Fascinerande tråd! En 'Kärleks & relationsdiskussion' på ett rollspelsforum. Låter som något taget direkt ur en skämtserie där man driver med nördar!
Jag bidrar med några aforismer, tagna från mina tidare erfarenheter som före detta Mr. Maestro Casanova.
Hade glömt sådana här diskussioner fanns, eller att de var sällsynta. Då jag levt i celibat i 4+ år. JAg fick lust att skriva av mig lite, som en slags självreflektion.
Om 'Initiativ' och "jättefina killar som går och väntar och trånar":
Om man har så överdrivna förväntningar på någonting, så uppfattar jag det som att ens fantasier är för långt ifrån 'verkligheten' praktiskt sett.
Om 'bitterhet':
Finns inte för mig. För länge sedan har det säkert funnits perioder där man antagligen varit allmänt klantig, oattraktiv, och säkert på fyllan varit så desperat att man försökt ragga på någon *ful* person, blivit dissad och varit en allmänt värdelös loser. Men så har det också hänt flera gånger, att jag utan ansrtängning hookade upp med och blev 'tillsammans' med flera supersnygga och coola tjejer som jag fick ut väldigt mycket av att umgås med.
Efter sådana kontrastrika erfarenheter så går det inte att ta illa upp av, eller bli bitter över någonting.
Om att avverka partners på löpande band:
Om det är roligt sex och en rolig relation där man märker att kommunikationen emellan är givande, så kanske man rutinmässigt inte behöver 'avverka' den. Men det finns ett annat typ av betéende, där man regelbundet plockar hem folk att ha engångs-sex med, men det har ofta orsak i någonting annat. Kanske att man är förbannad/arg/besviken/ledsen på (ex)flickvän och vill 'avreagera sig' eller få självbekräftelse.
Om boken "The Game"
Har inte tyckt mig ha behov att läsa den, men jag blir nu sugen, då jag är intresserad av männsikors uppfattningar, önskningar, värderingar och idéal. Tror författaren till boken hade föredrag på kulturhuset i Stockholm för ett tag sedan. Min kompis som jobbar på kulturhuset berättade att det bara var typ backslicks & typiska slitz/café-krograggarsvennar där, eller nåt i den stilen. Minns inte vad han sade förutom att jag skrattade åt det.
Om de 'avundsjuka nördarna':
Tänker inte riktigt på att det finnns sådana. Jag är en person som är i praktiken oförmögen att känna 'avundsjuka' över huvud taget. Däremot får det mig att börja fundera på vad det finns att vara 'avundsjuk' på, och om att människors 'avundsjuka' på något sätt indikerar vilka saker som kan kännas som värdefulla och eftersträvansvärda.
Om att "börja förakta det motsatta könet när de väl upptäckt hur lättmanipulerade människor kan vara.":
-Isåfall, borde man inte börja förakta ALLA människor på en gång, istället för att begränsa sig till det motsatta könet?
En besvikelse över hur 'lättmanipulerade människor kan vara' låter för mig som en inledande reaktion. Men senare då? För mig har människor har alltid varit likadana och ingenting har ändrats bara för att man tycker sig ha fått en ny 'upptäckt'.
Om ideal, verklighet och drömmar:
För mig är sådant rakt igenom villfarelser. De tjejer som jag varit intresserad av och hängt med har varit hur olika varandra som helst. Ofta har jag blivit kär för att jag upplevt någon annans världsuppfattning och beteende som varit väldigt olika min egen, och att det är just det som varit stimulerande och intressant. Om det inte skulle vara på det sättet, skulle jag inte se det som 'kärlek' utan någon slags självupptagenhet.(Min personliga syn på saken)
Om 'Att vara feg och analysera och fantisera istället för att handla.':
Hos mig brukar det fungera precis tvärtom.
Jag brukar handla utan att ha några fantasier eller förväntningar alls. Analyser likaså, de ser jag bara som villfarelser skapade i ens eget huvud.
Däremot tror jag det finns en någon helt annan slags 'analys'. Men den ser jag som närmare skicklighet i att kommunicera med, och läsa av andra personers kroppspråk.
Om att "behöva starka känslor att ursäkta mig med innan man vågar agera":
Jag tycker precis tvärtom. Enklare att se alltihopa som en lek, göra charader, spela teater, och skämta och ha kul med ens kompisar och slumpmässigt utvalda personer.
Krogmiljö är redan så lustigt. En masshypnos jag inte kan ta på allvar, inga starka känslor hos mig, det går inte att ta krogmiljö som annat än ett skämt för mig.
Om 'att vara full', och eventuellt 'våga dansa':
Jag gick ut tre dagar i veckan under 2 sommarmånader helt nykter. Tillsammans med en kompis och vi såg till att hela tiden peppa varandra att hitta på bus, skämt, spela teater o.s.v. på krogen. Det hände flera gånger att folk kom fram till oss och trodde att vi var fullast på stället, eller hade tagit droger. Det var en lärorik period.
Om nördkillar:
Jag tycker nörd är supercoolt. Jag skulle vilka vara stor, tjock och skäggig med tjocka glasögon och arbeta med något nördigt teknikrelaterat/serietidningar eller nåt om jag kunde. Jag är en supernörd, men det syns oftast inte på utsidan.
Om att ha någon på 'stand-by/reserv' att ta till, när kompisarna är upptagna på annat håll.:
Jag tycker det är bättre att ha 2-3 stycken i reserv. Det känns roligare, och det kan hända mer oväntade saker... (Tills man kanske fastnar för någon enskild.)
Om 'Snälla', 'intellektuella'. killar som avviker från 'genomsnittet':
För mig ser jag det som en fördel att ha intellektuella intressen. Man bli bra på att småprata och komma med intresseväckande infallsvinklar. Men det blir mindre lyckat om man är dålig på att känna av den man pratar med och råka prata förbi/över, eller att man försöker briljera med sin bildning eller nåt i den stilen. Jag brukar ofta uppleva att ’ointelektuella’ personer är väldigt smarta i förhållande till mig…Nu kom min kusin på besök så jag hinner inte redigera eller skriva klart…Om det jag skriver blev intetsägande för någon annan, var det iaf en behaglig förströelse för mig själv.
Slutligen:
Jag tycker hela mitt inlägg känns töntigt i efterhamn. Ta det inte så seriöst.