Rising
Vila i frid
Efter Walles tråd om Adelsmän och bönder så började jag att leta efter balanseringstrådar på forumet och slogs av att de ofta leder till kratiga diskussioner. Ämnet är förmodligen hetare än friform/regler, om vi bara betänker att diskussioner om XP också på något sätt är en balanseringsfråga.
Nu skall vi dock inte prata om huruvida balansering är bra eller dåligt (för då hade jag postat detta på Rollspelsforumet) utan istället tyckte jag att vi kunde lista upp de olika sätt som man faktiskt kan balansera på, och vad målet med balanseringen faktiskt är.
Enligt min åsikt så är tanken bakom balanseringen att se till att varje rollperson ska kunna fylla en viss funktion i äventyrets utmaningar som någon annan rollperson saknar. Om en rollperson skulle vara alltigenom bättre än en annan rollperson, då kommer det inte riktigt att uppstå några situationer där den andre rollpersonen kan hävda sig framför den förste. En av spelarna kommer få mindre att göra under spelsessionen.
Vad det är man balanserar är alltså egentligen inte rollpersonernas förmågor, utan snarare spelarnas möjligheter att få ta plats i handlingen. Om alla rollpersoner kan bidra med något, då kommer alla spelare att känna att de får möjligheten att bidra lika mycket till den gemensamma berättelsen.
Nå, vilka balanseringssätt finns?
Rena poängbalanseringar
Det här är de enklaste, förstås. Att ett troll är större och starkare än en människa, men samtidigt dummare och mindre karismatisk.
Nackdelar/fördelar
Om någon skall börja spelet med en magisk artefakt så kan han också få vara döv eller något liknande.
Världsbeskrivningen
Om det står i boken att vissa varelser har ett dåligt rykte medan andra varelser har ett mycket gott samarbete med varandra, då kommer de att fungera på väldigt olika sätt när man väl spelar.
---
Finns det fler? Finns det några tankar som ni tycker fungerar särskilt bra när man ska konstruera balanseringar? (Jag tycker exempelvis att man ska försöka skifta mellan de tre olika formerna av balanseringar, såsom att säga att några raser exempelvis kan ha fördelen mörkersyn, men i gengäld ha lite färre poäng att köpa grundegenskaper för. Om fördelar däremot alltid måste vägas upp av nackdelar, då blir det lite för tydligt att konstruktörerna tänker sig världen som ett "spel" och resonerar för matematiskt) Hur tänker ni när ni konstruerar själva balanseringarna, vad är det ni egentligen balanserar mot varandra?
Vad jag menar med de här sista frågorna är nämligen något som jag börjat tänka på på sistone: Egentligen kanske man skall skita i att försöka göra varelserna lika "bra" på att prestera sig förbi utmaningar, och istället tänka mer på att balansera rollpersonerna så att de alla får varsin hook som särpräglar dem i handlingen?
Liksom, jag läste här för länge sedan om någon som delat upp Karisma i underegenskaperna "Rykte" och "Skönhet", och alla spelarna gav då sina rollperson dåligt rykte och högt utseende. Även om detta är en perfekt matematisk balanseringsmetod, så visade den sig alltså inte funka. Min teori är att man hellre ger rollpersonen dåligt rykte och högt utseende för att en sådan rollperson helt enkelt kan få väldigt mycket att göra. Är man snygg så kan man ragga mycket, och att ha dåligt rykte kan göra att man dras in i en massa roliga komplikationer.
Det är nästan BRA på ett sätt att ha dåligt rykte, det kan ju göra rollpersonen roligare att spela med. Att ha ett lågt värde i Smidighet är inte på samma sätt något som kan leda till roliga händelser.
Alltså var min tanke lite att mest se till att alla Yrken, Raser och liknande moment i rollpersonsgenereringen borde få förses med egna sådana där "hookar" som gör att de står ut från varandra. En nackdel i stil med "färgblind" är svår att leva ut i handlingen, medan en nackdel som "skamfilat rykte" nästan snarast är att betrakta som en fördel, berättelsemässigt sätt. Det är ju i vart fall roligare att vara ökänd än okänd.
Kan det inte vara en brist emd systemet om en rollperson har både nackdelar och fördelar som gör honom tråkigare att gestalta än en annan rollperson som har skaffat sig både för- och nackdelar som gör att han tar upp en massa plats runt spelbordet?
Jag ser det nog nämligen så att dvärgar i Chronopia aldrig tilltalat mig för att de helt enkelt är tråkiga; alltså både när det gäller deras för- och nackdelar, medan pookor å andra sidan nästan dominerar lite för hårt i Changeling eftersom de är så överdjäkligt balla att vara.
Tankar?
Nu skall vi dock inte prata om huruvida balansering är bra eller dåligt (för då hade jag postat detta på Rollspelsforumet) utan istället tyckte jag att vi kunde lista upp de olika sätt som man faktiskt kan balansera på, och vad målet med balanseringen faktiskt är.
Enligt min åsikt så är tanken bakom balanseringen att se till att varje rollperson ska kunna fylla en viss funktion i äventyrets utmaningar som någon annan rollperson saknar. Om en rollperson skulle vara alltigenom bättre än en annan rollperson, då kommer det inte riktigt att uppstå några situationer där den andre rollpersonen kan hävda sig framför den förste. En av spelarna kommer få mindre att göra under spelsessionen.
Vad det är man balanserar är alltså egentligen inte rollpersonernas förmågor, utan snarare spelarnas möjligheter att få ta plats i handlingen. Om alla rollpersoner kan bidra med något, då kommer alla spelare att känna att de får möjligheten att bidra lika mycket till den gemensamma berättelsen.
Nå, vilka balanseringssätt finns?
Rena poängbalanseringar
Det här är de enklaste, förstås. Att ett troll är större och starkare än en människa, men samtidigt dummare och mindre karismatisk.
Nackdelar/fördelar
Om någon skall börja spelet med en magisk artefakt så kan han också få vara döv eller något liknande.
Världsbeskrivningen
Om det står i boken att vissa varelser har ett dåligt rykte medan andra varelser har ett mycket gott samarbete med varandra, då kommer de att fungera på väldigt olika sätt när man väl spelar.
---
Finns det fler? Finns det några tankar som ni tycker fungerar särskilt bra när man ska konstruera balanseringar? (Jag tycker exempelvis att man ska försöka skifta mellan de tre olika formerna av balanseringar, såsom att säga att några raser exempelvis kan ha fördelen mörkersyn, men i gengäld ha lite färre poäng att köpa grundegenskaper för. Om fördelar däremot alltid måste vägas upp av nackdelar, då blir det lite för tydligt att konstruktörerna tänker sig världen som ett "spel" och resonerar för matematiskt) Hur tänker ni när ni konstruerar själva balanseringarna, vad är det ni egentligen balanserar mot varandra?
Vad jag menar med de här sista frågorna är nämligen något som jag börjat tänka på på sistone: Egentligen kanske man skall skita i att försöka göra varelserna lika "bra" på att prestera sig förbi utmaningar, och istället tänka mer på att balansera rollpersonerna så att de alla får varsin hook som särpräglar dem i handlingen?
Liksom, jag läste här för länge sedan om någon som delat upp Karisma i underegenskaperna "Rykte" och "Skönhet", och alla spelarna gav då sina rollperson dåligt rykte och högt utseende. Även om detta är en perfekt matematisk balanseringsmetod, så visade den sig alltså inte funka. Min teori är att man hellre ger rollpersonen dåligt rykte och högt utseende för att en sådan rollperson helt enkelt kan få väldigt mycket att göra. Är man snygg så kan man ragga mycket, och att ha dåligt rykte kan göra att man dras in i en massa roliga komplikationer.
Det är nästan BRA på ett sätt att ha dåligt rykte, det kan ju göra rollpersonen roligare att spela med. Att ha ett lågt värde i Smidighet är inte på samma sätt något som kan leda till roliga händelser.
Alltså var min tanke lite att mest se till att alla Yrken, Raser och liknande moment i rollpersonsgenereringen borde få förses med egna sådana där "hookar" som gör att de står ut från varandra. En nackdel i stil med "färgblind" är svår att leva ut i handlingen, medan en nackdel som "skamfilat rykte" nästan snarast är att betrakta som en fördel, berättelsemässigt sätt. Det är ju i vart fall roligare att vara ökänd än okänd.
Kan det inte vara en brist emd systemet om en rollperson har både nackdelar och fördelar som gör honom tråkigare att gestalta än en annan rollperson som har skaffat sig både för- och nackdelar som gör att han tar upp en massa plats runt spelbordet?
Jag ser det nog nämligen så att dvärgar i Chronopia aldrig tilltalat mig för att de helt enkelt är tråkiga; alltså både när det gäller deras för- och nackdelar, medan pookor å andra sidan nästan dominerar lite för hårt i Changeling eftersom de är så överdjäkligt balla att vara.
Tankar?
