Nekromanti Barnrollspel och barbiedockor

[Svarte Faraonen]

En vän till mig postade det här för ett tag sedan:



Flera andra personer kom med entusiastiskt bifall och beskrev de gruvliga, psykosexuellt laddade öden och äventyr som drabbat deras Barbiedockor, My Little Ponies, och andra leksaker. Det var Barbiedockor som drev bordeller, var sydstatare och hade slavplantage, med flera högst opassande scenarion, och än fler kan hittas här. Allt hopkokat av mestadels flickor med mestadels ensiffrig ålder.

Vad har då detta med barnrollspel att göra? Jo, jag ser det som ett rätt feltänkt företag att enbart göra barnspel som framför allt är till för att spelas med föräldrar, eller som försöker driva fram en spelstil där man måste vara snäll. Barn behöver agera ut sina konstiga, morbida fantasier på egen hand, ha hemligheter för vuxna och utforska tankar och fantasier som de inte vill att vuxenvärlden ska ha med att göra. Rollspel är ett optimalt medium för detta, som jag är övertygad om att en hel del personer här själva kan ha minnen av. Jag ser det därför som en nyttig tanke att låta spelen vara "neutrala" i sin presentation av regler och saker som kan göras: inte begränsade i fråga om vad rollpersonerna kan ta sig för, utan hindra dem lika lite som en plastdocka.

 

[God45]

Jag tycker inte det här är en bra idé. Vissa saker är barn inte redo för, det är därför de inte får se Cannibal Holocaust eller porr. Och vissa av de där Barbie historierna är inte så mycket gulliga eller edgy som varningssignaler för övergrepp under barndomen eller att barnet vistats i opassande miljöer.

 

[Vimes]

Jag tycker inte det här är en bra idé. Vissa saker är barn inte redo för, det är därför de inte får se Cannibal Holocaust eller porr. Och vissa av de där Barbie historierna är inte så mycket gulliga eller edgy som varningssignaler för övergrepp under barndomen eller att barnet vistats i opassande miljöer.

Kan du ge något exempel från tråden på vad som är en varningssignal?

 

[krank]

Jag får inte Faraonens förslag att gå ihop med God45s protest.

Jag ser det därför som en nyttig tanke att låta spelen vara "neutrala" i sin presentation av regler och saker som kan göras: inte begränsade i fråga om vad rollpersonerna kan ta sig för, utan hindra dem lika lite som en plastdocka.

Jag tycker inte det här är en bra idé. Vissa saker är barn inte redo för, det är därför de inte får se Cannibal Holocaust eller porr.

Så... Ska jag förstå det här som att God45 är emot att man ger barn spel där spelen är "neutrala" i sin presentation av regler och saker som kan göras? Är "neutral presentation" likvärdigt eller ens jämförbart med Cannibal Holocaust eller porr?

Jag förstår inte riktigt. Det är ju inte så att Faraonen föreslår att man ska göra explicita gruppsex-våldsporr-GoT-spel för barn. Det enda han säger är att det inte nödvändigtvis är en bra idé att "tvinga dem att leka snällt".

För egen del tycker jag att han har en poäng. Den här idén med "barn som leker snällt" är något barndomsromantiserande vuxna hittat på men som aldrig stämt med hur barn faktiskt leker. Barn använder lek för att utforska, och bland annat utforskar de då saker de uppfattar att man inte "får" utforska, sådant som vuxna signalerat är fult och dåligt. Man utforskar det "förbjudna" och leker med gränser. Det är så lek funkar.

Den som tror att barn leker "barnvänligt" har umgåtts ganska lite med barn, tror jag.

 

[Gurgeh]

Behöver spelen se ut på något speciellt sätt för att barnen ska gå bananas? Jag tror säkert att ungarna kommer att börja tortera sina fångar för att få information, trots att det är Tails of Equestria de spelar. Så länge ingen vuxen är där och förklara att det är fel.

 

[Svarte Faraonen]

Som krank skriver misstror jag endast spel som aktivt försöker styra in beteendet på ett visst "snällt" sätt. Det är ju inget självändamål att ungarna ska göra så mörka grejer som möjligt, men jag tycker det bör finnas utrymme för att ta ut svängarna. Det är, som krank säger, så att barn och ungdomar gärna utforskar det som är förbjudet, något som på många sätt också är nyttigt. För att underlätta detta föreställer jag mig spel som går bra lätt att spela utan föräldrar, som inte har en styrd berättelsestruktur, och där det går lätt att på egen hand bygga ut och föra in nya inslag utan att spelet går sönder. Även om det visar sig att man faktiskt bara använder detta till att spela scenarion där alla är kompisar och inget obehagligt händer så har det likafullt en annan viktig funktion: det gör det lätt för barnen att bli medskapare snarare än enbart konsumenter av något som förberetts av spelskaparen eller föräldern.

 

[Cybot]

Behöver spelen se ut på något speciellt sätt för att barnen ska gå bananas? Jag tror säkert att ungarna kommer att börja tortera sina fångar för att få information, trots att det är Tails of Equestria de spelar. Så länge ingen vuxen är där och förklara att det är fel.

Reglerna måste åtminstone subtilt uppmuntra till:
1. Samspel och samarbete
2. Deltagande

Annars så kommer det spåra ur (skulle väl inte säga "inga undantag", men i princip inga undantag). Speciellt om killar är involverade (om detta beror på sociala normer eller inte *shrug*).
Tjejer kan fixa lite friare lek utan toppstyrning om det är en sammansvetsad kompisgrupp, men social uteslutning är redan ett problem när de är 7.

Förmågan att hantera konflikt, "tunga teman" osv kommer inte egentligen förrän när de når en dubbelsiffrig ålder, och där beror det hårt på individuell mognadsnivå. Vissa kan hantera i princip allt när de är 12 (och har en otrolig förmåga redan 1-2 år innan det), andra fixar inte att ta etiska ställningstagande ens när de är 25.

Detta är baserat på mina två års erfarenhet som fritidsledare.

 

[Vimes]

Jag måste erkänna att jag antagligen inte förstår God45s och Cybots invändningar. Barn leker ju rollekar från... jag vet inte, 4-5 års ålder? Som jag förstår Svarte faraonens inlägg är väl poängen att "rollspel för barn"-segmentet kanske är ute och cyklar om det har ett uttalat fokus på icke-våld. Ett fokus som alltså inte (vilket den länkade reddittråden väl ska visa) nödvändigtvis har särskilt mycket att göra med de lekar barn vill leka. Det enda jag kan utläsa ur Cybots senaste inlägg som skulle vara argument mot Faraonens tes är att barn inte alls leker/bör leka rollekar där våld förekommer, men det verkar vara så helt uppåt väggarna konstigt att jag måste misstänka att jag inte förstår. Kort sagt: vad är problemet?

 

[Voldstagg13]

Jag kollade inte länken (gör sällan det), det som satt i minnet efter att ha läst trådstarten var i stort sett det om Barbiebordell och slavplantage... Sen brydde jag mig inte så mycket om barns frihet i att leka fritt. Men det är jag. Jag hakar väl upp mig på detaljer för lätt.

 

[Svarte Faraonen]

Jag kollade inte länken (gör sällan det), det som satt i minnet efter att ha läst trådstarten var i stort sett det om Barbiebordell och slavplantage... Sen brydde jag mig inte så mycket om barns frihet i att leka fritt. Men det är jag. Jag hakar väl upp mig på detaljer för lätt.

Jag ser det som hela poängen. Barns fria lek utan vuxna låter dem testa gränser och koncept på ett sätt som de inte kan göra under vuxenledd lek. Många barn är fascinerade av gruvligheter (hur många rollspelare av en viss ålder har inte med prepubertal fascination lusläst skadetabellerna i Äventyrsspels Sagan om ringen, liksom?). De kommer inte att må bättre av att deras lekande styrs in på banor som är acceptabla för vuxenvärlden -- kunskapen om bordeller och slavplantager kommer att finnas kvar, men de har inte möjlighet att genom lek utforska koncepten.

 

[Cybot]

Jag ser det som hela poängen. Barns fria lek utan vuxna låter dem testa gränser och koncept på ett sätt som de inte kan göra under vuxenledd lek. Många barn är fascinerade av gruvligheter (hur många rollspelare av en viss ålder har inte med prepubertal fascination lusläst skadetabellerna i Äventyrsspels Sagan om ringen, liksom?). De kommer inte att må bättre av att deras lekande styrs in på banor som är acceptabla för vuxenvärlden -- kunskapen om bordeller och slavplantager kommer att finnas kvar, men de har inte möjlighet att genom lek utforska koncepten.

Det är IMHO inte koncept som ett barn under 10 är moget nog att hantera i ett lekformat, absolut inte på egen hand och jag hade inte känt mig kunnig och erfaren nog att leda en sådan lek. I samtalsform, hade jag nog fixat det i mindre grupper.

Men barn i den åldern har bara ett vagt koncept av vad sexualitet är, då varken den erotiska eller emotionella aspekten är en del av deras uppfattningsvärld. Så...eh. Någonstans där på mellanstadiet eller högstadiet börjar de fatta vad som är grejen och varför vuxna gör som de gör, men... Min professionella och personliga uppfattning är att det här är en jävligt dålig ide.

 

[Svarte Faraonen]

Min poäng är följande: de här barnen ägnade sig åt liknande lekteman utan att de leddes dit av leksakerna. Jag föreslår inte barnrollspel som aktivt manar till denna form av teman, enbart spel som inte aktivt förhindrar dem. Jag vill också just framhäva betydelsen av ej vuxenledd lek, då jag anser att det är av största vikt att barn får ha privata tankar och aktiviteter som de inte delar med vuxna.

Men, för att göra det riktigt glasklart vad jag menar återvänder jag till Barbiedockorna. Jag tycker inte det är en bra idé med en uttalad Plantagebarbie eller Bordellbarbie. Däremot tycker jag att vi bör uppmärksamma att många barn, utan att det nödvändigtvis är något osunt med det, använder sina egna leksaker för att leka lekar med teman vuxna skulle uppleva som opassande. Vi ska inte ha Plantagebarbie -- däremot ska vi inte ha något som aktivt hindrar Plantagebarbie heller.

 

[Jocke]

Alltså, är inte meningen med barnrollspel att göra det roligt för föräldrarna att leka med sina barn eller har jag missat något?

 

[Svarte Faraonen]

Alltså, är inte meningen med barnrollspel att göra det roligt för föräldrarna att leka med sina barn eller har jag missat något?

Det beror väl på hur man ser på saken. Vissa spel är till för att föräldrarna ska kunna ha en rolig aktivitet med barnen, andra är rimligtvis till för att något äldre barn (mellanstadieåldern och framåt) ska använda dem på egen hand.

 

[Svarte Faraonen]

Men min huvudsakliga ståndpunkt är nog att saker och ting inte ska kännas tillrättalagda, eller som om de försöker begränsa spelandet till att enbart röra sig på trygga domäner. Som exempel på en bra nivå kan vi titta på dagens nya material till Hjältarnas Tid. Det finns inget opassande i det, men det skyggar inte heller undan för sådant som inte är direkt barntillvänt: folk super sig fulla och pratar om gamla flammor, huvudpersonen visar prov på att ett farligt liv ibland sätter permanenta spår, och så vidare.

 

[Bolongo]

Hjältarnas tid är avsett för åldrar 12 och uppåt.

Vill inte lägga mig i diskussionen i övrigt eftersom jag inte begriper premisserna för den.

 

[obak]

Jag tycker inte det här är en bra idé. Vissa saker är barn inte redo för, det är därför de inte får se Cannibal Holocaust eller porr. Och vissa av de där Barbie historierna är inte så mycket gulliga eller edgy som varningssignaler för övergrepp under barndomen eller att barnet vistats i opassande miljöer.

Av ren nyfikenhet undrar jag då om du själv aldrig lekte något som fick moster agda att sätta sherryn i vrångstrupen?

När jag växte upp på tidigt åttiotal fanns två tv kanaler, och efter björnes magasin kom aktuellt och rapport med bilder direkt från krigen i iran, afghanistan och sydamerika, när man inte visade bilder från storstockholm med Olof Palmes blod ännu glittrande på den våra asfalten på sveavägen. Att världen ibland kunde vara en ond plats hymlades inte med, men mina päron trodde på att förklara saker för oss. Likadant var det på dagis, där fanns bland böckerna titlar som i det här klippet (ca28 min)
https://www.so-rummet.se/content/his...t-1-1970-talet
Eller den här: http://kulturarbete.blogspot.com/200...la-fr.html?m=1
Att jag vid fem års ålder behärskade ord som kuk, fitta samt att man med dessa knullade (till morssans förargelse) vet jag inte om det beror på gott eller dåligt föräldrarskap, för med olika tider olika värderingar.
Hur som haver, tio år senare är det bortträngda minnen som var det nya och på tv kunde man förfasas över påstådda satanistiska pedofilorgier med inslag av ritualmord och kannibalism eller hur Ulf Hammern, iklädd fantomendräkt påstods ränt runt hela Bjungs härad, vilt sprutandes sperma över bygdens barn.
Jag kan såklart fortsätta att raljera om Diddi o Björn, Siwert Öholms motoriserade trädfällningssuspensoarer ad inf. ad nauseam etc.

Det som är sant i Berlin och Jena är bara dåligt skämt i Heidelberg.
Eller, Ibland är bara en cigarr en cigarr.

 

[Swedish Chef]

Definitionen på opassande tematik är ju väldigt ålders beroende här. Pratar vi om spel för barn i sex års ålder eller för 12 åringar? Vissa teman är klart problematiska att ta upp för mindre barn men kan absolut vara viktiga för barn i 10-12 årsåldern.

En del av det som vi diskuterar här är kanske svårt och dumt att försöka reglifiera till ett spel, att barn leker fantasi lekar med sina dockor är inte samma sak som ett rollspels tema. Barn fria lek är otroligt viktig både för emotionell och kognitiv utveckling, men att skapa ett spel med tunga, svår hanterliga teman gjort för att spelas utan vuxna, jag är tveksam.

MVH
Psykolog studenten

 

[Swedish Chef]

Av ren nyfikenhet undrar jag då om du själv aldrig lekte något som fick moster agda att sätta sherryn i vrångstrupen?

När jag växte upp på tidigt åttiotal fanns två tv kanaler, och efter björnes magasin kom aktuellt och rapport med bilder direkt från krigen i iran, afghanistan och sydamerika, när man inte visade bilder från storstockholm med Olof Palmes blod ännu glittrande på den våra asfalten på sveavägen. Att världen ibland kunde vara en ond plats hymlades inte med, men mina päron trodde på att förklara saker för oss. Likadant var det på dagis, där fanns bland böckerna titlar som i det här klippet (ca28 min)
https://www.so-rummet.se/content/his...t-1-1970-talet
Eller den här: http://kulturarbete.blogspot.com/200...la-fr.html?m=1
Att jag vid fem års ålder behärskade ord som kuk, fitta samt att man med dessa knullade (till morssans förargelse) vet jag inte om det beror på gott eller dåligt föräldrarskap, för med olika tider olika värderingar.
Hur som haver, tio år senare är det bortträngda minnen som var det nya och på tv kunde man förfasas över påstådda satanistiska pedofilorgier med inslag av ritualmord och kannibalism eller hur Ulf Hammern, iklädd fantomendräkt påstods ränt runt hela Bjungs härad, vilt sprutandes sperma över bygdens barn.
Jag kan såklart fortsätta att raljera om Diddi o Björn, Siwert Öholms motoriserade trädfällningssuspensoarer ad inf. ad nauseam etc.

Det som är sant i Berlin och Jena är bara dåligt skämt i Heidelberg.
Eller, Ibland är bara en cigarr en cigarr.

Bortträngda minnen och framtvingandet av sådana har visat sig vara en katastrof forskningsmässigt för hela psykologi fältet. Numera vet vi att minnet inte fungerar på det viset. Den metod som användes för att locka fram minnen skapar det som kallas konsolidering en sorts minnesförändring. Vet att det inte var din poäng här bara en fotnot i sammanhanget.

Att man vet om och använder könsord och liknande vid femårs ålder visar inte på direkt förståelse vad sex innebär. De flesta barn talar om det utan en djupare förståelse.

 

[Rickard]

... men att skapa ett spel med tunga, svår hanterliga teman gjort för att spelas utan vuxna, jag är tveksam.

Det här står i originalposten: "Jo, jag ser det som ett rätt feltänkt företag att enbart göra barnspel som framför allt är till för att spelas med föräldrar, eller som försöker driva fram en spelstil där man måste vara snäll."

Skulle du kunna förklara hur "skapa spel med tunga, svårhanterliga teman" har något med trådstarten att göra?