Nekromanti Behöver man veta hur spelarna ska lösa problemet?

[Ram]

Du har formulerat hur den onda greven dör, hur sagan slutar, hur pengarna delas upp. Det är ju INTE problemlösning. Punkt slut.

Problemlösningen kommer ju med största sannolikhet handla om att hitta ledtrådarna på olika sätt för att nå fram till sagans slut.

Det beror på. Om hela det beslutade är att butlern gjorde det så håller jag med. Om man däremot designar en mer komplett deckargåta med motiv och bevis så placerar man fakta, ledtrådar ute i "verkligheten". Dessa skall hittas och tolkas rätt för att få fram mönstret som pekar ut mördaren.

Sedan är problem ett ganska vitt begrepp... Problemet "Vem mördade Jane" är ganska annorlunda jämfört med "Vad menar personen som skrev det läskiga kärleksbrevet?". Det första problemet är hela scenariot, det andra är en pusselbit.

 

[Recca]

Du har formulerat hur den onda greven dör, hur sagan slutar, hur pengarna delas upp. Det är ju INTE problemlösning. Punkt slut.

Problemlösningen kommer ju med största sannolikhet handla om att hitta ledtrådarna på olika sätt för att nå fram till sagans slut.

Det beror på. Om hela det beslutade är att butlern gjorde det så håller jag med. Om man däremot designar en mer komplett deckargåta med motiv och bevis så placerar man fakta, ledtrådar ute i "verkligheten". Dessa skall hittas och tolkas rätt för att få fram mönstret som pekar ut mördaren.

Sedan är problem ett ganska vitt begrepp... Problemet "Vem mördade Jane" är ganska annorlunda jämfört med "Vad menar personen som skrev det läskiga kärleksbrevet?". Det första problemet är hela scenariot, det andra är en pusselbit.

Jag tycker det blir en svårhanterlig diskussion om vi hela tiden ska hålla på och spreta ut i nya definitioner av vad problem/problemlösning är. Jag är fullt nöjd med att hantera problem som detsamma som konflikt eller hinder inom rollspelskontexten.

Men antar att det inte är vad ni menar, utan ni tänker mer på deckargåtor och sånt.

 

[Ram]

Jag tycker det blir en svårhanterlig diskussion om vi hela tiden ska hålla på och spreta ut i nya definitioner av vad problem/problemlösning är. Jag är fullt nöjd med att hantera problem som detsamma som konflikt eller hinder inom rollspelskontexten.

Men antar att det inte är vad ni menar, utan ni tänker mer på deckargåtor och sånt.

Nae, du har rätt. Över lag så var det där inte ett av mina top 10-inlägg... Jag fastnade i tanken på vad som skulle vara bestämt och inte.

 

[Anders]

Jag brukade tänka så.
För ett tag sedan var jag med om något mycket intressant.
Jag var spelare i ett äventyr som var i princip olösbart, det var snarare en fråga om i vilken mån man överhuvudtaget närmade sig en lösning.
Min första känsla var att det här är ju fel, jag ska väl ha någon chans att lyckas lösa problemet.
Efter att vi spelat klart redovisade dock spelledaren hur scenariot var hämtat direkt ur verkligheten.

Eftersom jag misstänker att det är jag som är "spelledaren" ville jag bara säga att jag inte såg (eller ser) äventyret som "i princip omöjligt". Ni löste det ju faktiskt, även om det var i sista stund! För mig skulle det kännas främmande att göra ett äventyr med problemlösarkaraktär om man inte tror att det finns möjligheter för spelarna att lösa det. Däremot har jag sällan tänkt ut specifika lösningar.

Dock var det nämnda äventyret väldigt avvikande i sitt upplägg jämfört med alla de äventyr jag spelat och de jag spellett genom åren. Verkligheten är helt enkelt ofin nog att ta inte hänsyn till hur det brukar fungera med skurkar, ledtrådar, bevis, delproblem, upplösning mm. Detta gjorde att ni inte på ett traditionellt sätt kunde se att/om/när ni närmare er en lösning. Jag tror det var detta, mer än svårighetsgraden, som gjorde äventyret udda. Lärorikt, i alla fall för mig som spelledare. Och aningen förvirrande, mest för er men även för mig…

 

[StreetBushido_UBBT]

För det mesta så har jag någon diffus fundering på hur ett problem kan lösas. Jag har dock lärt mig att det blir roligast att bara slänga problemet på spelarna och se hur de löser det.