Re: SW och willow
Alltså, likheterna mellan Willow och Star Wars är väldokumenterade och om man bara höjer blicken från naveln så är de uppenbara för vem som helst. (Även för de som endast debatterar för prestigens skull) Det är ingen hemlighet att George Lucas med sitt Star Wars var ute efter att berätta en rent symbolisk be rättelse där han skulle blanda in hjältemyter från världens alla håll och få en historia som skulle vara starkt bunden till vårt mänskliga kulturarv. Därför är Star Wars enklare att kategorisera som "fantasy" eller "saga" än någonting annat. George Lucas gillar också Kurosawa och har säkert, som mästaren, försökt göra en film som ytligt handlar om en sak, men som också har en filosofisk tyngd i botten.
Nå, tittar du nu på Willow och Star Wars genom manusförfattarens egna ögon så ser du att symboliken mellan båda filmerna är väldigt lika varandra. Förhållandet mellan Madmartigan och Willow är exakt detsamma som mellan Han Solo och Luke. Det är en cooling som publiken gillar och en geek med ett quest (som är huvudpersonen). Kaen är en typisk Darth Vader och Bavmordia är en typisk Kejsaren. Persongalleriet är närmast kalkylerat i Willow från Star Wars. Det är inget jag har hittat på. Det är uppenbart och George Lucas tyckte nog själv att det var roligt att se hur annorlunda Willow skulle tas emot, då den ju är mer "tydlig" som hjältesaga än Star Wars. Jag har inget emot det. Jag gillar både Magnificent Seven och De Sju Samurajerna. Jag säger dock inte att det är två olika berättelser. Man ska se berättelserna för vad de är, inget annat.
"Tja, om du letade på samma vis skulle du säkert hitta ungefär samma likheter. I jämförelsen mellan SW och Indiana Jones verkar du dock vara helt öppen för att ta hänsyn till karaktärers särdrag och detaljscener, något du helt ignorerade i den tidigare jämförelsen."
Nej, jag LETADE likheter så till den grad att det nästan blev löjligt. Tittar man på karaktärerna hittar man inga stora likheter, tittar man på de dramatologiska konstrukterna så är de helt olika (anslagen i filmerna är totalt annorlunda och SW har inte planteringen som finns i Indiana Jones eller samma struktur med sina småhändelser.) och själva budskapen i filmerna är radikalt olika från varandra. I SW gäller det att lita på kraften medan det i Indiana Jones är farligt att meka med det övernaturliga och man gör bäst i att bara blunda när förbundsarken öppnas.
Vi kan ta andra matinéäventyr och leta: Karate Kid är ett bra exempel:
Vi har dels en tönt som huvudperson som lär sig utav en sträng och egensinnig mästare att använda en sorts "kraft" som han behöver för att stå upp mot det onda och växa i självförtroende. Luke + Yoda resp. Karate Kid och Mr. Miyagi. Så långt är allt väl. Motståndaren är också en kille som kan använda "kraften", men redan i själva utövandet så ser man att skurken använder "kraften" (=karate) för att skada sina motståndare och inte som ett medel att nå insikt och bli en mer harmonisk varelse. Bakom skurken finns det också en ärkeskurk som har samma roll i Karate Kid som Kejsaren i SW. Så här långt bara likheter. Inte särskilt konstigt, det här är urgammal dramatologi från just den sortens hjältesagor som GL måste ha läst när han klurade på Star Wars.
Karate Kid saknar dock de kamrater som Luke umgås med. Det finns ingen Han Solo och inga comic relief-snubbar. Inte heller får Karate Kid något viktigt "uppdrag". Karate Kid är hela tiden den nyinflyttade töntiga killen med vanliga vardagsproblem hemma och i skolan. Kärleken står i fokus och får ett helt annat utrymme i Karate Kid än i SW.
Det hela slutar med en pampig slutfight där Karate Kid ligger under och hotas att gå under när han så får en sorts "use the force, luke!"-meddelande och kör en avslutande teknik, tranans spark och går segrande ur striden. Den där sortens helomvändning är klassisk i matinéäventyren och de påminner mycket om scenen där Luke spränger dödsstjärnan.
Jag har alltid tyckt att Karate Kid har många likheter med Star Wars, (vilket alltså inte är så konstigt då matinéfilmer nästan alltid har dessa likheter. Det hör till formatet, sas.) men inte ens DEN filmen har lika många likheter med SW som Willow har! Karate Kid har ju iaf ett helt annat persongalleri och en annan dramatologisk konstruktion.
Vi tar ett annat exempel: Robocop.
I robocop får vi se ett anslag där Murphy dödas av den elaka pappan från That 70's show. Skurken och hans gäng presenteras för publiken, likaså hjälten och hans partner. Det påminner en hel del om inledningen i Indiana Jones. Han lider ju också en svår förlust mot ondingen (Belloq) i filmens inledning. Att Murphy dör är inte så viktigt. Han är ju inte "borta", dramatologiskt sett.
Sedan får vi se ED209 och får lära känna dess upphovsman. De är riktiga kräk. Robocop har alltså tre skurkar; Upphovsmannen skulle kunna vara kejsaren; ED209 skulle kunna vara Darth Vader, men vem ska pappan i that 70's Show vara? Och hans gäng? Nej, liknelserna haltar.
Robocop börjar som en viljelös lakej åt fienden, men börjar så småningom få kontroll över hans riktiga jag och blir åter en människa. Detta har ingen uppenbar liknelse med SW. Luke jobbar ju inte för imperiet.
Sedan ger sig Robocop ut efter hans baneman. Det blir en helatuff fight. Än så länge utmålas Robocop som fullständigt oslagbar. Det dröjer tills ED209 dyker upp innan vi får se robocop besitta den minsta begränsning. (Snarare tvärtom i SW. Luke är ju dålig först men blir starkare allteftersom berättelsen fortsätter) Robocops fördel gentemot ED209 är att han är mer mänsklig (och kan gå i trappor). Luke har inte denna fördel över Darth. Darth's nackdel är ju inte att han är mer maskin än Luke.
Återigen är den dramatologiska konstruktionen helt annorlunda än SW. Dessutom så saknas likheterna mellan de båda filmernas persongalleri. Inte ens skurkarna är lika varandra i de här båda filmerna. Här är dessutom budskapet något helt annorlunda. Robocop dryper av samhällskritik och satir där SW lockar oss med ett mystiskt meddelande om att vi alla ska lyssna på vår inre röst.
De har enbart småliknelser med varandra.
Sedan kan vi ta Matrix:
Här är hjälten utvald och den som ska rätta till världen. Det börjar ju bra. Keanu får hjälp av ett välsammansvetsat gäng som vill bekämpa ondskan. Det är inte riktigt som i SW, men om vi kallar Morpheus för Obi-Wan så kan man hitta vissa liknelser. Keanu tränas upp till att överskrida gränserna för vad som är mänskligt och fajten mot Morpeus har vissa likheter med när Luke lär sig parera laserstrålar med hjälmen över huvudet.
Inledningen är konstig dock. I Matrix presenteras ärkeskurken och tjejen för oss (precis som i SW) men det görs på två helt olika sätt. Ärkeskurken slår dock ner Morpheus (precis som Darth dödar Obi-Wan) och så långt klarar sig liknelserna rätt bra.
Sedan har vi Cyphers förräderi. Det är på tok för mäktigt för att vi ska dra paraleller till Lando. Cypher framstår som något helt annat än Lando filmen igenom.
Slutstriden har dock typiska likheter med slutfajten i SW (och ännu mer med striden i Karate Kid): Vår hjälte pucklas på och på och på, men till slut får han ett ryck och kör en oslagbar teknik mot motståndarna. Okej, i SW och Karate Kid så är det en bomb, en spark och sedan kommer slutexplosionen, I Matrix drar man ut på det för att visa att ingenting kan skada Keanu längre.
Likheterna finns där, men återigen saknas de bärande berättartekniska liknelserna. Matrix har ingen Han Solo. SW har ett helt annat budskap än Matrix's gnosticismlära och överhuvudtaget är de uppbyggda på rätt olika sätt.
Så här många liknelser hittar jag alltså i vanliga matinéfilmer. Aldrig hittar jag samma uppseendeväckande liknelser som jag gör mellan SW och Willow. Anledningarna till detta är enkla; de två berättelserna är ju nästintill identiska med varandra. Jag skulle kunna fortsätta lasta bevis över dig i fallet, men tills du har något annat än transparenta motargument låter jag saken bero.
/Rising
"
