Magistern tar tag i Storuggla så där...(skämt)
Obs! Detta inlägg är skriven i en lätt ironisk ton och jag vill vara tydlig med att detta är skrivet med humor! Ta inte illa upp.
lite för
hårt och fortsätter (vänd mot klassen, utan att släppa taget om Storuggla)...
"Roligt, att du Storuggla har funderat på huruvida Stephen King är en bra skräckförfattare eller inte!
Jag kan säga på en gång att han är det, något som alla i klassen väl har förstått, eller har jag fel?"
Nu börjar det skrapa från stolar som några andra forumiter sitter på.
"Nåja, om ni nu tycker att jag har så fel, så lyssna noga!
En del skulle kunna invända mot tex Poe's författarskap att han visst vågar använda sig av skräckgenrens olika möjligheter men att han inte riktigt lyckas
fullt ut.
Andra, mer moderna författare klarar genren bättre, menar de. Så fel man kan ha! Poe skriver skräck, som Poe menar att skräck ska skrivas! För varje författares största bedrift är att de lyckats tilltala läsaren med ett personligt tilltal!"
Nu vänder sig magistern mot de bakre raderna i klassrummet och noterar att några forumiter, med tydlig avsmak, vänder bort blicken och ger varandra menande blickar. Magistern är galen, han snackar goja, han vet inte vad han pratar om, mm mm. Magistern ignorerar dem och tänker i sitt stilla sinne att den som inte är beredd att utmana sina egna föreställningar om sakernas natur sällan lär sig något.
"Det Stephen King lyckas med, som han är bland de första att göra och den ende att fullända (!), är att etablera den lilla människans vardagsnära ångest och problem i det moderna samhället samtidigt som han etablerar ett övernaturligt element. Vad handlar tex "Shining" om egentligen? Om pressen en författare känner inför uppgiften att lyckas både som konstnär och som far. Men detta skulle bli vilken skönlitterär bok som helst om det övernaturliga inte bahandlades- vilket görs. Hotellet är fördömt, det har sin egen perverterade själ som forcerar den inre kris författaren känner.
Han är dessutom bra på att teckna personer- genom att han betraktar de som en del av det amerikanska samhället. Tanten som krisar i snabbköpet när skräcken slår till, gör inte det hur som helst, utan genom att utmärka sig som medborgare i landet, med allt av dess ytlighet och märkliga kulturarv.
Stephen King är en bra författare, en lyckad skräckförfattare, menar jag. Hans mer prosastil är ännu inte lika utvecklad. Däremot kan man vara kritisk mot hans utgivningstakt, hans villighet att delta i mindre lyckade projekt i filmbranschen mm mm. Men detta må honom vara förlåtet. Åtminstone om man kommer ihåg honom som pionjär i skräckgenren. För sin insats som sådan, ska han, som ni ungdomar brukar säga; Ha Cred!"
Magistern tittar ut över det tysta forumet. En del verkar inte ha fattat vad magistern sa, andra ser mycket skeptiska ut, andra är irriterade över den överlägsna tonen i magisterns framförande och förbereder elaka frågor som ska få magistern att tappa brallorna.
Och det är först nu, som magistern släpper Storuggla.
/Basenanji, professor i pocketlitteraturhistoria