Nekromanti Baldur's Gate II

[Mask_UBBT]

Okej, nu har jag vid tre tillfällen bara under denna vecka hört folk droppa Baldur's Gate referener och lovprisat nämnda spel...

Jag har inte spelat det. Borde jaag det?
Jag är Mac-användare, av diverse anledningar som jag inte tycker vibehöver gå in på nu. Jag har mac för att jag vill ha det, och det är ingen anledning att göra detta till en PC vs Mac-tråd.

Men, eftersom att spel är så jävla dyra för mac, är det värt det? Jag verkar bara kunna hitta Baldur's Gate II, för lite över 300 kr.

Är spelet bra för 300+ kronor??

Och ni får gärna disskutera spelet i den här tråden, men den som inte sätter en spoilervarning på sådant riskerar att förstöra lite av spelupplevelsen för mig, och är således någon som jag, åtminstone temporärt, kommer ogilla.

/Mask

 

[walium]

Baldurs Gate II har några år på nacken vid det här laget och nog borde du väl kunna hitta även Mac-versionen för mindre än 300 laxar kan man tycka.

Det är ett väldigt bra spel. Fallout och Planescape Torment är friare och lägger mer tonvikt på grundegenskaper. BG kan du klara med tre i intelligens utan att dina dialogmöjligheter påverkas på något sätt. Likadant är det med till exempel karisma. Det är väl i mina ögon den enda nackdelen med spelet. Det hade varit kul om karaktärens begåvning och utstrålning påverkade spelets utveckling i större utsträckning.

Jag vet inte om du har spelat BG I, men tvåan är i alla fall större, snyggare, friare. Ditt val av yrke ger dig möjlighet till intressanta små sidoäventyr. Utan att säga för mycket så kan jag berätta att som tjuv har du möjlighet att ta kontrollen över ditt eget tjuvgille, som bard din egen teater, som krigare en egen borg osv. Varje sådant personligt högkvarter för med sig både en ständig ström av inkomst och roliga småuppdrag. Som magiker kan du tex. skaffa dig tre klumpiga lärljungar som kan beodras att skapa magiska föremål åt dig.

Sedan finns det också en rad ganska spektakulära uppdrag som man med lite tur(eller om man läst någon genomgång på internet) kan snubbla över. Huvudstoryn är riktigt bra, bifigurerna är underbara, en av dem är för övrigt en galen uppfinnargnom. De personer som du kan rekrytera till ditt gäng är inte lika tystlåtna som tidigare utan pladdrar på i både tid och otid. Oftast säger de väldigt roliga saker eller sådant som är väldigt typiskt för deras personlighet. De för även med sig en del egna små mysiga sidoäventyr.

Jag har säkert spelat igenom spelet fem gånger och klarat vartenda uppdrag som finns. Nu när jag sitter här och berättar om det så blir jag baske mig sugen på att spela igenom det en sjätte gång.

Har du några fler frågor? Jag har försökt att inte spoila något väsentligt.

 

[Balderk]

Skulle inte tro att man hittar mac-versionen mycket billigare än så. Priserna är mycket högra på macspel då det knappast finns någon konkurrens. Det finns inte heller särskilt många återförsäljare av macspel.

Jag har inte spelat BG i mer än några minuter men jag ogillade det under den korta tiden i alla fall. Men jag gillar inte crpgs så det har väl med det att göra.

 

[Cohen]

Köp det!!

Inget crpg slår Baldurs Gate II.

Det innehåller en mycket intressant historia och tillräckligt med speltid för att hålla dig sysselsatt i dagar i sträck.

En del av det som gör spelet så bra är alla de intressanta personligheter man stöter på på sina resor.


Följeslagarna är som walium påpekat underbara.
Uppfinnargnomen står sig dock slätt mot den galne rangern från Rashemen: Minsc!
Hans bäste vän är en miniatyrjätterymdhamster vid namn Boo och hans livsuppgift är "Butt kicking for goodness!".
"Magic is impressive, but now Minsc leads! Swords for everyone!"

Följeslagarna har en hel del roliga saker för sig. Det kan utvecklas små kärleksdramer med tillhörande svartsjuka i gruppen. De kan bråka med varandra (och dig), retas, klaga, tycka synd om sig själva, envisas med att berätta om sig själva, ställa jobbiga frågor, vara allmänt nedlåtande och otrevliga och så vidare. De utsätter också alla andra i den närmaste omgivningen för detta och har en tendens att göra inlägg och fälla kommentarer när man pratar med folk. De uppför sig som individer. Dock rätt udda individer, det måste medges.

Alla andra personer man stöter på får man inte heller glömma. De har alla en unik personliget och uppför sig olika, förutsatt att de har ett namn förstås.
De som inte har något namn har ingen personlighet heller och är väldigt tråkiga att ha att göra med.


Man får hela tiden reda på en hel del bakgrundsinformation och annat som inte har något med själva historien att göra egentligen, men som gör världen och personerna mycket mer levande. Mycket av det har man ingen som helst nytta av , men det känns trevligt att veta t.ex. varför en viss person har blivit som han är.


Det enda jag har att klaga på är att magikernas trollformler blir lite väl mäktiga på de höga nivåerna. Att man med ett fåtal formler kan stoppa tiden och sedan desintegrera eller helt enkelt döda fienden innan de ens fattat vad som hänt, det är för mycket. Särskilt eftersom fientliga magiker hela tiden envisas med att utsätta mig för detta.


Jag tycker att Baldurs Gate II är ett av de bästa datorspelen, men smaken är personlig.

Ursäkta om det är halvt osammanhängande, men jag har en tendens att göra så.

 

[Ceram]

Baldur's Gate II rockar!

Spelet var (när det var nytt) det bästa jag någonsin spelat utan konkurrens. Jag vet inte hur många timmar jag la på spelet men det var enormt många iallafall. Dessutom lärde jag mig engelska bättre än någonsin i skolan eftersom jag knappast läst så mycket i sträck innan dess men det är väl knappast troligt att du skulle lära dig något eftersom du inte är tretton år som jag har för mig att jag var när jag spelade. Mitt ensidiga rosande är ju egentligen bara nostalgiskt så jag tror knappast det är värt 300+...

/Ceram, hade inte så mycket vettigt att säga så han lät bli och skriva ned dravel om hur kul spelet var och avslutar istället...

 

[Targon]

Spelade Baldur's Gate II ett bra tag men gillade det aldrig. Baldur's Gate var för mig mitt första egentliga möte med Forgotten Realms spelvärld, och jag kan väl enkelt säga att jag sedan Baldur's Gate II inom mig närt ett solklart förakt för allt som har att göra med D&D och Forgotten Realms. Det är i mitt tycke alltför amerikanskt eklektistisk och känns inte äkta och trovärdig för ens en 5-öring. Nu för tiden avskyr jag alla ADD och Forgotten Realms-rollspelsdataspel och skulle aldrig mer få för mig att slösa mina slantar på det. Så mitt tips är: Skit i Baldur´s Gate II.

 

[Quan'talis]

Jag har nyligen försökt få tag på precis samma spel eftersom jag slitit ut mina skivor (eller åtminstone cd 2. Det är svårt att säga hur det är med de andra eftersom jag inte kommer förbi öppningsscenen i kapitel 2...), och det verkar vara nästan lika dyrt som när det var nytt på de flesta ställen.

Billigast verkar det vara om man köper det direkt från MacPlay, som ger ut mac-versionen. Fast då åker man förstås på porto och sales tax och sånt, så det blir nog lika dyrt i alla fall.

Jag är alltså en aning tveksam till att köpa det en gång till för (en summa motsvarande) 300 kronor, men om jag inte hade spelet skulle jag nog göra det*. Men så har jag inget vidare begrepp om ekonomi heller.

<font size="1"> * Fast om jag inte hade det skulle jag ju inte veta att det var värt det. Men å andra sidan visste jag ju inte det när jag köpte det heller... </font size>

 

[Troberg]

Jag har nyligen försökt få tag på precis samma spel eftersom jag slitit ut mina skivor

I det fallet är det faktiskt helt legitimt och mer ekonomiskt att låta internets magi förse dig, du äger ju redan produkten.

Tyvärr glömmer folk sådant när de klagar på tredjepartsproducenterna.

 

[Evil Peter]

Stämmer in i hyllningskören

Baldur's Gate-serien är den bästa spelserie jag spelat sedan Zelda på 8- samt 16-bitarskonsollerna. Ettan är inte ett riktigt lika bra spel men mycket värt att spela innan pga att det är en genomgående story som kulminerar i expansionen till BGII. Ettan är friare, vilket alltid ger en mindre tight story, och har lite mindre aktiva personligheter hos följeslagare.

Mycket har redan sagts om tvåan och jag behöver inte upprepa detta men det tål att nämnas att jag anser att spelet har den bästa spelskurken någonsin. Lagom mystisk, ett hyfsat djup i karaktären samt en strålande röstskådespelare som porträtterar honom.

Mitt råd är att skaffa båda spelen med, tillhörande expansioner, om du kan. Expansionen till ettan är dock bara lite extra dungeon crawling och har inget med storyn att göra men de tre andra ger storyn från början till slut. Då man kan variera följeslagare osv tycker jag att det finns bra återspelningsmöjlighet.

Slutligen skulle jag inte skriva under på att intelligens, visdom och karisma inte påverkar svarsalternativen då jag vet flera händelser som aldrig händer om man inte har tillräckligt högt i vissa egenskaper men det kunde naturligtvis varit klart djupare på den fronten.

 

[w176]

Baldurs gate vs Planescape Torment

BG2 är en klassiker och helt okej men personligen föredrar jag Planescape Torment i alla lägen.

Kort sagt är handlingen bättre, mer genomtänkt, djupare och helt enkelt snäppet mer välgjord. Dessutom tycker jag att karaktärerna också är grymmare (samma möjligheter till romanser och mellan npc spel finns) men karaktärerna som finns är färre och mer väl bearbetade och först och främst grymmare och mindre klysiga. Sedan så är Planecape världen grym det är inte att förglömma och questsen i Planecape är genomgående med originella och betydligt mindre dungeon crawling än Baldurs gate 2. Charisma, intelligens och wisdom påverkar allt från dialogalternativ till om du får tillbaka minnen och därmed öppnar quests m.m. något ofantligt osv osv.

Helt enkelt bland de grymmaste crpg som finns i spelhistorien (helt och hållet likvärdigt med till exempel FF7 i mina ögon).

Baldurs gate 2 är värt att köpa, helt klart, men Planescape Torment är ett måste.

 

[DarkMystic]

Varför denna förakt?

Baldurs Gate tycker jag iallafall är ett av de bästa dataspel som finns, men varför denna förakt mot detta spel?

/DarkMystic som undrar varför hans hjälte ogillar spelet...

 

[Jade]

Re: Baldurs gate vs Planescape Torment [OT?]

Gosh, Planescape Torment låter bara mer och mer intressant... Jag satt och dreglade över hemsidan (för en väldans massa år sen då det faktiskt fanns en, ohemult snygg, hemsida, den är väl nedlagd nu...) på den gamla goda tiden och lovade mig själv att införskaffa det.

Men det blev aldrig av...

Och nu letar jag febrilt efter det, men kan inte hitta det någonstans... Buhu. Ego är lessen för det.

 

[Brior]

Re: Baldurs gate vs Planescape Torment [OT?]

Torment har den bästa intrigen av alla datorspel jag spelat. Det är ett äventyr med filosofiskt djup och vändingar av perspektivet som kommer helt överraskande - särskilt mot slutet när sakernas rätta tillstånd avslöjas.

Jag spelade det när det var nytt så kanske skulle det kännas lite ålderstiget nu (gjorde en misslyckad nostalgitripp till första MYST nyligen), men storyn är knappast överträffad. "Champions of Norrath" som jag spelar på PS2 just nu är en riktig kalkon vid jämförelse.

 

[Magnus Seter]

Gammalt blir som nytt... nä... egentligen inte

Jag älskar som övriga talare Planescape: Torment. Det är bäst! Coolast! Tuffast!

Tog hem det från Dante för en stund sedan för att spela igen. Och det kändes ganska okej. Grafiken känns daterad, jag mindes den som enormt detaljerad, men med nya förväntningar efter att ha sett moderna spel, kändes det lite åldersstiget.

Men helt okej, tack vare storyn! Och figurerna! Och musiken! Och dialogen! Och Planescape-miljön!

Aaaaaaaaaah... Planescape: Torment är bäst!

M.

 

[Troberg]

Re: Gammalt blir som nytt... nä... egentligen inte

Dessutom är Planescape lite för nytt för att man ska ha behållning av det som nostalgi. Riktig känsla blir det inte förrän man spelar spel som är så gamla att de inte anpassar sig efter datorns hastighet och går 200 gånger för fort! Då känner man att tekniken går framåt!

 

[Rising]

Re: Gammalt blir som nytt... nä... egentligen inte

Riktig känsla blir det inte förrän man spelar spel som är så gamla att de inte anpassar sig efter datorns hastighet och går 200 gånger för fort!

Jaa! På den tiden som man hade en Turbo-knapp på datorn! Varför tog de bort den, det kändes ju mer "framtid" när man tryckte på Turbo-knappen och allt bara wroooom! (Jag hade knappen avtryckt bara för att känslan var så häftig när man tryckte på den, även om det var rätt corny att ha den avtryckt till att börja med. ("This goes to eleven"))

Nu finns det dock programvaror som slöar ned ens dator, även om de i mitt tycke gör datorn rätt ryckig. Jag försökte spela gamla amigaspel för ett tag sedan på PCn, och då behövde man sådana programvaror för att bl.a. få Virus och Eye of the Storm att fungera (Fast Virus var lika omöjligt som jag mindes det från barndomen).

Personligen tycker jag dock (om jag försöker vara On Topic) att man inte kan ha älskat ett spel på riktigt om det upplevs som sämre eller fulare när man tittar tillbaka på det i efterhand. När jag spelar Secret of Monkey Island idag så är det fortfarande precis lika förtrollande och magiskt som det var på nittiotalet, och jag tycker att brudarna på Strip Poker till min gamla C64 är mer spännande att klä av än alla lökiga varianter med fotografier som man kan spela på nätet idag.

/Rising
som drömde om Soda Popinsky inatt och skall se om jag kan klara Super Macho Man idag. (det gjorde jag nämligen aldrig på NES) Med fusk ska jag se om jag kan palla självaste Tyson också...

 

[walium]

Surpuppa Deluxe

"Baldur's Gate var för mig mitt första egentliga möte med Forgotten Realms spelvärld, och jag kan väl enkelt säga att jag sedan Baldur's Gate II inom mig närt ett solklart förakt för allt som har att göra med D&D och Forgotten Realms."

Den klart förenklade och idag föråldrade datorspelsversionen av D&D:s regler har alltså fått dig att förakta även rollspelet? Och likaså har den lilla bit av Forgotten Realms som dyker upp fått dig att förakta världen? Det låter inte som om du är en särskilt tolerant människa.

Det är klart att du får skriva inlägg där du uttrycker en negativ åsikt om olika företeelser, men du får ta ett datorspel för vad det är och inte förvänta dig en otroligt detaljrik simulering av ett rollspel. Det är litegrann som att hata historia om andra världskriget för att man är missnöjd med Castle Wolfenstein för att dra det hela till sin spets. Ditt inlägg får dig bara att låta som en motvals och intolerant gammal surgubbe som bara är ute efter att provocera.

 

[Troberg]

Re: Surpuppa Deluxe

Den klart förenklade och idag föråldrade datorspelsversionen av D&D:s regler har alltså fått dig att förakta även rollspelet?

Tja, även om de är förenklade så ger faktiskt dotorspelet en bra insikt i hur rollspelet är uppbyggt. Visst, det är lite grövre och lite mer stelbenta, men grundmekanismerna är på plats och mycket av detaljerna stämmer. Jag har fått mer insikt i reglerna av datorspelet än över tio års rollspelande som spelare i systemet.

Och likaså har den lilla bit av Forgotten Realms som dyker upp fått dig att förakta världen?

Ärligt talat tycker jag att datorspelet ger en levande och färgglad bild av världen, minst lika bra som en godtycklig sourcebook kan åstadkomma. Visst, inte heltäckande, men det är å andra sidan inte böcker heller.

Det är klart att du får skriva inlägg där du uttrycker en negativ åsikt om olika företeelser, men du får ta ett datorspel för vad det är och inte förvänta dig en otroligt detaljrik simulering av ett rollspel.

Ärligt talat så tycker jag att det är en lika god bedömningsgrund som någon annan (i alla fall med avseende på BG), åtminstone kort om att plöja varenda jäkla bok som skrivits och göra en detaljerad utredning av alla egenskaper varje bok har.

När man spelar ett spel ser man inte hela världen. Man flyter omkring och ser enstaka fragment, precis som när ett datorspel inte ger en komplett bild av världen.

När det gäller datorbaserade rollspel så vill jag dock fortfarande framhålla Morrowind (snyggt, bra känsla, öppet, detaljerade kulturer och brutalt snygga landskap) och gamla klassikern Daggerfall (som antagligen tar pris för största och mest omfattande och detaljerade värld (heck, det finns hundratals böcker i spelet som man kan hitta och faktiskt läsa (ok, det är bara 5-10 sidor per bok, men ändå))). Testa dem, de borde vara billiga vid det här laget.

 

[walium]

Re: Surpuppa Deluxe

"Tja, även om de är förenklade så ger faktiskt dotorspelet en bra insikt i hur rollspelet är uppbyggt."

Det håller jag inte med om. Även med mina tämligen usla D20-kunskaper främst baserade på WoT så kan jag nog ändå säga att reglerna i BG II är starkt förenklade och de facto mycket mer fokuserade på strid än de sin förlaga.

"Ärligt talat så tycker jag att det är en lika god bedömningsgrund som någon annan (i alla fall med avseende på BG), åtminstone kort om att plöja varenda jäkla bok som skrivits och göra en detaljerad utredning av alla egenskaper varje bok har."

Att faktiskt spela med de riktiga reglerna och med tillgång till hela världen hade i alla fall gett mig mer än att bara spela det underhållande men ändå ordentligt linjära och rälsade datorspelet.

"När det gäller datorbaserade rollspel så vill jag dock fortfarande framhålla Morrowind..."

När vi ändå snackar datorrollspel så kan jag passa på att vädra min åsikt om Morrowind. Världen är stor och fri men olyckligtvis är plotten och de uppdrag man kan utföra inte lika underhållande eller växlande. Huvudstoryn är tråkig och föga orginell, idéen med de olika husen och gillena kunde ha utvecklas så mycket mer. Att bli överhuvud medför ju egentligen ingenting. För mig känns Morrowind som ett bra spel, men som kunde blivit riktigt lysande om man bara hade vågat ta ett par steg längre. En mindre värld men bättre handling och större frihet när det gällde uppdragen och deras respektive lösningar hade inte skadat.

 

[Krellh]

Re: Surpuppa Deluxe

Det håller jag inte med om. Även med mina tämligen usla D20-kunskaper främst baserade på WoT så kan jag nog ändå säga att reglerna i BG II är starkt förenklade och de facto mycket mer fokuserade på strid än de sin förlaga.

Fast nu är det ju inte D20 som är aktuellt i det här fallet, utan gamla AD&D. Det är ju trots allt spelet som egentligen helt och hållet saknar färdigheter - i regelböckerna finns det med lite olika förslag till hur man skulle kunna göra om man nu nödvändigtvis ska ha med färdigheter (vem behöver en massa färdigheter? Räcker det inte med THAC0? )