andra spelarna. Du kan slappna av och koncentera dig på andra aspekter av spelet än lösa gåtan. Oh så vidare.

Ta chansen och använd omspelandet att verkligen frossa i andra sidor av spelandet.

 

[CapnZapp]

Tipset är "spela en SLP/NPC"

Kanske lite kortfattat, men vad jag menar är att genom att omfatta tänket som en non-player character känns det (iallafall för mig) mycket lättare att hantera en sådan här sak.

Alltså, vad driver en NPC och hur agerar en NPC?

Jo, en NPC är inte där för att "vinna" (lista ut äventyret, besegra fienden, lösa problemet). En NPC är där för att förhöja atmosfären, skapa bakgrund, arbeta efter egna agendor...

Din gubbe får givetvis fortfarande vara med om att skjuta ner fiender och allmänt hjälpa gruppen. Men en NPC är reaktiv, inte aktiv.

Allt detta bör din karaktär vara om du som spelare redan känner till hemligheterna och överraskningarna. Du kan fortfarande vara en del av gruppen, du bara låter de övriga fatta de avgörande besluten, och du hindrar dem inte från att begå misstag. Likaså gör du redan från början klart att du aldrig kommer avslöja någonting som de inte kan ha fått reda på i varje givet tillfälle, även om någons liv eller död hänger på det.

Det kräver integritet, och det kräver ett fokus på rollspelsaspekterna av karaktären (snarare än äventyraraspekterna eller problemlösaraspekterna).

Om du sedan känner för utmaningen kan du ju skapa en Orakel-liknande karaktär: ett medium, någon som reinkarnerat ett tidigare liv etc. Dvs en ursäkt för att komma med mer eller mindre hjälpsamma utsagor som förebådar det som komma skall.

Denna roll är lite grann lik den som väl är vanlig i old school fantasy: nämligen att en kraftfull trollkarl går med på att resa tillsammans med en grupp som i övrigt består av nykläckta (k)lantisar. Normalt någonting en spelledare antingen spelar själv eller låter typ sin nya pojk/flick-vän spela till allmän irritation i övriga spelgruppen.

Här gäller snarare att inse problemen och undvika dem.

Med lite erfarenhet och lite ödmjukhet kommer du lyckas finfint med denna balansgång (mellan att upprätthålla gruppens spelnöje och att ändå hitta egen glädje i sin karaktär).

Zapp

För Långt; Läste Inte: Spela din gubbe med en SLPs hållning, så undviker du automatiskt många av de fällor man kan gå i när man kan storyn i förväg.

 

[Patrick Bateman]

Vore jag SL skulle jag vara väääldigt skeptisk till att ha med en spelare som kände till äventyret och kampanjen i förväg.

Men - jag tycker att det också beror på vilken typ av spel och äventyr det gäller. Om det är ett traditionellt spel med en traditonell kampanj, skulle jag säga att det funkar väldigt dåligt. Där spelar problemlösning ofta en stor roll och det gäller att "vinna" över äventyret. Känner man till lösningar och bakgrundsinfo redan innan tror jag det förtar en stor del av spelupplevelsen som spelare samt att man riskerar att ge spoilers till de övriga i gruppen.

Om det istället gäller ett mindre traditionellt spel med mer inriktning på sociala konflikter, personliga agendor och (i brist på bättre) "drama", kan det nog funka bättre. Det vill säga, ett spel/äventyr där vägen är målet. Ett äventyr där vägen till lösningen är lika viktig som lösningen i sig. Då spelar det mindre roll om du känner till lösningen på gåtan, eftersom det är vägen till gåtan och hur ni når det målet som är det primära.

Jag gissar dock att det är en traditionell kampanj du har i tankarna och då faller du in under den första kategorin. Så jag skulle avråda från att spela om den som spelare. Du får helt enkelt bita i det sura äpplet och spela den som SL.

 

[Botulf]

Tackar för svar. Som jag gjort hittills har varit att ha låtit den rp jag i vanliga fall spelar har fått vara SLP, och en väldigt reaktiv sådan.

Speciellt den här idén med en rp som en vis gammal siare i fantasy sammanhang i spelgruppen är ju en intressant twist. Givetvis skulle det också kräva sin balansgång och det skulle kräva en del samspelthet med SL men det skulle nog kunna funka. Jag har redan en spelare i gruppen som läst igenom äventyret innan mig då han tidigare var tänkt som SL. Än så länge har vi hanterat hans karaktär som en sorts halv-SLP. Han håller sig mycket i bakgrunden och sysselsätter sig väldigt mycket med andra grejer än vad vanliga gruppen gör när han inte är backup i typ strid. Exempelvis små egna intriger att lägga krut på(fast vi har inte lyckats tänka ut något bra sammanhang för honom än så ännu är han mer en statist). Denne spelare har även fått bli teoretiskt bollplank om äventyret utveckling gällande de delar denne är insatt i. Ibland har jag även låtit denne spelare ta över rollerna som andra SLP när min vanliga rp interagerar med dem (annars blir det ju bara långa monologer med mig själv). Antagligen skulle man själv kunna ha en sådan roll om man skulle återspela äventyren.

Annars så är just förslaget om att låta en spelare som redan spelat/spelledigt ett äventyr få sig en liten sidoroll där denne får mer utspel för sina individuella drifter och mål dramaturgiskt bra och sätta fokus på andra saker som primära som för just denne rp. Detta brukar ju saknas oftast i traditionella köpeäventyr för att kunna funka med en så generisk grupp som möjligt.

Det rör sig för övrigt om traditionella äventyrar-kampanjer till MutantUA och DoD6/T.

 

[CapnZapp]

Vore jag SL skulle jag vara väääldigt skeptisk till att ha med en spelare som kände till äventyret och kampanjen i förväg.

Har du aldrig handplockat in en spelare som gör ett gästframträdande under en längre kampanj, ofta som en VIP NPC, gärna med oklara förtroendeband?

För detta skulle ju vara precis som något sådant, fast under en längre period.

Givetvis är det underförstått att spelledaren ibland tar den särskilde spelaren åt sidan för lite regi.

Min poäng är nog egentligen bara att säga att det beror mycket mindre på äventyret än på spelaren. Det är ju till och med så att i ett ultratraditionellt grottröj kanske inte den specielle spelaren behöver agera restriktivt alls - t.o.m. om han säger exakt vad som finns i nästa rum består ofta utmaningen ändå!

Då känns det ju viktigare att ännu en gång betona hur viktigt det är att spelaren klarar av tänka som en SLP samt se sig som "regiassistent" och i förlängningen som utsmyckning - en "darling" både spelare och spelledare ska vara beredd på att offra om situationen så kräver.

Men visst - att vara skeptisk är definitivt en bra grundinställning i detta speciella fall. Det är ju definitivt att spela på "högre svårighetsgrad".

 

[Mukwa]

Liksom du vet vad som kommer och kan bygga skitsnygg dramatugi som spelare med hjälp av det. Du kan med din förhandsinfo skapa skitbra scener för de andra spelarna.

nuff said. Tänk på vad som faktiskt väntar, istället för att försöka glömma bort hur äventyret är. Bygg handlandet utifrån att förstärka de andra spelarnas upplevelser.

 

[krank]

nuff said. Tänk på vad som faktiskt väntar, istället för att försöka glömma bort hur äventyret är. Bygg handlandet utifrån att förstärka de andra spelarnas upplevelser.

Absolut.

Nog för att det går emot mina instinkter och så, men det är dessutom ett ypperligt tillfälle att skapa en karaktär det aktuella äventyret kommer att göra intressanta saker med. Du vet vilka val som kommer att göras - välj en rollperson du vill se göra de här valen, som kan göra det på ett för dig och andra intressant sätt.

 

[hakanlo]

Liksom du vet vad som kommer och kan bygga skitsnygg dramatugi som spelare med hjälp av det. Du kan med din förhandsinfo skapa skitbra scener för de andra spelarna.

nuff said. Tänk på vad som faktiskt väntar, istället för att försöka glömma bort hur äventyret är. Bygg handlandet utifrån att förstärka de andra spelarnas upplevelser.

Man kan också tänka sig att spelaren som är bekant med äventyret lierar sig med SL, för att skapa intressanta situationer. Jag har använt liknande upplägg någon gång, och då har den insatte spelaren fått gå mina (SLs) ärenden till viss del. Dessutom har vid något tillfälle en sådan spelare fått vara en spion inom gruppen, alltså ha sina lojaliteter hos någon SLP-antagonist. Om vi tänker Svavelvinter: den insatte spelaren är förstås Tobik!

Avgörande är förstås om de övriga spelarna känner till att en spelare redan är bekant med äventyret eller inte.