Men den förklaringen kan man väl knappast överföra till svenska förhållanden?
Principen i sig går utmärkt att överföra. På inbjudan till internationella kvinnodagsfirandet i Göteborg stod det "Slutligen – detta är en dag som bara tillhör oss kvinnor. Därför vill vi inte att ni tar med er era barn.”
Hur blir det med de ensamstående kvinnorna utan möjlighet till avlastning då, till exempel? De som verkligen behöver göra sin röst hörd stänger man utanför. "Man", i det här fallet, är visserligen en kvinna, men framförallt över- eller medelklass. De seriösa diskussionerna som var av vikt för kvinnorna med verkliga behov (arbetarna, förstås) trycktes undan av sång och dans med bland annat teatergruppen Ung utan Pung, föreställningen "Lilla fittan på prärien" och Fittcrew Ballet. Borgare som tvingades säga framstjärt som barn kom alltså att underhålla en publik med borgare som kunde lämna barnen hemma.
Och sensmoralen med sagan är alltså att över- och medelklassen brer ut sig över arbetarklassen så att de sistnämnda inte får möjlighet att påverka. De ges inte tid, råd, röst eller ibland ens inträde. Det är denna princip som gäller i alla dessa fall.
Samma princip gäller, tror jag, inom bensinskattefrågan. Egentligen skulle ju socialdemokraterna (såsom det arbetarparti de borde vara) själva lobba för att sänka den. När inte
de gör det, så blir det alltså svårt för arbetare att göra sin röst hörd, eftersom arbetare till så stor del tvingas förlita sig på de organisationer som egentligen skall företräda deras intressen.