Nekromanti Bassejr spelleder Fantasy! - Old School Gaming

[mårten1]

Jag rycker upp mig snabbt efter den missade omfamningen men när hon tecknar blir jag nästan som ett frågetecken.

När hon går förbi mig säger jag tyst så bara hon hör
"Jag är glad att du är ok." svag lättnat hörs i rösten.

Sedan vänder jag mig smidigt om, leendes och följer efter mot vagnen
"Mitt minne är lite bortblåst." Jag skrattar till och fifflar lite med håret under hatten.
"Någon galning lade svampar i tavernans mat så ingen av oss minns något om gårdagen, tyvärr dog en person, men med tanke på hur det kunde ha blivit får vi vara glada med bara en liten minneslucka."

 

[God45]

God45: Närvaro för att lyckas, mot kuskens 2.

Jag rullade två 1:or. Crit failed.

 

[Bassejr]

God45: Närvaro för att lyckas, mot kuskens 2.

Jag rullade två 1:or. Crit failed.

Kusken tittar på dig, fnyser, tvärbromsar vagnen så att du blir på väg att ramla av sitsen, och säger med en kyligt lugn "Jag är inte orolig för att inte bli hittad av orker, men borde inte du vara det, halvblod?", och lämnar därmed werner i sin stumhet på vagnen medans han hoppar av vagnen för att leda hästarna och parkera vagnen.

Ni instrueras till att plocka fram två tält (era klienter sover i vagnen, och den svartklädde prisjägaren slår upp sitt eget lilla tält i närheten), och bland de många hårdhudade grönskinnen hittar ni ett bekant ansikte som sitter och skrattar med sina vänner runt en eld.

(Recca, que)

 

[God45]

Kusken tittar på dig, fnyser, tvärbromsar vagnen så att du blir på väg att ramla av sitsen, och säger med en kyligt lugn "Jag är inte orolig för att inte bli hittad av orker, men borde inte du vara det, halvblod?", och lämnar därmed werner i sin stumhet på vagnen medans han hoppar av vagnen för att leda hästarna och parkera vagnen.

När kusken börjar vända sig om skjuter Wernners hand ut som en huggorm och ett städliknande grepp sluts runt kuskens hals och lyfter honom sakta från kuskbocken.

(Fyra vanliga framgångar och en sexa som jag rullade om och fick en fyra. Totalt 6 framgångar)


"Vad..." Wernner har lite fradga i mungipan och hela kroppen förutom armen som håller uppe kusken skakar. "Kalllade du mig?!"

 

[Cissi]

"Vad..." Wernner har lite fradga i mungipan och hela kroppen förutom armen som håller uppe kusken skakar. "Kalllade du mig?!"

Jag ställer mig nedanför vagnen och tittar på Wernner med outgrundlig blick medan han försöker skrämma den stackars kusken.

Jag vänder mig mot ett par orker i närheten och gör en obscen gest som i etablerade orkkretsar betyder: "alvfjolla" och ler när de börjar skratta och kikar upp på min färdkamrat med road blick.

 

[Bassejr]

Kusken tittar på dig, fnyser, tvärbromsar vagnen så att du blir på väg att ramla av sitsen, och säger med en kyligt lugn "Jag är inte orolig för att inte bli hittad av orker, men borde inte du vara det, halvblod?", och lämnar därmed werner i sin stumhet på vagnen medans han hoppar av vagnen för att leda hästarna och parkera vagnen.

När kusken börjar vända sig om skjuter Wernners hand ut som en huggorm och ett städliknande grepp sluts runt kuskens hals och lyfter honom sakta från kuskbocken.

(Fyra vanliga framgångar och en sexa som jag rullade om och fick en fyra. Totalt 6 framgångar)


"Vad..." Wernner har lite fradga i mungipan och hela kroppen förutom armen som håller uppe kusken skakar. "Kalllade du mig?!"

Kusken sprattlar i ditt grepp, fnyser åt dig igen, innan damen ni eskorterar sticker ut huvudet ur vagnen och blänger åt ditt håll, och du inser, om än motvilligt, det kloka i att sätta ner kusken för att kunna skära halsen av honom i sömnen istället.

 

[Recca]

[Eh... okay. Jag känner mig lite tafatt precis nu men gör ett försök då.]

Ayli och Bokki har sprungit jämsides med vagnen någon halv kilometer ungefär, spanat in dess passagerare och liksom lurpassat på dem på platser där hon kunnat hinna om dem på grund av den snirkliga vägen. Hon sitter just på huk uppe på ett fallet träd och spanar över tälten mot de nyanlända. Bokki står nedanför och viftar med svansen och dreglar andfått. Han skäller glatt ett par gånger.

Tankarna snurrar, var det pappa jag såg bland de där utbölingarna? Jag skuttar plötsligt ned från trädet och börjar väja mig fram mellan orker, tält, boskap, vapen, packning, lägereldar, provisoriska sittstockar och travar med disk - mestadels smutsiga mässing och koppar-grejer. Jag och Bokki är ungefär samtidigt ute ur trängseln för att möta upp de andra. "Pappa!?" gläfser vi ungefär samtidigt (hunden ej på Jori).

 

[God45]

Kusken sprattlar i ditt grepp, fnyser åt dig igen, innan damen ni eskorterar sticker ut huvudet ur vagnen och blänger åt ditt håll, och du inser, om än motvilligt, det kloka i att sätta ner kusken för att kunna skära halsen av honom i sömnen istället.

Wernner släpper honom motvilligt och hoppar av vagnen för att se över nykomlingarna.

 

[Laowai]

Jag tappar hakan, och mina armar faller till mina sidor.

"Ayli?"

Jag hinner samla mig något.

"Ayli, anata wa koko de ittai o yatte iru!?"

[Ayli, vad i hela friden gör du här?!]

Jag går fram till Ayli och fattar henne om axlarna med ett stort leende.

Jag hör kalabaliken från vagnen och kastar en blick ditåt. Och suckar tungt.

[[Fan, för långsam hade varit roligare om jag fick kasta sten på Wernner ]]

 

[Rymdhamster]

Till Morgora

Tekii Erufu sukoshi kemono wa rikai shinai.
[Jag förstår inte fientlighet ni verkar hysa för alver, lilla vilddjur.]

Den gamle orchen synar Werner uppifrån och ner och tittar sedan till resten av sällskapet.

Sōkō ōku no sen'yū.
[Många kamrater du reser med.]

Mijikai ōku no futan keiryō konpanion hōhō!
[Många ryggar gör bördan lätt och trevligt sällskap gör vägen kort.]

 

[Cissi]

Jag lägger en arm om Taifu och sveper med den andra handen i en båge framför mig, mot Wernner, vinklar ned handen horisontellt och vickar den fram och tillbaka medan jag drar upp axlarna och höjer ett ögonbryn.

 

[Rymdhamster]

Taifu tittar eftertänksamt på Werner några sekunder.

Kuma wa nani o kōgeki nemutte imasen, mausu karakai sasa re.
[Den björn som lämnas sovade anfaller ingen, men den mus som retas biter snart]

Till Werner
"Var hälsad, halvalv."

 

[God45]

Wernner har bedömt att i den här situationen är nedtryckt vrede och hat bättre än att explodera. Han kanske hatar alla i världen just nu men om han börjar döda folk kommer det här ta hela eftermidagen. Plus, stygelsen Morgora är biljetten tillbaks hem ifall saker fungerar.

"Det samma... Ork."

 

[mårten1]

Tja, hon verkar inte allt för arg i alla fall.
Plötsligt hör jag en röst som tilltalar Mogora på ett språk jag känner igen som Orkiska, dock talar jag det inte. Vänta nu, hon nämnde något om orkläger?

Jag ser mig omkring och märker lägret, och en tös som ser ut som halvork har sprungit ut och hoppat upp på Akuro. Oj, missade Orken han just har gått bredvid de senaste tio femton metrarna, han ser lite annorlunda ut för en ork, lite äldre och mindre... våldsam.

"Ah, ursäkta mig Ork, jag glömde presentera mig."
Han tar hatten i handen och lägger den mot bröstet och bockar artigt.
"Taringail Thelamond, trevligt att råkas och ni heter?"

 

[Rymdhamster]

Taifu bugar sig djupt tillbaka och svarar:
"Mitt namn är Tsûkashi Tiafu, ädle herre. Jag mötte er vän längst vägen och vi slog följe för sällskapets skull. Det är inte alla som kan tänka sig att umgås med en orch, men jag ser att ert sällskap verkar välkomna dem. Må sol och stjärnor lysa över vårt möte."

 

[mårten1]

Jag får ett roat leende, en riktigt vältalad orch dessutom, det händer då inte ofta... om ens någonsin.
"Ädel herre är jag nog inte, bara en enkel kringresande magiker." Sätter tillbaka hatten på huvudet och tittar bort mot orken i vår grupp.
"Och så länge de inte vill slänga mig i deras matlåda har jag inte så mycket emot orcher."

Jag sneglar lite mot Wernner och när han inte tittar viskar han till Tsûkashi, "Kanske ska bara vara lite försiktig runt den där, han kan bli lite uppjagad runt orcher och andra raser han inte... är så förtjust i."

 

[God45]

Wernner armbågar magikern i revbenen och avbryter honom innan han säger något oartigt.

Wernner ger en stel men korrekt bugning tillbaka till orken.

"Jag är Karl-Franz Wernner. Jag och Akuro Daiyon har en... övenskommelse."

Wernner ser över på Morgora med klar igenkännelse.

"Är det här din... Fru?"

 

[Rymdhamster]

"Är det här din... Fru?"

Kanemochi wa tomodachi imasen
[Endast en rik man har råd att säga nej till vänner.]

Tsûkashi bugar sig lika djupt mot Werner som mot Taringail.
"Var hälsad, Werner. Den unga honan är endast min resekamrat och inte min livskamrat."

 

[Cissi]

Jag ger halvalven en konstig blick men sättet han möter min blick på får min irritation att dämpas. Jag pekar på Tarin och väntar på att han ska presentera mig medan jag nickar åt den gamle orkens ord.

 

[mårten1]

Jag ser hennes blick och i ett smidigt sidosteg står jag där bredvid min livvakt, lägger en hand runt midjan och svänger ut med den andra.

"Detta är min livvakt, Mogora", jag ler mot de andra och tittar en stund in i hennes ögon innan jag igen tittar på orchen och wernner då jag tror att de inte har träffats innan.