Nekromanti Bästa utgåvan?
- Thread starter Big Marco
- Start date
Jag skulle nog säga Eon III...
Eon II har jag spelat...
Eon I har jag varken spelat eller läst (tyvärr)...
Men att rösten faller på Eon III kanske beror lite på att det är det som jag spelat och spellet mest, och läst mest i...
Eon II har jag inte alls sysslat med lika mycket som Eon III...
Men jag gillar att det är uppdelat i två böcker, Eon III alltså... Det är riktigt sjysst...
Eon II har jag spelat...
Eon I har jag varken spelat eller läst (tyvärr)...
Men att rösten faller på Eon III kanske beror lite på att det är det som jag spelat och spellet mest, och läst mest i...
Eon II har jag inte alls sysslat med lika mycket som Eon III...
Men jag gillar att det är uppdelat i två böcker, Eon III alltså... Det är riktigt sjysst...
GlueBall_UBBT
Warrior
EON III
Den tredje utgåvan är en produkt utav de tidigare utgåvorna som blivit spelade, synade och förbättrade. Sedan är det alltid roligt med bakgrundsslagen. Det är vad som gör det intressant med rollpersonerna i EON. I tredje upplagen är dessa bredare.
Den tredje utgåvan är en produkt utav de tidigare utgåvorna som blivit spelade, synade och förbättrade. Sedan är det alltid roligt med bakgrundsslagen. Det är vad som gör det intressant med rollpersonerna i EON. I tredje upplagen är dessa bredare.
Eon 3 är bäst helt enkelt för att den har till stor del täckt upp de andra två versionernas brister. Dessutom är idén med två böcker väldigt bra. Eon 1 deluxe var rätt otymplig om man säger så. 
Det enda som jag kan komma på på rak arm som vi har ändrat i regelväg är att man får slå så många T10 som man har gjort extraskador och sedan välja det "bästa" resultatet. Det känns mer rätt än att låta allt avgöras med en T10 även om man gjort 46 i skada.
Det enda som jag kan komma på på rak arm som vi har ändrat i regelväg är att man får slå så många T10 som man har gjort extraskador och sedan välja det "bästa" resultatet. Det känns mer rätt än att låta allt avgöras med en T10 även om man gjort 46 i skada.
Jadu... III:an eller II:an... jag tycker om 2:an eftersom att allt var samlat i en bok och att det var mycket lättare att hitta... men 3:an har så mycket bättre regler och fakta om raser, pch namnförslag etc... jag säger nog:
III:an
Men varför frågar du? Är det en IV:e på gång?
//Emil "Kanturi" Nises
III:an
Men varför frågar du? Är det en IV:e på gång?
//Emil "Kanturi" Nises
Eon III, med tanke på att den upplagan är så mycket mer komplett. Liksom, vem har lust att spela ett spel som inte ens har skymten av skymt av världen i regelboken, där man måste har tilläggsböcker för att kunna spela spelet? Med de massiva spelledartipsen, som är unika för Eon III, så ger man inte bara just spelledartips, utan knyter också an till världen. Reglerna känns fräschare, rollpersonsskapandet intressantare och dessutom är det ett lite mer dramavänligt strids- och skadesystem.
Sålunda är Eon III bäst och bäst.
-Hjalle, tycker.
Sålunda är Eon III bäst och bäst.
-Hjalle, tycker.
Re: Bästa utgåvan? (mest OT)
Då jag bara spelat Eon III har jag kanske inte så mycket att tillägga, men att det är uppdelat i en bok för spelarna och en för SL tycker jag är ett starkt plus. I övrigt har jag fått intrycket att Eon III i mångt och mycket mest är en förbättrad version av Eon II (och därmed i förlängningen Eon I), så den borde väl vara bättre, eller?
Appropå extraskadorna tänkte jag bara fråga hur min version låter.
Man slår fram med en T10 som vanligt, men sedan drar man av attackens effekt/2 från resultatet. På så sätt baseras träffen på skicklighet och tur, då jag anser att T10:an visar var på delområdet man träffar, och man inte nödvändigtvis träffar bättre (vilket låga slag på T10:an då innebär) bara för att man är råstark har ett kraggsvärd, men väl för att man gör bra attacker (dvs. attacker med hög effekt). Det enda jag inte riktigt kommit på är hur jag ska göra med perfekta attacker... (Det är delat på två för att varannan träff inte ska gå i hjärnan bara för att man har 15 i FV)
Vad tycks?
Då jag bara spelat Eon III har jag kanske inte så mycket att tillägga, men att det är uppdelat i en bok för spelarna och en för SL tycker jag är ett starkt plus. I övrigt har jag fått intrycket att Eon III i mångt och mycket mest är en förbättrad version av Eon II (och därmed i förlängningen Eon I), så den borde väl vara bättre, eller?
Appropå extraskadorna tänkte jag bara fråga hur min version låter.
Man slår fram med en T10 som vanligt, men sedan drar man av attackens effekt/2 från resultatet. På så sätt baseras träffen på skicklighet och tur, då jag anser att T10:an visar var på delområdet man träffar, och man inte nödvändigtvis träffar bättre (vilket låga slag på T10:an då innebär) bara för att man är råstark har ett kraggsvärd, men väl för att man gör bra attacker (dvs. attacker med hög effekt). Det enda jag inte riktigt kommit på är hur jag ska göra med perfekta attacker... (Det är delat på två för att varannan träff inte ska gå i hjärnan bara för att man har 15 i FV)
Vad tycks?
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Får nog säga trean. Eon är ju inte ett spel som har sådär massiva skillnader mellan utgåvornas regler (att jämföra med till exempel D&D eller Exalted), så Eon III vinner helt enkelt på att det innehåller mer material och att det som var buggigt i de första utgåvorna nu till större delen har ändrats.
marcuslinder
Veteran
EON III är ju föga förvånande den överlägset bästa utgåvan då det märks att den är summan av de bästa delarna hos de tidigare utgåvorna samt erfarenheter av 10 års spelande och spelmakeri.
Mest nyskapande var, tykte jag (återigen förmodligen inte så förvånande), EON 1. Och egentligen lättast att hitta i också, skulle jag nog säga även om jag inte har studerat EON IIIs struktur i detalj. Däremot var Mundanaboken verkligen extremt tråkig att läsa. GM var ett enormt hopp framåt!
Den tråkigaste utgåvan var EON II. Jag köpte den inte heller; jag såg aldrig poängen med den faktiskt. I och med att jag redan hade krigarens väg (som är en mycket trevlig bok) och dess skadesystem kändes EON II mer som ett nytryck än som någon egentlig nyhet.
Mitt bästa köp var EON 1; jag hade nog klarat mig bra även utan EON 3 egentligen - även om jag verkligen uppskattade SL-tipsen. Men skulle jag rekommendera någon att köpa EON idag är det naturligtvis EON III-boxen jag skulle rekommendera - utan tvekan!
Mest nyskapande var, tykte jag (återigen förmodligen inte så förvånande), EON 1. Och egentligen lättast att hitta i också, skulle jag nog säga även om jag inte har studerat EON IIIs struktur i detalj. Däremot var Mundanaboken verkligen extremt tråkig att läsa. GM var ett enormt hopp framåt!
Den tråkigaste utgåvan var EON II. Jag köpte den inte heller; jag såg aldrig poängen med den faktiskt. I och med att jag redan hade krigarens väg (som är en mycket trevlig bok) och dess skadesystem kändes EON II mer som ett nytryck än som någon egentlig nyhet.
Mitt bästa köp var EON 1; jag hade nog klarat mig bra även utan EON 3 egentligen - även om jag verkligen uppskattade SL-tipsen. Men skulle jag rekommendera någon att köpa EON idag är det naturligtvis EON III-boxen jag skulle rekommendera - utan tvekan!
Eon II är min favorit.
Skadesystemet var mkt roligare och bättre. Och Eon III innehöll inte tillräckligt mkt nytt för att jag ska anse att det ens var någon mening att släppa det. Jag har visserligen inte spelat Eon I men av det lilla jag sett och hört om det så tror jag att Eon II var en förbättring. Sen så har jag aldrig fattat varför alla nya rollspel (tänker bl.a. på Eon III & DODT) ska släppas med två regelböcker. Det blir bara jobbigt för spelledaren att hålla på och leta i två böcker för att hitta det man vill.
Skadesystemet var mkt roligare och bättre. Och Eon III innehöll inte tillräckligt mkt nytt för att jag ska anse att det ens var någon mening att släppa det. Jag har visserligen inte spelat Eon I men av det lilla jag sett och hört om det så tror jag att Eon II var en förbättring. Sen så har jag aldrig fattat varför alla nya rollspel (tänker bl.a. på Eon III & DODT) ska släppas med två regelböcker. Det blir bara jobbigt för spelledaren att hålla på och leta i två böcker för att hitta det man vill.
Först ska jag bara klaga på att du utelämnade Eon 2 deluxe (den i hårdpärm med lite extramaterial) 
Att komma igång med att spela är helt klart Eon 3 bäst för, eftersom det i denna version fanns lite världsbeskrivning med, något som jag dock aldrig saknade innan eftersom vi köpte Eon 1 boxen som innehöll Mundanaboken.
Pedagogiskt upplägge vinner nog Eon 3. Men själva skadesystemet tycker jag nog egentligen inte om, det roligaste med striderna i Eon 1&2 var att spänt invänta resultatet på t10orna.
Eon 1 har ju en särskild plats i mitt hjärta eftersom det var det första rollspelet jag någonsin spelade, jag kommer fortfarande ihåg vår första spelsession och de många misstagen vi gjorde med reglerna (det största var att man fick det värde man fick på förbättrningslaget i färdigheten, men jag vet inte om det inte var min storebror som lurade i mig det efter att han slog 28 på sitt första.)
Jag tycker fortfarande att Krigarens väg är överlägsen vapenmästaren som stridskonstbok, men det kan återigen vara nostalgin som spökar.
Eon 2 hade egentligen inte tillräckligt mycket nytt för att motivera ett köp men eftersom vår Eon 1 bok var sönderbläddrad så köpte vi den med. Eon 2 deluxe står också i bokhyllan, nr 17 av 500.
Så efter detta inlägg med en massa nostalgipladder så kommer jag fram till Eon 2, eftersom det är som Eon 1 fast med krigarens vägs skadesystem. Egentligen bara pågrund av nostalgin.
/Marcus
Att komma igång med att spela är helt klart Eon 3 bäst för, eftersom det i denna version fanns lite världsbeskrivning med, något som jag dock aldrig saknade innan eftersom vi köpte Eon 1 boxen som innehöll Mundanaboken.
Pedagogiskt upplägge vinner nog Eon 3. Men själva skadesystemet tycker jag nog egentligen inte om, det roligaste med striderna i Eon 1&2 var att spänt invänta resultatet på t10orna.
Eon 1 har ju en särskild plats i mitt hjärta eftersom det var det första rollspelet jag någonsin spelade, jag kommer fortfarande ihåg vår första spelsession och de många misstagen vi gjorde med reglerna (det största var att man fick det värde man fick på förbättrningslaget i färdigheten, men jag vet inte om det inte var min storebror som lurade i mig det efter att han slog 28 på sitt första.)
Jag tycker fortfarande att Krigarens väg är överlägsen vapenmästaren som stridskonstbok, men det kan återigen vara nostalgin som spökar.
Eon 2 hade egentligen inte tillräckligt mycket nytt för att motivera ett köp men eftersom vår Eon 1 bok var sönderbläddrad så köpte vi den med. Eon 2 deluxe står också i bokhyllan, nr 17 av 500
.Så efter detta inlägg med en massa nostalgipladder så kommer jag fram till Eon 2, eftersom det är som Eon 1 fast med krigarens vägs skadesystem. Egentligen bara pågrund av nostalgin.
/Marcus
Aeon
Warrior
Eftersom min spelgrupp tillsammans hade ALLA böckerna innan Eon 3 så var det bara en besvikelse. Eftersom Eon 3 bara i stort sett innehåller tidigare publicerat material.
Eon II med Krigarens Väg var det bästa. Vi spelar inte med EON 3 skadesystemet för vi tycker att det roliga med strider är att slå extraskador (fler än 1).
Vapenmästarens regelsystem är lite si och så. Med Drängarnas modifiering så kör vi nog med det tror jag. Eller någon sorts hybrid. Vi konstruerar stridskonster efter krigarens väg fortfarande för då blir dom mycket roligare. Vapenmästarens konstruktionssystem är så bantat.
Eon II med Krigarens Väg var det bästa. Vi spelar inte med EON 3 skadesystemet för vi tycker att det roliga med strider är att slå extraskador (fler än 1).
Vapenmästarens regelsystem är lite si och så. Med Drängarnas modifiering så kör vi nog med det tror jag. Eller någon sorts hybrid. Vi konstruerar stridskonster efter krigarens väg fortfarande för då blir dom mycket roligare. Vapenmästarens konstruktionssystem är så bantat.
Re: Bästa utgåvan? (mest OT)
Det skulle göra tekniken (vad den nu heter nu igen) som gör att man slår en ob-tärning istället för t10 helt onödig.
Varför inte använda en t10:a per tio skada man gör och välja den bästa, som det redan föreslagits...
Det skulle göra tekniken (vad den nu heter nu igen) som gör att man slår en ob-tärning istället för t10 helt onödig.
Varför inte använda en t10:a per tio skada man gör och välja den bästa, som det redan föreslagits...
EON II tycker jag var bäst uformningsmässigt. Allt man behöver som SL fanns i en å samma bok (problemet med EON 3 är att det inte finns ett dyft om färdigheter, inte ens en lista eller svårigheter, i spelledarens).
Rent regelmässigt e det jhu inget snack. EON 3 rockar. Det enda som saknas är en skadetabell för vandöda/magiska varelser.
Rent regelmässigt e det jhu inget snack. EON 3 rockar. Det enda som saknas är en skadetabell för vandöda/magiska varelser.
Avslagen_Cola
Warrior
Krigarens väg? (OT)
Jag har aldrig haft tillgång till krigarens väg men har sett att några har påpekat att det är bättre system att skapa stridskonster, så jag frågar er: Vad är skillnaden?
Jag har aldrig haft tillgång till krigarens väg men har sett att några har påpekat att det är bättre system att skapa stridskonster, så jag frågar er: Vad är skillnaden?
Aeon
Warrior
Re: Krigarens väg? (OT)
Man får poäng att köpa tekniker för beroende på om man gör en vanlig, ovanlig eller unik stridskonst.
Typ 10, 15, 25 poäng eller något. Teknikerna kostar också mindre ju häftigare stridskonst man gör, typ 2 | 2 | 1.
Sedan kan man få extra poäng om man har särskilda ingångskrav eller liknande. Och så kan man köpa sekundära färdigheter.
Skillnaden i slutändan är att Krigarens Vägs stridskonster har dubbelt så många tekniker som Vapenmästaren.
Man får poäng att köpa tekniker för beroende på om man gör en vanlig, ovanlig eller unik stridskonst.
Typ 10, 15, 25 poäng eller något. Teknikerna kostar också mindre ju häftigare stridskonst man gör, typ 2 | 2 | 1.
Sedan kan man få extra poäng om man har särskilda ingångskrav eller liknande. Och så kan man köpa sekundära färdigheter.
Skillnaden i slutändan är att Krigarens Vägs stridskonster har dubbelt så många tekniker som Vapenmästaren.
Jag har bara spelat Eon 2 och Eon 3.
Men jag skulle nog säga att som böcker betraktat så är eon 3 underbart för spelledare och spelare (spelar+spelledartippsen är väldigt bra och klart mycket bättre än i tvåan).
Däremot så finns det några saker jag inte tycker om i 3an som gör att jag nog föredrar tvåan.
1: Skadetabellerna.
Känns knackligt och tråkigare med skadesystemet som där är i grundboken. Känns inte som att man kan sätta två dåliga kombatanter emot varandra då dom kommer hinna somna av trötthet innan dom lyckas tillfoga någon som hellst skada på varandra. Ärligt: det är näst intill totalt odödligt om man inte har bra karaktärer. (enligt grundreglerna, that is).
Stridskapittlet skulle vara lättare att hitta i, men jag måste vara tokig för det tycker jag inte att det är. Förklaringen om vilka yrken som bör/kan ha tillgång till stridskonster (jaja, inte stridskapitlet jag vet) är borttaget vilket stör lite grann, nu var dom för allmänna i Eon 2 också ioförsig.
Övernaturliga förändringarna kring Magiker med låg quadosh stör mig och jag vet inte hur det är med andra personer, men jag hade aldrig fått en "tung sköld" på bakgrundsslagen i Eon 2, nu får jag det varje gång en gubbe skapas. Bara det gör att Eon 2 är bättre (jag vet att chansen att få det är ca 5% per gubbe, men chansen att det är just dessa 5% som inträffar när jag slår tycks vara 90%)
Tredje upplagan är bättre som allmän rollspelsbok, men när det kommer till strid tror jag att jag föredrar andra upplagan.
Känslan är att Tredje upplagan är lite mer inriktad på high end, men tja det är bara en känsla.
När det gäller att beskriva mundana och dess områden som tredje boken faktiskt till viss del försöker så har den väldigt långt kvar. Speciellt med tanke på bristfälliga informationen om bruksdjur/riddjur. Statsen behövs!
Men jag skulle nog säga att som böcker betraktat så är eon 3 underbart för spelledare och spelare (spelar+spelledartippsen är väldigt bra och klart mycket bättre än i tvåan).
Däremot så finns det några saker jag inte tycker om i 3an som gör att jag nog föredrar tvåan.
1: Skadetabellerna.
Känns knackligt och tråkigare med skadesystemet som där är i grundboken. Känns inte som att man kan sätta två dåliga kombatanter emot varandra då dom kommer hinna somna av trötthet innan dom lyckas tillfoga någon som hellst skada på varandra. Ärligt: det är näst intill totalt odödligt om man inte har bra karaktärer. (enligt grundreglerna, that is).
Stridskapittlet skulle vara lättare att hitta i, men jag måste vara tokig för det tycker jag inte att det är. Förklaringen om vilka yrken som bör/kan ha tillgång till stridskonster (jaja, inte stridskapitlet jag vet) är borttaget vilket stör lite grann, nu var dom för allmänna i Eon 2 också ioförsig.
Övernaturliga förändringarna kring Magiker med låg quadosh stör mig och jag vet inte hur det är med andra personer, men jag hade aldrig fått en "tung sköld" på bakgrundsslagen i Eon 2, nu får jag det varje gång en gubbe skapas. Bara det gör att Eon 2 är bättre
(jag vet att chansen att få det är ca 5% per gubbe, men chansen att det är just dessa 5% som inträffar när jag slår tycks vara 90%)Tredje upplagan är bättre som allmän rollspelsbok, men när det kommer till strid tror jag att jag föredrar andra upplagan.
Känslan är att Tredje upplagan är lite mer inriktad på high end, men tja det är bara en känsla.
När det gäller att beskriva mundana och dess områden som tredje boken faktiskt till viss del försöker så har den väldigt långt kvar. Speciellt med tanke på bristfälliga informationen om bruksdjur/riddjur. Statsen behövs!
"När det gäller att beskriva mundana och dess områden som tredje boken faktiskt till viss del försöker så har den väldigt långt kvar. Speciellt med tanke på bristfälliga informationen om bruksdjur/riddjur. Statsen behövs!"
Statsen finns juh faktiskt för draghäst, ridhäst och stridshäst. Mer än så kan man väl knappast begära - hellre fylla ut sidorna med annat, jag behöver liksom inte veta vad en oxe har i Chockvärde.
-Hjalle, väger tjurar 1200 kilo?
Statsen finns juh faktiskt för draghäst, ridhäst och stridshäst. Mer än så kan man väl knappast begära - hellre fylla ut sidorna med annat, jag behöver liksom inte veta vad en oxe har i Chockvärde.
-Hjalle, väger tjurar 1200 kilo?