Jag och en god vän till mig satt för en tid sedan och diskuterade dödstraff. Inte själva frågan huruvida det är något som ska tillämpas eller ej utan snarare avrättningsmetoder. Det som drog igång diskusionen var något jag läst i någon tidning om att vissa av de preparat som i USA används vid avrättningar med giftinjektion var förbjudna för veterinärer att avliva djur med då de ansågs för osäkra men att de, trots det, av någon underlig anledning som sagt var godkända för att användas på människor. Frågan vi ställde oss var ungefär; hur i hela friden kommer det sig att mänskligeheten, alla hennes landvinningar till trots, inte kan komma på ett snabbt, effektivt och smärtfritt sätt att ta livet av någon på? Om man ser på några av de mer använda sätten som använts genom historien så är nog hängning den populäraste. Den förekommer, mig veterligen, i alla jordens kulturer, äldre likväl som moderna, och det antar jag pga enkelheten: det enda som behövs är ett rep och en punkt, snäppet högre än offret är långt, att knyta fast det på. Att den förlorat i popularitet antar jag att det beror på senare tiders uppfattning att avrättningar ska vara så snabba, smärtfria och värdiga som möjligt, och att uppnå det med en snara är mycket knepigt. Om man sätter snaran fel och/eller använder för kort rep så dör den hängde en utdragen kvävningsdöd istället för av en bruten nacke. Om man däremot har för långt rep så riskerar man att helt sonika slita av huvudet på offret, vilket visserligen innebär en snabb död men även ett mycket grisigt och ovärdigt slut och helt emot de ideal som under modern tid ställts på en ideal avrättning. (Det här med att avrättningar ska vara prydliga och smärtfria är något ganska nytt i ett historiskt perspektiv. Tidigare har det snarare varit tvärtom. Den dömde skulle inte bara dö utan ofta även lida medans denne gjorde det. "Sig själv till straff och androm till varnagel" heter det ju som bekant.) Den tidvis populära halshuggningen går bort även den av samma skäl som för hängning med för långt rep. Dessutom så tror jag de flesta som ska avrättas inte direkt finner tröst i vetskapen om att de inte bara ska dö utan att deras kroppar även kommer att lemlästas på ett tämligen brutalt sätt. Ett annat mycket använt sätt är arkebusering. När skjutvapen började bli vanliga 1700-talet som blev det en mycket populär avrättningsform, speciellt i krig, då det alltid fanns en handfull soldater med gevär och en vägg att tillgå nästan var man än befann sig. Att den inte använts i någon större utsträckning i det civila är helt enkelt att det är en mycket osäker metod. Den avrättade dör sällan på en gång utan det tillhör inte alls ovanligheterna att någon, vanligen den som för befälet, får avsluta det hela med ett nådaskott. (En intressant variant på arkebusering är det klassiska nackskottet. I Stalins sovjet tillämpades det med stor energi, framförallt under utrensningarna i slutet av 30-talet. Det var t.o.m. så att man i det beryktade ljubljankafängelset i moskva hade inrett en speciell avrättningscell med kulfångare, sluttande golv med golvbrunn för avrinning och lättavspolat kakel. Där slutade en oerhörd mängd "folkfiender" och "kontrarevolutionärer" sina dagar med en maskinell effektivitet endast bräckt av en annan kille med mustasch. Hur effektiv metoden egentligen är vet jag inte. Helt felfri är den dock inte då det finns många exempel på sådana som efter att ha givits nackskott, till sin stora förvåning, senare vaknat upp i ett dike eller underst i en likhög med en blodkaka i håret och rejäl huvudvärk.)
Så, varför fungerar så många avrättningsmetoder så dåligt i praktiken? Varför är t.ex. död medels giftinjektion en så kontroversiell och svåranvänd metod? Den borde vara lätt som en plätt tycker man. Först sövs offret ner (något som rutinmässigt även sker i operationsalar runt om i världen dygnet runt, så den biten ska väl vara 17 om man får problem med) och sedan ges en dödlig dos av någon form av snabbverkande gift. Om nu det nu är i den senare delen det fallerar; varför genomför man då inte själva avlivningen på ett annat sätt, och hur i sådana fall då? Man skulle t.ex. kunna tänka sig att någon (en läkare? någon annan med någon form av specialistutbildning?) med en skalpell skär av halspulsådern eller gör ett precist snitt i ryggraden eller i nacken? Eller varför inte sövning i kombination med en snabb avlivning med för ändamålet en speciellt avpassad slaktmask?
Är det någon som har några funderingar kring detta eller som rentav har några egna förslag på metoder? Hur skulle du själv t.ex. vilja bli avrättad om du tvingades välja? Är jag sjuk i huvudet som tänker på sånt här?
Till den som förresten är intresserad av ämnet ur ett historiskt perspektiv kan jag rekomendera boken "Att dömas till döden" (ISBN 91-7151-054) av Jonny Ambrius
/Anders
Så, varför fungerar så många avrättningsmetoder så dåligt i praktiken? Varför är t.ex. död medels giftinjektion en så kontroversiell och svåranvänd metod? Den borde vara lätt som en plätt tycker man. Först sövs offret ner (något som rutinmässigt även sker i operationsalar runt om i världen dygnet runt, så den biten ska väl vara 17 om man får problem med) och sedan ges en dödlig dos av någon form av snabbverkande gift. Om nu det nu är i den senare delen det fallerar; varför genomför man då inte själva avlivningen på ett annat sätt, och hur i sådana fall då? Man skulle t.ex. kunna tänka sig att någon (en läkare? någon annan med någon form av specialistutbildning?) med en skalpell skär av halspulsådern eller gör ett precist snitt i ryggraden eller i nacken? Eller varför inte sövning i kombination med en snabb avlivning med för ändamålet en speciellt avpassad slaktmask?
Är det någon som har några funderingar kring detta eller som rentav har några egna förslag på metoder? Hur skulle du själv t.ex. vilja bli avrättad om du tvingades välja? Är jag sjuk i huvudet som tänker på sånt här?
Till den som förresten är intresserad av ämnet ur ett historiskt perspektiv kan jag rekomendera boken "Att dömas till döden" (ISBN 91-7151-054) av Jonny Ambrius
/Anders