Rymdhamster said:
Jag tar hennes händer i mina och tittar henne i ögonen.
"Förlåt."
Jag vänder mig till dvärgen.
"Ni sa att ni inte är som henne" säger jag och pekar mot staden. "Vad menade du med det? Snälla berätta allt du vet som kan vara till vår hjälp!"
Närvaro [6,6,4,3->3,6->5] 5 framgångar
Dvärgen tittar först på dig, sen på nicolaus, nicolaus nickar åt honom, och han tittar tillbaka på dig igen.
"Vi brukade jobba för... Ja, för häxan inne i staden. Hon är egentligen inte historiker, hon är en förklädd svartalv. Hon är Nicolaus syster."
Nicolaus fortsätter:
"Min syster blev efter krigets slut besatt av id´en att införa svartalviskt styre i världen. Med imperiet i spillror började hon fösöka leta efter nya sätt att ena världen under sina händer.
Hon och jag flydde från alvskogarna tillsammans, och blev inblandade med Solnedgångens Brödraskap. De som ni bör känna som Frilegionen. De introducerade oss till nekromantik och demonmagi, och vi blev förförda av deras makt.
För ungefär två månader sedan kom min syster och jag till den här byn. Hon hade samlat på sig en stor skara medhjälpare och akolyter, men vi behövde.. Kroppar.
Vi är båda skickliga nekromantiker, hon och jag. Vi behövde snabbt en kropp för något ovesäntligt uppdrag. Jag tror det handlade om att bära packning. Jag sprang i förväg för att försöka hitta några vandrare, och hittade.... Ja, jag hittade Airin.
Hon blev rädd när jag dök upp. För rädd för att kunna springa. Så jag högg henne med mitt svärd. Först en gång, då hon hoppade undan, och jag kapade hennes vänstra ben från knät och neråt. En till gång, när hon låg på marken, igenom bröstet och dödade henne.
Jag utförde ritualen för att föra henne tillbaka till oss, och när hon vaknade... var det som om någonting smälte i mig. Vanligtvis när en person vaknar är de antingen för arga eller för trötta för att vara rädda, men hon var livrädd. För mig. För vad jag hade gjort med henne.
Hela mitt liv paserade i revy när jag såg henne i ögonen, och jag fattade ett beslut som jag aldrig kunde ha tänkt mig, bara en dag tidigare. Jag övergav min syster. Sedan dess har vi vandrat runt här, och jag har försökt hitta ett sätt att återgällda den skada jag har gjort mot Airin, och mot världen."
Han suckar, och man kan se en liten, silverfärgad, tår rinna ner för hans kind.