Nekromanti Be en spelare dra åt helvete?

[Vitulv]

Jag råkade snubbla över det här på Paizos messageboards. Det är egentligen inte sådär jättespeciellt, men jag tänkte använda det för att illustrera min fråga;

"Well my weekly game session just turned into a big steaming pile of poo. Yesterday I had a player, a paladin mind you, who was the niminal leader of the party decide to decapitate one of the other party members for not following his orders in war time. He argues that it was the lawful good thing to do. A little background, after a mass combat where the Human Paladin was leading an almost exclusively elven army, a part of his troops asked to go home. The elf member of the party helped them to get to the gate which he opened to allow the elves to be gated home. When the Paladin found out that he had lost some of his troops, he marched over to the elven encampment after gathering the rest of the party. He ordered the elf character to his knees. When the Elf character refused to kneel but also refused to fight back, he simply lopped his head off. The rest of the party was in shock and the paladin couldnt understand why the rest of the army decided to leave. He then pitched a fit when a party member asked him to explain himself, stating that he was the leader and he made HIS decision. Now this player thinks I am out of line for taking away not only his alignment but his paladin status. The other lawful character in the party explained to said paladin that he should have at least let the character explain his actions before passing judgement at all. The paladin's player said that because his character had earned his experience, his new character that he was bringing in was going to have 11000 experience points compared to the rest of the party's 8500. I feel like somewhere along the line I lost control and the group is deciding whether or not they want top even play with this guy anymore, could you please send some advice my way?"

Alltså, skulle ni ha kvar en sådan här spelare i gruppen? Jag tycker ofta man hör sådana här historier, och där folk frågar om råd hur de ska göra. För min del är svaret ohyggligt enkelt, jag skulle aldrig mer låta den spelaren vara med och lira. Visst, jag kan ha viss förståelse för de som vill ha med lite spänningar i gruppen (jag gillar det dock inte, tycker att det alltför ofta smittar av sig från rollpersonerna till spelarna).

Min fråga, lite mer nedkokt, är ungefär så här; "vad krävs för att ni ska be en spelare att inte komma tillbaka vid nästa spelmöte, alternativt; vad krävs för att ni ska tacka för er och lämna en spelgrupp?"

För mig går gränsen när en spelare låter sin rollperson sabba för resten av gruppen med ursäkten att; "hey, min rollperson är så här, jag rollspelar bara".

 

[Svarte Faraonen]

Jag skulle vara mycket tveksam till huruvida jag skulle umgås mer med människan överhuvudtaget. Jag har nog med vänner, obstinata miffon är bara dryga. Det skulle i vart fall inte ha blivit något mer spelande, och antagligen hade det ohjälpligt skadat kampanjen.

 

[krank]

Oerhört svår, och intressant, fråga.

För mig kan det handla om många olika saker. Det beror nog på att jag letar efter ungefär samma saker i folk jag rollspelar med som med folk jag umgås med i allmänhet. Jag vill gärna tänka mig att de jag rollspelar med är mina vänner.

Jag har oerhört svårt för när spelare inte respekterar andras tid. Konsekvent komma försent eller prioritera bort inplanerat rollspel är exempel på när jag efter ett tag nog helt enkelt slutar fråga om någon vill vara med och spela.

Spelare som medvetet går på tvärs mot SL eller spelarna tröttnar jag nog också på. Jag har ingenting alls emot lite spänningar mellan rollpersonerna, men det bör ske med fingertoppskänsla och med respekt för övriga spelare. Alltså, man ska inte aktivt förstöra för andra spelare, ta bort det de tycker är roligt. Exempel: Helt OK att intrigera mot andra spelare som trivs med att intrigera inom gruppen. Oftast inte alls lika OK att intrigera mot spelare som inte alls tycker sånt är kul. Jag tycker det är en rätt enkel grej: bete dig inte som ett arsle. Vi är inte kring spelbordet för att jävlas med eller trycka ner varandra. Ingen mobbing kring mitt spelbord, liksom. Det hade jag nog av under mina Mutant Chroniclesår.

Överlag handlar det om respekt. Att spelare visar att de respekterar varandra och SL. Spelaren i exemplet saknar tydligt respekt för övriga spelare och för SL.



En tydlig mätare, tycker jag: Är spelaren villig att diskutera saken? Ta in andras åsikter, prata om eventuella sätt att lösa saken? Om nej: Adjö. En spelare som inte kan tänka sig att anpassa sig är en spelare jag inte kan ha att göra med, sorry. Jag är helt för att man möts på halva vägen, men om en spelare antingen inte kan fatta att andra kan tycka nåt den gör är ett problem eller inte tycker att det finns nån anledning att förändras så har jag svårt att förstå varför jag som SL t.ex ska lägga ner min tid och min energi på att förbereda och fixa saker.

 

[!Paxen]

Det som man minst ska göra är att ta ett snack med honom, sl dvs, och göra det klart att man inte gör så, oavsett hur stark ledare man ska vara.

Om han därefter säger att han inte kommer att ändra på sig så har han ju själv bestämt att resten av gruppen får döda honom med ett enkelt svar som ex "Jag är halvalv och litar därför inte på människor".

Spänningar kan väl finnas bland spelarna, men inte på ett sånt sätt att dom hellre undviker varandra, utan mer "jag ska få in mer xp". Så länge dom i det fallet inte förstör för varandra så är det okej.

Och om jag ska svara på din verkliga fråga: För att en spelare ska bli ombedd att dra åt pepparn så krävs det att dom förstör för någon annan med vilje och utan att bry sig, eller för den delen för att han helt enkelt är jobbig på spelmötena utan att tillföra något!

 

[sakara]

Jag skulle nog ta den spelare åt sidan och förklara för honom att antinget get his act togater eller lämna gruppen. jag är SL för att jag vill visa mina spelare en kreativ och "magisk" värld. jag har väldigt lite till övers för dem som avsiktligt (som jag uppfattar denna spelare) sabbar för andra i gruppen.

Å andra sidan skulle alla i gruppen vara med på att backstabbing förekommer ala vampire så vore de en annan sak..men i "vanligt" rollspel. get the fuck out.

 

[Storuggla]

Trubblet med den där anekdoten är att jag inte får något grepp om det här är en snubbe som han inte umgås med utanför spelbordet ("this guy" antyder att så inte är fallet i mina ögon men ifall att). Om det är en kille man umgås med kan man ju ta ett snack med honom vid sidan av och helt enkelt frågan "Vafan Bosse? Hur tänkte du där?". Eftersom frågan däremot ställs på internet så antar jag att det är en person han endast känner via spelbordet och inte umgås med annars. Om så är fallet - säg ifrån och om han inte ändrar sig eller förklarar sig så får bordet bestämma om han ska få vara med eller inte.
Men det är en svår fråga. Däremot tycker jag att just det fallet känns som om det inte retts ut vad "grupps ledare" innebär, vad "Lawful Good" betyder och hur det sociala spelet kring bordet fungerar.

"The paladin's player said that because his character had earned his experience, his new character that he was bringing in was going to have 11000 experience points compared to the rest of the party's 8500."

Va? Men paladinen dog ju inte, varför gör han en ny gubbe? "Åhnej, mina khandlingar fick en konsekvens! Neeeej det är inte kul och då ska jag ha MER xp!" Va? Jävla golvmopp.

"Min fråga, lite mer nedkokt, är ungefär så här; "vad krävs för att ni ska be en spelare att inte komma tillbaka vid nästa spelmöte, alternativt; vad krävs för att ni ska tacka för er och lämna en spelgrupp?"

Hmm. "Jag spelar bara mitt alignment!" känns som en klassisk ursäkt för att inte visa hänsyn vid bordet. Jag vet inte om jag skulle vara rakryggad nog att kasta ut någon från spelgruppen däremot, jag är för mesig.


Storuggla, radio viking vafan?

 

[Rickard]

Jag skulle (förhoppningsvis) avbrutit spelmötet innan rollpersonen blev halshuggen. Då hade det varit enklare att förhandla. Jag har förvisso inga problem med att spola tillbaka och ta om händelsen.

Jag har haft spelare som har kört sitt eget race och hävdat att det varit deras personlighet. Jag har till och med haft spelare som hittat på personligheten on the fly för att ha något att skylla på. I de flesta fall har det varit något som bara påverkat den egna rollpersonen och jag har släppt det. Det är spelarens upplevelser och jag vill inte pilla med det.

Det har också förekommit speltillfällen där spelaren (däribland jag själv) har varit helt tvärtemot gruppen. Det kan vara någon som är rasistisk, mordisk eller ha någonting annat som får mig att fundera kring varför de andra rollpersonerna hänger med den rollpersonen (typ en nekromantiker). Det har dock oftast varit i one-shot-scenarion så jag har släppt det. Jag vet att spelaren är vettig och att det var en engångsförteelse.

Till min poäng
Då D&D-spelaren fortsatte argumentera så tyder det på någon av följande saker:

1) Spelaren kan inte vara lyhörd till vad andra personer vill.
2) Spelaren är väldigt dominant.

Båda två pekar på att personen är socialt inkompetent. Jag har helt enkelt sluta ringa sådana personer (social inkompetens märks rätt snart). Jag har i vissa fall kontaktat spelaren, försökt tala med denna och sedan sagt att våra spelstilar nog går isär för mycket för att vi ska fortsätta spela tillsammans.

/Han som när han tycker spelaren gör något galet mest försöker påpeka hur korkat det är och få någon annan att hänga på

 

[Ram]

Min fråga, lite mer nedkokt, är ungefär så här; "vad krävs för att ni ska be en spelare att inte komma tillbaka vid nästa spelmöte, alternativt; vad krävs för att ni ska tacka för er och lämna en spelgrupp?"

Jag är ett ashole. För mig är det extremt lite, åtminstone i mitt nuvarande stadie av livet. Jag har max 4h irl fritid i veckan att lägga på rollspel. Jag spenderar max ett par speltillfällen om det inte funkar, sedan gör jag något åt det. Det har faktiskt varit precis så vid några tillfällen, både att jag bugat ut och att vi tagit upp det hela med nya spelare som kommer in i spelgruppen.

Jag spelar bara med dem som jag har mycket kul med. Men då är det också rätt sällan som jag provar att spela med nya spelare, det har väl hänt ett fåtal gånger på de senaste tio åren tror jag, inkluderat när jag eller andra provspelat och ett fåtal konvent. Jag är mycket nöjd med de medspelare som jag har i dag vilket är ett par handfullar.

 

[KamiFisk]

Det krävs inte speciellt mycket för mig att be någon dra åt helvete, alternativt inte komma tillbaka till spelgruppen något mer.
Nu har jag en grupp personer som spelar ganska mycket så som jag vill.
Dock brukar jag alltid ha som standard att du får en tillsägelse och en andra chans sen blir det kicken.

 

[anth]

Under flera år har jag spelat med flera dysfunktionella spelare och har därför flera gånger varit med om liknande situationer - och har även lärt mig vad man ska göra när de uppstår.

För det första FÅR INTE spelarna skapa rollpersoner som är alltför mentalt olika varandra.
Jag har haft spelare som opponerat sig mot detta med argumentet att jag pajar deras rollspelsupplevelse om de inte får spela vad de vill - mitt motargument är att GRUPPENS rollspelsupplevelse går före individuella spelares rollspelsupplevelse.

***

Låt oss se på just den här specifika situationen:
- Vi har en fantasyvärld. I grunden är det medeltid, men med fantasy-raser och magi.
- Vi har en befälhavare och hans armé.
- Vi har desertörer i armén och en person som hjälpt desertörerna.
För er som inte vet det - kan säkert Vitulv, som varit militär, förklara vad straffet är för desertering under krigstid.
Oavsett vad ni tycker, agerade spelaren korrekt som högg ner den andre spelaren.

Vad jag skulle ha gjort som spelledare:
Jag skulle ha talat med en spelare långt innan denna situation hade uppstått.
Den spelare som jag skulle ha talat med var spelaren som hjälpte desertörerna.
Jag skulle ha förklarat för honom att straffet att hjälpa desertörer är döden, och han bör nog fly med desertörerna om han inte vill bli avrättad.

Om någon tycker att jag undviker frågan: vad jag gör om en spelare tar livet av en annan spelares rollperson, så är svaret att jag inte tillåter en sådan situation att uppstå.
Med andra ord så desarmerar jag bomben långt innan den hinner explodera.

***

På frågan vad jag gör med spelare som käftar emot: mina spelare käftar inte emot för det finns inget att käfta om.
Det FÖRSTA jag gör när jag startar upp en kampanj är att förklara:
- hur folk förväntas bete sig (speciellt i Fantasy-världar) där beteende ofta skiljer sig från vad vi är vana vid IRL. Detta inkluderar vad de olika alignmenten innebär.
- att även om vi spelar i en köpt värld (som t.ex. Forgotten Realms) så är det MIN värld - och den SKILJER sig från den köpta världen.
- hur reglerna fungerar, t.ex. vad jag delar ut xp för.
- vilka mina husregler är.

Varje gång en spelare käftar hänvisar jag till denna första genomgång och förklarar vad SPELAREN MISSFÖRSTÅTT och att denne bör vara mer uppmärksam vid nästa genomgång. Det finns helt enkelt inget spelarna kan diskutera. Punkt.

***

På Vitulvs fråga vad som krävs för att jag skulle be någon att dra åt helvete: det gör jag inte.
För det första: jag känner mina spelare och jag klarar av att hantera dem - och hade jag inte klarat det hade jag inte bjudit in dem från början.
För det andra: skulle en ny spelare komma in i gruppen som inte passar in (ja, jag skulle se det långt innan det spårade ur, det är en av de förmågor som jag lärt mig som spelledare till dysfunktionella spelare) - skulle jag föreslå att gruppen delar på sig och i värsta fall får den avvikande spelaren spela solo.

Någon fördel ska jag väl få av att ha varit spelledare åt dysfunktionella spelare i 25 år.

 

[Storuggla]

"Låt oss se på just den här specifika situationen:
- Vi har en fantasyvärld. I grunden är det medeltid, men med fantasy-raser och magi.
- Vi har en befälhavare och hans armé.
- Vi har desertörer i armén och en person som hjälpt desertörerna.
För er som inte vet det - kan säkert Vitulv, som varit militär, förklara vad straffet är för desertering under krigstid.
Oavsett vad ni tycker, agerade spelaren korrekt som högg ner den andre spelaren."

Öh... nej? Ingenstans i texten definieras alverna som någon slags värnpliktiga eller något socialt kontrakt definieras. De kan ha vart frivilliga som fick gå hem när de ville, eller dra när deras moral sa åt dem att de inte kunde jobba för en snubbe som ledaren, eller vad som helst. Det står inte, det är något man måste läsa in.
Och nej, man bestraffar inte folk med direkt avrättning. Man har något som kallas rättegång först. Även i fantasy, eftersom spelare brukar protestera mot summariska avrättningar så fort de snor ett äpple.


Storuggla, läser också in saker

 

[anth]

Öh... nej? Ingenstans i texten definieras alverna som någon slags värnpliktiga eller något socialt kontrakt definieras. De kan ha vart frivilliga som fick gå hem när de ville, eller dra när deras moral sa åt dem att de inte kunde jobba för en snubbe som ledaren, eller vad som helst. Det står inte, det är något man måste läsa in.
Och nej, man bestraffar inte folk med direkt avrättning. Man har något som kallas rättegång först. Även i fantasy, eftersom spelare brukar protestera mot summariska avrättningar så fort de snor ett äpple.

Good point, sir!
1. De är alver som har annan moral än människor.
2. Det borde ha varit en rättegång innan avrättning.

Men det ändrar inte min ståndpunkt - att jag hade talat med spelaren som hjälpte desertörerna innan situationen hade uppkommit.

 

[Leon]

Det känns att en del av problemet här är spelares (och spelledares) olika verklighetsuppfattning. Det är inte förvånande att du tar upp spelarnas "sociala kompetens" - egentligen handlar det om den där kommunikationen under ytan - om man klickar, om man får upp samma bilder, om man drar samma slutsatser och om man kan läsa varandras signaler.

Två troll på en bro kan vara allt från en säker död till en lustig konversation till enkla XP beroende på din spelledares verklighetsuppfattning. En social scen som en spelare tycker är leksam ret kan av en annan spelare läsas som en dödlig förolämpning som måste vedergällas. Visst kan man argumentera för att detta även handlar om rollpersonernas omdöme i fiktionen, men det som avgör om man avläser situationen rätt är inte hur uppmärksam eller intelligent ens RP är beskriven som, utan hur kommunikationen mellan spelare och med SL fungerar.

I det förevarande fallet är det ju uppenbart så att alvspelaren inte tycker att rättegång för förräderi ingår i de "naturliga konsekvenserna" och att paladinspelaren tycker att alvspelaren har gått över gränsen och att avärttning är en "naturlig konsekvens".

What we've got here, is failure to communicate...

 

[Widundret_UBBT]

Apropå det här med spelare som borde åka ut med huvudet förut så läste jag ett tydligt exempel på Gnomestew för ett tag sedan. Spana in själva:

Gnomestew - Never make this mistake

 

[Tony.Meijer]

För mig så är det rätt enkelt, jag var spelledare i en spelgrupp för ett par år sedan och vi hade ett par med som spelade och de hade det lite knakigt. För att göra en lång historia kort så argumenterade damen i relationen (det finns en orsak till att jag tar upp könet på individen, vilket kommer att inses snart) imot en regel som fördes upp (kortfattat så ville jag ha ett slag för att använda en automatisk effekt under lite speciella omständigheter). Spelaren i det fallet började argumentera imot. Jag gav henne tre möjligheter runt situationen. Hon argumenterade fortfarande imot och vägrade slå slaget i en halvtimme.

Hon slog sitt slag och det misslyckades såklart och efter det så skällde hon ut mig för att: "så skulle jag aldrig ha behandlat någon av killarna i gruppen". Återigen i en halvtimme. Jag och de övriga som inte var en del av den relationen gick då ut och åt, måttligt upprörda (vi var rätt upptagna och spelade i regel en gång i veckan runt fem timmar och där försvann en liksom).

När vi kom tillbaka till spellokalen så skrek de här individerna på varandra och det kastades saker.

Jag vill nu i efterhand gärna tro att orsaken till hennes utskällning var att hon och hennes kille hade det jobbigt, men just då så ifrågasatte jag mig själv rätt hårt. Den kampanjen tog slut inte långt därefter och det tog ett tag innan jag startade en ny i och med att jag inte riktigt kände mig säker på hur objektiv jag var.

Men det är den punkt som jag kan nå innan jag ber en spelare att vänligen lämna gruppen.

 

[solvebring]

Bra fråga. Jag är nog först och främst en relativt räddhågsen/feg person som har svårt för att ställa ultimatum och säga nej och dylika. Jag gillar inte att vara ovän med folk utan mår oftast väldigt dåligt att sådant. Jag tycker det är jobbigt.

Fast jag har å andra sidan aldrig behövt be en spelare att dra åt helvete. Men jag har haft spelare som har betett sig jävligt oseriöst och som inte alltid spelat schysst och okej. Då har jag helt enkelt tagit upp saken, pratat om det och så har vi rett ut saken. Oftast har det skett en samtal, en schysst diskussion eftersom det är flera som tycker likadant och vill se förbättring. Det har nog aldrig hänt att jag eller vi övriga i en spelgrupp kastat ut någon. Å andra sidan brukar man märka vilka som går att spela med och inte rätt snart, vilket gör att nästa gång man ska spela struntar man i att höra av sig helt enkelt. Orka bry sig om någon som varken respekterar spelet i sig eller sina medspelare.

Med andra ord skulle jag nog säga ifrån och sluta i en spelgrupp eller be någon annan att sluta om den spelarens närvaro förstör för alla andra och inte vill bättra sig.

 

[w176]

För mig får folk spela fel, en gång, åtminstonde.

Det finns många spelare som spelat i grupper med stenhård kultur av "SÅHÄR spelar man rollspel." Spelare som har så stenhårda konventionsblindhet som de inte ens nått punkten av förstålse att de ens kan tänka sig att man kan spela med andra spelstilar. Eller att andra spelstilar kunde vara rätt.

Kanske får spelaren, om det gått så långt att det blivit alldeles för surt i gruppen, inte vara mer något mer i just den kampanjen.
Men är den spelaren en vettig människa, som man kan förklara för "Att i den här gruppen har vi den här spelkulturen, och för att det ska funka får du ha det i åtanke", så får spelaren spela med mig igen.

Liksom, en spelare får göra fel, eller till och med skitfel av bara farten. Sånt händer.

Har den människa den sociala mognaden och flexibiliteten så att man kan förklara hur man ska få spelet att funka i framtiden bannar jag den inte för all framtid.

... Fast den där snubben var lät inte som en hard core immersionist som gjorde fel för att han missuppfattat spelkulturen och som med en förklaring och ett snack skulle kunna anpassa sig.

Utan han lät mest som ett omoget as.

 

[Übereil]

... Fast den där snubben var lät inte som en hard core immersionist som gjorde fel för att han missuppfattat spelkulturen och som med en förklaring och ett snack skulle kunna anpassa sig.

Utan han lät mest som ett omoget as.

Det lät inte heller som något som "bara hände" utan mer som en utdragen process. Lite som att man inte bara råkar råna en bank.

Übereil

 

[w176]

Jo. Men jag vet lajv som spårat ur när folk varit IC och drivit på varandra, i timmar eller kanske en dagar tills någon gräns passeras.Saker kan gå åt helvete långsamt ibland, om kommunikationen inte fungerar

Men hade spelgruppen tagit paus, kommunicerat tydligt, försökt snacka killen tillrätta -under- spelmötet, så hade han bara varit ett pucko om man fortsatt driva på.

 

[Doctor_Hell]

Har spelat med en rad mer eller mindre idiotiska spelare genom åren

men jag brukar ha den inställningen att vad är det som säger att en spelstil är mer rätt än en annan och varför spelar bosse rätt men inte kalle ...

sålänge en individs handlingar inte förstör för övriga gruppmedlemmar så brukar jag låta individen hållas..

skulle nån gå över ramarna så brukar jag straffa dom in game tex att det är inte socialt acepptabelt att hugga ner oskyldiga på huvudstadens gator då kommer stadsvaken och och det blir en rättegång till morgonen där du döms till döden sudda ut din karaktär gör en ny har man en höglevlad karaktär så känns det och man lär sig den hårda vägen att inte göra det misstaget igen är det ett mindre brott kör jag med du åker i fängelse under fyra spelmöten gå hem och kom tillbaka efter som sagt 4 möten

dessutom har jag märkt att det är mer aceppterat av spelarna att säga att lagen i konungariket förbjuder mord och du döms till döden för det än att bara säga så får du inte göra riv din karaktär och gå hem

kanske en feg metod men då kan jag straffa dom utan att det blir en maktkamp mellan mig och spelaren ,

har inte så många att spela med så att jag har råd att kasta bort dom till höger och vänster dessutom är dom flesta jag spelar med irl vänner och jag vill inte att konflikter kring spelbordet ska mynna ut i verkliga livet ...


minns ett scenario där vi spelade M.U.A och gruppens mentalt muterade kanin snodde den muterade bittre björnens pipa och klättrade upp i ett träd och vägrade ge tillbaka pipan ett oskyldigt bus som resulterade i att björnen drog fram sin hagelbrakare och blåste kaninen till kingdom come ...

kaninens spelare blev skitarg och förbannad men björnens spelare ansåg det att han hade varnat kaninen men kaninen vägrade lyssna .. och det höll på att resultera i en vendetta mellan deras framtida karaktärer som höll på att mynna ut i verkliga livet och sånt vill jag undvika