Nekromanti Attraktion
- Thread starter Saxifrage
- Start date
Re: Let me break it down for you...
Fast det är skillnad på att "fixa någon" och hitta nån att bli ihop med. Om det bara är göka det handlar om så har även tjejer som ser ut som rakade chimpanser vanligtvis inga större problem.
/Anders
Fast det är skillnad på att "fixa någon" och hitta nån att bli ihop med. Om det bara är göka det handlar om så har även tjejer som ser ut som rakade chimpanser vanligtvis inga större problem.
/Anders
Fascinerande tråd! En 'Kärleks & relationsdiskussion' på ett rollspelsforum. Låter som något taget direkt ur en skämtserie där man driver med nördar! 
Jag bidrar med några aforismer, tagna från mina tidare erfarenheter som före detta Mr. Maestro Casanova.
Hade glömt sådana här diskussioner fanns, eller att de var sällsynta. Då jag levt i celibat i 4+ år. JAg fick lust att skriva av mig lite, som en slags självreflektion.
Om 'Initiativ' och "jättefina killar som går och väntar och trånar":
Om man har så överdrivna förväntningar på någonting, så uppfattar jag det som att ens fantasier är för långt ifrån 'verkligheten' praktiskt sett.
Om 'bitterhet':
Finns inte för mig. För länge sedan har det säkert funnits perioder där man antagligen varit allmänt klantig, oattraktiv, och säkert på fyllan varit så desperat att man försökt ragga på någon *ful* person, blivit dissad och varit en allmänt värdelös loser. Men så har det också hänt flera gånger, att jag utan ansrtängning hookade upp med och blev 'tillsammans' med flera supersnygga och coola tjejer som jag fick ut väldigt mycket av att umgås med.
Efter sådana kontrastrika erfarenheter så går det inte att ta illa upp av, eller bli bitter över någonting.
Om att avverka partners på löpande band:
Om det är roligt sex och en rolig relation där man märker att kommunikationen emellan är givande, så kanske man rutinmässigt inte behöver 'avverka' den. Men det finns ett annat typ av betéende, där man regelbundet plockar hem folk att ha engångs-sex med, men det har ofta orsak i någonting annat. Kanske att man är förbannad/arg/besviken/ledsen på (ex)flickvän och vill 'avreagera sig' eller få självbekräftelse.
Om boken "The Game"
Har inte tyckt mig ha behov att läsa den, men jag blir nu sugen, då jag är intresserad av männsikors uppfattningar, önskningar, värderingar och idéal. Tror författaren till boken hade föredrag på kulturhuset i Stockholm för ett tag sedan. Min kompis som jobbar på kulturhuset berättade att det bara var typ backslicks & typiska slitz/café-krograggarsvennar där, eller nåt i den stilen. Minns inte vad han sade förutom att jag skrattade åt det.
Om de 'avundsjuka nördarna':
Tänker inte riktigt på att det finnns sådana. Jag är en person som är i praktiken oförmögen att känna 'avundsjuka' över huvud taget. Däremot får det mig att börja fundera på vad det finns att vara 'avundsjuk' på, och om att människors 'avundsjuka' på något sätt indikerar vilka saker som kan kännas som värdefulla och eftersträvansvärda.
Om att "börja förakta det motsatta könet när de väl upptäckt hur lättmanipulerade människor kan vara.":
-Isåfall, borde man inte börja förakta ALLA människor på en gång, istället för att begränsa sig till det motsatta könet?
En besvikelse över hur 'lättmanipulerade människor kan vara' låter för mig som en inledande reaktion. Men senare då? För mig har människor har alltid varit likadana och ingenting har ändrats bara för att man tycker sig ha fått en ny 'upptäckt'.
Om ideal, verklighet och drömmar:
För mig är sådant rakt igenom villfarelser. De tjejer som jag varit intresserad av och hängt med har varit hur olika varandra som helst. Ofta har jag blivit kär för att jag upplevt någon annans världsuppfattning och beteende som varit väldigt olika min egen, och att det är just det som varit stimulerande och intressant. Om det inte skulle vara på det sättet, skulle jag inte se det som 'kärlek' utan någon slags självupptagenhet.(Min personliga syn på saken)
Om 'Att vara feg och analysera och fantisera istället för att handla.':
Hos mig brukar det fungera precis tvärtom.
Jag brukar handla utan att ha några fantasier eller förväntningar alls. Analyser likaså, de ser jag bara som villfarelser skapade i ens eget huvud.
Däremot tror jag det finns en någon helt annan slags 'analys'. Men den ser jag som närmare skicklighet i att kommunicera med, och läsa av andra personers kroppspråk.
Om att "behöva starka känslor att ursäkta mig med innan man vågar agera":
Jag tycker precis tvärtom. Enklare att se alltihopa som en lek, göra charader, spela teater, och skämta och ha kul med ens kompisar och slumpmässigt utvalda personer.
Krogmiljö är redan så lustigt. En masshypnos jag inte kan ta på allvar, inga starka känslor hos mig, det går inte att ta krogmiljö som annat än ett skämt för mig.
Om 'att vara full', och eventuellt 'våga dansa':
Jag gick ut tre dagar i veckan under 2 sommarmånader helt nykter. Tillsammans med en kompis och vi såg till att hela tiden peppa varandra att hitta på bus, skämt, spela teater o.s.v. på krogen. Det hände flera gånger att folk kom fram till oss och trodde att vi var fullast på stället, eller hade tagit droger. Det var en lärorik period.
Om nördkillar:
Jag tycker nörd är supercoolt. Jag skulle vilka vara stor, tjock och skäggig med tjocka glasögon och arbeta med något nördigt teknikrelaterat/serietidningar eller nåt om jag kunde. Jag är en supernörd, men det syns oftast inte på utsidan.
Om att ha någon på 'stand-by/reserv' att ta till, när kompisarna är upptagna på annat håll.:
Jag tycker det är bättre att ha 2-3 stycken i reserv. Det känns roligare, och det kan hända mer oväntade saker... (Tills man kanske fastnar för någon enskild.)
Om 'Snälla', 'intellektuella'. killar som avviker från 'genomsnittet':
För mig ser jag det som en fördel att ha intellektuella intressen. Man bli bra på att småprata och komma med intresseväckande infallsvinklar. Men det blir mindre lyckat om man är dålig på att känna av den man pratar med och råka prata förbi/över, eller att man försöker briljera med sin bildning eller nåt i den stilen. Jag brukar ofta uppleva att ’ointelektuella’ personer är väldigt smarta i förhållande till mig…Nu kom min kusin på besök så jag hinner inte redigera eller skriva klart…Om det jag skriver blev intetsägande för någon annan, var det iaf en behaglig förströelse för mig själv.
Slutligen:
Jag tycker hela mitt inlägg känns töntigt i efterhamn. Ta det inte så seriöst.
Jag bidrar med några aforismer, tagna från mina tidare erfarenheter som före detta Mr. Maestro Casanova.
Hade glömt sådana här diskussioner fanns, eller att de var sällsynta. Då jag levt i celibat i 4+ år. JAg fick lust att skriva av mig lite, som en slags självreflektion.
Om 'Initiativ' och "jättefina killar som går och väntar och trånar":
Om man har så överdrivna förväntningar på någonting, så uppfattar jag det som att ens fantasier är för långt ifrån 'verkligheten' praktiskt sett.
Om 'bitterhet':
Finns inte för mig. För länge sedan har det säkert funnits perioder där man antagligen varit allmänt klantig, oattraktiv, och säkert på fyllan varit så desperat att man försökt ragga på någon *ful* person, blivit dissad och varit en allmänt värdelös loser. Men så har det också hänt flera gånger, att jag utan ansrtängning hookade upp med och blev 'tillsammans' med flera supersnygga och coola tjejer som jag fick ut väldigt mycket av att umgås med.
Efter sådana kontrastrika erfarenheter så går det inte att ta illa upp av, eller bli bitter över någonting.
Om att avverka partners på löpande band:
Om det är roligt sex och en rolig relation där man märker att kommunikationen emellan är givande, så kanske man rutinmässigt inte behöver 'avverka' den. Men det finns ett annat typ av betéende, där man regelbundet plockar hem folk att ha engångs-sex med, men det har ofta orsak i någonting annat. Kanske att man är förbannad/arg/besviken/ledsen på (ex)flickvän och vill 'avreagera sig' eller få självbekräftelse.
Om boken "The Game"
Har inte tyckt mig ha behov att läsa den, men jag blir nu sugen, då jag är intresserad av männsikors uppfattningar, önskningar, värderingar och idéal. Tror författaren till boken hade föredrag på kulturhuset i Stockholm för ett tag sedan. Min kompis som jobbar på kulturhuset berättade att det bara var typ backslicks & typiska slitz/café-krograggarsvennar där, eller nåt i den stilen. Minns inte vad han sade förutom att jag skrattade åt det.
Om de 'avundsjuka nördarna':
Tänker inte riktigt på att det finnns sådana. Jag är en person som är i praktiken oförmögen att känna 'avundsjuka' över huvud taget. Däremot får det mig att börja fundera på vad det finns att vara 'avundsjuk' på, och om att människors 'avundsjuka' på något sätt indikerar vilka saker som kan kännas som värdefulla och eftersträvansvärda.
Om att "börja förakta det motsatta könet när de väl upptäckt hur lättmanipulerade människor kan vara.":
-Isåfall, borde man inte börja förakta ALLA människor på en gång, istället för att begränsa sig till det motsatta könet?
En besvikelse över hur 'lättmanipulerade människor kan vara' låter för mig som en inledande reaktion. Men senare då? För mig har människor har alltid varit likadana och ingenting har ändrats bara för att man tycker sig ha fått en ny 'upptäckt'.
Om ideal, verklighet och drömmar:
För mig är sådant rakt igenom villfarelser. De tjejer som jag varit intresserad av och hängt med har varit hur olika varandra som helst. Ofta har jag blivit kär för att jag upplevt någon annans världsuppfattning och beteende som varit väldigt olika min egen, och att det är just det som varit stimulerande och intressant. Om det inte skulle vara på det sättet, skulle jag inte se det som 'kärlek' utan någon slags självupptagenhet.(Min personliga syn på saken)
Om 'Att vara feg och analysera och fantisera istället för att handla.':
Hos mig brukar det fungera precis tvärtom.
Jag brukar handla utan att ha några fantasier eller förväntningar alls. Analyser likaså, de ser jag bara som villfarelser skapade i ens eget huvud.
Däremot tror jag det finns en någon helt annan slags 'analys'. Men den ser jag som närmare skicklighet i att kommunicera med, och läsa av andra personers kroppspråk.
Om att "behöva starka känslor att ursäkta mig med innan man vågar agera":
Jag tycker precis tvärtom. Enklare att se alltihopa som en lek, göra charader, spela teater, och skämta och ha kul med ens kompisar och slumpmässigt utvalda personer.
Krogmiljö är redan så lustigt. En masshypnos jag inte kan ta på allvar, inga starka känslor hos mig, det går inte att ta krogmiljö som annat än ett skämt för mig.
Om 'att vara full', och eventuellt 'våga dansa':
Jag gick ut tre dagar i veckan under 2 sommarmånader helt nykter. Tillsammans med en kompis och vi såg till att hela tiden peppa varandra att hitta på bus, skämt, spela teater o.s.v. på krogen. Det hände flera gånger att folk kom fram till oss och trodde att vi var fullast på stället, eller hade tagit droger. Det var en lärorik period.
Om nördkillar:
Jag tycker nörd är supercoolt. Jag skulle vilka vara stor, tjock och skäggig med tjocka glasögon och arbeta med något nördigt teknikrelaterat/serietidningar eller nåt om jag kunde. Jag är en supernörd, men det syns oftast inte på utsidan.
Om att ha någon på 'stand-by/reserv' att ta till, när kompisarna är upptagna på annat håll.:
Jag tycker det är bättre att ha 2-3 stycken i reserv. Det känns roligare, och det kan hända mer oväntade saker... (Tills man kanske fastnar för någon enskild.)
Om 'Snälla', 'intellektuella'. killar som avviker från 'genomsnittet':
För mig ser jag det som en fördel att ha intellektuella intressen. Man bli bra på att småprata och komma med intresseväckande infallsvinklar. Men det blir mindre lyckat om man är dålig på att känna av den man pratar med och råka prata förbi/över, eller att man försöker briljera med sin bildning eller nåt i den stilen. Jag brukar ofta uppleva att ’ointelektuella’ personer är väldigt smarta i förhållande till mig…Nu kom min kusin på besök så jag hinner inte redigera eller skriva klart…Om det jag skriver blev intetsägande för någon annan, var det iaf en behaglig förströelse för mig själv.
Slutligen:
Jag tycker hela mitt inlägg känns töntigt i efterhamn. Ta det inte så seriöst.
Re: Ensamhet/tvåsamhet
Däremot kan jag nog inte vara övertydlig här: Jag beskriver saker olika beroende på sammanhang. Det kanske folk inte tror, men den Krank ni känner är är-på-forum-Krank, vilket är en relaterad men inte helt identisk person som i-verkligheten-krank... Så att säga.
Ah, det var så du menade.
Däremot kan jag nog inte vara övertydlig här: Jag beskriver saker olika beroende på sammanhang. Det kanske folk inte tror, men den Krank ni känner är är-på-forum-Krank, vilket är en relaterad men inte helt identisk person som i-verkligheten-krank... Så att säga.
Jag tror också att man kan bli mätt efter ett förhållande. Jag inbillar mig, eftersom jag har haft samme man i 17 år, att jag inte skulle inleda nåt seriöst (eller oseriöst) på ett tag om jag blev singel. Närheten till en människa som känner ens innersta skulle kännas läskig att mista, det skulle kännas vilset och amputerat men när jag kom över det skulle jag nog uppskatta friheten i att själv välja, att leva dag för dag med hänsyn bara till mig själv.
Det som jag har - en fantastisk man, två fina barn, välbetalt och intressant jobb, hus, vänner - är väl vad många strävar efter att uppnå i livet. Ändå kan jag faktiskt längta efter något annat emellanåt. Så otacksam är människan!
(När jag drömmer mig bort brukar jag ge mig själv en mental örfil och säga till mig själv att skärpa mig)
Om jag är vettig eller ej kan väl debatteras även om det har sagts om mig att jag har en del goda egenskaper. Men jag har fått nog, jag har blivit utnyttjad, jag har varit den andra kvinnan, jag har behandlats som en leksak, jag har blivit slagen.
Summa summarum, jag fick veta att jag ställer tydligen för höga krav. Jag ställer samma krav på en kille som jag gör på en vän:
1) Jag vill bli respekterad.
2) Jag vill bli behandlad som om jag är mer värd än gårdagens sopor.
3) Jag vill veta att vännen/killen vill och kommer ställa upp för mig när jag behöver det.
Utöver det får de se ut hur fan som helst och ha vilka intressen som helst. Jag har ingen "typ" jag faller för. Jag har dejtat korta, långa, smala, tjocka, gamla, unga, blonda, mörka.
Men det är tydligen för höga och fullständigt orimliga krav. Så jag har lagt ner alltihop, ensamhet må vara sugigt och astrist, men jag slipper åtminstone obehagliga överaskningar.
Har inte heller läst den, men fått några av teknikerna beskrivna för mig.
Jag kollade en gång runt lite på PUA-forum (Pick Up Artists) för att se vad de håller på med, och deras beskrivningar av lyckade ragg är egentligen inget konstigt alls: Om man sorterar bort alla häftiga PUA-termer finner man att de bara har varit ute och träffat folk.
Jag tror att hela grejen med Mystery och the Game bara handlar om att ge gott självförtroende till killar som har dåligt självförtroende. Utan sina speciella "tekniker" hade de kanske inte vågat prata med alla de där tjejerna.
Gordeg
Om man sorterar bort alla häftiga PUA-termer finner man att de bara har varit ute och träffat folk.
Nja. Som jag tolkat "The Game" och PUA-kulturen handlar det mer om en form av marknadsföring. Att presentera sig själv på ett sätt som gör en attraktiv, snarare än att bara kallprata och vara "tråkig" som killar vanligen gör.
Det är alltså lite mer to it än att bara "träffa folk". Men sure, att våga gå fram till andra människor är ju en stor del av det. Och där funkar väl teknikerna i The Game som ett sätt att pusha killar till att våga ta kontakt.
Nja. Som jag tolkat "The Game" och PUA-kulturen handlar det mer om en form av marknadsföring. Att presentera sig själv på ett sätt som gör en attraktiv, snarare än att bara kallprata och vara "tråkig" som killar vanligen gör.
Det är alltså lite mer to it än att bara "träffa folk". Men sure, att våga gå fram till andra människor är ju en stor del av det. Och där funkar väl teknikerna i The Game som ett sätt att pusha killar till att våga ta kontakt.
Jo, PUA-konceptet innehåller några specialare för att märkas, som en avvikande detalj i klädsel eller på sin person som en attraktiv tjej kan kommentera och därmed starta en konversation. Om PUAen tex har en levande sköldpadda på huvudet kan den attraktiva tjejen säga "Jag ser att du har en levande sköldpadda på huvudet, mycket intressant, hur hamnade den där?". Resten går som en dans!
(Måste erkänna att jag inte vet vad PUAen gör om bara oattraktiva tjejer vill prata om hans sköldpadda)
Saken var bara den att de anekdoter jag läste på forumen inte byggde på sådana specialtricks, killarnas egna beskrivningar lät bara som lyckade kvällar på krogen där hela gänget hade kul och man fick med sig någon hem, eller långa anekdoter om hur killen fått kontakt med en tjej, ringer till och träffas några gånger och sedan blir ihop med. What´s new?
Gordeg
HIMMEL! Vilka kräk du har träffat på! Bra för dig att du lämnat dem. Tappa inte tron på män-skligheten bara för dessa undantag. Skitstövlar som inte är värda ditt sällskap ska väl inte skrämma dig från alla varma, trygga, omtänksamma killar.
Problemet med det är att de flesta killar jag träffat på skulle alla klassa som "snälla" killar men det är dem som sedan behandlat mig så otroligt illa. Som med alla "relationer" har det förstås funnits bra stunder, det är ju det som gör en så naiv att man stannar krav. Mycket av den dåliga behandlningen är svår att sätta fingret på, när killen tar stryptag på en så kan man åtminstone få något riktigt konkret med sig i bagaget att det här är fel, men det mesta är psykologisk krigföring under lång tid vilket gör att det dröjer innan man ens inser hur fel saker och ting står till.