Nekromanti Bassejr spelleder Fantasy! - Old School Gaming

[God45]

Spoiler

Jag börjar få en överblick av vad som händer, av någon anledning har alven snappat och vill döda alla runt omkring sig, föga förvånande.
Jag rör mig ut mot lägret "Wernner, vad håller du på med? De har varit goda mot oss varför anfaller du dem?"

Jag tittar mot de andra för att försöka se vad det är som pågår, av någon anledning stinger det till när jag kollar mot Mogora men jag vet inte varför men jag finner det svårt att se henne i ögonen. Istället går jag bort mot orchen som vi reser med.

"De är odöda! Är du okej?"

 

[mårten1]

Jag tittar på kvinnan jag var med inatt och får ett leende, hon hade då både puls och värme så hon är nog inte odöd.
"Odöda? Jag mår bra och alla är inte odöda, kan gå god för en i alla fall." Säger jag glatt. För ett ögonblick faller leendet lite, väldigt vad det ska sticka till hela tiden, men det är snart tillbaka igen.
Något känns ju annorlunda, men kan hon ha gjort något? Tja, hon gjorde en hel del men gjort honom till odöd? Nää, det är nog bara inbillning. Men varför ska det vara så svårt att se på Mogora, detta börjar ju bli löjligt, kanske hon gjorde mig till zombi ändå och nu har jag svårt att vara nära... vad? Kvinnor? De andra reagerar jag ju inte på. Jag håller masken men något verkar lite fel.

 

[God45]

Spoiler

Jag tittar på kvinnan jag var med inatt och får ett leende, hon hade då både puls och värme så hon är nog inte odöd.
"Odöda? Jag mår bra och alla är inte odöda, kan gå god för en i alla fall." Säger jag glatt. För ett ögonblick faller leendet lite, väldigt vad det ska sticka till hela tiden, men det är snart tillbaka igen.
Något känns ju annorlunda, men kan hon ha gjort något? Tja, hon gjorde en hel del men gjort honom till odöd? Nää, det är nog bara inbillning. Men varför ska det vara så svårt att se på Mogora, detta börjar ju bli löjligt, kanske hon gjorde mig till zombi ändå och nu har jag svårt att vara nära... vad? Kvinnor? De andra reagerar jag ju inte på. Jag håller masken men något verkar lite fel.

"Bra. Skönt att du är oskadd."

Wernner slappnar synbart av och om Dvärgen sänker sitt vapen med honom sänker Wernner sitt, annars hålelr han det uppe.

 

[Rymdhamster]

"Ser du, Wernner? Han mår bra och med tanke på hur rosiga hans kinder är så har den andra kvinnan behandlat honom väl."

Jag går fram till den taniga, vandöda kvinnan och räcker fram mina händer för att hjälpa henne upp.

"Se så, jag menade inget illa. Jag trodde inte att alven skulle tappa omdömet heller."

 

[Cissi]

Jag blir tydligt lättad när Wernner lugnar sig och bestämmer sig för att inte döda någon av våra värdar... just nu. Jag ser urskuldrande på dvärgen och försöker visa med min kropp att vi inte vill nått illa.

Sen slänger jag en kort blick på Tarin med mörka ögon, dags att komma nu! och drar med mig Wernner bort till sittstocken vid elden. Håller fram en skål med mat till honom och sätter mig igen, nu med både armborst och vandringsstav nära till hands.

Jag överlåter helt åt Taifu att försöka lugna ner kvinnan och ser mig omkring efter Nicolaus.

 

[Bassejr]

"Ser du, Wernner? Han mår bra och med tanke på hur rosiga hans kinder är så har den andra kvinnan behandlat honom väl."

Jag går fram till Kair och räcker fram mina händer för att hjälpa henne upp.

"Se så, jag menade inget illa. Jag trodde inte att alven skulle tappa omdömet heller."

[Förtydligande av nuvarande situation, vem som är vem i lägret, i Off-tråden i mitt senaste inlägg]

Kvinnan har krypit upp gråtande mot en av sittstockarna, och när hennes mantel halkat upp på benet kan ni se ett story, ganska illa infekterat sår vid hennes knä. Hon har nämligen varken hud eller kött kvar där. Hon verkar dock kunna röra på foten som hon vill ändå, och stråk av blå timma verkar gå, som blodkärl, genom och runt benknotorna. Hon får ett ansträngt ansiktsuttryck och håller sig för knät i smärta. Dvärgen tar ett par raska steg mot henne och ställer sig vid henne på knä, utan att släppa gräppet om yxan, för att se hur det är med henne. Hon gråter.

 

[Rymdhamster]

Jag knäböjer också framför kvinnan och börjar för mina händer fram och tillbaka i luften ovanför hennes knä, muttrandes urgamla fraser för att försöka bota infektionen.

Närvaro + Magi [4,5,5,3,6->2] 4 framgångar

 

[God45]

Wernner tänker göra vagnen redo att ge sig av och kolla att den gammla gumman mår bra. Han täker skaka av försökern att få honom att sätta sig eller lugna sig ytterligare. En hand kommer vara på svärdet konstant. Han kommer hålla ett öga och öra på vad som händer i lägret i förhandlingarna och inte röra sig längret bort än att han kan det.

 

[Cissi]

Jag ger Tarin en hård blick och pekar på kvinnan som sitter framför Taifu, själv sitter jag kvar på stocken vid elden.

[Hjälp till!]

Jag håller ögonen på Wernner och undrar i mitt stilla sinne vad han tänker på. Ärkenötet!

 

[mårten1]

Jag blänger tillbaka på Mogora, är det hon som har gjort något med mig? Jag går mot Mogora och väser i örat på henne, "Det ska väl se ut som du jobbar för mig och inte tvärtom. Kanske du skulle bete dig lite mer som en livvakt." vad jag säger hörs inte för någon annan men de kan se att det troligen inte är något snällt jag säger.

 

[Cissi]

Jag blir alldeles överrumplad av den plötsliga ilskan och knuffar Tarin ifrån mig i samma rörelse som jag reser mig upp.

[Hur ska jag vakta dig när du knullar? Vill du ha publik?]

Tecknar jag argt och kliver förbi honom, går mot Wernner och vagnen.

 

[Bassejr]

Jag knäböjer också framför kvinnan och börjar för mina händer fram och tillbaka i luften ovanför hennes knä, muttrandes urgamla fraser för att försöka bota infektionen.

Närvaro + Magi [4,5,5,3,6->2] 4 framgångar

[Lyckat]

Formeln fungerar och kostar 2 mana, men verkar inte ha någon effekt på såret. En mjuk, men uppgiven röst hörs bakom er.
"Det fungerar inte. Jag har redan försökt. Eftersom hon... Ja, eftersom hon inte är levande längre läker inte hennes sår. Jag har lyckats ersätta närver och blodkärl på magisk väg, men jag kan inte få bort infektionen, och jag kan inte läka hud och muskelvävnad kring såret."
Det är Nicolaus som står där, nyvaken, med bister min.

 

[Rymdhamster]

Jag tar hennes händer i mina och tittar henne i ögonen.

"Förlåt."

Jag vänder mig till dvärgen.

"Ni sa att ni inte är som henne" säger jag och pekar mot staden. "Vad menade du med det? Snälla berätta allt du vet som kan vara till vår hjälp!"

Närvaro [6,6,4,3->3,6->5] 5 framgångar

 

[Bassejr]

Jag tar hennes händer i mina och tittar henne i ögonen.

"Förlåt."

Jag vänder mig till dvärgen.

"Ni sa att ni inte är som henne" säger jag och pekar mot staden. "Vad menade du med det? Snälla berätta allt du vet som kan vara till vår hjälp!"

Närvaro [6,6,4,3->3,6->5] 5 framgångar

Dvärgen tittar först på dig, sen på nicolaus, nicolaus nickar åt honom, och han tittar tillbaka på dig igen.
"Vi brukade jobba för... Ja, för häxan inne i staden. Hon är egentligen inte historiker, hon är en förklädd svartalv. Hon är Nicolaus syster."

Nicolaus fortsätter:
"Min syster blev efter krigets slut besatt av id´en att införa svartalviskt styre i världen. Med imperiet i spillror började hon fösöka leta efter nya sätt att ena världen under sina händer.
Hon och jag flydde från alvskogarna tillsammans, och blev inblandade med Solnedgångens Brödraskap. De som ni bör känna som Frilegionen. De introducerade oss till nekromantik och demonmagi, och vi blev förförda av deras makt.
För ungefär två månader sedan kom min syster och jag till den här byn. Hon hade samlat på sig en stor skara medhjälpare och akolyter, men vi behövde.. Kroppar.
Vi är båda skickliga nekromantiker, hon och jag. Vi behövde snabbt en kropp för något ovesäntligt uppdrag. Jag tror det handlade om att bära packning. Jag sprang i förväg för att försöka hitta några vandrare, och hittade.... Ja, jag hittade Airin.
Hon blev rädd när jag dök upp. För rädd för att kunna springa. Så jag högg henne med mitt svärd. Först en gång, då hon hoppade undan, och jag kapade hennes vänstra ben från knät och neråt. En till gång, när hon låg på marken, igenom bröstet och dödade henne.
Jag utförde ritualen för att föra henne tillbaka till oss, och när hon vaknade... var det som om någonting smälte i mig. Vanligtvis när en person vaknar är de antingen för arga eller för trötta för att vara rädda, men hon var livrädd. För mig. För vad jag hade gjort med henne.
Hela mitt liv paserade i revy när jag såg henne i ögonen, och jag fattade ett beslut som jag aldrig kunde ha tänkt mig, bara en dag tidigare. Jag övergav min syster. Sedan dess har vi vandrat runt här, och jag har försökt hitta ett sätt att återgällda den skada jag har gjort mot Airin, och mot världen."

Han suckar, och man kan se en liten, silverfärgad, tår rinna ner för hans kind.

 

[God45]

"Du vet, hade du berättat er sorgliga bakgrundshistoria och att ni inte var onda direkt så hade jag inte försökt sticka någon. Säkerhetstips för nästa gång vet du!"

Wernner suckar och vänder sig till zombien.

"Airin var det? Jag ber om ursäkt för att jag försökte hugga ner dig."

Sedan vänder han sig tillbaks mot svartalven.

"Tror du din syster kan fixa benet? För vi ska ändå dit. Vi kan lika bra tvinga henne att fixa benet innan vi ahr ihjäl henne."

 

[mårten1]

Spoiler

Jag blir alldeles överrumplad av den plötsliga ilskan och knuffar Tarin ifrån mig i samma rörelse som jag reser mig upp.

[Hur ska jag vakta dig när du knullar? Vill du ha publik?]

Tecknar jag argt och kliver förbi honom, går mot Wernner och vagnen

Vad är det som gör henne så arg? Jag står för mig själv och märker knappt konversationen bakom mig. Vad är hennes problem egentligen, det är som att någon har lovat henne stjärnorna bara för att ge henne brinnande kol. Jag blir bara så.. jag vet inte! Jag brukar förstå kvinnor en del men Mogora gör mig bara så frustrerad. Något är helt off idag och jag kan inte sätta fingret på det och jag vet inte ens om det är henne jag är arg på... troligen inte men jag tänker inte be om ursäkt i alla fall.

Jag sätter mig vid brasan och tittar på maten men jag har ingen aptit. De andra verkar ju fullt upptagna så jag säger kort "Jag är snart tillbaka, måste bara rensa huvudet lite". Rösten är väl lite spänd men jag beger mig ut och går en sväng runt lägret bara för att vara ifred och tänka. Kan Kaila gjort något? Nää... det är något annat, kan inte tro jag är odöd, tänker jag för mig själv och skrattar åt mig, jag är bara galen.

 

[Cissi]

Tarin går iväg och ser ut som ett åskmoln men jag bryr mig föga. Jag spetsar öronen och går sakta fram mot Nicolaus och de andra medan han berättar sin historia. När han är klar står jag axel vid axel med Wernner och nickar ivrigt medgivande till hans förslag om att hjälpa till.

 

[Bassejr]

"Du vet, hade du berättat er sorgliga bakgrundshistoria och att ni inte var onda direkt så hade jag inte försökt sticka någon. Säkerhetstips för nästa gång vet du!"

Wernner suckar och vänder sig till zombien.

"Airin var det? Jag ber om ursäkt för att jag försökte hugga ner dig."

Sedan vänder han sig tillbaks mot svartalven.

"Tror du din syster kan fixa benet? För vi ska ändå dit. Vi kan lika bra tvinga henne att fixa benet innan vi ahr ihjäl henne."

Nicolaus tittar på Werner.
"Jag tror inte riktigt du förstår min systers motiveringar.
Låt mig förklara närmre.
När imperiet föll ffans det ingenting som höll samman de människor och alver som min syster ville förslava, behövde hon någonting annat som kunde binda dem samman. Hon och jag är båda skickliga nekromantiker."

Han tittar menande på Werner, och väntar på att han ska lägga samman två och två, mest för sin egen underhållning, och för den dramatiska effekten.

"Men nej, Airi's skador går inte att läka med nekromantisk, eller annan, magi. Jag kan återskapa saknade organ, men inte befria hennes fysiska kropp från skador och infektioner. Inte när hon redan, fysiskt sett, är död."

 

[Rymdhamster]

Jag sätter mig ner bredvid Airin och börjar stoppa min pipa från min tobakspåse.

"Yoi wakai kemono o iu, chansu wa kare ga guntai jitai o toranai kotodesu ka?
[Det låter ju bra, men säg mig unga vilddjur, hur stor tror du chansen är att den här mannen inte har för avsikt att ta över den här armén av odöda själv om han får chansen?" Jag puffar eld på pipan och lutar mig bakåt för att studera himlen några sekunder. Jag ser molnen sakta glida fram mot den blå himlen och utläser spådomar ur deras former.

"Shawā wa sugu ni shūkaku o motarasu inoru.
[Be till gudarna om uppehåll, men ta in skörden så snart du kan.]"

Jag sänker blicket igen till Nicolaus och låter mitt öga genomborra honom.
"Så, vän Nicolaus. Jag antar att den här "byn" var levande när ni kom hit? Att hennes armé består av de forna byborna, förutom hennes amré av akolyter? Hur många finns det i Njordal? Odöda så väl som levande? Och är detta kanske dagen för att slutligen göra något åt din syster och återupprätta lite av mer av din ära?"

 

[Bassejr]

Jag sätter mig ner bredvid Airin och börjar stoppa min pipa från min tobakspåse.

"Yoi wakai kemono o iu, chansu wa kare ga guntai jitai o toranai kotodesu ka?
[Det låter ju bra, men säg mig unga vilddjur, hur stor tror du chansen är att den här mannen inte har för avsikt att ta över den här armén av odöda själv om han får chansen?" Jag puffar eld på pipan och lutar mig bakåt för att studera himlen några sekunder. Jag ser molnen sakta glida fram mot den blå himlen och utläser spådomar ur deras former.

"Shawā wa sugu ni shūkaku o motarasu inoru.
[Be till gudarna om uppehåll, men ta in skörden så snart du kan.]"

Jag sänker blicket igen till Nicolaus och låter mitt öga genomborra honom.
"Så, vän Nicolaus. Jag antar att den här "byn" var levande när ni kom hit? Att hennes armé består av de forna byborna, förutom hennes amré av akolyter? Hur många finns det i Njordal? Odöda så väl som levande? Och är detta kanske dagen för att slutligen göra något åt din syster och återupprätta lite av mer av din ära?"

"Njordal var en till synes levande stad för ett par månader sedan. Meningen var att vi skulle rekrytera kultister för samarbete, men efter att jag lämnat min systes sida, och slagit följe med mina kamrater här, började folket i byn dö. Ingen kunde förklara varför, ellerhur. Vissa sade att det såg ut som en sjukdom, vissa hävdade att det var en förhäxning, men ingen misstänkte min syster.
Jag tror att hon kan ha förhäxat byborna. För allt jag vet är de döda vid det här laget, men det vore inte likt min syster att lämna döda kroppar att torka i solen. Fast när Irkel..." Han pekar bort mot den spinkige människans tält. "...undersökt byn närmre har den varit helt tom på folk. Men vissa nätter kan man höra skrik, eller underliga ljud, som en hammare mot ett städ, eller gnisslande kvarnstenar. Nästan som om staden skulle vara levande om natten, trots att där inte fins några eldar."

Nicolaus suckar åt förslaget att återgälda sin heder. "Det är inte att jag inte övervägt det. Om min syster lyckas med sina planer kommer hon att leta reda på mig, och döda mig och mina färdkamrater. Men min plats är inte längre vid dödens sida. Jag vill gå hand i hand med liv och förnyelse. Om ni vill döda henne, och göra slut på hennes planer, kanske till och med konvertera henne, hjälper jag gärna tilll med råd och resurser (Gordin, vår dvärgiske vän, är en skicklig dvärgisk smed), men jag kan inte följa med er. Hur mycket jag än vill se henne gå i stöpet, och hur illa jag än vill se henne död, klarar jag inte av att ta ett till liv."