Nekromanti Backstabbing

Sapient

Swashbuckler
Joined
26 Mar 2011
Messages
2,492
Location
Stockholm
Ape of Wrath;n107396 said:
Jag är medveten om att detta är en högst subjektiv åsikt utan mycket empiri alls men när jag ser någon framför mig som backstabbar så ser jag någon som flinar samtidigt som de med stolt röst förklarar "Nä, du kan inte alls skjuta gasten för jag var uppe och smög inatt och snodde dina magiska pilar. ".
Högst subjektiv kanske, men vi är (minst) två om den...

Det är just det jag menar - de som brukar vilja PvP:a är de som glatt flinar när de säger detta.

Jag håller med om att det kan finnas spel där detta är vardagsmat, där det rent av blir konstigt (givet förutsättningarna) om alla är lojala med varandra ba' fö' att...

Men i tradspel som D&D, med vanliga settings/äventyrare som är ute efter guld i gröna skogar, är det oftast bara ett hinder, instigerat av spelare som rätt ofta tycks "spela för att vinna" över medspelarna.
 

nyvinter

Illustrationist
Joined
20 Aug 2012
Messages
553
Location
Mörkmården (småland)
Ape of Wrath;n107395 said:
Ett sånt här spel har jag nog aldrig varit i närheten av... Vad går det ut på menar du? Att alla ska göra nån slags politisk karriär och man kör sitt eget race? Vad händer när nån dör då?
Ny rollperson? Alltid enkelt att få in en ny person i politikbaserade spel, det går alltid att hitta SLP på olika sidor att koppla den ny karaktären till.

Det här kan jag åtminstone förstå tror jag. Men återigen, hur spelar jag vidare efter att någon kastat mig i helvetet för att brinna för evigt? Förlorade jag då?
Man gör ett avtal med Djävulen, gräver sig upp tillbaka och ställer personen till svars för vad den gjort på ett eller annat sätt: dvs hämnden behöver inte handla om att döda, det är den tråkigare lösningen.

När du spelar God45, har ni aldrig något äventyr att klara av? Nån quest att slutföra?
Är inte God45, men så som jag ser det utgår äventyr och quests utifrån rollpersonerna och vad de vill (mordgåtespel och liknande undantaget). Tröttnar spelarna ska de få överge den vägen och ge sig på något annat. "Störta den onde kungen är jobbigt, fuck this. Låt oss gå och stjäla en liten by istället." Quests utan personliga motivationer, komplikationer och mål är skittråkiga. Och bra komplikationer är där rollpersonerna vill få ut olika saker från gemensamt mål som inte är helt kompatibla med varandra.
  1. Jag vill döda den onde kungen för han har förtryckt oss alldeles för länge nu, skit i alla ursäkter om varför..
  2. Jag vill avsätta den onde kungen så att hans arvinge kan ta över och väga upp till en bra kung utan dåligt inflytande.
  3. Jag vill inte döda den onde kungen, jag vill döda alla hans släktingar och speciellt kungens ettårige son framför dennes ögon så att han vet hur det känns.
  4. Jag vill rädda kungen genom att ta bort förbannelsen som gör honom ond.
De kan alla samarbeta upp till en viss punkt, men i slutet kommer någon att bli undanknuffad av de andra. Och backstabbandet på vägen kan vara sätt att försöka få över de andra på sin sida.

Sådant här fungerar mycket bättre i spelgrupper där folk känner varandra och man spelar öppet hela tiden. Spelarna vet saker som rollpersonerna inte gör osv.

Strand Gamers har ett podcastavsnitt om PC Antagonists: "Matt from Inquisition of Blood is the guest to talk about when player characters have goals that run counter to the rest of the group."
http://strandgamers.com/how-we-roll-01-pc-antagonists/
 

Ape of Wrath

DOWN WE GO
Joined
13 Jul 2012
Messages
1,590
Location
Göteborg
nyvinter;n107417 said:
Sådant här fungerar mycket bättre i spelgrupper där folk känner varandra och man spelar öppet hela tiden. Spelarna vet saker som rollpersonerna inte gör osv.
[/URL]
Det kan vara detta som ställer till det för mig, det blir för mycket meta och det kommer i vägen för karaktärsinlevelsen.

Överhuvudtaget är jag är nog mer intresserad av hur det går för Neram Besvärjaren i hans quest att bli Mage Supreme vid Gula Hovet än jag är intresserad av vem som annars blir det, eller överhuvudtaget om det blir nån ny Mage Supreme. Det vill säga om jag nu är Neram Besvärjaren och deltar i ett politiskt intrigerande för att ta makten över Gula Hovet och jag blir backstabbad och dör skulle jag nog inte kunna få något nytt engagemang utan då skulle jag nog hellre bara sitta och lyssna när de andra spelar vidare.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,543
Ape of Wrath;n107420 said:
Det kan vara detta som ställer till det för mig, det blir för mycket meta och det kommer i vägen för karaktärsinlevelsen.

Överhuvudtaget är jag är nog mer intresserad av hur det går för Neram Besvärjaren i hans quest att bli Mage Supreme vid Gula Hovet än jag är intresserad av vem som annars blir det, eller överhuvudtaget om det blir nån ny Mage Supreme. Det vill säga om jag nu är Neram Besvärjaren och deltar i ett politiskt intrigerande för att ta makten över Gula Hovet och jag blir backstabbad och dör skulle jag nog inte kunna få något nytt engagemang utan då skulle jag nog hellre bara sitta och lyssna när de andra spelar vidare.
Och då är politiska eller "dåliga människor grupper" inte din grej. Vilket är helt ok, det här är absolut rollspelsvärldens motsvarighet till BDSM. Det är kul så länge alla gillar det och är med på vad som kommer hända. Men det är inte för alla och det gäller att tala igenom saker och ting först.
 

Sapient

Swashbuckler
Joined
26 Mar 2011
Messages
2,492
Location
Stockholm
God45;n107422 said:
Vilket är helt ok, det här är absolut rollspelsvärldens motsvarighet till BDSM. Det är kul så länge alla gillar det och är med på vad som kommer hända. Men det är inte för alla och det gäller att tala igenom saker och ting först.
Nu blir jag väääldigt OT, men...

Du menar en massa människor som glatt kvittrar "safe, sane & consensual", fast de egentligen menar "my kink is okay, but your kink is fucking insane dude!". En viss procent som dras dit för att de är skitstövlar i största allmänhet, men är för bekväma att ändra på sig och använder bdsm som ursäkt för att fortsätta vara skitstövlar. Och en annan procent som bara är där för att de gillar att stila sig i lite udda klädval, och är hur snobbiga som helst över hur extremt dyra och exklusiva deras handtillverkade outfits i antikt rågummi från Bikini-atollen är...
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,601
Location
Ludvika
Ape of Wrath;n107367 said:
Jag antar att hela denna diskussion går hand i hand med till exempel en diskussion om man ska hålla ihop som grupp eller om ska dra iväg och sidequesta på egen hand, samt en allmän diskussion av vad man vill ha ut av själva rollspelandet.
Emedan även det är en diskussion som är bra att ha så hör de två diskussionerna (för mig, så som jag ser på sånna här situationer) inte ihop. De är två helt separata diskussioner (återigen, så som jag tenderar att se på dem och spelande. För andra synsätt kan de vara mycket nära sammanlänkade).

Ape of Wrath;n107367 said:
Men i ditt exempel t.ex med den blodtörstiga barbaren som hackar ihjäl horder av fiender. FIENDER just. Skulle det vara ok att som blodtörstig barbar börja hacka ihjäl den egna gruppen. Och varför kan inte tjuven få ut samma nöje av att ge sig på just fiender.

Det måste väl finnas en anledning som gör att det är roligt att börja tjuva eller backstabba just de andra spelarna?
STOP OCH BELÄGG!

Jag kan ha varit en smula otydlig =) Låt mig försöka förtydliga. Det är ingen skillnad mellan tjuven och barbaren (well, utom en som jag kommer till om ett litet tag). Jag menade inte att antyda att tjuven behövde stjäla från sina kompisar för att uppnå samma tillfredställelse i karaktärsgestaltningen. De var två exempel på samma sak: man får njutning av att gestalta sin karaktär så som man tänkt sig den.

En tredje typ av karaktär är "svikaren som hugger sina vänner i ryggen", och precis som att den blodtörstige barbaren behöver slakta, tjuven behöver stjäla så behöver svikaren hugga sina vänner i ryggen för att uppnå njutningen av karaktärsgestaltande. Sen kan man ju kombinera så att man har en blodtörstig barbar som gärna hugger sina vänner i ryggen (bokstavligt) eller en tjuv som stjäl från alla, inklusive sina vänner.

Eller för uttrycka det på ett lite mer intressant sätt ur karaktärskonceptssynpunkt: Man kanske vill spela en karaktär som gör vad som helst för pengar. Pengar är den yttersta motivatinen. Då kan det vara väldigt tillfredställande ur karaktärsgestaltningssynpunkt att någon gång ibland göra lite moraliskt tvivelaktiga saker för pengar. Exempelvis att blåsa sina kamrater på dem.

Det är alltså en av de anledningar till varför det kan vara intressesant att hugga sina vänner i ryggen. Det är absolut inte en anledning till varför man _måste_ hugga sina vänner i ryggen. Sista exemplet kan ju till exempel vägas upp av att man har ytterligare en motivation: "Man sviker aldrig gruppen", och är man inte intresserad av att agera ut den motsättning som dessa två motivationer kan leda till så säger man helt enkelt att "Sviker aldrig gruppen" trumfar "gör allt för pengar". MEN, ibland kan det vara kul att spela ett riktigt svin.

Som sagt är det en av anledningarna, den andra (och som jag själv tycker är den viktiga) är att det kan vara jäkligt kul för hela spelgruppen (även om det bara är en av rollpersonerna som hugger de andra i ryggen om och om igen). Det här kräver så klart en del saker; se mitt föregående inlägg i ämnet.

Och här kommer vi till skillnaden mellan tjuven och barbaren som jag pratade om innan, och det kopplar ihop med regeln om att inte förstöra andras karaktärer:

Att döda en annan karaktär tenderar generellt sett att vara mer förstörande för den karaktären än att stjäla karaktärens pengar. Det här borde vara ganska uppenbart, men jag påpekar det i alla fall för tydlighetens skull.

Ape of Wrath;n107367 said:
Jag kan se humorn i det hela om man gör det på något sofistikerat och underhållande sätt men för mig känns det som om varje backstab jobbar emot att klara ett äventyr.
Jag förstår hur du känner, men återigen beror det lite på vad man menar med att backstabba. Jag tänker ta upp två exempel som jag inte tycker jobbar emot äventyret på något sätt (betänk dock att dessa förutsätter, enligt mig, att ovanstående regler följs):

Exempel ett: Tjuven rör sig före gruppen för att spana av läget och får syn på något värdefullt. Hon ropar åt gruppen att stanna upp och avvakta medan hon "undersöker en potentiell fälla". Medan resten av gruppen avvaktar runt hörnet packar tjuven ner skatten i syn ryggsäck och ropar sen åt gruppen att kusten är klar. Tjuven kommer att få lite extra pengar i fickan, ingen tar nån skada. Detta alltså under förutsättning att reglerna följs och ingen annan karaktär är beroende av pengarna för att hålla sitt karaktärskoncept igång (trist att vara en fajter som behöver köpa bättre rustningar för att hänga med i motståndet om denne aldrig får några pengar).

Exempel två: En av karaktärerna har gjort någonting som förvisso hjälpt äventyret frammåt, och kanske rent av med övrigas godkännande, men som också gått lite snett och nu har den här karaktären någon eftersig. Kanske lyckas karaktären lämpa över skulden på en av sina kumpaner istället? (Skulle också kunna lämpas över på en SLP, men se ovanstående utläggning om varför det i det här fallet blev en medspelare). Det är nu kumpanen som får försöka klara sig ur svårigheten. I det här fallet så har det enda som förändrats varit vem det var som var tvungen att lösa knipan, då knipan hade behövts lösas oavsett. Återigen, se ovanstående regler. Ett exempel på det här är om barden i sällskapet blåst någon som upptäckt blåsningen och blivit arg och skickat ett råskinn efter barden för att spöa upp denne. När råskinnet dyker upp lyckas barden övertyga råskinnet om att det egentligen är barbaren i sällskapet som råskinnet är ute efter. Råskinnet ger sig på barbaren och får följdaktigen grundligt med stryk.

Det här för mig in på ytterligare en "grej" med att blåsa varandra (som jag tycker är den enda formen av backstabbande som är rolig); ibland måste man hjälpas åt. Det här har med underhållningen och humorn i det hela att göra, och vad jag menar är att för att få till det roliga så måste jag ibland hjälpa dig att blåsa mig. Dvs, när din rollperson försöker få mig att titta bort ett tag så väljer jag att låta min rollperson bli lurad, även om jag vet vartåt det barkar. På samma sätt, om man lyckas sätta dit rollpersonen som blåst alla andra om och om igen så måste man hjälpa den spelaren att förklara bort det hela. Man måste liksom tro på lögnen om att det bara var den här gången, och jag tänkte faktiskt dela med mig när vi kom tillbaka till värdsjuset, och det kommer aldrig hända igen. Man får liksom hjälpas åt att göra en grej av det.
 

nyvinter

Illustrationist
Joined
20 Aug 2012
Messages
553
Location
Mörkmården (småland)
Ape of Wrath;n107420 said:
Det kan vara detta som ställer till det för mig, det blir för mycket meta och det kommer i vägen för karaktärsinlevelsen.
Helt okej, för mig är det tvärt om. Att vara i en bubbla där inget någon annan spelare gör rör mitt mål förstör min inlevelse eftersom det blir så oerhört orealistiskt.

Överhuvudtaget är jag är nog mer intresserad av hur det går för Neram Besvärjaren i hans quest att bli Mage Supreme vid Gula Hovet än jag är intresserad av vem som annars blir det, eller överhuvudtaget om det blir nån ny Mage Supreme. Det vill säga om jag nu är Neram Besvärjaren och deltar i ett politiskt intrigerande för att ta makten över Gula Hovet och jag blir backstabbad och dör skulle jag nog inte kunna få något nytt engagemang utan då skulle jag nog hellre bara sitta och lyssna när de andra spelar vidare.
Backstabb är ett metaforiskt koncept och ytterst sällan att du får en kniv i ryggen och dör.

Neram är nominerad för Mage Supreme och spelledaren lägger då fram ett hinder i form av Erik Erkemagikern från Bayern vars resume är perfekt. Lägger du dig ner och dör då? Nej, du letar efter sätt att ta ner Erik eller lyfta upp dig själv. En backstabb är att det inte är spelledaren som introducerar Erik utan en av de andra spelarna. För den spelaren är Klaus Castinski, en magiker som skulle får det svårt att leva under Nerams strikt moraliska styre.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,543
En grej som kan bli problematisk är att begränsa backstabbandet till vissa nivåer. Om vi säger att det är ok att skapa trubbel för och stjäla från varandra men inte skada eller döda varandra så finns risken att dåliga känslor rullar över till ooc känslor när någon sitter där och flinar och vet att de är orörbara. Jag brukar därför se backstabbande som en av eller på grej. Antingen gör vi den här grejen och hanterar den ordentligt eller så gör vi den inte alls. För då slipper man Kender beteende :p
 

Ape of Wrath

DOWN WE GO
Joined
13 Jul 2012
Messages
1,590
Location
Göteborg
Rymdhamster;n107424 said:
Exempel ett: Tjuven rör sig före gruppen för att spana av läget och får syn på något värdefullt. Hon ropar åt gruppen att stanna upp och avvakta medan hon "undersöker en potentiell fälla". Medan resten av gruppen avvaktar runt hörnet packar tjuven ner skatten i syn ryggsäck och ropar sen åt gruppen att kusten är klar. Tjuven kommer att få lite extra pengar i fickan, ingen tar nån skada. Detta alltså under förutsättning att reglerna följs och ingen annan karaktär är beroende av pengarna för att hålla sitt karaktärskoncept igång (trist att vara en fajter som behöver köpa bättre rustningar för att hänga med i motståndet om denne aldrig får några pengar).
Ok, det här kan jag fatta och skulle nog till och med kunna uppskatta. Eller uppskatta och uppskatta, jag skulle nog kanske inte bry mig så mycket. Om det inte kombineras med någon slags situation senare tillbaka i byn där de andra märker att tjuven plötsligt har massa guld han inte riktigt kan förklara vart det kommer ifrån, och måste skruva på sig och ljuga för gruppen. Det kan bli bra drama och en rolig situation att delta i. Men om tjuven bara skulle roffa åt sig, ingen märker nåt, och plötsligt har tjuven några extra silver att handla för tillbaka i byn. Liksom varför? Vad bidrar det till? I så fall är det ett tråkigt karaktärskoncept tycker jag som inte direkt uppmuntrar till roligt spelande.

Rymdhamster;n107424 said:
Exempel två: En av karaktärerna har gjort någonting som förvisso hjälpt äventyret frammåt, och kanske rent av med övrigas godkännande, men som också gått lite snett och nu har den här karaktären någon eftersig. Kanske lyckas karaktären lämpa över skulden på en av sina kumpaner istället? (Skulle också kunna lämpas över på en SLP, men se ovanstående utläggning om varför det i det här fallet blev en medspelare). Det är nu kumpanen som får försöka klara sig ur svårigheten. I det här fallet så har det enda som förändrats varit vem det var som var tvungen att lösa knipan, då knipan hade behövts lösas oavsett. Återigen, se ovanstående regler. Ett exempel på det här är om barden i sällskapet blåst någon som upptäckt blåsningen och blivit arg och skickat ett råskinn efter barden för att spöa upp denne. När råskinnet dyker upp lyckas barden övertyga råskinnet om att det egentligen är barbaren i sällskapet som råskinnet är ute efter. Råskinnet ger sig på barbaren och får följdaktligen grundligt med stryk.
I min grupp skulle det nog bli så att den karaktären skulle berätta för dom övriga och så hjälps gruppen åt med problemet. Det skulle också kunna bli en trevlig situation att övertala dom andra att hjälpa en ur knipan man har satt sig i själv. Jag har nog svårt att se hur det kan bli ett problem för en enskild spelare. Och det var nog det jag menade med hålla ihop grupp eller sidequestande grejen här ovanför.

Rymdhamster;n107424 said:
Det här för mig in på ytterligare en "grej" med att blåsa varandra (som jag tycker är den enda formen av backstabbande som är rolig); ibland måste man hjälpas åt. Det här har med underhållningen och humorn i det hela att göra, och vad jag menar är att för att få till det roliga så måste jag ibland hjälpa dig att blåsa mig. Dvs, när din rollperson försöker få mig att titta bort ett tag så väljer jag att låta min rollperson bli lurad, även om jag vet vartåt det barkar. På samma sätt, om man lyckas sätta dit rollpersonen som blåst alla andra om och om igen så måste man hjälpa den spelaren att förklara bort det hela. Man måste liksom tro på lögnen om att det bara var den här gången, och jag tänkte faktiskt dela med mig när vi kom tillbaka till värdsjuset, och det kommer aldrig hända igen. Man får liksom hjälpas åt att göra en grej av det.
Detta kan jag definitivt uppskatta!

Men jag anser nog inte detta vara backstabbing. Detta är bra drama och underhållande.

Jag har nog förstått för mig själv att backstabbing är när en gör något för egen vinning (spelarens och/eller karaktärens) som går ut över någon annan karaktär och/eller spelare.
 

Ape of Wrath

DOWN WE GO
Joined
13 Jul 2012
Messages
1,590
Location
Göteborg
nyvinter;n107430 said:
Att vara i en bubbla där inget någon annan spelare gör rör mitt mål förstör min inlevelse eftersom det blir så oerhört orealistiskt.
Öh det här är inte alls vad jag sa...

nyvinter;n107430 said:
Backstabb är ett metaforiskt koncept och ytterst sällan att du får en kniv i ryggen och dör.
Jo, detta förstår jag.

nyvinter;n107430 said:
Neram är nominerad för Mage Supreme och spelledaren lägger då fram ett hinder i form av Erik Erkemagikern från Bayern vars resume är perfekt. Lägger du dig ner och dör då? Nej, du letar efter sätt att ta ner Erik eller lyfta upp dig själv. En backstabb är att det inte är spelledaren som introducerar Erik utan en av de andra spelarna. För den spelaren är Klaus Castinski, en magiker som skulle får det svårt att leva under Nerams strikt moraliska styre.
Ok, jag kanske helt enkelt inte gillar situationer där en spelare kan vinna över en annan spelare.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,537
Location
Göteborg
Ape of Wrath;n107433 said:
Ok, jag kanske helt enkelt inte gillar situationer där en spelare kan vinna över en annan spelare.
Det gör inte jag heller. Att rollpersoner vinner över varandra är dock skitkul, men det kräver (för att jag ska gilla det) att man kör "Play to lose" och medvetet sätter sina rollpersoner i klistret, och då faller hela "Lösa äventyr"-paradigmet.
 

Ape of Wrath

DOWN WE GO
Joined
13 Jul 2012
Messages
1,590
Location
Göteborg
Genesis;n107436 said:
Det gör inte jag heller. Att rollpersoner vinner över varandra är dock skitkul, men det kräver (för att jag ska gilla det) att man kör "Play to lose" och medvetet sätter sina rollpersoner i klistret, och då faller hela "Lösa äventyr"-paradigmet.
Nu är jag dåligt inläst på Play to Lose men knyter det an till att rollpersoner vinner över varandra menar du? Detta vill jag i så fall höra eller läsa mer om.

Jag föredrar nog helt enkelt rollspel där man behöver samarbeta för att uppnå ett gemensamt mål antar jag... Suck, vilken osexig insikt.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,601
Location
Ludvika
Ape of Wrath;n107432 said:
Men om tjuven bara skulle roffa åt sig, ingen märker nåt, och plötsligt har tjuven några extra silver att handla för tillbaka i byn. Liksom varför? Vad bidrar det till? I så fall är det ett tråkigt karaktärskoncept tycker jag som inte direkt uppmuntrar till roligt spelande.
Absolut, därav regel nr 2: gör det underhållande! Det här exemplet var bara tänkt att illustrera att det inte behöver sabotera äventyret. Men det måste resultera i underhållning, antingen omedelbart eller senare.

Min personliga favorit är dock adelsmannen som hävdar att han är skitrik och alltid bjuder andra rollpersoner på allting och öser pengar över gruppen, men egentligen är luspank och snor allt han kommer åt från de andra rollpersonerna utan att de märker något så han kan "hålla anseendet uppe". Detta gillar jag extra mycket eftersom pengarna ändå fördeles någorlunda rättvist i gruppen till slut, och öppnar också upp för möjligheten att gruppen inser vad han håller på med, men gillar honom så mycket att de fortsätter låta honom "stjäla" pengarna så han kan bjuda senare. Och då kan adelsmannen senare inse att de andra insett, men det viktiga är ju fortfarande anseendet så han fortsätter i alla fall. Men jag kan hålla med om att här är frågan om det faktiskt är backstabbande eller inte, enligt din fundering nedan.


Men; Underhållning! Det är A och O =)

Ape of Wrath;n107432 said:
I min grupp skulle det nog bli så att den karaktären skulle berätta för dom övriga och så hjälps gruppen åt med problemet. Det skulle också kunna bli en trevlig situation att övertala dom andra att hjälpa en ur knipan man har satt sig i själv. Jag har nog svårt att se hur det kan bli ett problem för en enskild spelare. Och det var nog det jag menade med hålla ihop grupp eller sidequestande grejen här ovanför.
Alltså, det var ett exempel. Stirra dig inte blind på det ordagranna =) Säg att barden inte vet att hon har ett råskinn efter sig från början, utan det är först när råskinnet tränger in henne i en gränd för att ge henne ett rejält kok stryk som problemet uppenbaras. När råskinnet förklarar sina intentioner och anledningen till dessa lyckas barden i ren desperation skratta bort det och övertyga råskinnet om att denne tagit fel på person, "det var ju bardens kumpan som gjorde det där. Halta Hilda. Den där gamla fyllhunden som står vid ölståndet där borta.".

Eller så skulle det kunna vara stadvakten som kommer för att arrestera tjuven. Tjuven lyckas se till att det blir trollkarlen som blir arresterad istället. Det är fortfarande en person som måste brytas ut ur fängelset, men nu befinner sig i alla fall tjuven på utsidan med full tillgång till sina dyrkar och manicker. Visst kan detta göras som ett gruppbeslut, det beror på om SL är snäll och förvarnar eller inte. (Detta bygger då på att inte arresteringen sabbar för trollkarlen i det långa loppet, i enlighet med regel nr 3).

Ape of Wrath;n107432 said:
Jag har nog förstått för mig själv att backstabbing är när en gör något för egen vinning (spelarens och/eller karaktärens) som går ut över någon annan karaktär och/eller spelare.
Alltså, för mig är det enda som är värt att tala om när karaktär backstabbar karaktär. Spelare som backstabbar spelare... sånt skit tolererar jag faktiskt inte (och här räknar jag in om man exempelvis fuckar upp en annan spelares karaktär så mycket att det inte går att spela vidare med, mot karaktärens spelares vilja). Sen, som jag påpekat tidigare, beror det mycket på vad man menar med backtsabb;

Om man menar att att det faktiskt måste svida lite; att man måste "skada" en annan karaktär på ett eller annat sätt (fysiskt, psykiskt, ekonomiskt eller vad som helst), så blir det hela lite kinkigare. Det kan fortfarande vara okej så klart, men då behöver det diskuteras lite mer i förväg så man slipper sura miner senare. Detta skulle alltså i princip invalidera regel nr 1, men som jag ser det skulle regel nr 2 och 3 fortfarande gälla: Det måste vara underhållande, och man får inte förstöra andras karaktärer så att de inte går att spela vidare med.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,543
Ape of Wrath;n107439 said:
Jag föredrar nog helt enkelt rollspel där man behöver samarbeta för att uppnå ett gemensamt mål antar jag... Suck, vilken osexig insikt.
Bara för att det inte är sexigt betyder det inte att det inte är sant. Det är de här insikterna som inte låter jättestora som gör att man blir mycket nöjdare med sitt rollspelande.

En av mina personliga insikter är att jag hatar att sabotera mig själv när jag spelar rollspel vilket gör att jag kan säga att jag inte vill spela i spel där jag är tvungen att göra det.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,537
Location
Göteborg
Ape of Wrath;n107439 said:
Nu är jag dåligt inläst på Play to Lose men knyter det an till att rollpersoner vinner över varandra menar du? Detta vill jag i så fall höra eller läsa mer om.
Alltså, play to lose går ju typ ut på att man inte alltid söker det bästa för rollpersonen. Om jag som spelare vet saker min rollperson inte vet kan jag utnyttja det för att sätta henne i klistret. Jag vet att Leffe hatar min rollperson, men min rollperson vet det inte, så jag låter henne bjuda över Leffe på middag hemma hos mig, där han kan hitta på hemskheter. Till exempel. Och det gör också att jag inte lider för att det går dåligt för min rollperson. Jag kan ha roligt ändå, om det går dåligt på ett intressant och engagerande sätt. Det här krävs ju typ om man vill spela ett dysfunktionellt förhållande. Jag vet ju att Uffe inte är bra för min rollperson, men jag spelar henne som att hon håller fast vid honom i alla fall, av rädsla för att vara ensam.

Har man en dylik spelstil så är det ju noll problem med att rollpersoner vinner över varandra. När min rollperson blir huggen i ryggen kan jag njuta av det. Kör vi dessutom, som jag föredrar, med att min rollperson inte kan dö utan mitt medgivande, så kan jag dessutom vara säker på att jag har en chans att komma igen, om det inte känns som att det här vore en givande dödsscen för mig. Jamenar, kolla bara på hur mycket Buffy och Spike* bråkar och försöker döda varandra, men ändå finns båda kvar i säsong efter säsong.


* I Buffy the Vampire Slayer, kanske världens bästa TV-serie.
 

Ape of Wrath

DOWN WE GO
Joined
13 Jul 2012
Messages
1,590
Location
Göteborg
Ok play to lose funkar ungefär så som jag trodde typ, och ganska ofta kör vi det här när vi spelar traddigt, fast utan att vara medvetna om att det är play to lose. Det blir helt enkelt spännande situationer av det som alla har glädje av.

Men det känns långt ifrån att en karaktär ska vinna över en annan karaktär i mina ögon. Men det kanske inte spelar någon roll.

Vi metapratade lite innan sessionen och kom fram till att visst backstabbande kan vara ok om man är öppen med det och det inte går ut över nån annan. Jag tror det var så vi sa typ.

Jag tog också upp en del av vad som sagts här i tråden så tack alla som skrivit för att ni hjälpt mig att nyansera min bild av detta fenomen.
 

wallahad

Swordsman
Joined
25 Jan 2006
Messages
469
Location
Norsjö
Har väll spelat i ca 20 år.

Det sällan lyckat att backstabba inom gruppen.
För eller senare blir det tråkigt/ ledsamt för en spelare och då saboteras allt det tidigare byggt upp med råge.

Det tog oss ca 2 år att bygga upp förtroendet i spelgruppen så att den fungerade som tidigare.
 
Top