Nekromanti Avtrubbning i spel?

[krank]

Jag tänker att framförallt att du, om du vet vad du vill uppnå med spelet, kan kommunicera detta i stil, bilder, osv. Och till oss!

Ja, och att du ställde frågan lär mig ju formulera mig lite närmare, och tänka-genom-text sådär som jag gillar att göra. Så tack!

Låter hella sweet!

Ja!

Sen får vi väl se om jag lyckas leverera, men jag gillar't.

 

[RasmusL]

Jag tror att detta skulle kunna bli awesome om du fick till det! Spontant skulle ett kombinerat Dogs in the Vineyard (vadfalls!? ett hack på ett hack!?) och Polaris kunna vara riktigt najs. DitV gör dig till ett svin och Polaris gör att för varje steg du tar i rätt riktning kommer du att halka två steg ner i fördärvet.

Tyvärr tror jag att jag även i det här liret (om det blir av) (Arbetsnamn: Terror) att röra mig inom förhållandevis traddig... tradition. Typ köra mitt regelsystem Krank i grund, och så bygga själva avtrubbingen och magin och det helt utan regelmekanik. Jag föredrar att ha sånt som mer regler "i världen" plus SL-tekniker.

Kan säkert tänka mig att kolla igenom sagda spel för att se hur de funkar, men jag har fått för mig att de är för regelmekaniska för min smak...

Jag kan ju alltid hoppas

 

[Recca]

Känns jobbigt om man MÅSTE eskalera och råkar ta det värsta först för att det passade storyn och sen kan man inte trolla nåt mer.

 

[Tony.Meijer]

Tanken är att det här då ska innebära en kampanj som långsamt men säkert förvandlar rollpersonerna till riktiga fullblodspsykopater och locka fram det äckligaste och värsta spelarna överhuvudtaget kan föreställa sig, och sedan safta på lite till.

Det kan bli svårt tror jag, finns det något sätt man kan få spelarna att skapa den vidrigheten själv? Typ, demonen låter dem föreslå priset, kanske efter ett litet... förslag.

Lagom takt: Jag kan tänka mig att många gruppers spelare bara skulle slita fram sitt värsta artilleri direkt. Att det inte blev så mycket en långsam stegring som en "that escalated quickly"...

Jag har ett förslag på det. Låt dem ha möjligheten att skjuta upp priset tills nästa gång. Vid något tillfälle kommer de att göra det, och jag vet att jag skulle våndas om jag visste att det här kommer att kosta...

När det kommer till Eskaleringen så skulle jag föreslå att du anfaller från andra hållet. Att mäta offer är svårt, att mäta makt är enkelt. För att få bamse-plasma-kastar-kraften så måste man börja med att få banan-kastar-kraften, och för den krävs ett litet offer. Eller helt enkelt, håll makt-moroten framför dem, de måste bara arbeta sig upp längs den här trappan först.

 

[krank]

Känns jobbigt om man MÅSTE eskalera och råkar ta det värsta först för att det passade storyn och sen kan man inte trolla nåt mer.

"Råkar"?

Jag tänker mig att SL kan hålla lite koll på det där, och "tipsa". Men jag tror inte att spelare "råkar" gå från, säg, att elda upp en dikt skriven på papper till att döda spädbarn.

 

[krank]

Det kan bli svårt tror jag, finns det något sätt man kan få spelarna att skapa den vidrigheten själv?

Hurdå menar du? Alltså, om de hela tiden måste eskalera för att kunna använda magin kommer väl vidrigheterna av sig själva förr eller senare eller?


Min tanke är för övrigt att offret bara är del av ritualen för att kalla på väsendet. Sedan får man eventuellt förhandla med besten ändå, när man väl fått fram den...

 

[RasmusL]

Det kan bli svårt tror jag, finns det något sätt man kan få spelarna att skapa den vidrigheten själv?

Hurdå menar du? Alltså, om de hela tiden måste eskalera för att kunna använda magin kommer väl vidrigheterna av sig själva förr eller senare eller?


Min tanke är för övrigt att offret bara är del av ritualen för att kalla på väsendet. Sedan får man eventuellt förhandla med besten ändå, när man väl fått fram den...

Meeekaaaniiiik tjalalalala! Meeekaaaniiiik tjaaaaalalalalala!


((om du inte vill ha metamoment så slit ut konfliktsystemet ur Polaris och gör det till det de facto in-game-sätt man har för att förhandla med utomvärldsliga väsen (de är bundna till den formen av kontraktsförhandling, typ). Till och med "Det skall icke ske!"-kommandot kan göras diegetiskt med slumpgeneratorer så som mynt och tärningar som en del av ritualparafernalian))

 

[Tony.Meijer]

Tanken är att det här då ska innebära en kampanj som långsamt men säkert förvandlar rollpersonerna till riktiga fullblodspsykopater och locka fram det äckligaste och värsta spelarna överhuvudtaget kan föreställa sig, och sedan safta på lite till.

Det kan bli svårt tror jag, finns det något sätt man kan få spelarna att skapa den vidrigheten själv?

Hurdå menar du? Alltså, om de hela tiden måste eskalera för att kunna använda magin kommer väl vidrigheterna av sig själva förr eller senare eller?

Det jag tänkte var att det var svårt att få spelarna att verkligen hänge sig utan att uppmuntra dessa.

 

[krank]

Det jag tänkte var att det var svårt att få spelarna att verkligen hänge sig utan att uppmuntra dessa.

Tja, jag tänker ju någonstans att det lär ske en avtrubbning och normaliseringsprocess även hos spelarna. Att man liksom vänjer sig vid äcklet, att det blir... "som att hänga tvätt", som en person som blev utsatt för sadistiska våldtäkter under flera år beskrev det i dagens Metro.


Det är min tanke, iaf. Att försöka ha en process där rollpersonernas gradvisa avtrubbning motsvaras av en motsvarande avtrubbning hos spelarna.

En grej jag funderar på är eskaleringstakten. Jag undrar om det verkligen nödväöndigtvis är ett problem om det gör fort. Om spelarna använder magi mycket eller eskalerar väldigt fort kanske det bara blir en kampanj på fem-sex spelmöten. Försöker de hålla på det hela kanske det tar längre tid.

Jag har en tanke om att ha ett någorlunda förbestämt "endgame"; alltså att spelet egentligen är en löst hållen kampanj med tillhörande regelsystem och metasystem. Och att SL då ska trigga endgame när spelarna börjar nå en nivå där det börjar kännas obehagligt, typ.

 

[RasmusL]

Det jag tänkte var att det var svårt att få spelarna att verkligen hänge sig utan att uppmuntra dessa.

Tja, jag tänker ju någonstans att det lär ske en avtrubbning och normaliseringsprocess även hos spelarna. Att man liksom vänjer sig vid äcklet, att det blir... "som att hänga tvätt", som en person som blev utsatt för sadistiska våldtäkter under flera år beskrev det i dagens Metro.


Det är min tanke, iaf. Att försöka ha en process där rollpersonernas gradvisa avtrubbning motsvaras av en motsvarande avtrubbning hos spelarna.

En grej jag funderar på är eskaleringstakten. Jag undrar om det verkligen nödväöndigtvis är ett problem om det gör fort. Om spelarna använder magi mycket eller eskalerar väldigt fort kanske det bara blir en kampanj på fem-sex spelmöten. Försöker de hålla på det hela kanske det tar längre tid.

Jag har en tanke om att ha ett någorlunda förbestämt "endgame"; alltså att spelet egentligen är en löst hållen kampanj med tillhörande regelsystem och metasystem. Och att SL då ska trigga endgame när spelarna börjar nå en nivå där det börjar kännas obehagligt, typ.

Våga strukturer och mekanik! Allt du skriver bara dryper av det! Ha en strukturerad eskalering som leder fram till ett strukturerat end game. Tro mig, det bits inte, det behöver inte var "in your face" (även om spelledaren ska vara medveten om det)!

 

[krank]

Våga strukturer och mekanik! Allt du skriver bara dryper av det! Ha en strukturerad eskalering som leder fram till ett strukturerat end game. Tro mig, det bits inte, det behöver inte var "in your face" (även om spelledaren ska vara medveten om det)!

Men det ÄR så enormt tråkigt att mekanisera saker. Då spelar man mekaniken, det blir metatänk och konstruerat.

Motbevisa mig gärna, men jag har aldrig sett regler jag inte tyckt varit för "in your face". Inga.

Åtminstone inga spelarna förväntas interagera med. Jag vill ju att spelarna ska slippa regler, tärningar, tabeller och annat dylikt.

Strukturer för SL kommer jag att ha, men inte speciellt mycket mekanik. Strukturer är bra - typ attgöralistor och motsvarande instruktioner. Men siffror, tärningar, tabeller - kort sagt, mekanik? Dödar allt.

 

[RasmusL]

Våga strukturer och mekanik! Allt du skriver bara dryper av det! Ha en strukturerad eskalering som leder fram till ett strukturerat end game. Tro mig, det bits inte, det behöver inte var "in your face" (även om spelledaren ska vara medveten om det)!

Men det ÄR så enormt tråkigt att mekanisera saker. Då spelar man mekaniken, det blir metatänk och konstruerat.

Motbevisa mig gärna, men jag har aldrig sett regler jag inte tyckt varit för "in your face". Inga.

Åtminstone inga spelarna förväntas interagera med. Jag vill ju att spelarna ska slippa regler, tärningar, tabeller och annat dylikt.

Strukturer för SL kommer jag att ha, men inte speciellt mycket mekanik. Strukturer är bra - typ attgöralistor och motsvarande instruktioner. Men siffror, tärningar, tabeller - kort sagt, mekanik? Dödar allt.

Lycka till i alla fall!

 

[Troberg]

• Lagom takt: Jag kan tänka mig att många gruppers spelare bara skulle slita fram sitt värsta artilleri direkt. Att det inte blev så mycket en långsam stegring som en "that escalated quickly"...

 

[krank]

Dessutom, varför låta dem bestämma?

För att det är mycket roligare om de får välja själva. Då blir det ju verkligen deras väg ner i helvetet så att säga. Ingen annans. Då kan de inte skylla på de väsen de frammanar; "ansvaret" ligger helt och hållet hos dem. Ingen tvingar dem.

Därmed inte sagt att entiteterna när de väl frammanats inte också ställer krav. Ofta krav som står i proportion till vad rollpersonerna vill göra. Om de till exempel vill att varelsen ska döda deras motståndare så kanske varelsen kräver att de dödar någon annan. Kanske är det lättare att komma åt den person varelsen vill att RP ska döda? Lite tit for tat.

Frågan är om man ska bygga in eskaleringen även där, så att man till slut inte kan be om små saker? Men nä, det tror jag inte. Först måste de göra en ritual som är värre än den förra ritualen, oavsett om de tänker be en varelse koka té eller mörda en stad. Sedan får de köpslå om det man faktiskt vill få gjort, och där får man ta ställning till entitetens pris. Vill man inte ställa upp på de krav som ställs är ritualen bortkastad. Kanske får de göra en ny ritual, som är ytterligare lite värre, och hoppas på att få snacka med en annan entitet som ställer andra krav...

 

[Troberg]

Dessutom, varför låta dem bestämma?

För att det är mycket roligare om de får välja själva. Då blir det ju verkligen deras väg ner i helvetet så att säga. Ingen annans. Då kan de inte skylla på de väsen de frammanar; "ansvaret" ligger helt och hållet hos dem. Ingen tvingar dem.

Fast kraven behöver inte vara specifika. Jag menar, "Offra en jungfru" eller "Bränn ett hus med folk i" lämnar ju urvalet relativt öppet.

Heck, det kan bli ett problem i sig, att försöka hitta tillräckligt onda människor som "förtjänar det". Vem vet, andra magiker kanske försöker offra spelarna efter ett tag, för att de förtjänar det.

 

[nyvinter]

Vad tycker ni? Om vi nu bortser från uppenbara saker som "fy fan, det där vill jag inte spela", "finns risk för att de som spelar kommer ta hemskt illa vid sig" och "bluööööörgh"...

Jag tycker det låter bra, men samtidigt så var jag inne på samma tänk med ett magisystem till Fate Core.

Två sorters magi: ena rituell där du bestämmer priset i förväg i förhållande till vad du vill uppnå. Det är förhandlingar och sådant precis som i ditt.

Och sedan den andra sorten är omedelbar där priset inte förhandlas utan kommer efteråt och är ofta dyrt — att slå fullständigt lysande resultat där kan vara lika förödande som ett totalt misslyckande. "Kulor biter inte på en mumie och vi har ingen eld och kommer att dö! Fan! Jag gör det, jag använder magi!"

Det viktiga är att komma ifrån besvärjelselistor.

 

[Sodivra]

Du skulle ju kunna eskalera hotet istället för kraven. En besvärjelse är alltid lika mäktig som dess offer är vidrigt, men svårigheterna som rollpersonerna ställs inför blir allt värre, så de behöver eskalera för att hänga med.

Du skulle ju kunna se väsendena som något att rollgestalta, istället för en struktur. Liksom "Hmmm, vad vill Goumgarx ha nu för att skänka sin kraft?" Kanske lite olika naturer för olika väsen, väldigt enkelt, med korta beskrivningar av vad för impulser och stämningar som de för med sig. Behöver inte vara kompletta write-ups (även om man kan gå den vägen också) utan det räcker med ekivoka meningar som väcker tolkningar i spelledarens huvud. Exempel från ett annat spel:

• Cannibal (impulse: craves satiety and plenty)
• Mutant (impulse: craves restitution, recompense)
• Pain addict (impulse: craves pain, its own or others’)
• Disease vector (impulse: craves contact, intimate and/or anonymous)
• Mindfucker (impulse: craves mastery)
• Perversion of birth (impulse: craves overthrow, chaos, the ruination of all)

 

[nyvinter]

Angående upptrappningen så kan val göra det mycket värre. Offra fem personer som du kommer känna igen när du ser dem men du får tre veton. Så det börjar med en mördare och sedan arbetar sig listan ner snabbt mot mer oskyldiga personer. Moraliska spelare kommer använda ett veto men för varje sådant så blir följande offer folk du känner och tillslut även släktingar. Om du inte gör det så bryter du kontraktet vilket också har konsekvenser.