Tony.M.Meijer said:
Det jag tänkte var att det var svårt att få spelarna att verkligen hänge sig utan att uppmuntra dessa.
Tja, jag tänker ju någonstans att det lär ske en avtrubbning och normaliseringsprocess även hos spelarna. Att man liksom vänjer sig vid äcklet, att det blir... "som att hänga tvätt", som en person som blev utsatt för sadistiska våldtäkter under flera år beskrev det i dagens Metro.
Det är min tanke, iaf. Att försöka ha en process där rollpersonernas gradvisa avtrubbning motsvaras av en motsvarande avtrubbning hos spelarna.
En grej jag funderar på är eskaleringstakten. Jag undrar om det verkligen nödväöndigtvis är ett problem om det gör fort. Om spelarna använder magi mycket eller eskalerar väldigt fort kanske det bara blir en kampanj på fem-sex spelmöten. Försöker de hålla på det hela kanske det tar längre tid.
Jag har en tanke om att ha ett någorlunda förbestämt "endgame"; alltså att spelet egentligen är en löst hållen kampanj med tillhörande regelsystem och metasystem. Och att SL då ska trigga endgame när spelarna börjar nå en nivå där det börjar kännas obehagligt, typ.