Nekromanti Bästa skräkrollspel
- Thread starter Jabub
- Start date
Kult!
Svår fråga eftersom skillnaden mellan ett bra och dåligt skräckrollspel egentligen ligger på spelledarplanet. Förutsatt att spelet leds av en rutinerad och påhittig spelledare så står nog det hela mellan Call of Cthulhu och Kult. I kraftmätningen mellan dessa båda spel vinner nog Kult solklart eftersom det är ett spel som tillåter att man laborerar med subjektiva skräckupplevelser och själsligt förfall. CoC glider å sin sida lätt över till mekaniskt ledtrådsfinnarspel med dungeonbashing i finalen.
Enligt min åsikt är alltså Kult det bästa skräckrollspelet.
Svår fråga eftersom skillnaden mellan ett bra och dåligt skräckrollspel egentligen ligger på spelledarplanet. Förutsatt att spelet leds av en rutinerad och påhittig spelledare så står nog det hela mellan Call of Cthulhu och Kult. I kraftmätningen mellan dessa båda spel vinner nog Kult solklart eftersom det är ett spel som tillåter att man laborerar med subjektiva skräckupplevelser och själsligt förfall. CoC glider å sin sida lätt över till mekaniskt ledtrådsfinnarspel med dungeonbashing i finalen.
Enligt min åsikt är alltså Kult det bästa skräckrollspelet.
Det beror mycket på vilken typ av skräck du vill ha.
Kult är berömd för sin kombo av splatter och psykologisk skräck. Funkar bäst om man fokuserar på det personliga och tonar ner blodet. Fint men kan vara lite svårt att spelleda.
Call of Cthulhu är en veteran i sammanhanget. Har aldrig spelat det men tycker det känns som en lite konstig tolkning av Lovecrafts verk.
Ett spel jag inte vet så mycket om är Unknown Armies. Många på rpg.net verkar gilla det.
Det finns ett gratis svenskt skräckspel som heter In the Dark. Orkar inte leta nu, men det finns en länk någonstans på den här sidan.
Sist men inte minns så vill jag rekommendera World of Darkness. Den nya grundboken fokuserar på en rätt generisk skräck med människor i huvudrollen. Det finns tre supplement för de som spelar männsikor, Antagonists (zombies, monster, kulter), Ghost Stories (fyra äventyr med fokus på spöken) och Mysterious Places (nio mystiska platser att stoppa in var man vill).
Sen kan man köpa något av de spel som använder grundboken: Vampire, Werewolf och Mage. I dem så spelar man en övernaturlig varelse som lever i ett dolt samhälle mitt i bland oss. Kolla in demokampanjerna på http://www.white-wolf.com/downloads.php?&category_id=6
Kult är berömd för sin kombo av splatter och psykologisk skräck. Funkar bäst om man fokuserar på det personliga och tonar ner blodet. Fint men kan vara lite svårt att spelleda.
Call of Cthulhu är en veteran i sammanhanget. Har aldrig spelat det men tycker det känns som en lite konstig tolkning av Lovecrafts verk.
Ett spel jag inte vet så mycket om är Unknown Armies. Många på rpg.net verkar gilla det.
Det finns ett gratis svenskt skräckspel som heter In the Dark. Orkar inte leta nu, men det finns en länk någonstans på den här sidan.
Sist men inte minns så vill jag rekommendera World of Darkness. Den nya grundboken fokuserar på en rätt generisk skräck med människor i huvudrollen. Det finns tre supplement för de som spelar männsikor, Antagonists (zombies, monster, kulter), Ghost Stories (fyra äventyr med fokus på spöken) och Mysterious Places (nio mystiska platser att stoppa in var man vill).
Sen kan man köpa något av de spel som använder grundboken: Vampire, Werewolf och Mage. I dem så spelar man en övernaturlig varelse som lever i ett dolt samhälle mitt i bland oss. Kolla in demokampanjerna på http://www.white-wolf.com/downloads.php?&category_id=6
Oj, bra fråga..
Dock såhär på rak arm så föredrar jag CoC, Kult & V:tm som bra skräckrollspel. De alal spelen inehåller bra grejer för att kunan skrämam skiten ur en... Vilket alltid är lika skoj !
/ Johan K, som hoppas på en lugn & sanasad debatt om detta..
Dock såhär på rak arm så föredrar jag CoC, Kult & V:tm som bra skräckrollspel. De alal spelen inehåller bra grejer för att kunan skrämam skiten ur en... Vilket alltid är lika skoj !
/ Johan K, som hoppas på en lugn & sanasad debatt om detta..
Robert Jonsson
Nothing is True. Everything is Permitted.
http://www.inthedark.nu
Det var länken till hemsidan.
Av förklarliga skäl är det mitt favoritrollspel
Det var länken till hemsidan.
Av förklarliga skäl är det mitt favoritrollspel
Re: Kult!
Så om jag förstår dina preferenser rätt så är Kult helt klart spelet för dig. Dessutom kan man göra så väldigt mycket med det.
Jag tycker nog att Kult matchar den beskrivningen klockrent. Spelet lägger mycket stor vikt vid rollpersonernas inre liv, psykoser och galenskaper, något som kombineras med en stark gnostiskt färgad mytologi som bjuder till väldigt mycket underliga och onda onaturligheter.
Så om jag förstår dina preferenser rätt så är Kult helt klart spelet för dig. Dessutom kan man göra så väldigt mycket med det.
alltid lika fin 
Dimfrost
Special Circumstances
UA (som är en underbar förkortning i rollspelssammanhang, kan betyda minst 5-6 olika saker) är det mest välskrivna spel jag läst. Det finns massor med användbara konspirationsfrön och märkliga rykten som är hur mysiga som helst. Reglerna är väldigt enkla och genomtänkta. Dock tilltalas jag inte av kosmologin, som är alldeles för humanocentrisk för min smak, samt att jag egentligen inte är mycket för ren skräck (i de fall jag gillar skräckspel så är det som substitut för ett rent urban fantasy-spel, lite förenklat). Annars hade det kunnat varit ett favoritspel för mig. Jag rekommenderar alla att läsa det i alla fall.
/Dimfrost
http://www.7emecercle.com/
Du hittar dem här. Såg nu att franska delen på deras sida har växt till sig. Tydligen har de nu dessutom släppt Den Svarta Madonnan på franska.
http://www.7emecercle.com/
Du hittar dem här. Såg nu att franska delen på deras sida har växt till sig. Tydligen har de nu dessutom släppt Den Svarta Madonnan på franska.
http://www.7emecercle.com/
Rising
Vila i frid
Re: Bästa skräckrollspel
Visst - alla spel kan bli bra med rätt spelledare - men om man ändå inte får någon hjälp av spelet så kan man ju lika gärna lira systemlöst.
I min erfarenhet så bör man inte köra med stearinljus och läskig bakgrundsmusik. Det blir för utstuderat - ungefär som att försöka få till romantisk stämning med ens flickvän genom att spela gitarr utanför hennes sovrumsfönster mitt i natten och sedan klättra uppför fasaden med en ros i munnen. Liksom, det funkar kanske på film, men det är bara corny i verkligheten. Sådana killar brukar få höra uppmaningen "var bara dig själv!" och det är precis vad jag tycker att även spelledare ska vara.
Kör naturligt bara.
Just nu finns det inget riktigt bra skräckrollspel att köpa, enligt mig. CoC har aldrig haft en bra grundbok att utgå ifrån, och tredje utgåvan av Kult är en besvikelse. Jag gissar att WW's spel (vampire o.co) är bäst, men de orkar inte jag kolla upp.
Visst - alla spel kan bli bra med rätt spelledare - men om man ändå inte får någon hjälp av spelet så kan man ju lika gärna lira systemlöst.
Se till att minska distraktionerna, bara. Och håll ögonkontakt med spelarna - håll inte på och bläddra i ngn regelbok eller äventyrsanteckningar medan ni lirar.
I min erfarenhet så bör man inte köra med stearinljus och läskig bakgrundsmusik. Det blir för utstuderat - ungefär som att försöka få till romantisk stämning med ens flickvän genom att spela gitarr utanför hennes sovrumsfönster mitt i natten och sedan klättra uppför fasaden med en ros i munnen. Liksom, det funkar kanske på film, men det är bara corny i verkligheten. Sådana killar brukar få höra uppmaningen "var bara dig själv!" och det är precis vad jag tycker att även spelledare ska vara.
Kör naturligt bara.
entomophobiac
Low Prep High Play
"Bäst". Hmm.
Call of Cthulhu: Fantastisk premiss. Otroliga koncept. Utomordentlig mythos. Lovecrafts böcker är mer eller mindre exakt som jag vill ha skräck, och spelet är trots allt baserat på dem - så det kan inte gå fel. Favorit.
Kult: Brukar använda det som ett mer jordnära, krypande Clive Barker-osande spel. Ungefär som jag förstått att det var tänkt och som jag uppskattar av det. På det sättet blir det också ett skitbra spel, även om jag brukar använda andra regler.
Little Fears: Skoj. Udda. Perfekt för kortare grejer om man råkar få någon tuff idé i något sammanhang. Inte mycket mer än så.
Men "bäst"? Tja, de bästa skräckscenarier jag spellett har varit i Cthulhu i min mening. De bästa jag spelat har varit fristående, oftast friform.
Call of Cthulhu: Fantastisk premiss. Otroliga koncept. Utomordentlig mythos. Lovecrafts böcker är mer eller mindre exakt som jag vill ha skräck, och spelet är trots allt baserat på dem - så det kan inte gå fel. Favorit.
Kult: Brukar använda det som ett mer jordnära, krypande Clive Barker-osande spel. Ungefär som jag förstått att det var tänkt och som jag uppskattar av det. På det sättet blir det också ett skitbra spel, även om jag brukar använda andra regler.
Little Fears: Skoj. Udda. Perfekt för kortare grejer om man råkar få någon tuff idé i något sammanhang. Inte mycket mer än så.
Men "bäst"? Tja, de bästa skräckscenarier jag spellett har varit i Cthulhu i min mening. De bästa jag spelat har varit fristående, oftast friform.
entomophobiac
Low Prep High Play
Re: Bästa skräckrollspel
...och tredje utgåvan av Kult är en besvikelse.
Är det bara jag som tycker den är riktigt bra? Antagligen har jag missat något i de gamla böckerna som är oumbärligt för att göra en bra grundbok, eller så är alla andra rabiata traditionalister som vägrar släppa den svarta boxen för att den växt fast i deras associationsvärld
Allvarligt talat så tyckte jag den nya var sympatisk. Den sveper över många ämnen utan att egentligen gå in på djupet och gör samtidigt en sån där "if, possibly" grej som WW-böcker ofta gör, där ingenting egentligen fastställs. Det tycker jag om, för det ger mig utrymmet att göra det jag själv vill.
...och tredje utgåvan av Kult är en besvikelse.
Är det bara jag som tycker den är riktigt bra? Antagligen har jag missat något i de gamla böckerna som är oumbärligt för att göra en bra grundbok, eller så är alla andra rabiata traditionalister som vägrar släppa den svarta boxen för att den växt fast i deras associationsvärld
Allvarligt talat så tyckte jag den nya var sympatisk. Den sveper över många ämnen utan att egentligen gå in på djupet och gör samtidigt en sån där "if, possibly" grej som WW-böcker ofta gör, där ingenting egentligen fastställs. Det tycker jag om, för det ger mig utrymmet att göra det jag själv vill.
Nemesis IV
Veteran
Du är inte ensam...
Nej då, du är inte ensam. Jag tyckte att Beyond the Veil var helt underbart. Mycket av Risings kritik mot det stämmer (t.ex. reglerna och magisektionerna), men det gör inte spelet direkt sämre. Jag tror att många Kult-veteraner underskattar nya spelares förmåga att ta till sig ett bra spel trots att upplägget inte är helt perfekt.
För övrigt är den där "if, possibly"-grejen i World of Darkness 2.0 helskön. Mycket bättre än gamla, där en jävla massa fakta byggdes upp och var beroende av varandra.
Nej då, du är inte ensam. Jag tyckte att Beyond the Veil var helt underbart. Mycket av Risings kritik mot det stämmer (t.ex. reglerna och magisektionerna), men det gör inte spelet direkt sämre. Jag tror att många Kult-veteraner underskattar nya spelares förmåga att ta till sig ett bra spel trots att upplägget inte är helt perfekt.
För övrigt är den där "if, possibly"-grejen i World of Darkness 2.0 helskön. Mycket bättre än gamla, där en jävla massa fakta byggdes upp och var beroende av varandra.
entomophobiac
Low Prep High Play
Re: Du är inte ensam...
Mycket bättre än gamla, där en jävla massa fakta byggdes upp och var beroende av varandra.¨
Håller helt med. Klockrent sätt att framföra möjligheter, istället för en härva av korsreferenser som är omöjliga att få någon helhet i.
Mycket bättre än gamla, där en jävla massa fakta byggdes upp och var beroende av varandra.¨
Håller helt med. Klockrent sätt att framföra möjligheter, istället för en härva av korsreferenser som är omöjliga att få någon helhet i.
Re: Du är inte ensam...
Jag håller med vad gäller nya WoD. De har verkligen gjort en helomvänding och istället för metaplot ser de till att alla böcker kan användas fristående, man ska inte längre bli förvirrad bara för att man inte äger bok X.
Trots det här tycker inte jag att materialet har blivit mindre engagerande. Kanske inte lika kul att läsa rakt av, men bättre för att ge uppslag till spel. Och det är ju trots allt ett spel det rör sig om och inte en roman.
Jag håller med vad gäller nya WoD. De har verkligen gjort en helomvänding och istället för metaplot ser de till att alla böcker kan användas fristående, man ska inte längre bli förvirrad bara för att man inte äger bok X.
Trots det här tycker inte jag att materialet har blivit mindre engagerande. Kanske inte lika kul att läsa rakt av, men bättre för att ge uppslag till spel. Och det är ju trots allt ett spel det rör sig om och inte en roman.
Rising
Vila i frid
Re: Bästa skräckrollspel
Om skräckrollspel brukar man säga "det viktiga är inte vilket system man använder, utan det viktiga är hur spelledaren är." Det är förmodligen CoC's fel att alla säger så. CoC är nämligen (i min mening) ett riktigt bra spel på många sätt och vis, och det kan bli fantastiskt med en skicklig spelledare, men grundboken i sig tycker jag ger mer eller mindre obefintlig hjälp för skräckstämningens skull.
Som gammal Kultspelare tycker jag fortfarande att jag kan bli inspirerad av att bläddra i min gamla Kultbok - men det händer aldrig att jag bläddrar i min CoC-bok och tänker "ja, vad ballt de är beskrivna, de här Hounds of Tindalos, nu när jag läser om dem så får jag direkt förslag på ett nervpirrande äventyr!"
Just Hounds of Tindalos är ett bra exempel (eftersom det bara är tal om en isolerad varelse) på hur usel CoC-grundboken är: Jag brottades länge med hur någon skulle kunna komma ur "tidens vinklar" och hur det skulle kunna bli läskigt. Det kändes bara skumt och flummigt, och läsaren lämnades med ansvaret att försöka få det skrämmande på något vis helt utan vare sig karta eller kompass. Regelboken gav ingen som helst hjälp. De pratade istället om hundarnas grundegenskaper, vilket jag mer eller mindre ser som ett hån mot spelledaren. Sånt kan till och med rätt gröna spelledare improvisera själva, men att få till ett bra koncept för ett äventyr är inte lika lätt.
Det dröjde tills jag läste Countdown till Delta Green innan jag fattade hur hundarna kunde användas. Där var de satta i ett sammanhang som jag tyckte kändes både häftigt och rätt ballt. Okej, det var inte så mycket "tidens vinklar" som var grejen här, utan vinklar i största allmänhet, men jag köpte det och tyckte att det fungerade bra.
Sedan fick jag veta att det är mer eller mindre exakt så som Hounds of Tindalos används i romanen med samma namn. Så när grundboken skrevs så visste de redan detta, men lät bli att skriva några inspirerande förslag och babblade om grundegenskaper istället.
Det här är vad jag hatar med CoC. Spelet tar för givet att man har läst alla Lovecrafts böcker tillsammans med alla andra böcker i mythoset. De är splatbooks till spelet - utan dem så har man nästan ingenting att gå på när man skall skriva äventyr.
För ett så gammalt spel som CoC är det inget allvarligt fel. Men det är ändå dåligt med dagens mått mätt, och man gjorde ingenting åt eländet i d20-versionen.
Just den totala bristen på allt som en skräckspelledare behöver för att kunna inspireras till att skriva äventyr - det är vad jag personligen anser är anledningen till att CoC är en usel grundbok.
Om skräckrollspel brukar man säga "det viktiga är inte vilket system man använder, utan det viktiga är hur spelledaren är." Det är förmodligen CoC's fel att alla säger så. CoC är nämligen (i min mening) ett riktigt bra spel på många sätt och vis, och det kan bli fantastiskt med en skicklig spelledare, men grundboken i sig tycker jag ger mer eller mindre obefintlig hjälp för skräckstämningens skull.
Som gammal Kultspelare tycker jag fortfarande att jag kan bli inspirerad av att bläddra i min gamla Kultbok - men det händer aldrig att jag bläddrar i min CoC-bok och tänker "ja, vad ballt de är beskrivna, de här Hounds of Tindalos, nu när jag läser om dem så får jag direkt förslag på ett nervpirrande äventyr!"
Just Hounds of Tindalos är ett bra exempel (eftersom det bara är tal om en isolerad varelse) på hur usel CoC-grundboken är: Jag brottades länge med hur någon skulle kunna komma ur "tidens vinklar" och hur det skulle kunna bli läskigt. Det kändes bara skumt och flummigt, och läsaren lämnades med ansvaret att försöka få det skrämmande på något vis helt utan vare sig karta eller kompass. Regelboken gav ingen som helst hjälp. De pratade istället om hundarnas grundegenskaper, vilket jag mer eller mindre ser som ett hån mot spelledaren. Sånt kan till och med rätt gröna spelledare improvisera själva, men att få till ett bra koncept för ett äventyr är inte lika lätt.
Det dröjde tills jag läste Countdown till Delta Green innan jag fattade hur hundarna kunde användas. Där var de satta i ett sammanhang som jag tyckte kändes både häftigt och rätt ballt. Okej, det var inte så mycket "tidens vinklar" som var grejen här, utan vinklar i största allmänhet, men jag köpte det och tyckte att det fungerade bra.
Sedan fick jag veta att det är mer eller mindre exakt så som Hounds of Tindalos används i romanen med samma namn. Så när grundboken skrevs så visste de redan detta, men lät bli att skriva några inspirerande förslag och babblade om grundegenskaper istället.
Det här är vad jag hatar med CoC. Spelet tar för givet att man har läst alla Lovecrafts böcker tillsammans med alla andra böcker i mythoset. De är splatbooks till spelet - utan dem så har man nästan ingenting att gå på när man skall skriva äventyr.
För ett så gammalt spel som CoC är det inget allvarligt fel. Men det är ändå dåligt med dagens mått mätt, och man gjorde ingenting åt eländet i d20-versionen.
Just den totala bristen på allt som en skräckspelledare behöver för att kunna inspireras till att skriva äventyr - det är vad jag personligen anser är anledningen till att CoC är en usel grundbok.
Taranis
Veteran
Re: Bästa skräckrollspel
Att inte ha ljus på spelbordet är ungefär som att spela utan kaffe.
Där håller jag inte med. Min spelgrupp kör nästan alltid med stearinljus, även om det är Delta Green eller Drakar och Demoner som står på schemat. Att ha brinnande ljus på spelbordet gör det hela lite som "att sitta framför lägerelden och berätta sagor". Blir mycket stämningsfullt.
Att inte ha ljus på spelbordet är ungefär som att spela utan kaffe.
Hejsan,
Nu har jag ju iof en teori om att skräck blir som bäst när den är oförberedd alltså i spel som inte utger sig för att vara skräckrollspel.
Men nu undrar du ju över skräckrollspel så då får jag slå ett slag för Call of Cthulhu, CoC.
Fördelarna med spelet är ju att de finns en välutbyggt mytologi, Reglerna är snabba och oftast rättså smidiga att använda. Att man spelar vanliga människor är något som jag tycker är väldigt praktiskt i skräck sammanhang..
Nackdelarna är väl att det är svårt att få grepp om mytologin, grundboken har nästintill ingen beskrivning av världen alls. Den antar att man kan allt om Lovecraft världen.
Om man gillar CoC men ändå vill spela något mer matcho än grönsakshandlare så är det Delta green. Det utspelar sig i samma värld som CoC, men lägger tyngdpunkten på världens militära och polisiära gruppers (icke)medvetna kamp mot mytosvarelserna. Väldigt mkt detektivarbete och pistolsvingande. Har även tagit över tyngdpunkten från att de är Monster till att de är utomjordingar och Monster som utomjordingarna frammanar
Nu har jag ju iof en teori om att skräck blir som bäst när den är oförberedd alltså i spel som inte utger sig för att vara skräckrollspel.
Men nu undrar du ju över skräckrollspel så då får jag slå ett slag för Call of Cthulhu, CoC.
Fördelarna med spelet är ju att de finns en välutbyggt mytologi, Reglerna är snabba och oftast rättså smidiga att använda. Att man spelar vanliga människor är något som jag tycker är väldigt praktiskt i skräck sammanhang..
Nackdelarna är väl att det är svårt att få grepp om mytologin, grundboken har nästintill ingen beskrivning av världen alls. Den antar att man kan allt om Lovecraft världen.
Om man gillar CoC men ändå vill spela något mer matcho än grönsakshandlare så är det Delta green. Det utspelar sig i samma värld som CoC, men lägger tyngdpunkten på världens militära och polisiära gruppers (icke)medvetna kamp mot mytosvarelserna. Väldigt mkt detektivarbete och pistolsvingande. Har även tagit över tyngdpunkten från att de är Monster till att de är utomjordingar och Monster som utomjordingarna frammanar