Nekromanti Balansera crunch med fluff

[cogitare]

Vi gled väldigt mycket OT. Skall försöka svara på dina frågor men jag misstänker att vi spelar tillräckligt olika och har olika erfarenheter från de spelgrupper vi spelat i för att hitta total samsyn här. Med detta sagt...

Varför vill du ha åtskillnad mellan fluff och crunch?

Det var inte det jag sade (eller menade iaf.) utan det var att man inte skall balansera en obalanserad ras med fluff.

Så jag tycker det är dåligt om man som spelskapare säger: "Ja, jag vet att Alven har en bonus i 4 av 6 grundegenskaper men har i brödtexten skrivit att de andra raserna tycket illa om dem som balanserande faktor". Detta kan funka i vissa grupper men har inte funkat i någon grupp jag spelat i, för power-gejmern skiter i att andra raser ogillar hans RP. Han är mycket bättre än alla andra från start. Ser man till Warhammer, som den här diskussionen sprang ur, så kan man inte komma ikapp heller. Så om någon har BS 37 som bas medan en annan har 30 aldrig komma ifatt givet ung. samma progression och val av liknande yrken. Hen är fast i att vara sämre helt enkelt.

Tycker det är viktigt och intressant när dom glider ihop.

Jag tycker också att det är viktigt att fluff har en rimlig representation i crunch men det betyder inte att det är en bra väg att gå att göra en Alv bättre än alla andra raser i alla väsentligheter eller magiker bättre än alla andra yrken i alla väsentligheter eller en klan bättre än andra klaner i alla väsentligheter. Och sedan slänga in någon notis om att de får kämpa med en orättvisa i settingen på något sätt. Min erfarenhet är att en sån här orättvisa ofta blir väldigt 'swingy' och svårbalanserad från SL. Antingen gör SL det så pass svårt att leva med den här orättvisan i settingen så ex. Alv blir ospelbart eller så trivialiseras det till att bli en gimmick som inte inverkar rimligt i spelet (typ en kommentar om att under downtime säger folk dumma saker till din alv eller liknande). Problemet är att det inte är kvantifierat på något sätt utan väldigt mycket öppet för tolkning.

Det är samma sak som klan-nackdelar i Vampire. Flera av dem (Nosferatu, Brujah eller Gangrel) har en strikt system-inverkan som är svår att ducka. Du kan inte använda en färdighet tillsammans med App som Nosse, varje gång du försöker motstå frenzy är diffen högre, var femte gång du frenzar sänks dina sociala stats). Andra är mycket mer svårtolkade och svårapplicerade, främsta exemplet här är väl Tremere (men även Toreador tycker jag) som tom. kan vara något av en fördel. Beroende på hur hårt SL spelar ut din delvisa blood bound till din klan-elder så kan detta vara precis hur omöjligt som helst eller ändå bara i linje med hur du skulle spela din RP (lojal mot klanen är inte orimligt för en Tremere emm). Och om SL t.ex. går med på att du är blood bound till in Mentor (som ändå "står på din sida") så är nackdelen ganska null och void. Detta är ytterligare ett exempel på att det är svårt att balansera mellan crunch (nosse, brujah, gangrel) och fluff (tremere och toreador).

Har några såna spelare i min grupp. "OK, vilka vill vara kaptener?" "Njaej.. jag vill nog bara börja som en enkel rigger."

Jag har inga problem med detta så länge systemet har löst det på ett sätt som inte innebär att Kapten > Rigger i alla väsentligheter. Min erfarenhet att om det inte är så, så kommer den som valt att spela Rigger förr eller senare känna sig förfördelad antingen av systemet eller den som inte förklarade hör honom att han kunnat spela Kapten och bli lika bra som sin Rigger men få ytterligare X andra fördelar.

Cog.

 

[2097]

Detta kan funka i vissa grupper men har inte funkat i någon grupp jag spelat i, för power-gejmern skiter i att andra raser ogillar hans RP. Han är mycket bättre än alla andra från start.

Så långt var jag med. Det jag undrar är varför det gör något? Är det inte OK att han är så sjukt mkt bättre?

Antingen gör SL det så pass svårt att leva med den här orättvisan i settingen så ex. Alv blir ospelbart

Tror det var lite det God45 var ute efter i TEW!CD. Folk kommer spela hober eller människor.

Det är samma sak som klan-nackdelar i Vampire. Flera av dem (Nosferatu, Brujah eller Gangrel) har en strikt system-inverkan som är svår att ducka. Du kan inte använda en färdighet tillsammans med App som Nosse, varje gång du försöker motstå frenzy är diffen högre, var femte gång du frenzar sänks dina sociala stats).

Det gillar jag iofs. Att fluffet får sätta ett rejält avtryck på crunch. Är det det du är ute efter? Någon typ av mekanik för hur alverna blir missbehandlade daily weekly monthly and yearly until you elven treehuggers see clearly.

Jag har inga problem med detta så länge systemet har löst det på ett sätt som inte innebär att Kapten > Rigger i alla väsentligheter. Min erfarenhet att om det inte är så, så kommer den som valt att spela Rigger förr eller senare känna sig förfördelad antingen av systemet eller den som inte förklarade hör honom att han kunnat spela Kapten och bli lika bra som sin Rigger men få ytterligare X andra fördelar.

Men det verkade som om han ville spela underdog.

eller den som inte förklarade hör honom att han kunnat spela

OK, detta är ju urviktigt, när det gäller dina exempel med alv eller noldor.

 

[cogitare]

Tror det var lite det God45 var ute efter i TEW!CD. Folk kommer spela hober eller människor.

För mig blir det en disconnect om man som SL säger: "Du kan spela alv, människa, dvärg eller halvling. Men väljer du att spela alv kommer jag göra livet så surt för dig att du kommer ångra det". Då är inte spelbart spelbart längre (som jag ser det). För mig skall det som presenteras av spelet som möjligt för dig att spela (ex. raserna i warhammer eller klanerna i vampire) också vara möjligt för dig att spela.

Sen kan man mycket väl som SL välja att göra mer tema-artade kampanjer i stil med att nu spelar vi alla Anarchs så att göra ivory-tower klaner är inte rekommenderat eller nu skall vi spela i alvskogen så att göra något annat än alv och i viss mån människa kommer leda till en massa problem för den spelaren.

För mig när jag öppnar ett spel så antar jag att generellt sett i den setting det utspelar sig i så kan man spela de alternativ som finns (och om inte att det är tydligt markerat att så inte är fallet).

MEN detta har inget att göra med min ursprungs-beef att det är ett dåligt drag (och svårt att genomföra i praktiken även att du verkar lyckats med det så hatten av) att försöka balansera upp en ras eller klass eller yrke (eller...) som har en svaghet i reglerna med någon perk i settingen eller vice versa.

Det gillar jag iofs. Att fluffet får sätta ett rejält avtryck på crunch. Är det det du är ute efter? Någon typ av mekanik för hur alverna blir missbehandlade daily weekly monthly and yearly until you elven treehuggers see clearly.

Om jag nu skulle gett en sådan nackdel till alver så hade jag definitivt försökt kvantifiera den bättre än att "Non elven races do not like elves" (ung. så här tolkade jag inlägget och att det skulle vara förlåtande för att alver har kraftfullare förmåga (eller någon sorts tärning eller vad det nu var)). Jag hade istället haft något i stil med att alver får si och så mycket minus i social interaktion med icke-alver samt att priser är 10% högre för alver utanför alviska bosättningar.

Men det verkade som om han ville spela underdog.

Det finns inget motsatsförhållande till att vilja spela en karaktär som är en underdog men samtidigt vilja ha samma regelmässiga förutsättningar som någon som inte är det.

Jag försöker med ett exempel (obs helt påhittat system nu samtidigt som jag sitter och skriver):
Varje spelare har 3 bakgrundspoäng (BP).
Spelare1 vill spela Rigger och väljer då att lägga ett BP på att bli Sjöfarare men väljer att lägga noll poäng på att få någon status inom det här yrket och sparar 2 poäng till särskilda förmågor. Fullt medveten om att han då inte kommer ha något direkt inflytande, pengar eller finare titel inom settingen.
Spelare2 vill spela Kapten och väljer att ett BP på att bli Sjöfarare och sedan 2 till på att bli Kapten (1 poäng hade givit Navigatör eller Löjtnant eller liknande nivå) vilket lämnar noll poäng till särskilda förmågor. Dock får han ett bättre titel (bonus i social interaktion med de inom samma syssla typ...) och pengar.

Detta tycker jag är rimligt för då får spelaren göra lite avkall på vissa saker för att nå upp till annat (även att jag inser att det är ganska banalt exempel). Spelaren kan då välja att spela en underdog (Rigger) men får någon sorts kompensation för det (kvantifierbar). Men i gamla whfrp var det ju tom. så illa att man slumpade ut sin ras och yrke och där kunde man dra rejäla nitlotter om man hade otur som man ganska lätt kunde kolla upp hur mycket back man låg rent xp-mässigt bara från början (antal färdigheter och talents man fick). Whfrp 2 var dock mycket bättre här en 1:an har jag för mig (minns inte detaljerna för det var lätt 20 år sedan jag spelade whfrp 1 ).

Det känns här lite som du hakat upp dig på att jag inte vill att crunch och fluff skall haka i varandra och så är inte fallet. Jag vill dock inte att man försöker balansera upp en (som exempel) ras som har +3 i fyra grundegenskaper (alla andra raser har bara +3 i två GE) med att de i någon landsända av settingen anses vara det värsta som finns eller dylik fluff-mässig egenskap. Vill man att de har +3 i fyra egenskaper får de få system-relaterade nackdelar i liknande paritet (inga särskilda förmågor alls från början där alla andra får 2 stycken eller vad som nu kan vara lämpligt beroende på system).

Cog.

 

[2097]

För mig när jag öppnar ett spel så antar jag att generellt sett i den setting det utspelar sig i så kan man spela de alternativ som finns (och om inte att det är tydligt markerat att så inte är fallet).

Ja, denna typ av tydliga markeringar är jätteviktiga. Spelet ska presenteras som hob eller människa. Och med rejäla brasklappar alv och dwarve.

Jag vill dock inte att man försöker balansera upp en (som exempel) ras som har +3 i fyra grundegenskaper (alla andra raser har bara +3 i två GE) med att de i någon landsända av settingen anses vara det värsta som finns eller dylik fluff-mässig egenskap.

Tror du är inne på en vettig poäng om jag tolkar dig såhär:

Balans fungerar bäst när den är inom samma område. Exempel: RP är balanserade inom strid, och dom är balanserade utanför strid.

Är det ungefär så du tänker?

Men för mig kan ibland medveten obalans bli väldigt rolig och lyckad och frö till mycket bra spel.

 

[cogitare]

Ja, denna typ av tydliga markeringar är jätteviktiga. Spelet ska presenteras som hob eller människa. Och med rejäla brasklappar alv och dwarve.

Ok, så länge man då är medveten om att man rör sig bort från (vad jag anser vara) klassisk Warhammer och gör sin egen 'take' på settingen där man bestämt att människor och halvlingar är de primära (och spelbara raserna) medan dvärg och alv inte är det. Detta är helt ok för mig men jag förutsätter att någon som tar sig en TEW gör det i warhammer och där finns (out of the box) fyra spelbara raser

Balans fungerar bäst när den är inom samma område. Exempel: RP är balanserade inom strid, och dom är balanserade utanför strid.

Är det ungefär så du tänker?

Ja, precis. Det kan vara nog så svårt som SL att balansera att yrke1 ger +3 på slåss medan yrke2 ger +3 på övertala. De är rent siffermässigt helt jämlika men om slåss används 100 ggr per spelmöte men övertala 3 så blir det galet ändå. Att försöka översätta alvens bonus till tillämplig mängd rasism i settingen ser jag som näst intill omöjligt att lyckas med.

Men för mig kan ibland medveten obalans bli väldigt rolig och lyckad och frö till mycket bra spel.

Orelaterat balans mellan olika regel-delar (så som raser, yrken, förmågor osv.) så skall det självklart finnas någon sorts friktion i settingen. Det som ger upphov till intressanta scenarion och händelser. Det som ligger som bas för äventyren. MEN för mig kan detta vara ganska frikopplat reglerna. Dvs. varför faktionX (<-- obs, kolla stavningen) ligger i luven på faktionY behöver inte ha en direkt regelmässig koppling som sådan. Eller varför rasX ogillar rasY eller vad alla andra av den här sortens upplägg som ger friktion och liv till settingen och ger spelarna ett ekosystem att navigera och uppleva äventyr i. Detta är ett tillräckligt stort uppdrag för SL att porträttera bra (särskilt i ikoniska settings som Old World, Faêrun etc.) så om man slipper försöka parera att spelmakarna gjort den ena rasen till bara bättre än en annan kan man slippa.

OBS! Om man nu som grupp finner nöje i att viss ras har bättre regelmässiga fördelar så är det ju lätta handgrepp att få till det och kör hårt om det nu är något man gillar. Inte min kopp the dock!

Cog.

 

[2097]

MEN för mig kan detta vara ganska frikopplat reglerna.

Och nu kommer vi tillbaks i det här med kopplingen mellan fluff och crunch

Vi var ju båda inne på att vi gillade hur regelkodifierad nossarnas fulhet i V:tM är osv. Tänk dig en regelmässig underdog. Svart av kval, vit av lust är ju delvis uppbyggd på det. En spelare kommer insläntrades som vampyrjägare, en annan spelare spelar en gammal och mäktig vampyr, en tredje en ung och dum vampyr. Status-spel såsom i Play Unsafe.

Dvs. varför faktionX (<– obs, kolla stavningen)

?

 

[cogitare]

Och nu kommer vi tillbaks i det här med kopplingen mellan fluff och crunch

Vi var ju båda inne på att vi gillade hur regelkodifierad nossarnas fulhet i V:tM är osv. Tänk dig en regelmässig underdog. Svart av kval, vit av lust är ju delvis uppbyggd på det. En spelare kommer insläntrades som vampyrjägare, en annan spelare spelar en gammal och mäktig vampyr, en tredje en ung och dum vampyr. Status-spel såsom i Play Unsafe.

Jag menade att settingen som spelarna rör sig i och dess faktioner med tillhörande friktion dem emellan inte måste vara kopplade till regler. Detta har inget att göra med gruppsammansättning och vad som tillåts att ha som RP.

Har hört att vissa superhjältespel har löst att ha ex. Hawkeye och Hulk (som uppenbart är olika tuffa där den ena är nästan odödlig och oändligt stark medan den andra är en extremt vältränad människa) eller varför inte Batman och Superman som spelar i samma grupp. Och gjort detta på något smart sätt. Jag har dock inte spelat dem så jag vet inte hur

Men jag hade inte själv velat ge mig på att ex. spela ringens brödrarskap med konventionella regel-system (typ BRP, WoD, D20 eller liknande) för skillnaden mellan Gandalf och en gemen Hob hade ju gjort att de allra flesta som fått spela Hoben hade tyckt det varit lite tråkigt att Gandalf är så oerhört mycket mer mäktig än vad hans RP är.

Svart av Kval, Vit av Lust har kanske löst detta på något fiffigt sätt så RP med olika "kraftnivå" funkar jättebra tillsammans. Vet inte, har inte spelat eller läst.

Jag skiljer alltså på hur olika faktioner förhåller sig till varandra och hur spelarnas RP förhåller sig till varandra (ur ett regel perspektiv). Det förra får gärna vara rent fluff som jag kan trixa runt med utan att jag bryter någon regel för den skulle medan det senare bör han sin grund i crunch. Hur sedan spelarens RP förhåller sig till faktioner är en annan pilsner som jag inte direkt tagit hänsyn till i det jag skrivit hittills.

Cog.

 

[2097]

Jag menade att settingen som spelarna rör sig i och dess faktioner med tillhörande friktion dem emellan inte måste vara kopplade till regler.

Men i fallet att tillhöra klanen Nosferatu så finns ju en regelkoppling (app).

Jag är jätteintresserad av när fluffet är inne på reglernas område och klampar.

Har hört att vissa superhjältespel har löst att ha ex. Hawkeye och Hulk (som uppenbart är olika tuffa där den ena är nästan odödlig och oändligt stark medan den andra är en extremt vältränad människa) eller varför inte Batman och Superman som spelar i samma grupp. Och gjort detta på något smart sätt. Jag har dock inte spelat dem så jag vet inte hur

Spelet (Marvel Heroic Roleplaying) bygger på att fördela spotlight-tid på ett smart sätt.

Att Stålis är så sjukt mkt mäktigare gör inte så mkt när Lädis har lika mycket tid att göra coola saker i spelet.

Men jag hade inte själv velat ge mig på att ex. spela ringens brödrarskap med konventionella regel-system (typ BRP, WoD, D20 eller liknande) för skillnaden mellan Gandalf och en gemen Hob hade ju gjort att de allra flesta som fått spela Hoben hade tyckt det varit lite tråkigt att Gandalf är så oerhört mycket mer mäktig än vad hans RP är.

Men dom som vill vara Gandalf kan ju vara Gandalf så kan dom som vill vara hober vara hober. Om mäktighetsskillnaden är tydlig för spelarna när dom skapar sina RP. Om spelet tar sig tid att andas, bryta bröd hober emellan, osv osv. Göra “hobliga” saker, även om dom sakerna är “klenare” än att bekämpa balrogen under Moria.

Svart av Kval, Vit av Lust har kanske löst detta på något fiffigt sätt så RP med olika “kraftnivå” funkar jättebra tillsammans. Vet inte, har inte spelat eller läst.

Det är till och med så i Svart av kval, vit av lust att RP kan slåss mot varandra. Om du är mäktigare kan du lätt spöa den andra och ha fullt stöd i reglerna för det. Det är t.om. bland dom få regler som finns, regeln att dom olika åldrarna på vampyr är obalanserade.

 

[Rymdhamster]

För mig kokar det ner till följande: reglerna vill jag ha för att stötta mig på, men världen vill jag göra till min egen.

Om reglerna då balanseras världen så riskerar jag alltså att sparka undan min egen krycka =) Själv har jag ju tillexempel ingen lust alls att ha med rasism och sånt i nån större utsträckning när jag spelar rollspel (möjligen för att göra någon riktigt ond skurk extra ond, men inte mer än så), så då skulle ju alla nackdelar med att spela drow försvinna (well... förutom eventuella problem med solljus och sånt).

Nu, i viss utsträckning så går ju detta att justera, men jag vill inte behöva kolla tillbaka på reglerna och fundera över om jag sabbar något varje gång jag vill dra något ur baken gällande spelvärlden.

Och jag har stora problem med det är stor skillnad på "hur bra" rollpersonerna är från start eftersom jag flera gånger på grund av detta hamnat i situationer där det typ bara är en rollperson som får göra allt för att den är bäst på det. Detta eftersom jag tvärt emot OSR-rörelsen kör på Character Skill before Player Skill (i viss utsträckning, beroende på situation).

Jag ogillar därför alla former av slump i karaktärsskapning (annat än möjligen som rent inspirerande).

 

[cogitare]

Jag är jätteintresserad av när fluffet är inne på reglernas område och klampar.

Ok, topp!

Spelet (Marvel Heroic Roleplaying) bygger på att fördela spotlight-tid på ett smart sätt.

Låter vettigt. Oftast, när vi spelat, så har det landat på att den som har den bästa RP:n (för att utföra något) är den som också utför det. Lite grovt tillyxat sådär. Alltså, om man då får RP som magiker kunde i bli i ex. ADD som glänser över alla andra klasser där de annars borde vara bäst. Att få en magiker (i ADD) som delade ut skada bättre än en krigare var inte svårt, tålde mer (Stoneskin ftw!), kunde övertala vem som helt (Dominate, Charm Person), kunde ta sig in överallt (spider climb, fly), röra sig osedd (invisible + fly så är man helt ljudlös också) eller röra sig obehindrat i vildmark (vem behöver en ranger när man har spells som gör att man går in i en pocket-dimension där det finns mat för hela partyt och det är i det närmast omöjligt att någon kommer obemärkt traskande in i ens läger för man är i en frigging pocket-dimension) osv. osv.

Det är till och med så i Svart av kval, vit av lust att RP kan slåss mot varandra. Om du är mäktigare kan du lätt spöa den andra och ha fullt stöd i reglerna för det. Det är t.om. bland dom få regler som finns, regeln att dom olika åldrarna på vampyr är obalanserade.

Ok, låter inte som ett spel för mig heller då helt enkelt

Vi har helt enkelt olika perspektiv här känns det som.

Och jag har stora problem med det är stor skillnad på "hur bra" rollpersonerna är från start eftersom jag flera gånger på grund av detta hamnat i situationer där det typ bara är en rollperson som får göra allt för att den är bäst på det. Detta eftersom jag tvärt emot OSR-rörelsen kör på Character Skill before Player Skill (i viss utsträckning, beroende på situation).

Jag ogillar därför alla former av slump i karaktärsskapning (annat än möjligen som rent inspirerande).

Detta! Håller med om allt du skriver här till 100%!

Cog.

 

[2097]

Ja, jo, [URL="https://www.rollspel.nu/threads/71998 tycker också det är bättre när det är happy-happy-joy-joy[/URL] mellan dom olika varelseslagen. Bra påpekande, Rymdhamster, jag var nog ute på rätt tunn is här med nosse-exemplet osv.

Så om jag skulle använda CD till ett sånt spel skulle jag nog bara helt enkelt acceptera att alver var bättre utan att utsätta dom för rasism.

Och jag har stora problem med det är stor skillnad på “hur bra” rollpersonerna är från start eftersom jag flera gånger på grund av detta hamnat i situationer där det typ bara är en rollperson som får göra allt för att den är bäst på det. Detta eftersom jag tvärt emot OSR-rörelsen kör på Character Skill before Player Skill (i viss utsträckning, beroende på situation).

Men är det inte lite… tråkigt? Att spela spel som går ut på skicklighetsutmaningar men det är rollpersonens skicklighet ist för ens egen?

Det var min fördom mot JRPG-dataspel länge, att Zelda var roligt för där fick man själv klura, medan JRPG bara var Progress Quest typ. Sen insåg jag att det fanns klur där också, hur man gjorde sin build och skötte sin potion econ osv osv.

Att spela en inkompetent RP i ett story-spel är däremot nice. “Jag som spelare vet hur jag skulle hantera den här situationen men nu följer vi RP ner i botten.” Där kan jag argumentera för character skill. Men inte om det gäller rena utmaningsspel. Tycker det verkar så trist att inte själv få ge sig på utmaningarna utan bara vara hänfallen till RPs förmågor …?

Och om det inte är ett utmaningsbaserat spel, då är det ju ok att RP är olika bra så länge spotlight fördelas rättvist.

 

[cogitare]

Men är det inte lite… tråkigt? Att spela spel som går ut på skicklighetsutmaningar men det är rollpersonens skicklighet ist för ens egen?

Nä, det tycker inte jag. Och det faller tillbaka på gamla diskussioner och argument såsom att ingen kräver av dig att du skall kunna besegra SL i envig när spelet abstraherar strid. Men plötsligt när det kommer till övertala eller var i ett imaginärt rum man letar så faller det på dig som spelare att säga rätt ord.

Det leder till en inbyggd orättvisa, tycker jag, där t.ex. spelare med smort munläder lätt tar alldeles för stor plats vid spelbordet medan spelare som inte är bekväma att ta den platsen blir satta på sidlinjen.

Sen blir det, iaf. enligt min erfarenhet, oftast någon form av kompromiss när man rör sig utanför strid (för det är inte rimligt att testa player skill när det gäller strid tycker jag). Alltså att SL tar vad spelaren säger i beaktande och väger in det i utgången för handlingen, kanske ger en bonus (eller ett minus om det rimmar illa med SL 'bakom ridån kunskap' om situationen).

Detta är för mig skälet att jag hellre ser att man testar RP:ns skicklighet snarare än spelarens skicklighet. Blir mindre godtyckligt så också enligt min erfarenhet.

Cog.

 

[2097]

Men då blir det givna alternativet att man spelar spel som inte främst går ut på skicklighetsutmaningar.

Att köra Character Skill i ett skicklighetsutmaningsspel känns för mig som att ladda ner en schack-AI (dvs inte en jag gjort själv) och skicka in den i en turnering och sen sitta och hålla tummarna.

Jag orkar inte det. Nu menar jag inte detta som en sorts one-true-way-to-spel-rollspel grej utan bara min egen smak, jag orkar inte det.

Ser då två alternativ:

Spela spel som går ut på intressanta val istället, ex vis “ska jag fortsätta som polis trots att jag vet vilken korruption det finns där inne” osv, eller spela spel som har spelarutmaningar (player skill) – lagom utmaningar. Som är lagom svåra för hur mkt/lite munläder jag just nu har.

Får ibland PM från folk som gillar the second coming of 2097 att jag mina inlägg har blivit bättre den här omgången. Och jag tror att det delvis är för att jag har tränat genom att spela just munlädersrollspel. Tycker denna typ av “player skill”-spel är otroligt givande trots att jag var så himla dålig och blyg och skamsen ibörjan.

Så jag gillar en mix. Intressanta val (utefter RPs begränsningar, den subtraktiva modellen) och så spelarutmaningar. Rollpersonsutmaningar är däremot för mig… så olockande.

Det här med att besegra SL i envig…
stridssystemet har förhoppningsvis en av följande två

• Intressanta val i sig, var jag ska ställa mig i rummet, hur jag ska förbereda för striden, vad jag ska ha med för vapen (dvs ett spelarskicklighetsinslag)
• Eller är över snabbt med ett rull och inte ett huvudfokus i spelet.

Båda dessa två saker har dessutom fördelen att dom mildrar obalans mellan rollpersonerna.

 

[Rymdhamster]

Men är det inte lite… tråkigt? Att spela spel som går ut på skicklighetsutmaningar men det är rollpersonens skicklighet ist för ens egen?

Är det inte så här de flesta brädspel funkar? Tycker du inte om brädspel? Jag tycker om brädspel, och skall jag vara ärlig så spelar jag brädspel och rollspel på ungefär samma sätt.

Det här blir ju liksom ett helt annat sätt att närma sig rollspelandet på och det är defintivt inte allas kopp the. Och jag är absolut beredd att erkänna på en gång att nykeln till att göra sånt här spel roligt är inkonsekvens. Dvs ibland får absolut playerskill gå före characterskill om det känns mest passande. Oftast brukar jag låta player skill trumfa tärningsslag om det går i linje med characterskill. Och ibland så slår man bara helt enkelt. Ibland beskriver man vad man gör först, ibland slår man först och beskriver vad man gör därefter...

Och sen så kombinerar man detta med lite samberättande också för att verkligen få det att flyta på bra =)

Sen tror jag också att det underliggande handlingen blir betydligt viktigare med den här stilen, då utmaningen till stor del hamanar i att lista ut intrigen, snarare än att lista ut pusslet.

 

[2097]

Är det inte så här de flesta brädspel funkar? Tycker du inte om brädspel?

Det finns gott om brädspel som funkar så, ex vis Orm och Stege och Candyland. Det finns inget du kan göra för att din spelpjäs ska komma fortare i mål.

Men som du skrev:

i viss utsträckning, beroende på situation

Så tycker jag spel blir bäst när det finns inslag av egna val, egna saker att klura på och bli bättre på.

Hellre schack än fia. Och hellre rollspel än nästan vilket brädspel som helst.

Sen tror jag också att det underliggande handlingen blir betydligt viktigare med den här stilen, då utmaningen till stor del hamanar i att lista ut intrigen, snarare än att lista ut pusslet.

Mmm, det där är inte min kopp te, nej.

Ok, [Svart av kval, vit av lust] låter inte som ett spel för mig heller då helt enkelt

Jag tycker du ska testa det eller iaf läsa det. Även om det inte blir ditt vardagslir.

 

[Rymdhamster]

Jag tycker du ska testa det eller iaf läsa det. Även om det inte blir ditt vardagslir.

Det är definitivt ett spel man skall försöka få spela nån gång på ett Dancon, exempelvis, tillsammans med folk som gillar det. Väldigt lärorikt, väldigt annorlunda sätt att tänka jämfört med exempelvis tradspel!

Enstaka sessioner med spel som SakVal och Apocalypse World har förbättrat mitt tradspelande något enormt =)

 

[2097]

ABT—always be testing

 

[cogitare]

Jag tycker du ska testa det eller iaf läsa det. Även om det inte blir ditt vardagslir.

Står just nu utan spelgrupp så spel blir det inte. Läsa kan jag definitivt göra. Att läsa olika spel är lite av en hobby och det breddar mig i mitt eget hobby-spelmakande. Är det gratis är det ju en ytterligare bonus (har inte kolla länken ännu).

Cog.

 

[2097]

Staffan övertalade mig till att benåda dom som skrivit "fraktion". Jaja!

 

[luddwig]

...eftersom jag tvärt emot OSR-rörelsen kör på Character Skill before Player Skill...

Jag är inne på samma linje men törs knappt prata om det öppet eftersom player skill är det nya svarta (eller the return of det gamla svarta, men kanske inte lika hett som för säg två år sedan!?). I och för sig gillar jag player skill också. En kombination av båda tycker jag är bäst. Player skill för att spelare ska få känna sig duktiga, character skill för att folk inte ska tvingas att spela sig själva. Som en konsekvens gillar jag också sociala färdigheter och ska försöka komma ihåg att använda dem mer framöver (jag har slarvat på sistone).

För att försöka hålla mig till ämnet ska jag också skriva något om att balansera fluff med crunch, vilket jag tycker är något som oftast funkar dåligt. Det problem jag upplever tror jag hör ihop med att fluffet är så mycket lättare att glömma bort, prioritera bort eller förminska medan crunchet har en fastare förankring. Således föredrar jag när fluff och crunch balanseras var för sig.