Re: Ymir och asiaten på bussen, en gång till
Jag har en sån där anekdot jag med, antagligen det närmaste jag kommit att bli uppraggad. Jag har, förvisso ivrigt påhejad, gnällt om det till döddagar på IRC, men eftersom hela världen inte hört det ännu kan jag lika gärna ta det här med.
Det måste varit inför Gothcon 2003, jag skulle ta bussen ned till tågstationen och möta Yyy halvvägs på Gustav Adolfs torg. Haken är mest, att på bussen är det trångt och jag 'råkar' sätta mig bredvid en gothsminkad sydostasiatisk tjej som ser ut som en vandrande sexfantasi. Hon är snyggt klädd och sitter i en tilltalande slackig pose, dessutom. Nå, patetisk som jag är skulle jag förstås aldrig börja prata med henne, har min minidisc på och allt, men så händer det sig att
hon börjar prata med
mig: "Vad lyssnar du på?".
Jag bara: "Eh...Wang Fei, en kinesisk sångerska. Vill du lyssna?" *Erbjuder henne den ena hörluren*
Hon ler ett av de sötaste leenden jag sett, och fortsätter: "Naeh, det behövs inte. Vart är du på väg?"
Jag säger som det är, i ett av mina många
Davan-ögonblick: "Jag ska till Gothcon i Göteborg och spela rollspel med en massa svettiga nördar i tre dar".
Där borde samtalet tagit slut, kanske. Men icke. Hon visar sig nämnligen veta precis vad jag snackar om - hon är vampirelajvare!!! (Tack gud, men jag hatar dig fortfarande lite för det här, din sadistiske jävel). Med andra ord har vi plötsligt fått något att snacka om, och samtalar hjärtligt - och snackar lite skit om våra kära medmänniskor - medan bussen sakta rullar vidare mot Gustav Adolfs torg. (Det är lite märkligt, så fort jag får tjejkompisar verkar jag bli deras personliga bollplank för skitsnack om omvärlden...). Hon ska visst till Stockholm och hälsa på någon, så vi ska båda till stationen, men på Gustav ska jag ju hoppa av för att möta Yyy...
...så, efterbliven idiot som jag är, ursäktar jag mig och reser mig upp när bussen når torget; "Öh, jag ska möta en kompis här". Hon utbrister typ, håll i er: "Amen...faen, kan du inte stanna här? Du ska ju ändå till stationen? Kom igen?".
Så...vi har en buss, ett trevligt samtal med en av de snyggaste brudar jag sett, och hon
ber mig att stanna kvar med henne. Yyy skulle lugnt förstå, dessutom, jag behöver ju bara ringa honom på mobilen och be honom ta sig till stationen på egen hand, och förklara anledningen senare.
Så jag stiger givetvis av.
Jag antar att jag inte ens får några martyrpoäng för det där eftersom det var korkat på så jävla många dimensioner, men...yay, go me. Förhoppningsvis har jag lärt mig läxan, men räkna inte med det; min oförmåga att få brudar torde trotsa alla sannolikhetslagar.
Nåja.
- Ymir, kanske fortfarande lite gnällig