Re: Synen på rollspel (tråkigt, teoretiskt, varning!)
"Om så inte är fallet, när ett spelgäng består i personer som inte känner varandra så bra, så tycker jag ändå att man inte kan klandra spelledaren för "taskiga" belöningar eller bestraffningar. Saknar man helhetsbilden så gör man och precis som man inte kan rå för det i en annan situation, så kan man inte göra det i rollspelandet heller. "
Precis, att han inte klarar av att göra en korrekt bedömning är fullt mänskligt och det kan man inte klandra honom för. Däremot klandrar jag honom för att väljer att ta sig friheten att göra bedömningen när han ju som vi konstaterat mycket väl kan göra en helt felaktig bedömning som får väldiga negativa konsekvenser. Men måste det inte finnas en spelledare som gör diverse bedömningar för att rollspel ska fungera säger frågar man sig då. Jo, ofta är det en bra lösning att ha en spelledare som, med utgångspunkt från reglerna och synpunkter från spelarna förstås, avgör utgången av olika situationer i spelet. Spelvärlden måste ju fungera helt enkelt. Att spelledaren gör en bedömning av deltagarnas egenskaper om vem som varit engagerad, vem som varit idérik och vem som varit bra skådespelare är däremot en annan sak. Denna bedömning är inte nödvändig för att spelet ska fungera, det tror jag vi kan vara ense om.
Huruvida bedömningen gör spelet roligare eller inte får vi väl helt enkelt ha olika uppfattning om, vi kommer nog inte längre där. Jag passar dock på att säga att jag tror att skillnaden i nödvändighet av spelledarens bedömningar (avgörande av utgången av situationer i spelet, respektive bedömning av deltagarnas egenskaper) är viktiga för hur de tas emot av spelarna. En felaktig bedömning av något som händer i spelvärlden kan vara surt men man vet ändå att spelledaren ju måste bestämma något och att man själv också kan missbedöma situationer. Däremot känns det värre att råka ut för en felaktig bedömning som bedömaren faktiskt inte behövde göra.
"Och det är inget som händer heller. Vi säger inte till nån att du är sämst. Vi säger till vissa att det var minsann en klurig lösning på problemet, du lever dig verkligen i i din person, du skulle inte ha hällt klipulver i Nisses kofta, du skulle inte ha citerat Monty Python varje strid osv."
Fast i och med att motiveringarna sedan tar form av ett siffervärde så kan man ju dra sina egna slutsatser. 3 poäng är sämre än 4 poäng som i sin tur är sämre än 5 poäng o s v, helt enkelt.
"Jag tror det nästan antas, att de som är spelledare mer än bara några gånger, behöver ett engagemang över spelarnas. Det tar tid att tänka ut äventyr, att rita kartor, att bygga intrignät, att fundera på beskrivningar, toner, stämningar, lära sig regler, bygga/läsa världen, ha koll på sina spelares önskemål och deras rollpersoner så att äventyret funkar till dem och spelstilen. Det kan jämföras med spelarna som ska ha koll på sina rollpersoner och hur de ska spelas. Friheten att bestämma över spelvärlden är en annan sak. Jag anser att spelledaren är gud över världen. Har han tagit sig tid åt att styra upp ett spelmöte och gjort allt ovan så har han rätt till sin föreställning av världen. "
Jag tror det är bra om man kan avlasta spelledaren där just så att det inte blir han som måste "styra upp ett spelmöte". Från yngre dagar har jag många erfarenheter (inget som händer idag) av att var lätt hänt att spelledaren blev någon sorts dagisfröken som skulle få folk att vara tysta när någon annan pratade, inte pyssla med annat m m. Genom att säga att nu är det vi tillsammans som skapar en fantasiberättelse och det är vi allihop som vill anstränga oss för att det ska ske under ordnade former som gynnar spelet så får man folk (OK, inte riktigt alla...) att ta mer ansvar och tja, vi kan kalla det "sköta sig bättre". Har man regler för hur den som beter sig ansvarsfullt ska bestraffas så blir lätt konsekvensen att vederbörande också beter sig mindre ansvarsfullt. Det blir för somliga mer legitimt att bete sig illa under ett spelmöte om de vet att spelledaren har reglerade befogenheter att bestraffa dem. Jag kan jämföra med mina erfarenheter från fotbollsplanen; finns det ingen domare som dömer så gör inte jag några dumheter på planen. Finns det däremot en domare så händer det att jag fäller folk, drar dem i tröjan, obstruerar dem o s v (jag brukar dock spela ganska snällt, jag lovar <img src="<<GRAEMLIN_URL>>/smile.gif" alt="" /> ) för på något sätt är det mer legitimt när det finns en domare med befogenhet att stävja det jag gör genom att blåsa frispark och dela ut gula och röda kort. Observera att resonemanget gäller för det fall att man utövar en hobby som har för avsikt att vara rolig; jag inser givetvis att om man t ex avskaffade rättsväsendet i Sverige så skulle det göras avsevärt fler stölder, rån m m än idag.
"Då missförstår du poängen med poängen. De är inte till för att få dig att sköta dig så bra som möjligt, de är där ifall du gör det, en belöning, men inte ett bevis på att du är bra nog. De är där för att bestraffa dig om du inte sköter dig. De ska vara en morot mer än en piska.
Och, men nu har jag bara spelat rollspel i 16-17 år, så har jag varit med om 3-4 gånger som inte en spelledare inte uppfört sig, och runt 100 gånger när spelare inte gjort det."
3-4 ggr respektive 100 gånger, det indikerar att något är konstigt. Alla borde ju ha samma intresse av att man har kul ihop. Uppenbarligen är det ändå så att den som har givits mest ansvar för hur det man sysslar med ska till, såväl genom skapande av det som hör spelet till som befogenheter att bedöma och åtgärda folks uppförande, är den som sköter sig bäst. Min slutsats av detta är att spelare som ges mer ansvar för spelandet, såväl dess innehåll som dess form, kommer att "uppföra sig bättre".
"Det finns ju några intressanta undantag. Jag går lite snabbt OT här annars glömmer jag bara bort det.
Friform är ett av dem, i friform där spelarna och spelledaren på nästan demokratiskt sätt styr händelseförloppet. "
Intressant att du nämner det eftersom min och många andras bild av friform är just att det finns risk att det kan leda till att spelledaren bestämmer för mycket. Det är uppenbart att det finns helt olika bilder av vad friform egentligen betyder och jag känner mig själv rätt förvirrad i det avseendet (inte minst p g a de friformsdebatter som förekommit på forumet där det ibland har framförts en del "argument" som... tja, jag vågar inte nämna eller kommentera dem...). Har ibland funderat på att starta en tråd där folk uppmanas att helt enkelt ge sin bild av vad friform är men har varit rädd för att det ska uppfattas som att jag vill skapa flamewar.
"Rollspel är en aktivitet som man gör tillsammans efter ett icke förutbestämt manus, till skillnad från film och exemplet med Aragorn du tog upp. Om vi snackade spelandes ett rollspelsäventyr baserat på böckerna så är det spelets regler som gäller. Straffar man en karaktär för en skådespelares skull då straffar man också publiken så det är inte alls samma sak om man nu inte gillar kollektiv bestraffning. Motsvarigheten i ett rollspel vore att bestraffa alla spelarna och spelledaren. Motsvarande straff för en vanlig bestraffning vore att redigera ner hans screentime och hans lön på ett ungefär."
Precis, han uppträder dumt i egenskap av sig själv (Viggo) och det bör ge konsekvenser i vår värld. Min poäng är att jag inte gillar när beteendet i vår värld ska inkräkta på skeendet i fantasiärlden.
"Om jag missat att svara på nåt så ta upp det, jag har lite svårt av överblicka inläggen när de blir stora."
Vi har säkert missat att ta upp både det ena och det andra, men de saker som tagits upp tycker i a f jag har varit intressanta. Tackar för beskrivningen av din syn på rollspel, helt klart givande! Kul förresten att det finns någon som verkar vara likasinnad med mig när det gäller inställningen till sociala aktiviteter och alkohol; jag känner ibland att den här världen är översvämmad av folk som tror på sambanden "alkoholdrickande och aktiviteter där alkohol är vanligt = social person" och "icke-alkoholdrickande och gör sådant där alkohol inte ingår = asocial".
Arcana
