Nekromanti Backstory och frontstory

[Skarpskytten]

Häromdagen hände något märkligt. Det kom en artikel på DnDBeyond som är läsvärd. Kort sagt så uppmuntrar den folk som är vana vid det här med att rollfigurer ska börja spelet med en bakgrund (backståry) ska våga testa att spela utan det. Att låta rollfigurerna börja utan mycket mer än speldata och namn, och sedan låta bakgrunden växa fram under spel, vilket alltså är fronståry. Argumenten finns i artikeln, orkar inte upprepa dem här. Läs gärna!

Det som slog mig när jag läste artiklen var att jag under en stor del av mitt rollspelsliv - utom de första åren, när vi bara rullade upp våra gubbar och körde - har tagit detta med skriven bakgrund för givet. Vi gjorde det kanske inte alltid, men i nästa alla kampanjer skulle alla skriva en bakgrund, vare sig de ville det eller ej. En del skrev åtta sidor, andra en halv. "Mitt liv är ett oskrivet blad", förökte gruppens casual-spelare komma undan med en gång. Nu körde jag lite OSR häromåret och i den delen av rollspelsvärlden får jag intrycket av att många kör med frontstory. När din rollfigur kan börja med 1 HP och ett svärd gör 1d8 i skada är det liksom inte lönt att hitta på en lång bakgrund på prunkande (eller vanlig) prosa. Läste någon som skrev typ "när min gubbe blir nivå tre börjar jag fundera på bakgrund". Och grejjen var att jag inte alls saknade bakgrunder. Jag tycket det var rätt befriande att slippa bli dränkt i text eller tvingas tjata till mig något platt och oinspirerat som det lätt blir med obligatorisk bakgrund.

Vad är dina erfarenheter och tankar kring detta?

Och vet någon varifrån det här oskicket med bakgrunder kommer ifrån? När uppstod det? Är det internationellt fenomen? (Det brukar ju vara Dragonlance som är skurken i såna här draman?)

 

[zonk]

Jag är helt med på frontstory. Om vi ska ha med några fakta om personen ska det vara kort, och relevant. Jag gillar t.ex. att ha med en krok som förklarar något väldigt påfallande med karaktären. Spelmani förklarar till exempel varför min RP trollkarlen Runvald vid mogen ålder lämnat sitt liv som makare av magiskt småfjutt till rika: han har helt enkelt spelat bort sin magiska utrustning och måste ut och riskera liv och lem för att få in mer pengar att spela bort.

 

[krank]

Vad är dina erfarenheter och tankar kring detta?

Jag har absolut spelat med spelare som kör mer "frontstory" och så. För egen del går det lite för mycket på tvärs med hur jag vill spela rollspel. Jag kanske inte måste skriva åtta sidor - även om jag personligen tycker att åtta sidor egentligen inte är så mycket text i allmänhet, och går ganska snabbt att läsa - men jag har väldigt svårt att få ut speciellt mycket av att spela en rollperson jag inte vet något om. Hen måste ju ha någon form av bakgrund, i spelvärlden, liksom. Och okej att jag inte känner till hela bakgrunden, men att förväntas gestalta och leva mig in utan att veta någonting? För mig känns det... ihåligt. Som att jag bara flyttar en liten plastfigur på en spelplan, liksom.


Det skulle inte falla mig in att kräva att någon annan gjorde en massa bakgrunds-skrivande eller hittepåande. Kanske om vi skulle spela en kampanj där jag ville ha explicita saker att greppa tag i för att bygga delar av kampanjen. Men i allmänhet inte. Om nån inte tycker sig behöva någon bakgrund - kör utan då, för all del. Men för mig behövs det nog. Plus att jag inte kan låta bli; ge mig en rollperson jag ska spela och jag kommer garanterat direkt att börja berätta berättelser för mig själv i huvudet om saker personen gjort tidigare etc.

Delvis därför har jag inte gett mig in i OSR. Jag har så svårt att tänka mig att bli engagerad i något som är så dödligt. Och där alla mina berättelser bara kastas ut som smuts.

 

[God45]

Jag hävdar och har hävdat ett tag nu att 300 ord är det absoluta maximumet för mängd backstory som kan vara användbart och 50 ord är perfekt. Det intressanta ska hända i spel. Sätt upp ett par plot hooks bara.

 

[Nässe]

Jag tycker ofta det är svårt att i förväg veta vem min karaktär är—inte sällan får jag revidera karaktären många gånger de första spelpassen, och inte sällan ”hittar” jag henne i kroppsspråk mer än i text. Ibland inser jag att jag försökt vara smart när jag skrivit bakgrunden och då blir karaktären pannkaka, och oäkta.

Men för att det här inte ska bli bara en tråd där man antingen slår fast att det finns rätt och fel sätt att spela rollspel, eller kommer överens om att allt är ok, så kan man fundera på vad man ska göra med det här? Vad tillför det här konstaterandet, att vissa har mycket bakgrund till sin karaktär, andra lite, och vissa inget? Kan man använda det när man skriver rollspel? Kan man använda det när man spelar för att göra det roligare?

 

[erikt]

Själv skapar jag nästan aldrig någon detaljerad backstory till mina rollpersoner utan bara något kort på högst ett par meningar. Resten får komma när det behövs och/eller när jag lär känna rollpersonen bättre genom spel.


Backstory kan vara användbar för plot hooks, men i övrigt så behöver man egentligen nästan ingen backstory alls.
Jämför med filmer - hur ofta får man någon slags detaljerad backstory till huvudpersonerna i filmer? Ytterst sällan, men filmerna funkar ändå. Samma med rollspel - en vag outline till bakgrund räcker väldigt långt.

 

[zonk]

Men för att det här inte ska bli bara en tråd där man antingen slår fast att det finns rätt och fel sätt att spela rollspel, eller kommer överens om att allt är ok, så kan man fundera på vad man ska göra med det här? Vad tillför det här konstaterandet, att vissa har mycket bakgrund till sin karaktär, andra lite, och vissa inget? Kan man använda det när man skriver rollspel? Kan man använda det när man spelar för att göra det roligare?

OSR-sättet, där karaktärens historia är det som händer i spel, är grymt kul och kan nog användas på många andra ställen - och har nog gjorts. Jag har varit med om spelare som gjort väldigt involverade backstories som de hoppas ska bli frö till äventyr. Problemet är att övriga spelare oftast inte är involverade alls, så det blir alltså lite sämre med motivationen från de andra.

Här kommer man osökt till tänket att hitta på bakgrund tillsammans, hela gruppen inkl SL, som kan ge väldigt annorlunda spel. Tänk relationerna i stammen i Järn, eller Mutant år Nolls ark. Betydligt lättare då att dra in saker från bakgrunden, om det är en gemensam bakgrund.

En tanke som slår mig är att även SL egentligen omfattas av bristen av engagemang för andras backstories. Det är lätt att tycka att ens egna historier är intressanta, men ofta vill ju spelarna ha rockenroll direkt istället för att få höra en massa detaljer om saker som hänt för länge sen.

 

[Skarpskytten]

... så kan man fundera på vad man ska göra med det här? Vad tillför det här konstaterandet, att vissa har mycket bakgrund till sin karaktär, andra lite, och vissa inget? Kan man använda det när man skriver rollspel? Kan man använda det när man spelar för att göra det roligare?

Ja, det här är riktigt bra frågor. En sak som jag känt i min nuvarande kampanj, där jag har krävt folk på bakgrund (vår noob har sluppit undan, hen testspelar bara ett par möten sen får vi se) är att det uppstår en assymmetri när man bara säger "skriv minst en sida" eller ger likande lösa riktlinjer. Det detta har gett mig är två rollfigurer med massivt mycket krokar och bollar, jag kan bygga hela kampanjen runt de här två texterna om jag vill, två med en del krokar och en utan något alls. Detta är delvis en personlighetessak men också en erfarenhetssak, tycks det som. De två som skrivit mest och mest användbart för mig är klart mer rutinerade än de andra. Vad jag gärna hade sett är ett system som jämnar ut sådant, en system för att skriva bakgrunder som genererar säg tre krokar (eller drivkrafter, eller målsättningar) för varje rollfigur. Ett som håller tillbaka dem som lätt tar över en hel (tradd-)kampanj och hjälper dem som har svårt att bygga en rollfigur som kommer laddad med uppslag till berättelser.

Inser att detta säkert är gjort. Upplys mig i så fall!

 

[krank]

Jag har varit med om spelare som gjort väldigt involverade backstories som de hoppas ska bli frö till äventyr.

Överlag tänker jag att man nog inte kan räkna med att någon annan bryr sig om ens backstory. Det inkluderar både SL och de andra spelarna. Ingen vill veta var du köpt din tröja, liksom.

Så OM man skriver en backstory så får man nog räkna med att det mest är för egen del man gör det. Jag menar, jag tycker t.ex. inte att SL har några som helst krav på sig att knyta in mina påhitt i sina berättelser; jag är helt bekväm i att SL bara kastar ut helt ordinära äventyrskrokar som helt saknar koppling till min rollpersons bakgrund. Och som SL tycker jag mest det är jobbigt och sällan blir bra när jag försöker knyta an till rollpersoners bakgrunder.


När jag byggde verktyg för att generera detaljer till rollpersonernas bakgrunder i Rotsystem så var det nog det här introverta sättet att tänka kring rollpersonen som låg bakom: inte att ge SL eller resten av gruppen något, utan tvinga spelaren att fundera kring sin rollperson, vem hen är och vad hen varit med om, vilka beslut hen tvingats ta etc.

 

[Skarpskytten]

krank Jag känner igen mig i mkt av det du skriver. Kommer därifrån. Vill tillägga att jag inte på något sätt dissar backståry, jag kör med det in min nuvarande kampanj. Men jag vill gärna testa något annat nu. Har skrivit och läst bakgrunder i 29 år typ.

zonk Gillar det du skriver. Lyssnade på Matt Colville häromdan, han hade ett resonemang med det här med XP för guld. Han menade att det bara är en baseline för figurernas motivation och inte de intressanta på ett plan. Det intressanta är vad de gör med allt guld. Och det har gammel-DnD/OSR inget svar på. Det kände jag när jag spelledde OSR, att mina spelare hade behövt hjälp med att hitta vad de skulle göra med allt guldet. Jag hade gärna haft en tabell för OSR-spel där man slår fram en personlig money-sink för varje rollfigur. Eller väljer. Men gillar tanken på en lista, så man inte tappar det där med att det tar en kvart att göra en rollfigur.

God45 Gillar på ett plan en sådan begränsning. Samtidigt slår det rätt olika. Vissa är mästare på att skriva kort. (Som jag, även om jag är rätt babblig här). Andra inte. Så jag vet inte om det är min tekopp. (Ser framför mig ångesten i en av mina spelares ansikten om jag gav hen en sån begränsning).

 

[zonk]

Överlag tänker jag att man nog inte kan räkna med att någon annan bryr sig om ens backstory. Det inkluderar både SL och de andra spelarna. Ingen vill veta var du köpt din tröja, liksom.

Så OM man skriver en backstory så får man nog räkna med att det mest är för egen del man gör det. Jag menar, jag tycker t.ex. inte att SL har några som helst krav på sig att knyta in mina påhitt i sina berättelser; jag är helt bekväm i att SL bara kastar ut helt ordinära äventyrskrokar som helt saknar koppling till min rollpersons bakgrund. Och som SL tycker jag mest det är jobbigt och sällan blir bra när jag försöker knyta an till rollpersoners bakgrunder.


När jag byggde verktyg för att generera detaljer till rollpersonernas bakgrunder i Rotsystem så var det nog det här introverta sättet att tänka kring rollpersonen som låg bakom: inte att ge SL eller resten av gruppen något, utan tvinga spelaren att fundera kring sin rollperson, vem hen är och vad hen varit med om, vilka beslut hen tvingats ta etc.

Japp, det är stor skillnad på att göra det för egen del eller för att man vill att kampanjen ska handla om det. Som SL har jag börjat lämna över mer till spelarna just eftersom jag känner att de går igång mer om de är involverade mer i hur saker ligger till. Lite samma tänk: låt det hända i spel, låt det växa organiskt, låt alla vara involverade, så blir det inte bara SLs/en enda sperlares backstory/värld. Sen förstår jag helt tänket bakom "det ska finnas en sanning etablerad om mordet innan spelet börjar". Det finns ju flera vägar till Rom så att säga.

 

[zonk]

zonk Gillar det du skriver. Lyssnade på Matt Colville häromdan, han hade ett resonemang med det här med XP för guld. Han menade att det bara är en baseline för figurernas motivation och inte de intressanta på ett plan. Det intressanta är vad de gör med allt guld. Och det har gammel-DnD/OSR inget svar på. Det kände jag när jag spelledde OSR, att mina spelare hade behövt hjälp med att hitta vad de skulle göra med allt guldet. Jag hade gärna haft en tabell för OSR-spel där man slår fram en personlig money-sink för varje rollfigur. Eller väljer. Men gillar tanken på en lista, så man inte tappar det där med att det tar en kvart att göra en rollfigur.

Mmmm! Här har jag sett kul tankar om downtime, carousing, osv, där resurser spenderas, risker tas eller inte, osv. Tror Goblin punch skrivit något bra om det. Vet inte om det finns några bra rollspel där det görs ordentligt. Det är en väldigt relevant fråga. Gillar att Kuf verkar ha tagit XP for gold och sprungit iväg nån helt annanstans med det. Kanske går det där att expandera till massor av motivationer och sätt att få XP?

 

[ceruleanfive]

Jag tycker att många har en tendens att överskatta värdet i en bakgrundshistoria. Det är inte att massor av historia finns som är det relevanta – det är att det finns personlighet, motivation, värderingar och dylikt. Tycker jag. Risken med att inte ha förberett något alls kring rollpersonen är att man spelar någon slö variant av sig själv, eller en inkonsekvent och abstrakt rollperson, eller en platt stereotyp.

 

[luddwig]

Här har jag sett kul tankar om downtime, carousing, osv, där resurser spenderas, risker tas eller inte, osv. Tror Goblin punch skrivit något bra om det. Vet inte om det finns några bra rollspel där det görs ordentligt. Det är en väldigt relevant fråga.

Jag gillar varianten i Blood & Bronze där man (förutsatt att jag minns rätt) måste lägga sitt guld på gillesavgifter för att få ta del av gillets hemligheter. Tycker att det på ett snyggt sätt knyter ihop guldet med införskaffandet av nya färdigheter och förmågor.

När det gäller rollfigurer har jag ytterst sällan lagt särskilt mycket krut på bakgrunder, och detsamma gäller folk jag spelat med. Några rader som etablerar viktiga saker om rollfiguren och ger ett och annat att bygga vidare på i spel är lagom. Sedan tänker jag inte hindra den som vill skriva en mindre novell, men jag är måttligt sugen på att läsa den, och risken är stor att jag glömmer hälften.

 

[God45]

krank Jag känner igen mig i mkt av det du skriver. Kommer därifrån. Vill tillägga att jag inte på något sätt dissar backståry, jag kör med det in min nuvarande kampanj. Men jag vill gärna testa något annat nu. Har skrivit och läst bakgrunder i 29 år typ.

zonk Gillar det du skriver. Lyssnade på Matt Colville häromdan, han hade ett resonemang med det här med XP för guld. Han menade att det bara är en baseline för figurernas motivation och inte de intressanta på ett plan. Det intressanta är vad de gör med allt guld. Och det har gammel-DnD/OSR inget svar på. Det kände jag när jag spelledde OSR, att mina spelare hade behövt hjälp med att hitta vad de skulle göra med allt guldet. Jag hade gärna haft en tabell för OSR-spel där man slår fram en personlig money-sink för varje rollfigur. Eller väljer. Men gillar tanken på en lista, så man inte tappar det där med att det tar en kvart att göra en rollfigur.

God45 Gillar på ett plan en sådan begränsning. Samtidigt slår det rätt olika. Vissa är mästare på att skriva kort. (Som jag, även om jag är rätt babblig här). Andra inte. Så jag vet inte om det är min tekopp. (Ser framför mig ångesten i en av mina spelares ansikten om jag gav hen en sån begränsning).

Jag kanske är the wrath of Satan här Jag har på riktigt gett ut uppgiften ”Skriv 600 ord på en timme. Imponera mig!” när vi hade en skrivar studiecirkel.

Men den riktiga anledningen är att jag spellede en massa World of Darkness grejer och jag fick bakgrunder som var 27 a4 sidor långa eller var ett google docs dokument med 20k ord varav 3000 ord var en fetishistisk beskrivning av karaktärens sexiga varulvskropp både som människa och varulv *kräks för alltid*. Folk behövde begränsingar är allt jag säger

 

[afUttermark]

Mitt problem är att när jag skriver backstorys tenderar det coola redan ha hänt.

 

[God45]

Mitt problem är att när jag skriver backstorys tenderar det coola redan ha hänt.

Det är den absoluta dödssynden man inte får begå med backstory. Det förstör för kampanjen, dig och de andra spelarna.

Kan du inte hålla dig från att göra det bör du köra ett par karaktärer med bakgrunden begränsad till namn och klass/yrke/typ. Spela Fightern Karlik eller Toreadoren Melinda eller något.

 

[Mogger]

Det är den absoluta dödssynden man inte får begå med backstory. Det förstör för kampanjen, dig och de andra spelarna.

Kan du inte hålla dig från att göra det bör du köra ett par karaktärer med bakgrunden begränsad till namn och klass/yrke/typ. Spela Fightern Karlik eller Toreadoren Melinda eller något.

Som tur är har @atUttermark en väldigt skicklig SL (kanske Sveriges bästa? ) som påpekar detta och förslår att vi stryker vissa bitar.

Eftersom rollspel är kollaborativt är det svårt att verkligen driva igenom dödssynder om man inte är något av en praktröv

överlag har det för mig varit något av en utmaning. I min spelgrupp utgör Uttermark den ena extremen (det kan även dyka upp motstridiga små bakgrundssnuttar mitt i kampanjen ) medan en annan spelare inte skriver en enda rad.

För mig gör det inget. Det jag är ute efter är engagemang. Om en spelare lägger massa fokus på backstory så vet jag att det är ett tecken på pepp och jag blir glad. Den andra spelaren kan lägga timmar mellan spelmöten på att rita upp gruppens fartyg eller ge en detaljerad beskrivning av den riddarorden som RPn tillhör, och det är ett tecken på pepp så jag blir glad.

Det jag inte gillar är när man slopar backstory för att man inte bryr sig om spelet, eller säger att "det kommer jag på sen" men inte gör det. Och överlag inte bidrar till det kollaborativa. Och det är väl lite där jag värderar backstory högre efter det hjälper mig som SL med sånt jag behöver hjälp med. Frontstory (eller bara story va?) kommer ju vare sig man vill eller inte, men vägen dit kräver mer jobb för SL.

Det sagt så beror det till viss del på att jag som SL inte har riktigt tid att vara så förberedd som jag vill. Har jag en cool sandlåda med tillräckligt många leksaker så är backstory inte lika viktigt, men jag måste ändå veta att RP/spelarna verkligen vill och passar in.

(Vilket är orsaken till att folk spelar samma spel i samma värld år ut och år in. Då är mycket av detta redan klar så fort man vet var i spelvärlden det utspelar sig).

 

[Khan]

Men den riktiga anledningen är att jag spellede en massa World of Darkness grejer och jag fick bakgrunder som var 27 a4 sidor långa eller var ett google docs dokument med 20k ord varav 3000 ord var en fetishistisk beskrivning av karaktärens sexiga varulvskropp både som människa och varulv *kräks för alltid*. Folk behövde begränsingar är allt jag säger

Jag känner mig skyldig. Inte till sexeriet, men jag skrev en gång en pjäs till min Nosse i ett vampyrlajv som bakgrund. Fem akter, 30+ sidor, massor med coola saker som redan hänt, och ytterst få plot hooks för SL att bygga vidare på idag, för alla skurkar nossen behövde hämnas på hade redan fått spö. Typ alla fel som en wannabe-prettolajvare kan göra.

Jag hävdar och har hävdat ett tag nu att 300 ord är det absoluta maximumet för mängd backstory som kan vara användbart och 50 ord är perfekt. Det intressanta ska hända i spel. Sätt upp ett par plot hooks bara.

Jag är mer inne på det här idag jag med. Min första ingång till det var (som så mycket annat) via Noir, där det uttryckligen står att ens bakgrund inte ska vara mer än några meningar lång, för att sedan broderas ut under spelets gång. Funkar finfint. Jag brukar ha en sådan tanke när jag ställer krav på spelarna nuförtiden också, fast gånger två. Några meningar om dig och din bakgrund, men också en gemensam bakgrund för gruppen där jag som SL ofta har en del inspel. Om kampanjen utspelar sig i land X måste RP:s gemensamma bakgrund förklara hur det kom sig att de är där, så långt bort från sitt hemland, tex.

På det stora hela är jag otroligt mycket för att gruppen ska ha haft ett antal äventyr i bagaget redan när spelet börjar om de spelar en klassisk äventyrargrupp/shadowrunners/kotteri/etc. Det gör mycket för sammanhållningen och effektiviteten i spel.

 

[illuzive]

När det gäller OSR/retrokloner tycker jag man kan se en ny karaktär med 0 xp som någon som faktiskt saknar relevant erfarenhet. Ett par meningar som berättar varför personen valt att bli en äventyrare och/eller vad personens primära motivation är - är bra, men sen räcker det för min del (som SL). Jag ser level 1 som en startsträcka där man lär känna sin karaktär - och eftersom OSR är så pass dödligt finns det ingen större poäng i att lägga mer än några minuter på Greger Grottyxa, som sen dör av att en kobold kastar en sten på honom tre steg in i en grotta.