Nekromanti Bassejr spelleder Fantasy! - Old School Gaming

[Rymdhamster]

"Ah, äntligen ett namn på den jag delat eld och väg med."

Tsükashi bugar sig än en gång, den här gången mot Mogora.

 

[Bassejr]

Medan gruppen står och är sociala ropar en ork från andra sidan vägen någonting som ingen av er riktigt uppfattar, men som följs av ett jublande från ett tiotal andra orker. En storvuxen halvork som står på er sida av vägen ropar någonting annat, som ni inte heller riktigt uppfattar, då han talar med rapp och dialektal orkiska, och ett tiotal av de som står omkring honom höjer nävarna och jublar åt honom.

De två grupperna springer emot varandra, och möts mitt på vägen, där de börjar knuffas och slåss med knytnävarna. En troll-liknande ork bakom er Suckar och säger "moichido, koko de...."
[Inte nu igen...]

 

[Rymdhamster]

Tsûkashi vänder sig mot den troll-lika orchen.

"Kono? Sanpuru kōhai zen dōmō ka hantai?"
[Vad är detta? Visar de prov på sin vildsinthet inför parningen eller är de oense?]

 

[Cissi]

Jag vrider mig lite bredvid Tarin och ger honom en hård blick. Tecknar [lägg av vad har jag sagt]

Sen kikar jag nyfiket på orkerna som slåss och lyssnar på Tsûkashi och den andra orken med stort intresse.

 

[mårten1]

Jag ler mot Mogara som om hon tecknade något helt annat. Vänder mig sedan mot Tsûkashi och bara råkar ta bort armen från Mogara.

"Ursäkta, men pratar inte orchiska men..." han tittar skeptiskt mot orcherna, "vad håller de på med?"

 

[Cissi]

Jag armbågar lätt Tarin i sidan och sätter ett finger för munnen och pekar på ett av mina öron.

 

[mårten1]

Jag förstår vad hon menar och tar några steg bakåt. Väldigt vad folk ska armbåga mig idag. Men ja, inte mycket jag kan göra åt det, Wernner tänker jag inte sätta sig upp emot och Mogora... av någon anledning är hon svår att bli arg på.

 

[Bassejr]

Den fule, brunhudade orken som suckade svarar "Unga orker, för att visa styrka och mod, de slåss. Det är... Var ord... Tsuka. Tsuka Girei. Tradition säger, de vara mogna när de vinner strid.

Mogna, mycket sant, för hona. Någon har funnit en hona, och vill visa sig värdig. ord är... Kando, Imponerande."

Han skakar på huvudet, och försöker tekna med händerna åt människospråkets hopplösa krånglighet, medan orkerna en efter en kryker gnyende tillbaka till sina tält och lägereldar, tills det bara står en, inte speciellt vacker, ork kvar i vägen. Han är storvuxen, snäppet större än werner, med flätat, tovigt skägg, inget hår på huvudet, och en svullen blåtira och ett flertal avsaknade tänder gör honom inte mycket mer attraktiv.

När han borstat av sig smutsen, reser han sig, och vänder sig till allas förvåning mot er, och går fram till Ayli. Väl framme breddar han sitt fula grin, och den fula orken som ni pratat med brister ut i ett hest gapskratt.

 

[God45]

"Akuro. What is with you orks and the rape thing?"

Wernner rör sig som en skugga upp bakom den unga orken.

"Can I kill him now or would that be rude? Very rude I mean. I have nothing against being a little rude."

 

[Cissi]

Jag tittar med intresserad blick på Wernner. Det där tugget känns bekant men ändå främmande.
Jag söker Aylis blick för att få någon form av förklaring, höjer frågande ett ögonbryn.

 

[Rymdhamster]

Tsûkashi ryser märkbart till och grimaserar när han hör det smutsiga språket gnolliska talas.

"Gomi no yōna"
[Det låter som avskräde]

 

[Recca]

Spoiler

Jag tappar hakan, och mina armar faller till mina sidor.

"Ayli?"

Jag hinner samla mig något.

"Ayli, anata wa koko de ittai o yatte iru!?"

[Ayli, vad i hela friden gör du här?!]

Jag går fram till Ayli och fattar henne om axlarna med ett stort leende.

Jag hör kalabaliken från vagnen och kastar en blick ditåt. Och suckar tungt.

[[Fan, för långsam hade varit roligare om jag fick kasta sten på Wernner ]]

Jag ställer mig öga mot öga med farsgubben. Och stirrar stint på honom. På en gång både anklagande och finurligt, som om jag vet saker han inte vet.

"Akuro. Jag har väntat så länge. Far." Jag brister ut i ett leende och kastar mig i hans famn.
Under tiden hoppar Bokki omkring oss, skäller och skvätter i leran.

Spoiler

Den fule, brunhudade orken som suckade svarar "Unga orker, för att visa styrka och mod, de slåss. Det är... Var ord... Tsuka. Tsuka Girei. Tradition säger, de vara mogna när de vinner strid.

Mogna, mycket sant, för hona. Någon har funnit en hona, och vill visa sig värdig. ord är... Kando, Imponerande."

Han skakar på huvudet, och försöker tekna med händerna åt människospråkets hopplösa krånglighet, medan orkerna en efter en kryker gnyende tillbaka till sina tält och lägereldar, tills det bara står en, inte speciellt vacker, ork kvar i vägen. Han är storvuxen, snäppet större än werner, med flätat, tovigt skägg, inget hår på huvudet, och en svullen blåtira och ett flertal avsaknade tänder gör honom inte mycket mer attraktiv.

När han borstat av sig smutsen, reser han sig, och vänder sig till allas förvåning mot er, och går fram till Ayli. Väl framme breddar han sitt fula grin, och den fula orken som ni pratat med brister ut i ett hest gapskratt.

Jag glider ner från Akuro när den store orken närmar sig. Jag kisar mot det blåslagna ansiktet först, sedan tar jag in kroppen med blicken. Mitt kroppspråk signalerar ett kritiskt lynne. Jag börjar spatsera mot den flinande karlsloken som vore jag där för att bedöma en tingest jag funnit på marknaden, slår en lov i leran framför honom medan jag sneglar på den massiva orkens kroppshydda. Jag dröjer med blicken då och då. Till slut verkar jag nöjd, ställer mig rak i ryggen och vänd halvt bort från orken. Jag håller huvudet demonstrativt högt som för att visa min nonchalans och sen skakar jag det övertydligt från sida till sida.

 

[Rymdhamster]

Tsûkashi utbrister i ett hest skratt när han ser hur den unge orchhanen får nobben och vilar sina händer på huvudet av yxan han har nedstucken i bältet.

"Ibland undrar jag hur vi klarat oss så pass bra med de traditioner vi har." säger han, mest för sig själv men tillräckligt högt för att de runt honom ska höra.

 

[Bassejr]

Den brunhudade orken skrockar medhållande, och den unge hanen tappar sitt breda grin, och hans ansiktsuttryck förbyts i förvirring.

Ayli, slå för att övertyga orken, mot hans 2 (1 i närvaro, men en extra eftersom han är för dum för att förstå när han blivit nobbad)

 

[Recca]

Den brunhudade orken skrockar medhållande, och den unge hanen tappar sitt breda grin, och hans ansiktsuttryck förbyts i förvirring.

Ayli, slå för att övertyga orken, mot hans 2 (1 i närvaro, men en extra eftersom han är för dum för att förstå när han blivit nobbad)

[Får jag rulla mina 2 extra tärningar som jag får av min förmåga Vän med djuren? (Rullade 2 tärningar med resultat 4 och 6)]

Jag har redan vänt mig från orken med det försvinnande flinet och gått bort mot pappa. På vägen grinar jag glatt med hela ansiktet mot Bokki.

 

[Cissi]

"Ibland undrar jag hur vi klarat oss så pass bra med de traditioner vi har."

Jag ler och skakar på huvudet. Karlar, orcher!
Vinkar med mig Tarin och Wernner och börjar gå bort mot den lägereld som jag och Tsûkashi delade kvällen innan.
Jag väntar inte på att någon ska följa efter mig men pekar åt kusken på hängnet där han kan släppa hästarna.

 

[mårten1]

Jag hämtar min väska från kärran, nickar mot Haggan som sitter där. Ja, de brukar ju sova i vagnen tänker jag.

Sedan följer jag efter Mogora till brasan.

 

[Bassejr]

Den unge orken blir tydligt arg, och vänder sig om och går över vägen, mot sina kamrater igen.

(nej, hur primitiva orker än är, så räknas de fortfarande inte som djur, pga bristen av de andra skogsdjurent elegans)

 

[God45]

"I have a bad feeling that we should kill that guy now."

Wernner följer med halvorken.

"Oh, well."

 

[Recca]

Jag rynkar på ögonbrynen mot halvalven, förstår inte vad han säger ju! Och det är förargande! Sen så följer jag människan med blicken. Han går i riktning mot vart Mogora tog vägen så jag är nyfiken förstås. Känner dom varann eller?