En rimlig tolkning här tycker jag att moralskalan är svart-grå - det finns inga entydigt goda, men det finns definitivt entydigt onda.Gråskala.
Det beror väl på vilken gren av genren som man tar fasta på? Jag skrev om Conan ovan och står fast vid att det är så där.Nu har många sagt att man inte ska spela magiker, men då kan man inte spela The Gray Mouser, Elric eller Kane! Så inget medhåll.
Kanske nyttigt då att sätta ord på vad det inte är? S&S är inte vardag, ironi, komedi.Vi spelar en variant av AW som är S&S, och instruktionen till mig som MC är då: Barf forth Sword & Sorcery: fantasy, beauty, mystery, horror.
Men jag känner mig lite osäker i var jag ska hamna och är rädd att det antingen blir för weird eller för mycket grisodlare.
Även i Conan och även om vi bara tittar på det Howard skrev har vi Pelias från The Scarlet Citadel. Pelias teamar upp med Conan och är en trollkarl som gör saker så som att återuppliva en död person, frammana ett fladdermus monster som Conan kan flyga på och han har visioner som han visar Conan.Det beror väl på vilken gren av genren som man tar fasta på? Jag skrev om Conan ovan och står fast vid att det är så där.
Eric är något annat (bara läst första boken visserligen) och Fafrhd & Gråkatt en tredje (ja Gråkatt är magiker men använder han någonsin magi? Inte vad jag minns.) Att de delar litterära drag må så vara, men de är inbördes fortfarande ganska olika, inte berättelser som lika väl skulle kunna utspela sig i samma värld.
Det här är ju i praktiken också ett litterärt grepp, och en punkt där olika S&S skiljer sig rätt mycket. Howard skrev för 100 år sedan, och kan nog föreställas ha varit lite prydare än senare författare. Inte ens när Conan har sin romans med Bêlit får det något särskilt utrymme vad deras romans innebär. Sexandet sker som subtext, så du som läsare kan ana det. Någon paragraf senare går berättelsen vidare, och det har gått flera månader. Wagner (Kane) är väldigt annorlunda där, och kan ha sexuella undertoner som plot emellanåt (som i den minst sagt makabra Undertow).Rakt på sak om sex men samtidigt nedtonat. Conan har sex eller romantiska relationer med de flesta kvinnliga protagonister i novellerna, samtidigt får det lite plats i termer av text. Det avhandlas snabbt på några meningar, sedan går berättelsen vidare.
Här håller ju jag såklart inte med alls, eftersom det är en rättså gemensam del av den litterära genren. Framförallt att kontinuitet sällan spelar så stor roll, eftersom de flesta är noveller och författarna underlättat för sig själva genom att försätta händelser långt ifrån varandra geografiskt eller i tid så att de inte behöver allt för mycket kontext. Wagner (Kane) drar det här väldigt långt, och utan att förklara det, genom att exempelvis först ha en novell som utspelar sig i en framgångsrik mäktig stad, och sedan i en annan novell pratar personer om hur den staden föll för "tusen år sedan". Kanes odödlighet skapar en häftig språngbräda för att skita i kontinuiteten.Sen skulle jag i och för hålla med om att genren ofta håller sig med snabba vändningar och inga eller korta transportsträckor, men också se det mer som ett litterärt grepp och inte ett essentiellt inslag
Det här är 100% rätt! Ingen kontinuitet och ingen världskarta!Min personliga åsikt är att tempot och bristen på kontinuitet är absolut central för att S&S inte bara skall bli "som annan fantasy fast lite mörkt". Men det bottnar givetvis främst i preferenser! Jag vill inte ha en världskarta med definierade länder exempelvis, för även i Conan är det mesta av Hyboria som växer fram egentligen helt oviktigt. Så de flesta rollspelen som gör Conan tycker jag missar poängen--Hyboria blir en fantasyvärld i mängden, med detaljerad canon.
Känner att det går att läsa Frost-Giant's Daughter på väldigt olika sätt... Jag läser det mer som en döende soldats hallucinationer än någon våldtäktsromantisering. Hon är en isnymf som leker med vad hon tror är en döende soldat, och leder honom till en "säker" död mot hennes jättebröder. Hela scenariot har en uttalat drömsk ton: "A silvery laugh cut through the diziness, and his sight cleared slowly. He looked up; there was a strangeness about all the landscape that he could not place or define--an unfamiliar tinge to earth and sky. But he did not think long of this. Before him, swaying like a sapling in the wind, stood a woman. Her body was like ivory to his dazed eyes, and save for a light veil of gossamer, she was naked as the day."Ja, det går liksom inte att ha en politiskt korrekt Conan (vilket antagligen är anledningen till att det aldrig blir någon tv-serie - jag tappade hakan när ett projekt skulle börja med The Frost-Giant's Daughter, som för att tala klarspråk är att Conan vill förgripa sig på en kvinna där det är underförstått att hon förtjänar det).
Helt klart! Om inspirationen primärt är Conan så håller jag med om att svartkonst bör vara helt av ondo.Det beror väl på vilken gren av genren som man tar fasta på? Jag skrev om Conan ovan och står fast vid att det är så där.
Alltså, jag håller om att kontinuitet inte är viktigt även om jag inte skulle sträcka mig så långt att som att säga att det är ett hinder eller ett problem om det finns. Men också att det är något annat än snabba vändningar. Jag tänkte på sådana som görs inom berättelsen, inte mellan dem.Framförallt att kontinuitet sällan spelar så stor roll
Fast det vill du väl aldrig ha oavsett genre ? (För egen del skulle jag säga att S&S i rollspel helt klart ska ha väldigt lösa tyglar men att någon slags ytlig ram hjälper mer än det stjälper även där. (Sen om den ramen finns från start eller eller skapas under spel kan kvitta. Och som sagt, det gäller rollspel, i litteraturen är behovet mindre eller obetydligt.)Men det bottnar givetvis främst i preferenser! Jag vill inte ha en världskarta med definierade länder exempelvis,
Absolut! Men jag vill då mena att det är en av anledningarna att jag gillar S&S över annan fantasy. Det tar pulpiga genvägar för att förklara sina världar, och sen kan vad som helst hända.Fast det vill du väl aldrig ha oavsett genre ?
Även i Conan så finns det goda, eller åtminstone hjälpsamma, magiker.Helt klart! Om inspirationen primärt är Conan så håller jag med om att svartkonst bör vara helt av ondo.
Ingen är generellt hjälpsam utan någon form av avsikt, och det är väl lite det som är grejen. Power corrupts, etc.Även i Conan så finns det goda, eller åtminstone hjälpsamma, magiker.
Den här blir jag sjukt tveksam till. Medan Howard var rasistiskt i mycket av världsbygget till Conan känns det inte särskilt passande för genren att folk in-fiction är det. Nästan alla Sword & Sorcery grejer handlar om att huvudpersonen dyker upp på ett nytt ställe och gör grejer, vilket folk brukar vara fine med.Just det ja, glöm inte främlingshatet. Sword & Sorcery filar inte bort mänsklighetens skavanker lika mycket som high fantasy, och social tillhörighet är en enormt viktig del av folks identitet. Så man hatar alla som inte tillhör samma kultur, talar fel språk, dyrkar fel gudar, kommer från fel kvarter eller grannbyn, eller som hejar på fel kappkörningslag. Jag vill minnas att till exempel Brak the Barbarian ofta drabbas av detta när han, en lång, blond barbar med ett lejonskinn runt höfterna, anländer på en ny plats. Av dussinet noveller så är det väl i alla fall tre-fyra som börjar med att han blir eller har blivit fängslad eller förslavad eftersom han inte passar in.
Jakes noveller om Brak the Barbarian är väl värda att läsa, och finns numera samlade i digital utgåva. Brak är inte som till exempel Kothar eller Thongor, som försöker vara som Conan men saknar hans djup, utan han är en enklare man med enklare mål i livet och som inte alltid kan hugga sin väg ur sina problem, charmerar prinsessor med sin barbariska karisma, eller slugt överlistar sina fiender.Jag hade noll koll på att John Jakes skrivit Sword & Sorcery föresten! Jag har bara hört talas om hans historiska kärleksromaner. Är Brak grejerna bra? Borde man läsa det?