Bobby Magikern said:
.:Warwolt:. said:
En sanning med modifikation, minimalistika världar kan ge mer utrymme åt improvisation.
Och knappt en enda ingrediens att improvisera med.
Nja, just när det gäller minimalistiska världar så brukar varje enskild ingrediens vara med av en orsak - för att den behövs. En spelvärld som inte har det uttalade syftet slänger ofta in mer än vad som behövs, för ett enskilt scenario vid ett givet tillfälle, men menar samtidigt att resten fyller sin funktion vare sig man använder det eller inte. Och jag säger inte emot. Anledningen till att jag föredrar världar som bygger på ett koncept och en stämning framför världar som bygger på detaljism är för att jag inte har tid att plugga, och för att min spelgrupp inte har tid att plugga.
Men, det finns fler saker att ta i beaktande - kampanjer. Jag tycker att kampanjer (från 3 spelmöten till 50+) erbjuder det bästa av rollspel. Och här är spelvärldar oerhört viktigt. Man kan grovt säga att de olika världstyperna utvecklas på olika sätt. Byggas ut respektive avtäckas. Beroende på hur insatt spelvärlden är så kan en rik spelvärld vara oerhört intressant att spela kampanjer med.
Så, man ska vara försiktig med att döma ut spelvärldar. De ser alla ut som de gör av en orsak och passar olika syften. Jag skulle exempelvis idag ha väldigt svårt att improvisera utifrån Eons spelvärld eftersom jag bara skulle känna mig hämmad av den ofantliga materialmängden, medan jag utan problem kan improvisera i en spelvärld som är "Sword & Sorcery" eller vad som helst. För 10 år sedan dyrkade jag Mundana och hade stenkoll på allt den världen hade att erbjuda och kunde lätt använda allt, om än inte på samma gång.
Så, man väljer det man har mest användning för. Det finns inga objektiva sanningar om att det är svårare eller enklare att använda olika världar. Subjektiva däremot finns det massor av! Idag är världar som Mundana direkt hämmande för mig. Jag skulle inte ens drömma om att dra igång en kampanj där eller i en liknande värld.