…va?! Uj det förklarar en hel del om varför jag jämt kommer i trubbelkonflikter är nått fult och dåligt och skall undvikas man vill inte stöta sig med andra.
…va?! Uj det förklarar en hel del om varför jag jämt kommer i trubbelkonflikter är nått fult och dåligt och skall undvikas man vill inte stöta sig med andra.
Ja, men enligt Wheelan och kompani är det vägen mot grupputvecklingTror att mycket av min ovilja att ta tjuren vid hornen är den svenska konflikträddslan .
Vi är uppfostrade att undvika konflikter till varje pris och det är en del av den svenska kulturen , svensken sticker hellre huvudet i sanden än tar striden , konflikter är nått fult och dåligt och skall undvikas man vill inte stöta sig med andra.
Vet inte om jag helt håller med om att svenska kulturen ser ut så, men det är kanske oviktigt i sammanhanget.Tror att mycket av min ovilja att ta tjuren vid hornen är den svenska konflikträddslan .
Vi är uppfostrade att undvika konflikter till varje pris och det är en del av den svenska kulturen , svensken sticker hellre huvudet i sanden än tar striden , konflikter är nått fult och dåligt och skall undvikas man vill inte stöta sig med andra.
Jag förstår också att det är en knepig sits och att det är obekvämt att ta upp saker. Jag har haft problem med olika spelare på olika sätt, både som spelare och spelledare och det beror mycket på situationen. Du sitter ju lite i kläm, som du beskriver det. Idag skulle jag hellre lägga ned kampanjen än att vänta på folk som svarar i sista minuten, om de inte går att spela utan, men det är nu i 40-års åldern och tack vare de moderna undren Discord och Roll20. När jag spelade med de som alltid var i gruppen hade jag nog lidit i tysthet och eventuellt tagit ut det på något passivt-aggressivt sätt.Tror att mycket av min ovilja att ta tjuren vid hornen är den svenska konflikträddslan .
Vi är uppfostrade att undvika konflikter till varje pris och det är en del av den svenska kulturen , svensken sticker hellre huvudet i sanden än tar striden , konflikter är nått fult och dåligt och skall undvikas man vill inte stöta sig med andra.
Det vore ju bra om det var så men det är inte samma sak som att inte ens ta upp en konflikt.vi är uppfostrade att vara diplomatiska och att försöka nå jämkning i de flesta lägen
Hur vore det om du började med att tala med dessa två och diskuterade om ni tre inte kan hitta en gemensam strategi - typ att ni hittar något back-up-spel? Något där det räcker att vara två + SL och något där det inte gör något om en viss RP är borta? De borde ju också tycka situationen är trist?och dessa 2 är inte intresserade av att spela rollspel om det inte blir minst 3+sl
Sure, därför är mitt råd att inte skapa någon konfliktTror att mycket av min ovilja att ta tjuren vid hornen är den svenska konflikträddslan .
Med Doktor Dengroths ord: "Jag är skeptisk!"Jag vill nog ändå hävda att svensken är konflikträdd , vi är uppfostrade att vara diplomatiska och att försöka nå jämkning i de flesta lägen . Jag har ett antal utländska vänner både män och kvinnor som beskrivit oss svenskar som fega och mjäkiga .
Kultur är väl ytterst viktigt då vi växer upp med visa specifika kulturella normer och värderingar och tabun som formar oss till dom individer vi är i dag och som även formar hur vi för oss i dialog med andra individer och även vårt förhållningssätt till andra individer och saker så som konflikter och hur dessa bör hanteras .Med Doktor Dengroths ord: "Jag är skeptisk!"
Varför detta fokus på kultur? Är det så meningsfullt? Känns på sin höjd något fatalistiskt att ha utgångspunkten att "jag är svensk, därför X" - vi landar ju inte direkt närmare någon slags lösning. Jag vill för min del hävda att kultur saknar essens, och att det du väljer att inpränta i dig själv är så mycket starkare än någon av de till dig givna egenskaper du härrör till kulturen. Därav mitt fokus på tekniker snarare än anekdoter och liknelser.
MEN - med det sagt så tänker jag inte fortsätta någon diskussion kring kulturell essens i denna tråd pga OT.
Här tycker jag du beskriver din upplevelse så himla bra och tydligt:Kultur är väl ytterst viktigt då vi växer upp med visa specifika kulturella normer och värderingar och tabun som formar oss till dom individer vi är i dag och som även formar hur vi för oss i dialog med andra individer och även vårt förhållningssätt till andra individer och saker så som konflikter och hur dessa bör hanteras .
Landar vi då i slutsatsen att du är svensk, därför konflikträdd och därför inkapabel att lyfta den här upplevelsen - ja då hamnar vi i ett läge där du antingen får hantera din irritation utanför gruppen och försöka köra vidare, eller överge kampanjen och/eller spelgruppen om du inte står ut. Båda ytterligheter upplever jag som olyckliga. Har du spelkamrater som bryr sig om dig så uppskattar de antagligen öppenhet och ärlighet i dessa frågor. Kolla in mitt förslag om att lyfta principfrågan, till exempel - det kanske inte är nödvändigt att lyfta det här exemplet alls, bara frågan hur ni hanterar tidsbokning i allmänhet? Försäkra helt enkelt dig själv om att du inte använder kulturen som ett svepskäl här, för att slippa hantera en situation som du upplever som obehaglig.Om jag tex postar via vår facebookgrupp kan jag ju se att dom varit inne och sett inlägget men skitit i att svara och detta gör mig irriterad så till den milda grad då jag känner att det är respektlöst mot min tid som jag som sl lägger ner och det är respektlöst mot dom andra spelarna som sitter och väntar på svar huruvida vi ska spela eller ej .
Jadu grejen är att det verkar finnas nån gemensam konsensus inom gruppen att för att spela skall man vara minst 3+SL , mina spelare är inte intresserade av att spela med färre än 3 spelare och sedan så har jag inte lyxen av att vara bortskämd med att ha en massa rollspelare runt mig som jag kan välja och vraka bland så jag är stuck with what i got liksomKanske missade detta i tråden men varför måste du spela med dessa individer? Jag hade satsat på dessa två samt på sikt om inte annat försökt lägga till en ny tredje som aldrig testat rollspel eller som saknar grupp.
Kanske kan denna inspirera:
"I can't find any players!"
I'd say that I hate whiners but for the fact that I like whining. Still, it's amazing how many people across the internet complain that they...lotfp.blogspot.com
Av nyfikenhet. Vad säger de två spelarna som alltid dyker upp när de två andra inte gör det? Går de hellre hem och struntar i spel? Det låter ju isåfall inte som någon av spelarna egentligen är så intresserade av att spela rollspel?Jadu grejen är att det verkar finnas nån gemensam konsensus inom gruppen att för att spela skall man vara minst 3+SL , mina spelare är inte intresserade av att spela med färre än 3 spelare och sedan så har jag inte lyxen av att vara bortskämd med att ha en massa rollspelare runt mig som jag kan välja och vraka bland så jag är stuck with what i got liksom
alla av dom är gamla rollspelare men med kanske varierat enagemang och prioriteringar .Av nyfikenhet. Vad säger de två spelarna som alltid dyker upp när de två andra inte gör det? Går de hellre hem och struntar i spel? Det låter ju isåfall inte som någon av spelarna egentligen är så intresserade av att spela rollspel?
En annan reflektion utifrån tråden är att troligtvis alla på WRNU självklart är rejält intresserade, till skillnad från average-rollspels-Joe som har det som ett flyktigt intresse. Tänker att jag kanske hade reagerat på liknande sätt om någon ville boka upp mig på en hobby som jag bara är halvintresserad av. Om man dessutom har familj så begränsas ju tiden ytterligare och det "halvintressanta" blir något man bara "kämpar" för att hinna med då och då.
Jag har funderat över detta en del och tidigare försökt formulera det i en trådstart utan att riktigt få till det. I alla fall, grejen tror jag är att vi (om vi tycker att det är ett problem) behöver uppgradera synen på rollspel som en hobby - inte bara en fritidsaktivitet eller en sällskapsform. Nu hjälper det ju inte i detta fallet - men går det att ha igång innebandytider, teatergrupper, körer och allt möjligt annat måste det väl gå även med rollspel.Tänker att jag kanske hade reagerat på liknande sätt om någon ville boka upp mig på en hobby som jag bara är halvintresserad av.
Jag vet inte hur det är med andra, men jag hade aldrig kunnat säga till resten av familjen att jag kommer vara borta varje torsdagskväll för att syssla med en hobby (oavsett om det är rollspel, innebandy eller något annat). Det handlar säkert om vilken fas familjelivet är i.Jag har funderat över detta en del och tidigare försökt formulera det i en trådstart utan att riktigt få till det. I alla fall, grejen tror jag är att vi (om vi tycker att det är ett problem) behöver uppgradera synen på rollspel som en hobby - inte bara en fritidsaktivitet eller en sällskapsform. Nu hjälper det ju inte i detta fallet - men går det att ha igång innebandytider, teatergrupper, körer och allt möjligt annat måste det väl gå även med rollspel.
Nu känns det i och för sig som att vi är på väg åt det hållet med exempelvis Rollspelsfrämjandet, och många Facebook-annonser efter spelare har ju också den ansatsen.