Oldtimer
Slava Ukraini!
De två stereotyperna känner jag inte riktigt igen från mitt D&D. Javisst kan man ha en rollfigur, Sigge Symaskin, med Händighet 18, Styrka 8, Vapenfiness och dolk som kanske bara gör 1t4-1 med varje träff. På samma sätt kan man bygga en figur, Pelle Pungkrossare, med Styrka 18, Händighet 8, Kraftslag och slagsvärd som gör 2t6+6 eller mer med varje träff.I spelet är det flinka varelser med små vapen som har många attacker men som i gengäld gör lite skada, och stora kötthögar som har en endaste attack som sällan träffar men som i gengäld gör jättemycket skada när de väl sjunker in.
Men antalet attacker är ju bara en funktion av figurens stridsförmåga, inte hans beväpning eller flinkhet. Om de båda är krigare av samma grad har de samma antal attacker. Båda får en attackfördel på +4 för sin grundegenskap på 18, så båda har samma chans att träffa. I en rak strid är Pelle helt enkelt den bättre krigaren.
Jo, i viss mån. Men det här ju inte riktigt en taktisk avvägning som finns i spelet ("jag siktar noga men låter bli att slå så hårt") eller i bygget av en rollfigur ("jag låter Sigge få en jättestor attackfördel när han slåss med sin synål"). Precis som du konstaterar ("åtminstone upp till en viss gräns, då det plötsligt istället blir bättre att förlita sig på crittar och hög skada") finns det en punkt där motståndarens PK är så hög att det bara är 20 på attacktärningen som biter på honom. Och det är där Pelle, med sitt Kraftslag, får chansen att glänsa. När han träffar gör det riktigt ont. Sigge, däremot, måste hitta på något helt annat. Kanske försöka brotta ner fienden på marken och använda dolken i riktig närkamp.AC å andra sidan funkar som så att ju högre den blir, desto bättre blir det att ha hög träffchans på bekostnad av ens skada.
Så uttalandet är korrekt, men jag ser inte kopplingen till spelet. Och därmed inte de spelmässiga konsekvenserna.
Jag tror man måste bygga dessa två rollfigurer ordentligt för att kunna diskutera runt vilken som är bäst i det läget och om det stämmer med ens egen uppfattning eller inte. Jämför du Sigge Symaskin med Pelle Pungkrossare i strid mot knekten, kommer Pelle att gå segrande ur striden långt innan Sigge. Även om du gör Sigge till ninja (vilken D&D-klass tänker du dig då? Munk?) med två nunchaku, sätter jag mina pengar på Pelle.att ninjan med två nunchakusattacker är bättre mot knekten i riddarrustning än vad den starke krigaren med stridshammare är, exempelvis
Jag ser inte riktigt de märkliga konsekvenserna ännu - kanske om vi ger oss in i detaljer och konkreta exempelfigurer. Däremot kan man hitta en hel del väldigt märkliga konsekvenser med att låta pansar ge skadereducering. Som när 8 kobolder brottar ner en knekt i rustning, men inte kan döda honom eftersom deras små vapen inte tränger igenom hans rustnings skadereducering. Fatalitetschans (crit range) i all ära, men jag tycker de borde kunna strimla honom.abstraktionen i sig är det inget fel på, men konsekvenserna de ger kan, såsom reglerna i övrigt är formulerade, vara rätt märkliga.
Eller när jag träffar en bröstplåt med min värja, slår "6" och gör 1 poäng skada. Vad hände? Inte sjutton trängde värjspetsen igenom plåten (då borde jag göra full skada), men varför skadade jag motståndaren alls om nu bröstplåten var ivägen?
Alla abstraktioner ger märkliga konsekvenser i vissa lägen. Personligen tycker jag att jag kan leva med konsekvenserna jag ser i D&D. Men du får gärna visa mig fler detaljer runt de konsekvenser du finner märkliga. Till syvende och sist handlar det ju mest om tycke och smak.
/Mikael