Nekromanti Balanserade rollspel. Bra eller dåligt?

[Pom]

Re: Det som inte går att nå är meningslöst...

Inte bara det, spelbalans i dess ideala form förstör spelet.

Vad menar jag?

Jo, vad innebär en perfekt balans? Den innebär exemplevis att alla strider slutar med att båda sidor dör, samtidigt. Det innebär att alla alltid är lika bra på allting, alltid lyckas samtidigt, alltid lyckas lika bra. I en perfekt balans finns inget spel.

OK, då har vi etablerat att den perfekta balansen är dålig. Det är då rimligt att anta att området närmast den också är olämpligt att beträda.

Alltså, för säkerhets skull så föreslår jag att man stannar en bra bit från den, just in case.

Nu blandar du ihop just det du tidigare i tråden definierade som två olika saker.

Let?s start with finding out what game balance actually means. The term is usually used in two different contexts, the first is balance among the player characters and the other is balance between the group of characters and the opposition the game master throws at them.

Men det blir tråkigt om alla dör i alla strider, det medges.

 

[Sodivra]

Sent och kort svar.

Jag vet inte om det här ger något, men jag spottar ur mig det ändå.

Förr så tyckte jag att balans var något rätt onödigt - Vill någon opta sin rollperson så får han väl det, om han tycker det är kul. Fast nuförtiden tänker jag så att det är själva utmaningen i optandet som gör det kul. Nu har jag också en syn på balans som handlar mer om delaktighet än siffror.

Resten av min syn på balans delar jag med Rising. Det räcker att spelarna känner att de har någorlunda lika inflytande på handlingen. Ett spel som ger bra förutsättningar för det är balanserat.

 

[Gordeg]

Re: Det som inte går att nå är meningslöst...

Somliga spelare är ena rackare på att utnyttja reglerna till sin (och sin RP:s) förmån, andra kunde inte bry sig mindre. Precis som i verkliga livet går det inte att nå balans - jämlikhet - de naturliga skillnaderna mellan spelarna kommer alltid att omintetgöra alla försök till spelbalans.

Vilket kanske är den största anledningen till att jag vill spela med någorlunda balanserade system. Ty i ett system som är uppenbart obalanserat förstoras skillnaden mellan regelutnyttjare/powergamers och de som inte bryr sig. Regelutnyttjarnas små påhitt får större genomslagskraft när systemet har glitchar.

De system som ger sig katten på att skapa balans (som DnD) lyckas bara att med löjligt otrovärdiga begränsningar kringskära spelarens möjligheter att utveckla sin RP som han vill

Jag har även sett en del mindre trovärdiga rollpersoner pga regelglitchar och spelarnas förmåga att utnyttja dem.

Gordeg

 

[Troberg]

Re: Det som inte går att nå är meningslöst...

Nu blandar du ihop just det du tidigare i tråden definierade som två olika saker.

Not really, man kan väl slåss inom gruppen också?

 

[Erufailon]

Re: Det som inte går att nå är meningslöst...

ok, nu ska jag börja med en liten klar sanning, alla är vi olika, det hoppas jag vi alla går med på. Alla spelare är därför oxå olika eller hur? har olika spelsett, ser olika på rollspel, vill ha ut olika av rollspel.
Jag har sett många scenarier skapta efter mallar om vad man kan vänta sig av en spelgrupp, vad det brukar finnas för arketyper mm. om detta är rätt eller fel tänker allefall inte jag gå vidare på.
för att plocka upp den röda tråden igen...
Men eftersom det oftast finns olika typer av spelare representerade i spelgrupper så kan man oundvikligt få någon som kanske oftast spelar den talförde och högljude karaktären, och ibland tycker andra folk det är ok, är det emot jämstäldheten innom spelgruppen?
ibland kan det bli för mkt det erkänner jag, men en spelledares mål är ju att få alla att ha kul, det går nog de flesta med på.
klagar spelgrupper ofta på att det inte är jämlikt? vi i våran förening brukar inte ha så mkt att klaga på direkt i den synpunkten.
hur är det för er? är ni alla spydiga adelsmän med tungan rätt i mun som gillar att intrigera ihjäl er? (inget fel på det )

Själv tycker jag att begränsningar är dåliga, om någon vill spela den gaaamla magikern gandalf, låt denne göra det, han behöver inte vara balanserad till resten, låt honom ha sina problem oxå, man lär ha dragit på sig ett och annat under sin lååånga livstid.
Vad jag menar är att det är själva ROLLspelande som kanske gör att det endå på något konstigt sätt blir jämnställt, eftersom spelledaren vill att alla ska kul.

 

[walium]

Pja...hmm

Först och främst måste den eventuella spelbalansen vägas mot spelvärldens logik. Om hela världen kontrolleras av onda nazininjor ifrån framtiden så är det väl rimligt att dessa är något bättre och farligare än en lappländsk bonde med Lantmännen-keps?

Rollpersoner är oftast specialiserade inom något fält och då bör de också vara bättre på just detta än sina kamrater som valt helt andra banor. Jag tror mer på en spelmässig snarare än siffermässig balans där vissa karaktärer är bättre än andra i vissa situationer men ingen är bättre än alla andra i alla situationer.

Sedan går det givetvis inte att ignorera det faktum att rollpersonernas prestationer och öden beror rätt mycket på spelarna och deras agerande och förutsättningar.

 

[The_Gorger]

För obalans!

Jag är för obalans!
Mäktiga hjältar som gör stordåd finns det gott om, men när ngn total loser visar framfötterna blir alla impade(de blir alltså imponerade, inte förvandlade till små runtskuttande smådjävlar).
Pga namn-tråden kom jag att tänka på en gammal karaktär. Han saknade i princip verbal förmåga(grymtningar, svordomar och könsord var allt han behärskade), bonking skills, charm, vackert utseende, respekt från övriga spelare samt allt annat man kan tyckas vara intressant. Han var en totalt malplacerad isländsk arbetare, som inte visste ngt annat än att köra truck och lastbil, bära tunga saker, fixa maskiner o dyl. Det fanns dock inget sådant i äventyret. Det handlade om att spränga ngn sorts sekt/agentcell. I slutet blev det dock han som slängde en back molotovcocktails på en GenSol-elitklass(übercyborg) och förgjorde den efter att alla andra dött.

Vad är då poängen med denna historia, jo att det var skitskoj att spela denna inkompetenta idiot, bland ett gäng streetsmarta superkrigare. Kanske tillockmed den roligaste karaktären jag spelat. Det fanns ingen som helst rättvisa eller balans, men ändå lyckades han briljera i slutet, samt jag ha riktigt roligt.

 

[Quadrante]

Riktig balans uppnår man med orättvisor.

Sidospår - vad är balans, hur uppstår balans.

För att någon ska uppleva ett spel är balanserat, så måste det finnas saker som drar åt olika håll. Så att det finns något som balanseras mot varandra.
Att ha ett spel som "anser sig balansera" men egentligen bara har lika värden, är inte vad jag anser som ett balanserat spel.

Balans uppstår när man upplever att man har det bättre än de andra, och de andra tycker att de valt bätte än dig. Desamma när man läser olika delar av spelet (att man slås av tanken "men det här verkar ju mest fördelaktigt" medans man läser det), oavsett vilken del av spelet man läser.

 

[Bombu]

Re: För obalans!

Vad är då poängen med denna historia, jo att det var skitskoj att spela denna inkompetenta idiot, bland ett gäng streetsmarta superkrigare. Kanske tillockmed den roligaste karaktären jag spelat. Det fanns ingen som helst rättvisa eller balans, men ändå lyckades han briljera i slutet, samt jag ha riktigt roligt.

Jag tycker man ska få välja att spela en sådan karaktär du beskriver....

Men om man vill så ska man få spela en figur som är lika bra som de andra.


Alltså frivillig obalans från spelaren ok, annars ser jag inget skäl för det.