Re: Bästa skräckrollspel
Om skräckrollspel brukar man säga "det viktiga är inte vilket system man använder, utan det viktiga är hur spelledaren är." Det är förmodligen CoC's fel att alla säger så. CoC är nämligen (i min mening) ett riktigt bra spel på många sätt och vis, och det kan bli fantastiskt med en skicklig spelledare, men grundboken i sig tycker jag ger mer eller mindre obefintlig hjälp för skräckstämningens skull.
Som gammal Kultspelare tycker jag fortfarande att jag kan bli inspirerad av att bläddra i min gamla Kultbok - men det händer aldrig att jag bläddrar i min CoC-bok och tänker "ja, vad ballt de är beskrivna, de här Hounds of Tindalos, nu när jag läser om dem så får jag direkt förslag på ett nervpirrande äventyr!"
Just Hounds of Tindalos är ett bra exempel (eftersom det bara är tal om en isolerad varelse) på hur usel CoC-grundboken är: Jag brottades länge med hur någon skulle kunna komma ur "tidens vinklar" och hur det skulle kunna bli läskigt. Det kändes bara skumt och flummigt, och läsaren lämnades med ansvaret att försöka få det skrämmande på något vis helt utan vare sig karta eller kompass. Regelboken gav ingen som helst hjälp. De pratade istället om hundarnas grundegenskaper, vilket jag mer eller mindre ser som ett hån mot spelledaren. Sånt kan till och med rätt gröna spelledare improvisera själva, men att få till ett bra koncept för ett äventyr är inte lika lätt.
Det dröjde tills jag läste Countdown till Delta Green innan jag fattade hur hundarna kunde användas. Där var de satta i ett sammanhang som jag tyckte kändes både häftigt och rätt ballt. Okej, det var inte så mycket "tidens vinklar" som var grejen här, utan vinklar i största allmänhet, men jag köpte det och tyckte att det fungerade bra.
Sedan fick jag veta att det är mer eller mindre exakt så som Hounds of Tindalos används i romanen med samma namn. Så när grundboken skrevs så visste de redan detta, men lät bli att skriva några inspirerande förslag och babblade om grundegenskaper istället.
Det här är vad jag hatar med CoC. Spelet tar för givet att man har läst alla Lovecrafts böcker tillsammans med alla andra böcker i mythoset. De är splatbooks till spelet - utan dem så har man nästan ingenting att gå på när man skall skriva äventyr.
För ett så gammalt spel som CoC är det inget allvarligt fel. Men det är ändå dåligt med dagens mått mätt, och man gjorde ingenting åt eländet i d20-versionen.
Just den totala bristen på allt som en skräckspelledare behöver för att kunna inspireras till att skriva äventyr - det är vad jag personligen anser är anledningen till att CoC är en usel grundbok.