Jag skrev detta i en annan tråd:
@wilpers Okult, som vi började spela i veckan, gör detta (tyvärr minns jag inte detaljerna, dock!). Dragonfly motel gör detta väldigt bra. Det säger "Det är okej att säga ologiska saker". Superviktig sak att vara tydlig med, och det bidrar såklart jättemycket till den surrealistiska stämningen i spelet. Och som jag nämnde ovan, InSpectres säger "Försök inte att vara rolig. Spela vanliga människor i absurda situationer. Det är därifrån humorn kommer." Antagligen ingen slump att @wilpers Daughters of Verona är ett av de bästa exemplen på detta. Karl'n vet uppenbarligen något om det här. DoV säger rakt ut "De här sakerna är roliga", och det gör att vi alla blir inställda på att få in de sakerna i spel och att skratta när de dyker upp.
Det här är lite motsatsen till vad Prosopopée och Nerver av stål gör. De spelen sätter regler för hur man får prata, och på det sättet riktar man in spelet mot målet (stämning, estetik). Här säger vi istället vad rätt stämning är, vad vi siktar på, och låter spelarnas egna förmåga ta hand om hur.
Jag har tidigare talat mig varm för hur viktig pitchen är, hur en spelomgångs framgång kan vila väldigt mycket på hur spelet pitchas. Det här är lite nästa steg, när man börjar förklara spelet och säger hur det ska spelas. Att inte bara förklara mekanik, utan förklara vad för sorts saker som ska hända och vad för sorts saker man ska säga. Jag blir lite sugen på att skriva ett spel som är bara detta. Ingen mekanik, bara en gemensam bild av ett sätt att spela.
Vad finns det mer för spel som gör detta bra? Hur gör man det effektivt? Hur påverkar det spelet?
Kände att det förtjänar en egen tråd. Det här är något jag uppskattar mer och mer, och som jag sett i en del spel men inte riktigt insett kraften i. Att spelet rakt av säger "Så här är stämningen i spelet, den här typen av saker ska du säga, såhär ska du spela spelet". Jag menar definitivt inte spelledartips. Jag hatar spelledartips, för de påverkar bara spelledaren, som (om det inte är ett tvåpersonsspel) är en minoritet av gruppen. Jag talar om den typen av instruktioner som man säger rakt ut, som man läser högt, i början av spelet.
@wilpers Okult, som vi började spela i veckan, gör detta (tyvärr minns jag inte detaljerna, dock!). Dragonfly motel gör detta väldigt bra. Det säger "Det är okej att säga ologiska saker". Superviktig sak att vara tydlig med, och det bidrar såklart jättemycket till den surrealistiska stämningen i spelet. Och som jag nämnde ovan, InSpectres säger "Försök inte att vara rolig. Spela vanliga människor i absurda situationer. Det är därifrån humorn kommer." Antagligen ingen slump att @wilpers Daughters of Verona är ett av de bästa exemplen på detta. Karl'n vet uppenbarligen något om det här. DoV säger rakt ut "De här sakerna är roliga", och det gör att vi alla blir inställda på att få in de sakerna i spel och att skratta när de dyker upp.
Det här är lite motsatsen till vad Prosopopée och Nerver av stål gör. De spelen sätter regler för hur man får prata, och på det sättet riktar man in spelet mot målet (stämning, estetik). Här säger vi istället vad rätt stämning är, vad vi siktar på, och låter spelarnas egna förmåga ta hand om hur.
Jag har tidigare talat mig varm för hur viktig pitchen är, hur en spelomgångs framgång kan vila väldigt mycket på hur spelet pitchas. Det här är lite nästa steg, när man börjar förklara spelet och säger hur det ska spelas. Att inte bara förklara mekanik, utan förklara vad för sorts saker som ska hända och vad för sorts saker man ska säga. Jag blir lite sugen på att skriva ett spel som är bara detta. Ingen mekanik, bara en gemensam bild av ett sätt att spela.
Vad finns det mer för spel som gör detta bra? Hur gör man det effektivt? Hur påverkar det spelet?
Last edited:
) och istället fokusera på den andra delen…
