Nekromanti Bassejr spelleder Fantasy! - Old School Gaming

[God45]

"Bra att veta. Jag har mest stött på nekromantiker som håller på med dödsenergi direkt tidigare och då var det Hobgoblins så det är säkert helt annorlunda. Då är det bara att ducka så att den färglösa elden inte bränner ut själen på en, mycket lättare att ha att.... Orm!"

Wernner kommer försöka hacka bort ormen från sitt ben utan att träffa sig själv.

(12 tärningar rullade. 8 framgångar.)

(Jag rulalr också mina 2 närvarao för att se om jag såg vem som gjorde det: noll framgångar men inga 1:or)

(Rullar närvaro för att inte skrika: haha 2 6or! tottalt 3 framgångar)

 

[Cissi]

Jag börjar fnissa och måste gå iväg runt vagnen för att inte börja gapskratta. Jag hinner fånga Taifus blick och nickar med ett leende åt honom.

 

[Bassejr]

Werner lyckas hålla ett skrik inne, men trasar sönder byxorna i sina försök att huggga ormen.

Svartalven Nicolaus, som vid det här laget insett ungefär hurdana ni är, tittar underligt, men föga förvånat på Werner.
"Uhm... Ni kanske vill sova innan ni utför era... Affärer....? Vi kan erbjuda er plats vid vår eld, och att dela vår mat till kvällen och imorgon."

 

[Cissi]

När jag lugnat ner mig går jag fram och sätter mig bredvid Taifu. Jag ger Wernner en kort blick och tittar menande på hans byxor med ett höjt ögonbryn. Gräver lite i väskan och får fram ett litet block. Hoppas att orken kan läsa... nu när Tarin roar sig med annat. Skriver:

[Karera no omotenashi ni kansha suru. Wareware wa, kon'ya tomaru.
Andeddo ni tsuite no shōsai o oshiete kure yō ni tanomu.]*

Jag slänger ett öga på spelet och försöker lära mig det medan jag skriver.

[Int+öga för detaljer 4+1 (1,1,5,5,5)]

Sen sträcker jag över blocket till Tafiu.


*Tacka dem för deras gästfrihet. Vi stannar i natt.
Be honom att berätta mer om de odöda.

 

[God45]

Hmmm... Tänker Wernner. Hon tittar på mina byxor. Kan hon sy kanske? Det är trots allt kvinnogöra. Men vissa av krigarkvinnorna är kännsliga med sådant... Bästa att jag gör det själv.

Wernner tackar för gästfriheten, går iväg och bytar byxor bakom vagnen och tar fram nål och tråd som han sedan sätter sig och börjar lagar sina byxor med.

 

[Rymdhamster]

Jag tar blocket och läser igenom det korta meddelandet. Det är inte ofta man ser orkiska i skrift så meddelandet fyller mig med värme och hopp om att även vi en gång kanske kan höja oss över våldet och brutaliteten. Jag räcker tillbaka blocket och nickar åt henne innan jag vänder mig tillbaka mot Nicolaus.

"Tack, vi accepterar med glädje er gästfrihet för natten. Den där staden ser ut som något man bäst möter med den uppgående solen bakom sig och en stadig frukost i magen. Och så får vi en chans av att höra mer av er djupa kunskap! Säg mig, vän Niolaus, vad mer kan ni berätta om de odöda och deras vanor, svagheter och drifter?"

Närvaro [6,5,1,6->4,4] och efter ett så långt utlägg slår jag en tärning för retorik också [2] så 5 framgångar!

Jag räcker över min tobakspung till Mogora sätter mig lungt till rätta medan jag muttrar lite halvt för mig själv:

"Dessutom behöver visst halvalven lite tid på sig att sy ihop sina byxor igen. Konstigt beteende att skära sönder dem från början".

 

[God45]

"Där var en satans orm i dem!"

 

[Cissi]

Jag tar emot tobaken och blocket och ler brett åt Taifus kommentar gällande Wernners byxor och sätter ett finger för munnen i en hyschande gest, blinkar illmarigt med ett öga.

Stoppar min långskaftade pipa och sätter mig tillrätta för att lyssna på Nicolaus samtidigt som jag inte kan ta blicken från spelet som spelas vid elden. Det var länge sen jag fick chansen att lära mig ett nytt spelsystem så jag missar inte tillfället.

 

[Rymdhamster]

"Där var en satans orm i dem!"

"Den var säkert mer rädd för dig än vad du var för den. Eller kanske inte, när jag tänker på saken."

Jag ler lite och vänder mig till Nicolaus igen och accepterar en till bit bröd och lite kött.

"Ursäkta att jag avbröt dig. Vad var det du sa om odöda?"

 

[God45]

"Fucking orks with their fucking bullshit...."

Wernner syr sina byxor och planerar på intet sätt att mörda gruppen. Inte alls, inte ett dugg. Inte ens lite.

 

[Cissi]

En skugga faller över Wernner. Jag står plötsligt framför honom, ett leende på läpparna och i ena handen håller jag en till pipa och en plunta sprit. Ställer det bredvid honom på marken och klappar honom på axeln.
Innan jag går lägger jag min knutna högerhand mot mitt vänstra nyckelben och rör handen i en bågrörelse framåt mot Wernner.
Den militära gesten för "frände".

Sen går jag tillbaka till elden och spelet. Nu vill jag spela själv!

 

[God45]

Den där är okej i alla fall... Märks att det är lite alv i henne, tänker Wernner medan han tar en klunk ur flaskan och sedan fortsätter sy.

 

[Bassejr]

mogora lyckass snappa upp en del av spelet. Brädet är runt som en talrik, med tolv circklar, varje cirkel uppdelad i sex fält. varje spelare kontrollerar fyra pjäser som ser ut som röda och svarta knappar. Den unga, bleka kvinnan flyttar en av sina pjäser tre steg, hoppar över en av nicolaus ojäser (eftersom Kair inte längre... uhm... deltar i spelet), och han flyttar motvilligt ut pjäsen till den yttersta ringen, han flyttar en av sina pjäser tre steg, och har därmed flyttat pjäsen till alla zoner i en cirkel, varpå han flyttar in pjäsen till nästa cirkel in mot mitten.

Undertiden som spelet fortgår förklarar Nicolaus, som verkar vara misstänkt bevandrad i området om Zombier och odöda: "Det beror helt på vilken sorts återupplivning har genomförts. Om zombien bara är en marionett, vilket är betydlgit vanligare, och mindre krävande av magikern, lyder den blint sin herres tankar, och då är det viktigare att förstå sig på magikerns avsikt och beteende, vilket är svårare. Om en varelse blivit Återuppväckt är det en helt annan sak. Beroende på hur långt kroppen kommit i föruttnelseprocessen kan den antingen vara nästan normal, ibland inte ens veta om att den varit död. Men ju mer kropppen förtärts av småkryp och av jorden själv, desto argare (och dummare) blir de."

Han flyttar sin pjäs, och tvingar kvinnan att flytta ut en av sina pjäser till ytterringen. Hon verkar bli mer och mer spänd ju mer ni pratar om zombier.

Nicolaus fortsätter: "Jag stötte på en zombie i Krugtaul en gång. Han hade varit soldat, och hans fru hade betalt en magiker för att resa honom från slagfältet. Han var medveten om att han var återuppväckt, men han betedde sig fortfarande som om han var i livet. Han såg det hela som en andra chans."

Kvinnan vid spelbrädet grymtar till när hon blir tvungen att flytta ut sin innersta spelpjäs, och sträcker ut en benig arm och slår omkull spelbrädet innan hon förargat vandrar iväg till sitt tält.

 

[Cissi]

Ger Taifu en ny lapp.

[Kare wa dono yō ni son'nani shitte iru nodesu ka?
Kare jishin ga itsuka zonbi o tsukutta no ka?]*

Sedan plockar jag ihop spelet och ställer upp det till ett nytt parti. Jag tittar hoppfullt på Nicolaus och pekar på brädet.

*Hur vet han så mycket om det? Har han gjort zombies själv?

 

[Rymdhamster]

Jag läser lappen och ler lite i mjugg innan jag lämnar tillbaka den.

"Jag tror att både jag och min vän skulle vilja pröva på det här spelet ni har, om du inte har något emot det, min vän."

Jag flyttar närmare spelbrädet.

"Kuro Erufu no shiryō no akuma sūhai-sha. Kare ni tazuneru?"
[Alla svartalver är nekromantiker eller demondyrkare i någon utsträckning. Ska jag verkligen fråga honom?]

 

[Cissi]

Jag nickar och flyttar lite på mig så taifu kan sitta bredvid mig.

Jag håller upp en hand med handflatan uppåt och gör en svepande gest mot nicolaus som för att mana på Taifu att fråga vidare.

 

[Rymdhamster]

"Säg, vän Nicolaus, Mogora här vill gärna veta hur det kommer sig att du vet så mycket om de odöda och jag måste erkänna att jag är själv nyfiken. Har de rent av egen erfarenhet av av sysslan?"

Närvaro [2,2,6,5->3]
Retorik [5]
Alltså: 2 eller 3 framgångar beroende på.

 

[Bassejr]

"Säg, vän Nicolaus, Mogora här vill gärna veta hur det kommer sig att du vet så mycket om de odöda och jag måste erkänna att jag är själv nyfiken. Har de rent av egen erfarenhet av av sysslan?"

Närvaro [2,2,6,5->3]
Retorik [5]
Alltså: 2 eller 3 framgångar beroende på.

Nicolaus skrockar medans han stäler upp pjäserna. "Vi var alla unga en gång i tiden. Du är själv inte utan dunkelt förflutet, stämmer inte det, Kira*?"

*Mördare* ordet ekar i den tysta kvällsluften

"Du var en soldat en gång i tiden, stämmer inte det? Jag har tagit liv, precis som du, i tron på att världen skulle förbättras av det. Har inte du också tagit liv, min vän?" Han tittar på Mogora.

 

[Cissi]

"Du var en soldat en gång i tiden, stämmer inte det? Jag har tagit liv, precis som du, i tron på att världen skulle förbättras av det. Har inte du också tagit liv, min vän?" Han tittar på Mogora.

Jag tittar upp och möter Nicolaus blick med mina märkliga ögon. Rynkar på ögonbrynen och rycker på axlarna med en nekande huvudskakning.
Jag har inte behövt ta liv... man löser mycket med lite lurig magi... ehm.

Jag drar ett djupt bloss på min pipa och står precis emot impulsen att låta röken ta form av en björn eller nått och börjar hosta lite.

 

[Rymdhamster]

"Lustigt. Jag dödade fler än vad jag kunde räkna under enighetskrigen, men jag har aldrig känt någon lust att återuppväcka dem. Det skulle kännas så kontraproduktivt. Nåja, kanske Akaishi Nokage, jag vill minnas att vid tillfället hade jag inte haft något emot chansen att få döda honom några gånger till. Det är tur att ungdomens dårskaps sällan går hand i hand med ålderns kunskaper. Och på tal om ungdom, den unga kvinnan verkade bli väldigt upprörd över ert spel tidigare. Bör någon prata med henne?"