Barf forth Sword & Sorcery

[Gerkub]

Fulltext här:

The Empire of the Necromancers by Clark Ashton Smith

Nu när jag läser om slås jag hur bra språket är. Det är verkligen "barfing forth" fantasy, beauty, mystery, horror.

The land into which they went lay drear and leprous and ashen below the huge, ember-colored sun. Its crumbling rocks and deathly solitudes of sand would have struck terror to the hearts of common men; and, since they had been thrust out in that barren place without food or sustenance, the plight of the sorcerers might well have seemed a desperate one. But, smiling secretly, with the air of conquerors who tread the approaches of a long-coveted realm, Sodosma and Mmatmuor walked steadily on into Cincor

och

In the dusty golden halls, they lit the empty lamps of onyx by means of their cunning sorcery, and supped on royal viands, provided from past years, which they evoked in like manner. Ancient and imperial wines were poured for them in moonstone cups by the fleshless hands of their servitors; and they drank and feasted and revelled in fantasmagoric pomp, deferring till the morrow the resurrection of those who lay dead in Yethlyreom.

Eeeh

Dead laborers made their palace-gardens to bloom with long-perished flowers; liches and skeletons toiled for them in the mines, or reared superb, fantastic towers to the dying sun. Chamberlains and princes of old time were their cupbearers, and stringed instruments were plucked for their delight by the slim hands of empresses with golden hair that had come forth untarnished from the night of the tomb. Those that were fairest, whom the plague and the worm had not ravaged overmuch, they took for their remains and made to serve their necrophilic lust.

 

[JohanL]

Nu när jag läser om slås jag hur bra språket är. Det är verkligen "barfing forth" fantasy, beauty, mystery, horror.

Clark Ashton Smith skrev så jäkla mycket bättre än Lovecraft gjorde - Lovecraft hade det intressantare idéinnehållet.

 

[Mogger]

Vi spelar en variant av AW som är S&S, och instruktionen till mig som MC är då: Barf forth Sword & Sorcery: fantasy, beauty, mystery, horror.

Men jag känner mig lite osäker i var jag ska hamna och är rädd att det antingen blir för weird eller för mycket grisodlare. Vad tycker du är inslag i S&S? Alltså, miljöer, människor, faror, omständigheter, färger, beskrivningar. vad är viktigt för att sätta tonen? Ge mig inspiration, tack!

Är det viktigt att det är troget litterär S&S? Annars är det ju bara att köra på Mesopotamien inklusive myter och vridna föreställning om omvärlden och folken bortom gränserna. Tycker det räcker och blir över.

 

[Gerkub]

Clark Ashton Smith skrev så jäkla mycket bättre än Lovecraft gjorde - Lovecraft hade det intressantare idéinnehållet.

Ja, fast jag tillhör de som tycker att Lovecrafts språk är lite underskattat. Eller snarare att språket är en viktig del av hans verk, att han vill efterlikna sina förebilder Poe, MR James, Machen, etc, och att det också hör ihop med idéinnehållet. Även om han inte alltid lyckas så glänser det till ibland, tycker jag.

Edit: typ nåt sånt här, från Haunter in the Dark. Även om det kanske gränsar lite till kliché idag så tycker jag det känns så febrigt och knäppt, passande för en blind idiot-gud:

the ancient legends of Ultimate Chaos, at whose center sprawls the blind idiot god Azathoth, Lord of All Things, encircled by his flopping horde of mindless and amorphous dancers, and lulled by the thin monotonous piping of a demonic flute held in nameless paws

”Namnlösa tassar”, bara det.

 

[JohanL]

Mesopotamien inklusive myter och vridna föreställning om omvärlden

Som toalettdemonerna som bor i dem och angriper dig när du är som mest utsatt.

 

[Mogger]

Som toalettdemonerna som bor i dem och angriper dig när du är som mest utsatt.

Exakt!

Šulak - Wikipedia

en.m.wikipedia.org

 

[entomophobiac]

Jag tycker arvet från pulpen är viktigt. Att saker görs personliga och inte handlar om episka saker. Det görs undantag till detta hela tiden, skall väl tilläggas, men även "Jag är din pappa Luke!" är ju en nivå av pulpens "make it personal".

Litteraturen är det intressanta, tycker jag. Film och annat som dyker upp senare är inte alls lika bra, utan mest bara inoljade muskler och one-liners. Även om det knappast är en intellektuell genre litterärt heller så finns det ändå mycket mer känsla i det litterära. Mina favoriter är Kane och Conan. Den första för att det ofta är Kane som är den faktiska antagonisten, trots att han även är protagonist (Bloodstone är en av de bästa S&S-romaner jag läst). Conan för att det väldigt fartfyllt och på något sätt definierar hela genren. Som i berättelsen Beyond the Black River, där det går från "låt mig välja mina män själv" till att planen redan satts i verket, från ett kapitel till ett annat.

Saker som är hyfsat gemensamma:
- Utanförskap. Hjälten känner sig utanför. Kane är odödlig bland dödliga. Elric är britten som besöker de gamla kolonierna. Conan är barbaren som synar civilisationens (i Hyboria) oundvikliga korruption.
- Ålderdom. Gamla civilisationer, fornstora dagar, det var kanske inte bättre men helt klart mäktigare förr. (Den där känslan att allt skrivits av medelålders män som själva är förbi sina glansdagar, som väl i ärlighetens namn är rätt vanlig i all fantasy...)
- Hastighet! Stories vänder snabbt med twists, förräderier, karaktärer vars huvuden klyvs, och så vidare.

Sen vore jag ju korkad om jag inte rekommenderade mitt egna Bargains & Bloodshed, som innehåller lite tips kanske framförallt kring Howards sätt att skriva och beskriva.

 

[Christoffer]

Jag skulle snarare kalla det en antigenre i meningen att det kan vara allt möjligt. Lustigt, roligt, allvarligt, fruktansvärt, spännande, saga, tragedi, otäckt, groteskt, sexigt. Ett perspektiv på vad en berättelse kan vara från innan vi fastnade i konventioner om "hur" sf är, hur skräck är, hur fantasy är, osv. Osv. Det kan vara gudar, demoner och monster, det kan vara uråldrig teknologi, vad det inte är är några som helst måsten förutom kanske att det aldrig riktigt blir en fråga om ont och gott, oftast bara är det och det moraliska är specifikt och lokalt. Men, yta är det sista S&S är. Vad jag tycker som snarare är det centralat är det mänskliga och relaterbara. Oavsett om det handlar om att ta livet av en uråldrig varelse, fångad och fjättrad, att rädda en vapenbroder fångad i en magikers drömväv, tvingas in i en korrupt och destruktiv relation för överlevnad, osv, så är det något relaterbart, något som känns. Något personligt för karaktärerna i fråga.

 

[Rymdhamster]

Oavsett vilken källa man eller variant man känner för är det två saker som är viktiga över allt annat;

Den första är att det finns svärd.

Den andra är att det finns svartkonst.

 

[Nässe]

Är det viktigt att det är troget litterär S&S? Annars är det ju bara att köra på Mesopotamien inklusive myter och vridna föreställning om omvärlden och folken bortom gränserna. Tycker det räcker och blir över.

Det är nog det här vi har gjort som en grund, tagit namn och sådant. mem jag är inte så hemma i myterna och skulle nog behöva läsa på där.

 

[Mogger]

Det är nog det här vi har gjort som en grund, tagit namn och sådant. mem jag är inte så hemma i myterna och skulle nog behöva läsa på där.

Det jag tänker på är sådant som:

• Man kan döda sina fiender gudar genom att stjäla deras avgudabilder och föra till sin agna tempel.
• Man känner bara till en relativt liten del av världen men kallar sig ändå kung av universum.
• Palatsintriger med giftmord, magi och allsköns falskspel
• Krig mot angränsande folk, och förloraren får betala ett gruvligt grymt pris (värre än jag fårmår återge)
• Stora städer med korrupt elit
• Glömda kulturer vars efterlämningar vittnar om dåtida riken som överglänser allt man nu känner.
• Fantastiska monster!
• Fantastiska demoner!
• Hjältar!
• Bevarade lertavlor vittnar om ett samhälle vi kan förstå med avund, kärlek, girighet, barmhärtighet och grymhet.
• Civilisationer kommer och går, bygger nya tempel på ruinerna av de gamla.

Osv...

 

[JohanL]

Om vi ska gå till det riktigt dåliga tankegodset som är grunden i Sword & Sorcery så finns det en cykel av 4 stadium som människor hela tiden cyklar genom. Det här är riktigt dålig fascistis skit som bara ska användas till att skriva S&S, aldrig i verkligheten. Men om du tänker på vilket stadium någon eller något är i när du beskriver det hjälper det.

Vildar - Det finns ingen civilisation alls, det finns inget samhälle, det är den starkes rätt och det finns ingen heder eller storhet. Kanske lever de i ruinerna från en dekadent civilisation. Människorna här är som djur, kanske bokstavligt muterade, smutsiga och äckliga.

Barbarism - Det bästa tillståndet där det finns heder, lite kultur och civilisation men där människorna är vilda och fria! Conan är härifrån. Viljan till makten och grejer. Hårda män som fattar hårda beslut. Svärd och muskler. Bra naket.

Civilisation - De hårda männens hårda beslut har skapat mjuka och lätta tider. Här är typ allt standard grisodlande och normal fantasy. Folket är inte lika vilda, fria och viljestarka för de har fallit till slavmoral (oftast är de inte kristna men ibland inte greker). Det är lättast att leva här och vara en normal person, men det här är S&S så vi bryr oss bara om övermänskliga hjältar!

Dekadens - Civilisationen har blivit för mycket. Äckligt naket överallt. De har slavar och alla är en trollkarl eller en byråkrat eller en vetenskapsman. De knarkar och är mot naturen. Deras civilisation håller på att kollapsa. Början på mutationerna som vildarna har börjar här, deras synd formar deras kroppar. Elric är härifrån.


Och sedan snurrar hjulet och civilisationer går igenom alla de olika punkterna på hjulet. Men de olika civilisationerna i världen är inte på samma ställe samtidigt. 300 är ett bra exempel. Spartanerna är Barbarer. Resten av grekerna är civilisationer. Perserna är dekadenta och slavarna Perserna har med sig är vildar.

Nu, det här är extremt obekväma idéer som bara de värsta människorna har på riktigt. Men det funkar bra för att spelleda Sword & Sorcery.

 

[God45]

View attachment 12935

Exakt den här giftiga farliga tanken är mycket av vart spänningen i S&S kommer från. Det andas i Conans värld och det viskar genom Kains.

 

[Lemur]

Är ingen expert, men här är de russin som jag väljer att plocka ur kakan.

• Magi är ovanligt och inget som en hjälte sysslar med då magi alltid är av ondo!
• Världen känns som vår värld (kvasi historiskt) men alla mörka attribut är uppskruvade till 11
• Civilisation är ett övergående tillstånd, det är därför det finns så många ruinstäder
• Oklart om gudar verkligen finns, men det råder ingen tvekan om att fasor från bortom tid och rum är en verkliga
• Om någon säger att du inte ska traska ut i öknen för att det bor en demon där, och du ändå traskat ut i öknen, så blir du uppäten av en demon

 

[JohanL]

• Magi är ovanligt och inget som en hjälte sysslar med då magi alltid är av ondo!

Ofta, men ingen naturlag. Grey Mouser kan en skvätt magi, vilket känns lagom för honom. Elric kan mycket, men den är för all del rätt ond. Akiro i Conan kan prestera litet grand utan att det är ont (men däremot farligt).

En dedikerad och kompetent magiker är nästan säkert något dåligt, dock.

• Om någon säger att du inte ska traska ut i öknen för att det bor en demon där, och du ändå traskat ut i öknen, så blir du uppäten av en demon

Om man inte är en rollperson, förstås!

 

[JohanL]

Exakt den här giftiga farliga tanken är mycket av vart spänningen i S&S kommer från.

Ja, det går liksom inte att ha en politiskt korrekt Conan (vilket antagligen är anledningen till att det aldrig blir någon tv-serie - jag tappade hakan när ett projekt skulle börja med The Frost-Giant's Daughter, som för att tala klarspråk är att Conan vill förgripa sig på en kvinna där det är underförstått att hon förtjänar det).

Fullt så illa behöver det inte bli i spel, men kan man inte tolerera dubiösa idébilder blir det svårt att spela. Mer progressivt än någon som Javre hos Abercrombie (som har alla de dåliga egenskaperna men är kvinna) blir det svårt att komma.

 

[God45]

Ja, det går liksom inte att ha en politiskt korrekt Conan (vilket antagligen är anledningen till att det aldrig blir någon tv-serie - jag tappade hakan när ett projekt skulle börja med The Frost-Giant's Daughter, som för att tala klarspråk är att Conan vill förgripa sig på en kvinna där det är underförstått att hon förtjänar det).

Fullt så illa behöver det inte bli i spel, men kan man inte tolerera dubiösa idébilder blir det svårt att spela. Mer progressivt än någon som Javre hos Abercrombie (som har alla de dåliga egenskaperna men är kvinna) blir det svårt att komma.

Väldigt mycket detta!

Jag tror det är viktigt att tänka på att det här är litteratur som mest kom till för att den var billigare att trycka än pornografi. Det är nivån man vill ligga på! Fullt id, first draft best draft, grova låga känslor och impulser! Frossa i det! Och just den låga statusen låter det finnas saker där som inte kunde finnas på något annat ställe.

 

[JohanL]

Väldigt mycket detta!

Jag tror det är viktigt att tänka på att det här är litteratur som mest kom till för att den var billigare att trycka än pornografi. Det är nivån man vill ligga på! Fullt id, first draft best draft, grova låga känslor och impulser! Frossa i det! Och just den låga statusen låter det finnas saker där som inte kunde finnas på något annat ställe.

När man skriver för en cent per ord har man inte tid med finlir!

 

[Bifur]

Jag håller ju helt oberoende på med ett helt parallellt projekt i samma stil - S&S i text. Så jag har tänkt en del på det.

Min poänger, lite osorterade, helt baserade på Conan.

• Gråskala. I världen finns inga absoluta rätt eller fel i ideologisk mening. Samtidigt är Conan i någon mening i berättelsen alltid rättrådig, begår han tveksamma handlingar är det ofta för att motparten planerat något ännu värre. (Visst kan det konstateras i en inledning att han är rövarhövding men den rollen och hans moral kring det är sällan i fokus.)
• Hjälten i fokus. Det personliga som andra berört. Conan är i centrum och även om han inte alltid styr utvecklingen är det alltid hur det påverkar honom som är viktigt.
• Magi är hemskt. Conan skulle aldrig bruka magi, den är på sin höjd neutral men nästan alltid ondskefull. Men den kan alltid besegras med stål. Ett spel i denna anda skulle aldrig ha en RP som kan magi.
• Rakt på sak om sex men samtidigt nedtonat. Conan har sex eller romantiska relationer med de flesta kvinnliga protagonister i novellerna, samtidigt får det lite plats i termer av text. Det avhandlas snabbt på några meningar, sedan går berättelsen vidare.
• Kosmiska men obegripliga fasor. Det övernaturliga i Conan gränsar ju ofta till något lovecrafteanskt, men det är nästan alltid bara antytt. Det går aldrig så långt som att jag som läsare konktet kan tolka det som utomjordisk teknologi etc.
• Orientalism (eller motsvarande). Conan placeras generellt i exotiserande miljöer, där han är ett främmande inslag. Det tydligaste berättelsemässiga greppet med detta är att det kan kasta hans situation över ändå (på gott och ont) genom någon kulturell kod överträtts som han inte förstått eller struntat i.

Jag skulle också puffa för Bargains & Bloodshed av @entomophobiac, det är grunden för vårt spel. Sen skulle jag i och för hålla med om att genren ofta håller sig med snabba vändningar och inga eller korta transportsträckor, men också se det mer som ett litterärt grepp och inte ett essentiellt inslag om jag skulle föra över den till rollspel (speciellt inte i textform).

 

[God45]

När man skriver för en cent per ord har man inte tid med finlir!

Sjukt sant!