Bästa Post-Apoc-settingen?

[zonk]

Har på gamla dar börjat bli lite svag för OG Mutant från 1984 och bitvis även settingen. Men jag funtade lite på PA-settings tidigare och kom på att jag inte på rak arm kunde komma på så många.

Vilka är era favvo-PA-settings? Till rollspel är såklart inte fel, men även sådana från andra media går bra! Och, i brist på renodlad PA går ju angränsande settings bra oxå. Judge Dredd känns t.ex. som det gett en del insp till Mutant (kanske särskilt till 2089), även om det inte är renodlad PA.

 

[Franz]

Har på gamla dar börjat bli lite svag för OG Mutant från 1984 och bitvis även settingen. Men jag funtade lite på PA-settings tidigare och kom på att jag inte på rak arm kunde komma på så många.

Vilka är era favvo-PA-settings? Till rollspel är såklart inte fel, men även sådana från andra media går bra! Och, i brist på renodlad PA går ju angränsande settings bra oxå. Judge Dredd känns t.ex. som det gett en del insp till Mutant (kanske särskilt till 2089), även om det inte är renodlad PA.

Jag föredrar PA där det gått så lång tid sen civilisationens fall att folk lever i nya samhällen som varat i generationer och där den gamla världen är glömd.

Wheel of Time är ju PA trots att det är fantasy och där görs det väldigt bra tycker jag. Här förhåller man sig till minst två (men egentligen oändligt då tiden här är cyklisk) civilisationer som gått under varav vår är den äldsta

Nausicaä of the valley of the wind gör även detta väldigt bra. Det är Studio Ghibli som ligger bakom detta verk och den finns både i form av en manga och en animefilm. Jag har bara läst mangan men jag tyckte om den väldigt mycket.

 

[zonk]

Jag föredrar PA där det gått så lång tid sen civilisationens fall att folk lever i nya samhällen som varat i generationer och där den gamla världen är glömd.

Wheel of Time är ju PA trots att det är fantasy och där görs det väldigt bra tycker jag. Här förhåller man sig till minst två (men egentligen oändligt då tiden här är cyklisk) civilisationer som gått under varav vår är den äldsta

Nausicaä of the valley of the wind gör även detta väldigt bra. Det är Studio Ghibli som ligger bakom detta verk och den finns både i form av en manga och en animefilm. Jag har bara läst mangan men jag tyckte om den väldigt mycket.

Ja, det är nåt visst med såna settings! Även Vances Dying Earth är jag mkt svag för.

Men sen diggar jag ju Mad Max-PA stenhårt oxå. Öken, reliker, bilar, pangpang. Finns det några settings som är sådär halvvägs mellan Mad Max och Mutant 1984 typ?

 

[entomophobiac]

Gillar iofs Earthdawns känsla. Lite på samma sätt som de gjorde "cyberpunk + fantasy" med Shadowrun så blev ju Earthdawn FASAs "fantasy + postapoc".

Annars tycker jag det blir för mycket antingen åka bil och vifta med avsågade hagelgevär (Road Warrior) eller bara renodlad survivalistfantasi av alltihop (zombie apocalypse). Tycker det blir mer intressant när det är rejält dålig stämning och apokalypsen inte bara handlar om att kunna spela muterad gurka eller skjuta inkräktare i ryggen utan rättsliga påföljder.

I rollspel gillar jag känslan på Apocalypse World, och att det handlar om människor och inte världsbygge lika mycket.

Det sagt så är jag också svag för gamla Mutant.

 

[Sinisa_]

Om settingen är i någorlunda närtid vill jag av någon anledning ha en cyberpunkig och förtvivlad och pågående apokalyps, hellre än en fulländad sådan; alltså hellre megastäder, neon, brinnande sopkontinenter, nihilism, insektsprotein, superkapitalism med reklam på månen, fascism, etc, (Marshall Law, Bladerunner 2049) än en postapokalyps där man lunkar runt och är en stenåldersdumskalle som letar efter en gammal vägskylt att ha som sköld. Hela grejen med gamla Mutant var till exempel, för mig,
1) djurmutanterna,
2) den förunderliga teknologin, typ flygande öar och kamleontmantel och nedfrysta människor.

Utifrån @Mogger s krönika här på forumet verkar dock Twilight 2000 var rollspelens rollspel, men det som känns lockande där är, för mig, att man får vara en mycket kompetent individ som ställs inför en förtvivlad situation, istället för en neandertalare som inte förstår vad en kaffekokare är.

Den postapokalyps jag älskar ligger i den djupa framtiden. Apokalypsen där är liksom själva tidens gång, eller något så märkligt och omfattande eller avlägset att det blir svindlande, obegripligt, kanske en metafor för barndomens död: solen slocknar, inget kan förbli som det var, en magisk katatstrof har inträffat. Jack Vances döende jord där magi och vetenskap smälter samman, Gene Wolfs böcker där själva bergens sediment bär spår av olika teknologiska åldrar; @Dimfrost s Terone, Krilles Skymningshem, så som jag minns det när jag läste det för en massa år sedan, kanske Numenera om det inte varit så... DnD.

 

[Gaspard]

Mad Max kan vara skoj men annars så tycker jag att ju längre tid bort desto bättre. Kanske därför Mutant år 0 aldrig föll mig i smaken.
Ursula K Leguins antropologiska post-apokalyps i boken Always Coming Home är den absolut bästa. Historier från "Kesh"- folket som lever i ett samlarsamhälle i det som en gång var Kalifornien.

 

[JohanL]

Tribe 8 hela vägen.

 

[zonk]

Om settingen är i någorlunda närtid vill jag av någon anledning ha en cyberpunkig och förtvivlad och pågående apokalyps, hellre än en fulländad sådan; alltså hellre megastäder, neon, brinnande sopkontinenter, nihilism, insektsprotein, superkapitalism med reklam på månen, fascism, etc, (Marshall Law, Bladerunner 2049) än en postapokalyps där man lunkar runt och är en stenåldersdumskalle som letar efter en gammal vägskylt att ha som sköld. Hela grejen med gamla Mutant var till exempel, för mig,
1) djurmutanterna,
2) den förunderliga teknologin, typ flygande öar och kamleontmantel och nedfrysta människor.

Utifrån @Mogger s krönika här på forumet verkar dock Twilight 2000 var rollspelens rollspel, men det som känns lockande där är, för mig, att man får vara en mycket kompetent individ som ställs inför en förtvivlad situation, istället för en neandertalare som inte förstår vad en kaffekokare är.

Den postapokalyps jag älskar ligger i den djupa framtiden. Apokalypsen där är liksom själva tidens gång, eller något så märkligt och omfattande eller avlägset att det blir svindlande, obegripligt, kanske en metafor för barndomens död: solen slocknar, inget kan förbli som det var, en magisk katatstrof har inträffat. Jack Vances döende jord där magi och vetenskap smälter samman, Gene Wolfs böcker där själva bergens sediment bär spår av olika teknologiska åldrar; @Dimfrost s Terone, Krilles Skymningshem, så som jag minns det när jag läste det för en massa år sedan, kanske Numenera om det inte varit så... DnD.

Ja, jag har kört det där "PA-människorna begriper inte vad X är för nåt" i Mutant år Noll ett par gånger och jag börjar känna mig klar med det. Även om det var kul att se spelgruppen funta på om de hittat ett flygplan, en ubåt eller en tunnelbanevagn, för några ögonblick. Samtidigt är jag nog inne på det där röriga och tribalistiska läget, lite innan Mutant 1984, med en massa förbjudna zoner. Samtidigt är jag som dig helt klart inne på överjordiskt märklig teknologi, även om det vore svårt att inte strössla in en freestyle eller en MC-hjälm här och var. Min ideal-PA-setting är nog inte riktigt jorden och inte riktigt inte jorden heller. Samtidigt så hårt och elakt att det är mkt kamp för dagens överlevnad. Eller ja. Jag brukar låta RP vara hyfsat kraftfulla, men ändå.

På många sätt känns ju Borderlands i första spelet mkt som en PA-setting, speciellt kanske till åthävorna, och det vore ju en annan tanke: en jordlik planet på annat håll, där civilisationen fallit, med en salig blandning av gammalt och nytt, en hel del långt bortom dagens teknologi.

På sitt sätt är ju även settingen i Blame!-mangan PA, utan att spoila för mkt, och är även den väldigt distinkt och annorlunda, ett gigantiskt teknologiskt komplex.. ja jag håller där, vill inte spoila.

 

[Rickard]

Jag är fortfarande svag för Degenesis med sin primalpunk-attityd. Egentligen en rå Max Mad mot fantasyhållet. Har mest tittat på bilderna. Jag hade nog spelat det lite som Walking Dead, där rollpersonerna är nybyggare som skapat sig en säker zon och påbörja civilisation igen, men utanför rör sig spelet mellan klanerna ... och tendensen att dra in spelet genom portarna.

 

[Mogger]

 

[Dimfrost]

När det gäller Mutantvärldar så är min favoritversion något som påminner om första Mutant, eller egentligen intrycket jag fick av det utifrån lite artiklar i Sinkadus, äventyr och Mutant 2 (jag fick tag på första grundlådan först långt, långt senare, för den var ur tryck när jag började spela). Det blir en fragmentarisk värld, utan några nationer, helt utan stora konspirationer och storslagna metaplottar, utan studentspexighet och civilisation som i Undergågens arvtagare och utan brutaliteten och de episka ambitionerna i År Noll. Mycket fokus på förbjudna zoner. Alla varelser är unika, så enstaka muterade djur av olika slag och inga organiserade stammar, märkliga muterade växter, en robot här och där, någon stridsrobot som motsvarar drake eller demon. Några aristokrater i en by, någon bunker med en nyss uppvaknad nedfryst vetenskapsman någon annanstans. Konstiga fynd, en laserpistol, ett hologram, en skivspelare, en läskburk. Vägskyltar, svärd och musköter. Reptilmän och deras klor. Lite mysgonzo, på något sätt. Jag borde spela det någon gång.

Sedan är jag väldigt förtjust i Apocalypse Worlds weird-Mad Max, vilket även kan innefatta Tribe 8 och serien Freakangels.

Och så, naturligtvis, som @Sinisa_ påpekade, den sortens postapokalyps som är så postpostpost att apokalypsen mest skänker ett slags påtaglig uråldrighet åt fantasyn.

 

[zonk]

När det gäller Mutantvärldar så är min favoritversion något som påminner om första Mutant, eller egentligen intrycket jag fick av det utifrån lite artiklar i Sinkadus, äventyr och Mutant 2 (jag fick tag på första grundlådan först långt, långt senare, för den var ur tryck när jag började spela). Det blir en fragmentarisk värld, utan några nationer, helt utan stora konspirationer och storslagna metaplottar, utan studentspexighet och civilisation som i Undergågens arvtagare och utan brutaliteten och de episka ambitionerna i År Noll. Mycket fokus på förbjudna zoner. Alla varelser är unika, så enstaka muterade djur av olika slag och inga organiserade stammar, märkliga muterade växter, en robot här och där, någon stridsrobot som motsvarar drake eller demon. Några aristokrater i en by, någon bunker med en nyss uppvaknad nedfryst vetenskapsman någon annanstans. Konstiga fynd, en laserpistol, ett hologram, en skivspelare, en läskburk. Vägskyltar, svärd och musköter. Reptilmän och deras klor. Lite mysgonzo, på något sätt. Jag borde spela det någon gång.

Ja! Jag diggar den taken oxå - det är lite dit jag vill, inte ha hela Pyri-samfund och städer och grejer. Mer random, mer vildmark, mer utforskning. Samtidigt som det finns små fickor och nätverk av hyfsat fredliga och handlande och jordbrukande folk, så är de liksom inte vare sig standardfallet, eller täcker merdelen av marken, även om de finns där mellan zoner och gigantiska kratersjöar och kraschade rymdfarkoster och öknar av glas.

 

[cogitare]

Fantasy post apoc så finns det bara en.

Dark Sun!

Mer traditionella vet jag inte riktigt. Räknas Shadowrun?

Edit: Kanske Wastelands. Har trevliga minnen av det och hade gärna sett en modern reboot. Stor chans dock att jag bara tycker det av nostalgiska skäl. Måste vara runt 30 år sedan jag fick ett exemplar av spelet efter att ha praoat på lokala leksaksbutiken och sen dess supit bort...

Cog.

 

[Minimoni]

Fungerar Post-Post-Apocalypse? Jag gillar tex settingen i Horizon Zero Dawn och uppföljaren Horizon Forbidden West till Playstation. Har länge funderat på att köra något liknande i rollspel och helt enkelt sno massa från redan nämnda titlar.

 

[Mekanurg]

Jag föreslår:

• Earth Abides, en roman från ca 1950 som utspelas i USA efter den megamaxat stora pesten. Nån promille överlever och försöker starta om på nytt. Det går sisådär. Jordnära upplägg.
• Vidundret vaknar. Britten John Wyndham skrev flera postapokalypsromaner. Den här är hans bästa som jag ser det. Hemlighetsfulla djuphavs-aliens anländer till jorden under Kalla kriget och gömmer sig långt nere i det kalla mörkret. Människorna har svårt att greppa vad som sker och läget blir snabbt skit. Skildras ur "markperspektiv" av ett gift par som är radiojournalister. Jag har publicerat min rollspelsversion på samma övergripande plott här -- länk >>>

 

[Mogger]

Generellt gillar jag två typer av postapoc:

• Mitt i skiten! Apokalypsen sker nu, eller har precis skett. Samhället, eller minnet av det, lever kvar och bildar fond. Twilight 2000, Walking Dead, The Last of Us.
• "Who killed the world?" när apokalypsen har skett, vi vet att den har skett men världen har övergått i något som drar åt fantasy/scifi/sagor/etc. Mad Max: Fury Road, Mutant: UA, Nausicaä of the Valley of Wind.

 

[Stareater]

Många bra saker som nämnts ovan och jag kan bara hålla med.

Personligen har jag dock en barnslig svaghet för post-apokalyps-settings blandat med science-fiction som t.ex. wasteland, fading suns eller fragged empire.

 

[Gurgeh]

Även jag gillar den värld som målas upp i den allra första versionen av Mutant: en värld utan stater och politik, där kringströvande äventyrare möter små bosättningar, rövare och muterade missfoster och ger sig in i förbjudna zoner för att hitta skatter från forntiden.

Jag skulle gärna se något modernt spel som fungerar så. Helst ett hack av Mörk Borg, med så mycket användbara tabeller så att man knappt behöver ett äventyr.

 

[Mekanurg]

Även jag gillar den värld som målas upp i den allra första versionen av Mutant: en värld utan stater och politik, där kringströvande äventyrare möter små bosättningar, rövare och muterade missfoster och ger sig in i förbjudna zoner för att hitta skatter från forntiden.

Jag skulle gärna se något modernt spel som fungerar så. Helst ett hack av Mörk Borg, med så mycket användbara tabeller så att man knappt behöver ett äventyr.

Jag skulle gärna skriva något sådant, men har inte tid inom överskådlig framtid.

 

[luddwig]

Jag är väldigt förtjust i gamla Mutant. Tycker att det har en superbra mix av olika teknologinivåer, begynnande civilisation och farlig vildmark, allt presenterat på ett inspirerande sätt och kryddat med skön humor. Rad-Hack har en antydan till spelvärld som ligger nära gamla Mutant.

Jag är ingen stor konsument av digitala spel men har spelat en gammal version av Fallout som jag gillade. Även den påminde om gamla Mutant i stilen, men eventuellt låg den närmare det mörkare År Noll.